Har inte varit utomhus på två dygn nu. Julafton spenderade jag i typiska inomhuskläder, sådana som skulle blåst iväg om jag hade lämnat lägenhetsbunkern: Svart tunt transparent, inte minst flikigt, flygigt och otäckande. Under juldagen lånade jag en tröja jag gett min mamma en annan jul. Kanske den finaste presenten jag gett någonsin, just eftersom jag själv blir alldeles stum när jag tittar på den. Det måste väl ändå vara någon sorts godhet. Att hitta en vintage YSL-blus formad som en badboll respektive cirkustält (där cirkusnyanserna gömmer sig i invikta fält), köpa den och ge den till någon annan. Lånade den i alla fall igår. För att känna lite av auran.

Igår var mitt hår plastdockesprött och fluffigt, jag bar margiela, dries och höga klumpiga klackar, jämnt smink och jag lämnade inte ens lägenheten på hela dygnet. I en ideal värld hade jag förklarat att det är för att den enda jag klär på mig för är min egen spegelbild, men så romantiskt är det inte så klart. Jag hemma i kokongen betyder oftare mjukisbyxor och vänliga bomullstyger än kluckkluckkluck mot parketten. Jag plockar av mig halsbanden innan jag går och lägger mig. Men det är något väldigt Carrie-poetiskt med att vara lika omsorgsfullt klädd för hemmaskrivande i fönstret som på väg till ett bokat restaurangbord.

Igår behövde jag höra kluckkluckkluck mot parketten, slippa rygga i avsmak när jag passerade sovrumsspegeln och inte fastna med fingrarna när jag drog dem genom håret. Jag känner likadant idag. Men idag tänker jag gå ut.

Idag börjar utförsäljningen av Pica Picas klädlager. I hamnen kommer det Malmöbaserade klädmärket sälja ut gamla kollektioner, prover, tyg och accessoarer. Det kommer att vara billigt och värt promenaden till Neptunigatan.

Pica Pica hade sin vårvisning på Riche tidigare i höst. Sen dess har det hänt en hel del. Bland annat har Filippa Freijd och Kajsa Wallin, personerna bakom märket, beslutat sig för att hoppa av den traditionella modekarusellen som är svenskt mode. Inga fler modevecksvisningar eller häckande i butiker för att sälja in kollektionenerna, inget fabrikstrassel. Vårkollektionen kommer aldrig komma till butik. Jag frågade om det ändå fanns anledningar att bevara märket Pica Pica i närminnet och svaret var absolut ja. Men vi kommer få leta efter dem på nya ställen. De kommer bara att jobba med specialuppdrag.

Men mer om det i framtiden. Nu finns det i alla fall alla anledningar att köpa på sig lite Pica Pica-plagg. Innan det är historia.

Torsdag kl 12-20
Fredag kl 12-20
Lördag kl 10-17
Söndag kl 10-16

Norra Neptunigatan 25, Malmö

Fler än mig som plikttroget snörade på sig skorna för att promenera upp och ner på gågatan för att “kolla in skyltningen” i söndags? Det var kanske inte världens mest inspirerande promenad, särskilt inte eftersom man alltid glömmer att kolla på “skyltningen”. Men det kan vara bra med påtvingad julstämning i alla fall. Det brukar funka. Personligen höll jag humöret trots 10 meter snigelkö för en chaiglögg som såklart var slut - det kan ju bara vara ett resultat av The Christmas Spirit fångat mig också.

Annars kan man också jaga “the fuzzy feeling” genom att göra något icke påtvingat. Ett hett förslag är i så fall att besöka julmarknaden för hållbar design och livsstil på Hedmanska Gården i helgen. Jag gissar få bigbackförpackningar inslagspapper, men fler vantar i ekologisk ull.

Marknaden består av utvalda utställare (från Robert & Blad till lillbutiken Gul) i ett “arkitektritat monterlandskap”. Det lär bli mysigt.

(Tsumori Chisato. En av ParisTexas japaner. Fotad av Jacques Brino)

ParisTexas har japansk vecka till och med lördag. Vad det innebär, mer än att de ger 30% rabatt på kollektioner från deras japanska designers, vet jag dock inte.

Tyvärr är det inte den mest inspirerande tiden att halta över till Köpenhamn i. Inte med fickorna fulla av svaga svenska kronor. Tvärtom hade varit så mycket trevligare.

