Stället där det är fullt legitimt att ta av sig tröjan och dansa med bar överkropp hela kvällen. Att ogenerat ha på sig ett par stora svarta solglasögon på ett, redan, ganska mörkt klubbgolv utan att vara kändis. Eller att ha på sig technobyxor inköpta på Nubia utan att skämmas. WONK.

Stadens enda klubb värdig namnet Gayklubb. Det är schlager, glamour, gogo, transor, kareoke, killar med killar, tjejer med tjejer och en hög faghags som har ätit ett chips för mycket och gett upp hoppet om att få till det.

Wonk har ett av stans dyrare inträden men håller till i stans sunkigaste klubblokal Deep. Tja, publiken kommer ju ändå. Fram för en desinficering så vi slipper lukten av gammal öl som sugits in i tygsofforna. Kvällen till ära var Londonbaserade Salvation på plats och spelade för en svettig och smått euforisk publik. Jag vet inte om det var de halvnakna gogokillarna eller om det faktiskt var Salvations triumf.

Vem såg vi inte i kväll: Ola Salo, Army Jim, Cardigansmedlemmarna, Magnus Carlsson, BB-Tatiana.

Den enda i vimlet var Baren-Annie. Om någon kommer ihåg henne. Hon pratar lika knepigt fortfarande i alla fall, men var nog den snyggaste flatan på plats.

Jag gick alltså mot hela malmöströmmen igår som uppenbarligen var på Jeriko och dyrkade Booka Shade. Eftersom jag pratat med Mattias några dagar innan och förstått trycket på biljetterna så gick det också att räkna ut att det skulle bli totalt kaos i dörren. 1,5h i kö är helt enkelt bara för mycket för min smak. Även om jag nu missade något helt fantastiskt enligt mången mun.

Andra bloggar om: gay, bög, klubb, malmö, gayklubb, wonk, booka shade

Min hemliga kompis bjöd in på fest. Mycket spännande…
Vem skulle vara där? Existerade chihuahuan Bosse? Skulle Hells Angels komma? Jag kunde bara inte stanna hemma….

“1,5 minuter från dig” tycks jag mig ha hört en natt. Hon måste räkna sakta. Jag och Charlie Darling gick från Malmö Opera 1,5 km i storm för att komma fram till Christina. Och det kan tilläggas att våra frisyrer rördes inte det minsta. TACKA PROFFS HÅRSPRAY i dessa stormtider.

Framme till Yelloshots, champagnedrinkar, en gammal danselev, Paolo Roberto look alike från Norrland, ett nyblivet star stroked fan och Timo som har den där restaurangen i Norra hamnen med goda drinkar som jag aldrig kommer ihåg vad den heter.

Jag kedjerökte och kände mig mer bunden till Patsy än någonsin.

Kvällen fortsatte lika smarrigt som dagen börjat eftersom Lotta bjöd på chokladfondue!!!
På ett litet chocolatier jag först fullständigt alldeles lyckats missa.
Är glad att jag fann det till sist, inklämt någonstans mellan butiken med alldeles för dyra handväskor och butiken med alldeles för dyra TV-apparater.

Peter Beier chocolatier är stället med en syndigt dekadent chokladfontän i fönstret och nordpolskyla i hela lokalen. Har inte damerna därinne fleece under labbrockarna, tycker jag fruktansvärt synd om dem.

Chokladfonduen var hur som helst ljuvlig! Oki… jag låtsas inte vara connaisseur, men mina smaklökar blev lyckliga! Det enda jag verkligen saknade var jordgubbar!!! Hallå, det vet väl alla att jordgubbar är perfekt att doppa i flytande choklad! Jag köper att naturligt växande gubbar kan vara lite svåra att få tag på i vårt avlånga land just i januari. Fast eftersom det gäller i stort sett all frukt som serverades på tallriken, så håller det inte som argument.

Jaja, nu har jag gnällt klart.
Chokladfondue rekommenderas å det varmaste, med eller utan gubbar. Tag med en god vän att dela upplevelsen med! Mitt sällskap var fantastiskt och oh vilka ljuva planer vi smidde därinne över chokladen.

