Det vackraste och hemskaste med att vara tonåring var att allt var så betydelsefullt. Slumpmässiga saker som hände då satte sådana spår. Lika bra att bejaka det och inse att den man var lever kvar i den man är. Igår, över middagen på Asien, visade det sig att de runt bordet: 1. Var cheerleader och kallades “Peaches”. 2. Var med i ett slutet sällskap som gav ut den årliga boken “Poesi och prosa”. 3. Brukade hålla böcker han läste rakt framför sig, med bokryggen vinklad lite uppåt, så alla skulle se vad han läste.
Gräset var svett och bredvid satt en stor familj som inte brydde sig om att det var kallt. Jag har aldrig badat så mycket i havet som nu. Uppvuxen med sjöar.
Det blev regn och jag började tänka på alla filmer jag inte har sett. Heima, filmen om Sigur Ros till exempel. Trots det har jag hört deras musik på bio en massa gånger. De måste vara soundtrackskaparnas och reklamfilmmakarnas dröm. Lägg på islänningarna så blir det både exotiskt och tårdrypande. Men man får inte sno favoritmusik hur som helst! Jag blev inte glad när Tom Cruise hoppade från ett tak i filmen Vanilla Sky till tonerna av Sigur Ros.
På lördag klockan tio kan man gå till amfiteatern i Pildammsparken och se Heima.
pratade jag och frisören om Gagneffestivalen. Hon var alldeles lyrisk. RyeRye var där! Det var vid en älv! Nästa år… Sen när vi hade pratat klart hade jag en maskinklippt nacke och alienformat bakhuvud (så himla i tiden). “Alla vill ha ett sånt bakhuvud” sa hon. Jag trodde henne nästan. Min fredagskväll kommer börja på La Couronne om tio minuter och jag hoppas att den avslutas med ett bad.
Jag ska gå och klippa mig. Förra gången jag var där berättade frisören att de lärde sig på frisörskolan att det perfekta ansiktet var Isabella Scorupco. Man kunde räkna ut med ett visst system precis hur fel ett ansikte var i förhållande till Isabella Scorupco och en klippning skulle alltid gå ut på att korrigera de felen så det blev så likt henne som möjligt. Det här är den enda frisör jag någonsin kommer gå tillbaka till två gånger. Hon har nämligen bestämt sig för att skita i Isabella Scorupco.
Jag har haft sju personer på besök under den senaste veckan. Inte samtidigt, men ändå. I mitt vardagsrum står en 1.20-säng som börjar bli permanent. Den är ändå den bästa liggplatsen när man ska maratonkolla Freaks and Geeks… Men det jag ville säga är att jag har blivit så stolt över Malmö och Skåne. Jag kör folk till Friden, hittar dit (det är dock alltid fullt), bjuder dem på ölbiljettsöl på Debaser, talar om att det inte finns stenar nedanför Djuphavsbryggan. Och min bästa historia är att rada upp alla saker som pågår samtidigt i Folkets park (stolt) och som avslutning visa dem Rosen i Parken. Malmö på sommaren bryter ner mina förbehåll. Det går inte att vara sådär kritisk och kall som på vintern. Jag har börjat identifiera mig med rosen.
Jag har haft sju personer på besök under den senaste veckan. Inte samtidigt, men ändå. I mitt vardagsrum står en 1.20-säng som börjar bli permanent. Den är ändå den bästa liggplatsen när man ska maratonkolla 
