Bree blir bara finare och finare för varje avsnitt. Stramt sammetstungt hår, röda ögonbryn, Michael Jackson-struktur i ansiktet, perfekt krispig puderrosa volangblus. Diamanter i öronen. Gossip Girl can’t touch her.

Läs vidare »

Även om *limited edition* och *collaboration* och *exclusive* blivit hushållsord nuförtiden, lyckades H&M ändå ge konceptet lite nytt liv med en ny marknadsföringsstrategisk snilleblix i raden av årliga designersamarbeten.

Efter förra årets bottennapp i nyhetsvärde med Roberto Leopardtyg Cavalli, var det någon på H&M som slog sitt huvud mot en klok spik. Såhär ett halvår efter att Comme des Garçons offentliggjordes som årets samarbetsdesigner, känns det fortfarande självklart. Det här samarbetet kanske inte får en att plocka fram sovsäcken, men det borde väcka liv i samma gen som får det att kännas ok att tälta på en trottoar för ett par sneakers. Läs vidare »

Köpte en till polaroidkamera igår. 35 kronor på Myrorna. Han i kassan sa: Ja, det går ju snart inte att ta fler bilder. Det har ju skrivits en del om det. Nästan för mycket.

Sen log han. Jag också, fast ansträngt.

Idag provade jag den, för jag hade film hemma. Den funkade, men jag har inte lärt mig inställningarna än, så bilden blev väldigt mörk. Men den förställer Felicia och en brödkavel som jag har köpt.

På tal om Felicias kappa som kommer från Henrik Vibskov så tänkte jag visa det första plagget jag har köpt från samma man:

I princip alla jag känner har en chunk Vibskov i sin garderob, till och med min mamma, till och med min bror. Nu har jag också det. Och det är inte en mönstrad filt, sjal eller leggings. Och precis när jag sa det kom jag på att jag visst har ett par leggings. Som jag fick av min mamma i julklapp. Så hela det här inlägget är egentligen pointless.

Om man vaknade imorse och kände att man behövde köpa något, kläder till exempel, kan man förslagsvis gå till Humana som idag kommer vara fyllt med en massa nya kläder. Efterkonstruera in citationstecken runt nya förresten. Det är ju gamla grejer, men för våra synfält kommer de vara nya.

Det är så smart av Humana att rea ut hela sitt sortiment regelbundet, så att man slipper spatsera runt och pilla på samma för stora pennkjol i ull om och om igen.

Håller jackan stängd med högerhanden. Något nytt. De två framstyckenas i ett rejält grepp. Sedan när jag promenerat hätskt tillräckligt länge för att få upp pulsen, och värmen, då släpper jag. Låter jacktygen fladdra i vinden, befriar tryckknapparna och dragkedjan från sin funktion.

Jag äger kanske inte ett enda plagg som sitter ‘perfekt’ på. Som man inte måste knyta, gömma, eller bygga upp. Undrar när det blev så. Att jag inte kan ha mina byxor utan att bära dem med lång kofta som täcker blöjrumpa, att mina skjortors kragar måste hållas på plats av broscher, att mina skor måste fyllas med strumpor för att passa.

Folk pratar, de konstaterar självsäkert att de gillar plagg som de kan bära varje dag. Som sitter som en ’smäck’, som de bara kan dra på sig. Som sitter bara sådär. Kvar. Nonchalerar blåsiga rulltrappor eller fyllevarv på golvet. Klär kropp som god vän, som väpnare. Det ska inte kännas som man klär ut sig, säger de

Och jag bara förstår inte. Kan inte ha långvariga relationer med de där plaggen. Till ‘aa-fodralet’, till Acne-jeansen. När det gäller vardagsekipering klär jag hellre ut mig. Desto mer jag tänker på påklädningen, desto mer vill jag att den ska kännas, inte bara synas. Det är som att den inte syns när den inte käns. Därför lämnar jag lägenheten i någon sorts ofullständighet, i plagg man måste HÅLLA i, eller hjälpa lite på traven. Min garderob har blivit som ett dagis för bråkiga barn. För det mesta vill jag bara återinföra barnagning, men nä, det går ju inte. Man skadar inte sina barn, man bara uppfostrar dem så gott det går

Mitt hem luktar chevre, inte det värsta. Hela dagen har jag funderat på att blondera ögonbrynen men jag vet inte hur man gör. Sätter man sig i bakgrunden när någon väninna blonderar håret och ber om resterna? Målar man med akryl?