En sak till, planerar du att stanna länge, och det gör du nog, glöm inte sjal och en varm tröja. Annars riskerar du att känna dig som Guran i en iglo.

Lunchdans på Skånes Dansteater…

Vad kan man säga, annat än att dessa dansare, som alltid, är lysande!
Jag vet inget bättre än fredagslunch med god vän i båghallarna. Soppa, pesto och bröd med smarriga små kumminfrön. Men… mitt tips till dig: Kom i tid och gärna med 4-5 vänner. Så slipper du dela bord med märkliga tjommar. Samt fastna i ett hörn bakom kraftiga herrar och damer med stora frisyrer som effektivt skymmer sikten, just när dansen är mest spännande och intensiv.

Av någon anledning, förkylning kanske, uteblev första dansen. Det gjorde ingenting, då den ersattes av Vidar Maggasons koreografi från förra omgången, som han dansar ihop med Melody Putu. Den hade jag inget emot att se igen.

Nästa stycke; Natthökens stjärna, koreograferad av Rumiko Otsuka, var en sorg-rolig saga med nygammal musikmix och gangsterreferenser. Sköne Vidar igen som den elake höken, med Anette Jellnes natthök och David Nondorf som hennes bror kungsfiskaren(?).

Stycke tre: Mellan två; dansades av koreografen Peder Nilsson med Jonas Svensson. Det var fullt av energi och mellanmänskliga relationer och påminde mig om mina killkompisar.

Stycke fyra heter Cirkusblommor och koreograferades av Sarah Bellugi-Klima. Med musik av Tom Waits och 7 dansare på scenen blev detta ett äventyr. Förutom tidigare nämnda, medverkade även Belinda Nusser, Rumiko Otsuka och Pontus Sundset. Lysande! Roligt, intensivt, magiskt!
-Jag fann mig genast i dagdrömmar om att, som prima ballerina, bli uppsvept av ett förtrollat teaterkompani och virvla runt med min alldeles egen frackklädde cirkusdirektör. - Varför händer inte sånt i verkligheten?!

Gå genast! - eller så snart nästa tillfälle ges och kika in i dansarnas eget universum.

Plocke-Pinn: Martin & Tottes nya häng!

Onsdagen den 17:e Januari var det premiär.
Hela Malmös krogelit verkade ha avsatt denna kväll för mingel och få blev väl besvikna. Förvisso ryktades det att räkorna (som vi inte såg en skymt av) var himmelska. Förvisso var det inte helt lätt för sällskapets vegetarian att klura ut konsten att äta paj med pinnar. Gaffel visade sig dock relativt lätt fixad och maten i övrigt var hur god som helst! Efter två timmars öppen bar var stämningen på topp och alla kostymerna lyckliga. Kvällens dj J.OL (Skånes Ljudpark) fick finna sig sidesteppad av mat & dryck, men skapade hur som haver en skön fond av lättsmälta beats. Med små, små men väl så effektiva grepp har stället förvandlats från sorgligt sur-hak med svampade pizzeriaväggar, till mysig krog med spännande framtidsutsikter. Nu återstår det bara att se hur länge de Tarzan-frestande lamporna får lov att hänga så lågt, innan någon överförfriskad klubbhoppare testar hållbarheten. Absolut ett partytricks men funkar helt klart bättre med gigantiske kristallkronor. Don’t try this at Plocke Pinn folks, alltså.
- Förlåt förresten för bildernas rätt usla kvalitet, nästa gång får kameramobilen stanna hemma.

Totte vimlade med vänner på nyförvärvet

Plocke-Pinn’s egen Martin & KB’s bäste George

Johanna Olofsson vände plattor

Dr Rock & Sticky bomb var på strålande humör

Värre ställt var det med Johan Allard, som alls inte ville vara med på bild. Det ville dock Mattias Berg med fagert sällskap.

Magnus Johansson & Johan Karlberg hade… ont i magen?

puss puss

Mysigt ställe, god mat. Hit går vi gärna fler gånger!

Av Rebecca Koppelman

Jaaa. Det verkar som det kan bli ett riktigt bra klubbår! När gänget bakom gamla sommarklubben sätter fingrarna i verket kan det ju bara bli fullt hus. Peffe, Adis och David står bakom den nya klubben på Moriskan Sound of Babba, och på premiären den 27 januari är alla tre på plats. Vi skålar och tackar!

