På MSN imorse pratade jag och min pappa om morgonpromenader. Jag om hur mycket jag saknade dem, han om hur mycket han uppskattade dem i sin vardagsrutin.

Varje morgon svänger han ner på Fiolstraede, förbi Paludan och den Franske Bogcafe, han passerar kyrkan, Läs vidare »

Foto Scanpix

På tal om mitt svamlande om A-formade kappor i cykelvind häromdagen, tänkte jag passa på att peka mot en Köpenhamnsk blogg som inriktar sig på just streetstylefångade förbicyklande människor.

Copenhagen Cycle Chic är  helt tillägnad Köpenhamns cykelkultur och dess estetiska uttryck. Det rör sig dock inte om en kavalkad av spexiga modeslavar balanserande på cykelsadlar. Ett inlägg är självklart döpt till “Bike is the new black“, men rent modemässigt kan CCC inte direkt mäta sig med andra streetstylebloggar. Men det är nog inte heller målet. Bloggen fokuserar snarare på att ge en bild av Köpenhamns cykelkultur. På att illustrera hur folket där slänger sig på sadeln trots minikjol eller flängig sjal eller öl i plastglas.

Då och då förekommer det tips på cykelanpassade stildetaljer på bloggen, som plasthöljen för finskorna, men helst förespråkar CCC klackar framför cykelriktiga accessoarer. Sidan belyser hur Köpenhamn skiljer sig från andra storstäder, där cyklister draperar sig i skolpoliskostymer, pansarhjälmar och munskydd för att sicksacka sig mellan bussar, bilar och andra dödsfällor.

På Copenhagen Cycle Chic finns det på sin höjd ett gummiband för att hålla in byxfladdret. Kanske en hjälm, men ännu hellre en hatt.

En idealisk måndag faktiskt. Kändes mest naturligt att hålla det för mig själv och låta det skina igenom som om jag helt enkel är en normal functioning human being (and no one can prove otherwise!), men nej, jag bloggar om det. Himlen var så blå att jag var tvungen att gå runt på bostadsrättsgator och fota gator och hus med Holgan. Det kommer jag ångra när jag betalt 100 spänn för framkallningen och sitter där: *hus*. vad kul. hobbyfotade byggnader, vad experimentellt. vad konstnärsfullt.

Så kommer jag tänka och kasta dem i väggen.

Men promenaden gav ändå frukt. En kvinna cyklade förbi mig i a-formad ulljacka i svart, möjligen var det en poncho, möjligen inte. Den fylldes med luft likt en konformad vimpel, stod ut som en menande vinkel bakom henne där hon susade fram. Fick mig att överväga att ta upp cykling igen. Eller bärande av A-formade kappor. Vilket som faktiskt.

Redan nu ser 2009 ut att bli ett bra konstår för Malmö. Ett alldeles eget Moderna Museet får vi ju i september. En annan stockholmare som dras söderut är Gallery Loyal, som huserat i huvudstaden sedan 2005 men nu packar för att dra till M-town.

Loyals Martin Lilja motiverar flytten såhär till Rodeo:

– Amy och jag blir alltid på så bra humör i Malmö. Det var egentligen så det började. Malmö är som ett litet litet New York… Sen har vi hittat en helt underbar lokal i hamnen som kommer bli helt fantastisk som nya Loyal. Den är helt avskild med en stor kajuta utanför dörren. Lägg där till att de flesta av Loyals kunder inte bor i Stockholm så känns flytten ganska given.

Mer:
>> Konststaden Malmö växer (Sydsvenskan 7 november)

Glöm inte ikväll! Hes mjuk röst. Smilgropar armhålor fotsulor. En drink med sugrör utan att släppa blicken. Ikväll ikväll.

Guru’s Jazzmatazz, Solar & 7 grand players på Babel ikväll. På scen 21:30.

Bild: Gurus Myspace 

Jag ångrar att jag inte var nere och tittade på bygget av Citytunneln när jag hade chansen. Den senaste veckan har jag märkt hur jag blivit plötsligt intresserad av byggnadskonstruktioner. Jag blir tvungen att stanna och titta och fantisera. Jag tror det har att göra med att det är ett fysiskt bevis på att staden växer. Man blir inte överrumplad en dag av nya skyskrapor, nya slicka kontor med människor som myror upp och ner i rulltrapporna. Man kan hålla koll på avstånd. Läs vidare »

AUTUMN A-Z: B SOM I BOOKS SMOKING PAINTING

Felicia och jag letade ny lägenhet. Mäklarna skickade oss till “Tesco Value Flats” vars golvyta inte var större än dubbelsängen vi var tänkta att bosätta oss i. De gömde inte ens undan råttgiftet innan de visade oss sina mest prisvärda rivningsobjekt. Läs vidare »

Imorgon ska jag presentera mina två pojkvänner för varandra.

Så känns det i alla fall. Men egentligen ska jag väl bara ta med Hannes till London, man skulle kunna klistra på osexiga etiketter som “storstadsweeken” och “parsemester”, men det handlar faktiskt om ett försök på att få en romantisk polygami att fungera. You, me, London. Forever. Mitt hjärta ligger alltid i en blodig hink när jag tänker på det. Han är Paris-förälskad, inte lika hopplöst förälskad som jag är i Big L, men Paris är väl hans halspulsåder. Men jag hoppas att han kan förstå LDN också. Kanske inte falla platt på marken, stanna med tungan mot asfalten och bara lapa, lapa, lapa som jag brukar göra, men nicka och trivas.

P.S. Om ni inte känner igen männen på bilden har ni världens bästa serie att se fram emot. Peep Show. England när det är som bäst. Så långt från den Amerikanska Drömmen man bara kan komma. Observera dock bieffekter i form av ett nästan tvångsmässigt behov av att citera karaktärerna varje dag.

(Serien har visats på TV4 Komedi, men jag antar att det inte är något kvitto på att någon i Sverige sett den ändå.)

Foto Scanpix

I 1923 klängde komikern Harold Lloyd på ett höghus i LA. Ikväll gör han det igen.

Nej, alltså han är död. (Inte för att han trillade ner) Men när Lloyd hängde och dinglade i en klocka över trafiken på gatan, gjorde han det i filmen “Safety Last!” och det är den som visas på en vägg ikväll.

Det är Cinemateket i Köpenhamn som gått i armkrok med Akademisk Arkitektförening för att förverkliga den fina idén att visa en gammal film på murbruksväggar i stan. Dels vill de att man ska se en gammal, rolig film och dels vill de att man ska få en anledning att höja blicken upp för att lägga märke till byggnaderna.

Eftersom “Safety Last!” är en stumfilm har arrangörerna passat på att skapa ett eget livesoundtrack till filmen. Filmen ska visas på tre olika husfasader i Köpenhamn ikväll och kommer kompas med tre olika musikaliska akter. Till visningen på Vognmagergade ska trubaduren Tobias Trier spela från en gångbro. Vet ej om han kommer göra en Harold Lloyd och klänga i Egmont-klockan. Antagligen kommer han det.

Alltså, 3 visningar, 3 musiker, 3 gator, 1 film, 0 kronor:

- Ny Østergade 20:00
Christian Rønn spelar improviserad electronica

- Vogmagergade 20:15
Tobias Trier spelar live 7 meter över marken

- Ravnsborggade 20:30
Överraskningssoundtrack

>> AOK om kvällen
>> Cinemateket om filmen

Läs vidare »