Det kommer få min sorgliga vinterskandinaviska hårton att se ännu en nyans grönare ut, charterpoolseffekten (fast utan medelhavssolstålarna som väger upp efteråt). Nordiskt blond - kanske den mest oromantiska vinterfärgen som någonsin funnits. Hällre råtta (kate moss!) än disträ hö.

Har aldrig kunnat förändra och experimentera med ögonbrynen. De beige små stråna smälter bara in i hyn. Spelar ingen roll om jag försöker “odla en buske”. Det blir ingen buske. Jag målade dem mörka med en färgborste ägnad åt tunnhåriga i somras, men jag såg ut som en svensk stylad att spela polsk i en svensk TV-serie. Utan utväxten funkade det inte så bra.

Så blonderat! Det tror jag på! Vita små arga hårstrån, som en hästs! Som två plåster i pannan (om man kollar snabbt).

Man blir utmattad bara man hör ordet frans. Men det finns en lösning: man kan kalla det för fringe i stället. Hösten, och våren också, är ganska fringy. Vi kan byta tillbaka sen när vi tjatat ut det också.

Foto (överst): Rolf Höjer

Se och röra, men inte köpa. Foto: Jessica Gow

Kristin skrev om Kazooms tråkiga utflyttning från Friisgatan igår. Jag förstår hur Dana till slut fick nog. Det måste vara hårt att driva butik som går ut på att saluföra personlig passion. Eller att driva butik i allmänhet. Det är ingen tvekan om att det kommer bli ett hål i gatan där man tidigare hade Malmös bästa källa för eskapism. Men jag vill ändå uppmana folk att fortsätta besöka Malmös fina småbutiker - även om de inte tänker tömma fickorna där.

En stor del av charmen med att köpa second hand är själva sökandet. Bläddrandet mellan 20 slitna skinnjackor för att hitta en som ser lagom Erin Wasson-nött ut utanför sitt kontext. Desto mer sliten butiken är, desto fler Lindex-toppar den bästa kråstoppen trängs med - desto bättre är fyndet i slutändan. För second hand-shopping handlar ofta om just “fyndandet”. Man vill hitta plagg som gör att man kan checka av ‘unik’, ‘billigt’, ’snyggt’ och kanske till och med ‘miljövänligt’ från argumentlistan i sitt huvud. Man vill att köpet ska kännas som en seger.

Därför skiljer sig besök i affärer som Kazoom sig åt från andra second hand-butiker. Här var urvalet redan gjort. Läs vidare »

Innan jag duschat eller ätit frukost imorse gjorde jag en telefonintervju med Boyzones Ronan Keating i mitt sovrum . Jag önskar att det fanns något sätt jag kunde ringa mig själv som lågstadieelev och bara:

- Du, Ida, det gör inget att du inte har alla deras skivor, att du stod längst bak på deras konsert och aldrig var en av dem som fick “ögonkontakt” med dem på scenen. Det gör inget, för när du är vuxen kommer du få prata med Ronan Keating i telefon.

Annars har jag grävt ner mig i YouTube-träsket av gamla Michael Jackson-intervjuer. Fa-sci-nating. Såklart. Man glömmer ibland. Då gälller det att gräva en youtube-grop och bara lägga sig i den en hel söndagförmiddag. På kvällen var jag tvungen att bära för korta svarta byxor och vita strumpor i mina (icke lack men ändå-)skor i hans ära.