Dyngan vet var som är på gång. Sydsvenskan likaså!

Bergsgatans Inkonst och Chokladfabriken, Spångatans Jeriko, Monbijougatans Inmisson och nu Folkets parks Cuba Café, Debaser samt Sound of Babba visar var det riktiga partyt håller hemma. Det är här den medvetna publiken kommer finnas, resten kan ta en öl på MooseHead på Lilla torg och dansa till radiohits på Etagé.

Andra bloggar om: Malmö, klubb, Debaser, Sound of Babba

Igår var det vuxenfest på nyinvigningen av restaurangen Plocke-pinn på Bergsgatan. Och här kommer punkterna som understryker det.

• 80% av de inbjudna var över 30. Och då borde man vara någorlunda vuxen, i alla fall ur ett skäggväxtperspektiv.

• Jag körde bil till festen. Mycket vuxet!
Men att jag drack för mycket vin och fick bli hämtad var kanske mindre vuxet.

• En kille frågade hur gammal jag är och han fick äran att gissa. Då bad han mig att le och gissade rätt ålder direkt pga “rynkorna kring ögonen”. RYNKORNA. Det har gjort att jag tillbringat åtskilliga minuter framför spegeln för att lära mig le på ett fullt naturligt sätt utan att en enda skavank träder fram. HA, Det Ni!

Roligaste konversationen igår:
- Hans flickvän är ful
- Konstigt. Han är ju ganska söt
- Ja, men alla han legat med har varit fula
- Men gud vad bra att någon vill ligga med de fula tjejerna.

I morse gick jag för att hämta bilen, från Slottis till Bergsgatan. Att jag inte tog taxi är det ultimata beviset på att slutet av månaden är nära. Såg en annons om att man kunde panta när man hade för “mycket månad kvar i slutet på sin lön”. Men jag konstaterade snabbt att jag inte hade så mycket att panta eftersom alla smycken jag äger i stort sett är från HM. Och de med diamanter och guld har något patetiskt ingraverat som “Karin 20 år” på baksidan.

Andra bloggar om: Restaurang, vuxen, malmö, plocke-pinn

Aldrig att man hinner träffa alla vänner på en långhelg i Sthlm. Men denna gång hann jag i alla fall beta av några. Synd att jag missade Ubbe, Eddie och Daniella… Men mötte upp Adis som jag inte träffat på jääättelänge. Festfixare, vän, stolt arrangör av gamla Sommarklubben och världens skönaste kille. Det firade vi med drinkar på East där Lokasnubben (sthlmoriginal) körde dansshow för oss. Drack lite drinkar för att sedan gå till Grodan. Och det var så jvla bra. Inte ett öga torrt…… bilderna får tala…..

SpyBar
Ville inte sluta dansa i Grodans svettigt mysiga lokal, men de stängde ju. Vi traskade vidare till Spy Bar och slapp bli långvariga i Stockholms ökända knäppa kösystem “line of shame”. Där alla bystar upp sig, står på tå, putar med läpparna eller ett Kreditkort för att vakten ska peka och släppa in Just dig. Drack champagne för att det går hand i hand med den välkända klubben och för att vi inte ville komma ihåg något dagen efter.

Andra bloggar om: Stockholm, Grodan, Spy bar, Malmö, Klubb

Hängde så klart med min sköna böna hela helgen. Hon får mig alltid att vilja flytta efter även om jag provat förr och inte trivts med att alltid stå på höger sida i rulltrappan. Ja, dumma skåningar ni ska stå på höger sida om ni inte vill bli nedtrampade av Stockholmarna som alltid har sååå bråttom.

Fast FlowJo skulle iof göra mitt Stockholmsliv till det bästaste bästa. Inte bara skulle hon styla mig varje helg, hon skulle även hålla näst intill samma festtempo som jag… saknad i Malmö.

Efter hemmakvarteren på söder med ölhäveri stack vi till Olssons Video. Stockholms näst sämsta klubbnamn efter Solidaritet. Jag kanske ska flytta upp förresten och konsulta som Copywriter. Det behövs.