Foto Scanpix

På tal om mitt svamlande om A-formade kappor i cykelvind häromdagen, tänkte jag passa på att peka mot en Köpenhamnsk blogg som inriktar sig på just streetstylefångade förbicyklande människor.

Copenhagen Cycle Chic är  helt tillägnad Köpenhamns cykelkultur och dess estetiska uttryck. Det rör sig dock inte om en kavalkad av spexiga modeslavar balanserande på cykelsadlar. Ett inlägg är självklart döpt till “Bike is the new black“, men rent modemässigt kan CCC inte direkt mäta sig med andra streetstylebloggar. Men det är nog inte heller målet. Bloggen fokuserar snarare på att ge en bild av Köpenhamns cykelkultur. På att illustrera hur folket där slänger sig på sadeln trots minikjol eller flängig sjal eller öl i plastglas.

Då och då förekommer det tips på cykelanpassade stildetaljer på bloggen, som plasthöljen för finskorna, men helst förespråkar CCC klackar framför cykelriktiga accessoarer. Sidan belyser hur Köpenhamn skiljer sig från andra storstäder, där cyklister draperar sig i skolpoliskostymer, pansarhjälmar och munskydd för att sicksacka sig mellan bussar, bilar och andra dödsfällor.

På Copenhagen Cycle Chic finns det på sin höjd ett gummiband för att hålla in byxfladdret. Kanske en hjälm, men ännu hellre en hatt.

Foto: Luca Bruno

Förutom att syfta på en central mysgata i Malmö har ”Kärleksgatan” det senaste året även varit namnet på ett konst- och skatekollektiv och deras ekologiska streetwearmärke. Imorgon öppnar Daniel Hansson, en del av kollektivet, den fysiska butiken Kärleksgatan i Malmö. Dock inte på Kärleksgatan.

Kommer det inte bli förvirrande? Att butiken Kärleksgatan ligger på Kaptensgatan?
- Hehe… Jo, förvirrande och kul.

Finns det många skatemodenördar i Malmö?
- Skatemodenördar i Malmö? Alla skatare är väl modenördar? Läs vidare »

Tips till alla soffshoppare som föredrar att köpa kläder naken i vardagsrummet hellre än i eventuellt trånga butikslokaler: två nya webshoppar att stirra sig blind på har anlänt. Det är kanske höjden av lathet att shoppa online när butikerna ligger relativt lokalt, men ändå, vi kallas inte generation y för ingenting. Det man inte kan göra från soffan eller sängen är inte värt att göra. Eller?

Läs vidare »

En idealisk måndag faktiskt. Kändes mest naturligt att hålla det för mig själv och låta det skina igenom som om jag helt enkel är en normal functioning human being (and no one can prove otherwise!), men nej, jag bloggar om det. Himlen var så blå att jag var tvungen att gå runt på bostadsrättsgator och fota gator och hus med Holgan. Det kommer jag ångra när jag betalt 100 spänn för framkallningen och sitter där: *hus*. vad kul. hobbyfotade byggnader, vad experimentellt. vad konstnärsfullt.

Så kommer jag tänka och kasta dem i väggen.

Men promenaden gav ändå frukt. En kvinna cyklade förbi mig i a-formad ulljacka i svart, möjligen var det en poncho, möjligen inte. Den fylldes med luft likt en konformad vimpel, stod ut som en menande vinkel bakom henne där hon susade fram. Fick mig att överväga att ta upp cykling igen. Eller bärande av A-formade kappor. Vilket som faktiskt.

På Södra Förstadsgatan 5 låg det dyra danska brödcaféet Emmerys innan. Idag tar en annan dansk över lokalen.

När Samsøe & Samsøe öppnar sin första butik i Sverige ansluter de sig till skaran av exildanskar i Skåne. Selected femme/homme, Bertoni, Bitte Kai Rand, Noa Noa (Jensens bøfhus, Peter Bier, Bang & Olufsen…) är några av Malmögrannarna.

Från och med idag kommer det alltså ligga en ny sval klädbutik på Malmös Oxfors Street. Snäll gråskala, bulliga siluetter, bärbara basplagg med inslag av subkulturella influenser (tänk ‘rockchic’…) och en hel del mjuka tyger är nog inte omöjligt att se fram emot.