Skånekortet är bra. Riktigt bra. Frihet inom begränsade ramar. Stick till Österlen, gör det bara, det finns ingen som hindrar dig. Roadtrippa till valfri åker. Gör det bara. Åk fram och tillbaka till Helsingborg om och om igen.
Men det finns ett problem. Kombinationen av att resorna är billiga och att folk har sommarlov leder lätt till att det är många som åker tåg - till och med fler än vanligt. I helgen har jag åkt mycket tåg. Bland annat från HBG till Malmö till Köpenhamn till Ängelhom från Ängelholm till Malmö. Och fått stå upp på varje resa. Till och med mitt i natten när jag skulle åka från Köpenhamn hem var det millimeterfullt och luften smakade öl och svett (men då stod Mats Nileskär i samma kupé och hans röst är så lugnande att jag fick ner ilskan i default state).
I förrgår skulle jag till en stuga i Ängelholm. Men min buss var 2 min för tidig, så jag missade den, vilket ledde till att jag missade mitt tåg. Fick ta nästa tåg, som var fullt, men lyckades mirakulöst nog hitta plats. När tåget började rulla insåg jag att jag glömt trycka biljett. Fick vandra genom tåget, hitta konduktör och fråga om hon kunde läsa av mitt kort (eftersom jag aktiverat det på bussen), men nej. Så jag fick hoppa av i Lund, rusa för att trycka biljett, på igen, stå upp och irritera mig på att jag ändå köpt tidning och Cappuccino som jag inte kunde njuta av stående. Fick sittplats i Helsingborg som jag fick behålla 5 minuter innan jag blev bortsjasad av personer med platsbiljetter.
Och så till det värsta, när jag skulle hem från Äholm igår, var tåget tomt. Tomt tyst fridfullt, lagom tempererat. Då blir jag åksjuk. Åksjuk! På ett tåg! Fick sitta med panna mot fönsterglas och handflata över munnen och känna att mitt sommarkort måste ha någon sorts förbannelse över sig.
Nu ska jag åka till Helsingborg för att hämta en skiva. Förväntar mig inget mindre än en snöstorm och/eller kapning.
Brukar inte ha tillräckligt många bokningar för att lyckas dubbelboka upp mina kvällar, men igår hade jag, med rörig moleskine och djup tankspriddhet som anledning, råkat trippelboka. Jag löste det genom att ställa in middag hos kompis, i sista sekund - och i samma veva häfta fast mitt headshot på the wall of shame - och var tvungen att smyga ur BF:s födelsemiddag hos hans föräldrar för att göra en telefonintervju med en excentrisk fotograf på Pacific time. Det var något surrealistiskt att sitta och skvallra med en dam om hennes relation till John Waters i min pojkväns pojkrum med utsikt till köpcentet Nova i horisonten.
Har plågats av en konstig längtan efter pianomusik ett tag nu. Försökte shuffla mig fram till något pianobaserat i natt på tåget. Det gick inte särskilt bra. Och det är inte så lätt att googla sig fram, så många läskiga underbarn skymmer sikten på youtube. Höll på att haverera på Lunds centralstationstunnel i natt när det stod en ensam kille vid sitt keyboard. Något sån behöver jag, men just då var jag tvungen att snubbla upp för trapporna in i ett stressande Öresundståg.
Han, vars tomma plats i sängen jag i natt försökte fyllde med t-shirts, fjärrkontroller, mobil och bok, är i Paris för herrmodeveckan nu. Idag visar U-NI-TY, Kilgour, Gaspard Yurkievich, Julius, Louis Vuitton, Number (N)ine, Jean Paul Gaultier, Yohji Yamamoto, Véronique Branquinho, Dries Van Noten och Henrik Vibskov.
(AP Photo/Alik Keplicz
(lugnare nu,
tidigare ikväll, när min pv tog emot pris som en av modesveriges 100 makthavare satt jag på ett tåg som luktade gödsel och läste Älskaren och lyssnade på Danity Kane - Is anybody listening på repeat i slappa oälskade åhlenschinos med smutsigt hår)
Det finaste idag var när jag såg en liten albinopojke på flygplatsen: hans vita ögonfransar.
Det näst finaste var när den nittonåriga reseledaren bad oss alla att försiktigt gå ut ur bussen och köa längs väggen och “endast fylla tre trottoarrutor i bredd”.
Det nästnäst finaste var när flygvärdinnan spillde kaffe i mitt rödvin. Nej, förresten det var fult. Jag föredrar att spilla mina drycker själv.