Andra bloggar om: Stockholm, Klubb, Söder, Copy

Åkte upp med Dygnet Runt och firade decembers kampanj och releasefest. Bodde på ett designhotellet nordic Light hotel med hästenssäng, lila belysning och kök dygnet runt. Det vet Manne för han beställde upp lammgryta kl 06. Knäppis.

De snaskigaste bilderna från galan har säkerligen Aftonbladet beslag på. Och att berätta om vad den ena eller andra hade på sig, hur smal Bingo Rimérs flickvän är eller att Natascha faktiskt är otroligt söt, eller huruvida Malin Baryard bråkade med sin pojkvän eller ej känns överflödigt när denna blaska finns. Nä, jag lyckades ta en fåtal bilder innan drinkarna tog över mitt sinne.

Muff o Solidaritet
Drog vidare till East där min muff blev ett hett samtalsämne. Vi kom överens om att den inte bara var mjuk i pälsen och snygg men även praktisk då man kan värma händerna, samt lägga saker i den. Världens accessoar. Drack wischy sours, mojitos och mötte upp Andreas Höistad som hade spelat skivor på Inferno. Han drog oss vidare till Solidaritet som jag måste säga har stans sämsta klubbnam och dyraste inträde (200kr). Men massa party, massa bra musik.

Andra bloggar om: Rockbjörnen, Natascha Peyre, Stockholm, klubb, Malmö, mingel

Förra veckan var bisarr ur utgångssynpunkt. Om det blir rekord för 2007 återstår att se, men jag har i alla fall lagt ribban väldigt högt.

Tisdag - Tempo och vinklunkande
Onsdag - Vinylbaren och ölklunkande
Torsdag - Rockbjörnen och fest till 06
Fredagen - Ölrunda på Söder i Stockholm och vidare ut i regnet
Lördag - För mycket drinkar på East, Grodan, Spy Bar och efterfest till 07.30
Söndag - flyget hem i storm. Inte kul när man är bakis

People! Jag är hemma. Fattig och bakis.

Stockholm och alla fester var best of the best. Jag är stolt för att det enda jag shoppat var en mössa och huvudvärkstabletter. Fast nu gav det mig snarare ångest. För om jag tar min totala spenderingssumma och minskar med en mössa och huvudvärkstabletter betyder det att jag spenderat mer än jag vill erkänna på drinkar och taxi.

Vernissage idag!
Utställning på Galleri Rönnquist & Rönnquist.
Efterfest på Centiliter & Gram
Utställningen pågår till den 4:e februari.

Ola hade vernissage idag. Det var urhäftigt och lätt surrealistiskt att se hans vackra målningar ordnade på väggarna i ett galleri, efter att tidigare ha bott överallt i studion.
Önskar att Dyngan (nej inte Magnus T utan tidningen Dygnet Runt) ställer hans sköna pariserhjulsmålning till allmän beskådan. Det är för sorgligt om hans bilder bara kan ses av ett fåtal. Mer Ola åt folket!!!
Några som skymtade i vernissage-vimlet var Mona Seilitz och många av vännerna i musik Malmö.
Johanna Beckman stod för ljudmattan på galleriet. Henne ser Malmö mer och mer av, något vi är glada för. Missade du att höra Johanna spela på vernissagen, kommer det en ny chans redan ikväll. Då spelar hon nämligen tillsammans med Johanna Olofsson, Jason Diakité med flera på Skånes Ljudpark, hos Inkonst. Ses kanske där!

En sak är säker. Fobier eller rädslor präglar oss mer än något annat som människor.

- Det är oftast det man är rädd som gör att man i avgörande ögonblick värjer sig från det som känns rätt.
Därav är det onekligen rädslor eller fobier som gör oss till vem vi är.

Vad som orsaker rädslor är självklart, det är vad ci känner är rätt men som vi av olik faktorer och anledningar inte erkänner för oss själva är rätt.

Människor är rädda för så mycket, riktiga hot och ofarliga men fixa idéer. Vem avgör vad som är vad? Tja, det ligger nog i betraktarens ögon.
Det finns ett digert gäng fobier som ofta bara låter knasiga - för den som inte lider av dem dvs. Hur som helst fann jag en lista fobier på nätet som jag har lust dela med mig av. Kanske finner du namnet på din egen skräck här, kanske inspiration till en ny… Förhoppningsvis inser du att rädslor egentligen är överflödiga. Det finns inte en chans att allt man kan vara rädd för är farligt, eller att allt man oroar sig för kommer att hända.
Mitt tips till mig själv och till dig är att leva, leva, leva och inte låta rädslor ta överhanden. En rädsla är jag särskilt glad att jag inte har: philematofobi… Sååå tråkigt livet hade varit då!!! Anyway, håll till godo:

Papafobi—rädsla för påven.
Scorodofobi—rädsla för vitlök.
Pteronofobi—rädsla för att bli kittlad med fjädrar.
Ranidafobi—rädsla för grodor.
Filematofobi—rädsla för att kyssas.
Aulofobi—rädsla för flöjter.
Ostraconofobi—rädsla för skaldjur.
Grafofobi—rädsla för handskrift.
Hippopotomonstrosesquippedaliofobi—rädsla för långa ord (seriöst).
Blennofobi—rädsla för slime.
Gerontofobi—rädsla för gamla människor.
Peladofobi—rädsla för skalliga människor.
Geropeladofobi—rädsla för gamla, skalliga människor.
Fobofobi—rädsla för att utveckla en rädsla.
Chromofobi – rädsla för färger.
Didaskaleinofobi -rädsla för att gå i skolan. (Ingen chans att man lär sig stava till sin fobi då alltså.)
Barofobi -rädsla för gravitation. (Ganska jobbigt när man bor på en planet…)
Gymnofobi: rädsla för att bli sedd naken
Paraskevidekatriafobi, rädsla för fredagen den 13

Förresten, om du nu redan lider av en obotlig fobi är du hur som helst i gott sällskap, här är några kända personers fobier:
Filmlegendaren Alfred Hitchkock skrämde slag på världen med ett knivsvingande, psycho med oidipuskomplex, själv var han rädd för ägg.
Författaren Anne Rice har skrivit mängder av böcker om blodtörstiga vampyrers nattliga liv och lustar, själv är hon mörkrädd.
Affärsmannen och såpaskådisen Donald Trump, firad för sina avtalsframgångar, är rädd för att skaka hand.

Nej, tror att jag ska hålla mig till visdomsorden att var dag göra någonting man är rädd för. För allt som oftast, när man vågar sig fram till det farliga lejonet på vägen, upptäcker man att det är en kelsugen kattunge.

Charlie Levin

Åhlens City’s utbud i Malmö är gräsligt och personalen är ett skämt. En av mina fiender arbetar där. Ni vet den sortens fiende man inte känner men ändå inte klarar av titta på utan att se rött framför ögonen.

- Ett småfet litet elände som är kalhuvuad och alltid klädd i för små skjortor. Människan är så ohygligt otrevlig och ordet service minded är inget han har i sitt vokabulär.
Varje gång jag går in på herravdelningen tittar han på mig som jag vore smuts på skorna och jag svarar med att ge blickar av is och nonchalant ignonera honom då han expiderar mina inköp.

Sen springer vi runt och blänger elakt på varandra som två tuppar runt hela butiken.

- Jag vet att det är lite banalt att ha en fejd med ett litet butiksbiträde
men det var han som började!

Nu blir det musikterapi med Joni Mitchell och en god Middag.

Sedan äventyr med fransosen (som egentligen inte är fransos, ni vet känner till historien by now)!

Dagens MalmöTips efter snabb tur på stan:

Marty - har slutrea med allt vad det innebär (för oss vana malmöshoppare vet vi att det är salig blanding mellan gammalt, borglömt och bortom all rädning fula saker dom hittat på lagret - fast skam den som ger sig - jag hittar alltid en del classics från Hugo Boss och Ralph Lauren ibland i gömmerna om man rotar lite. Visserligen är det nästan aldrig en storlek under M man får tag på. Men det går ju att sy in hos skräddaren

ABCD - Rea även där, så nu kan den med mycket pengar och lite indivudalism köpa giftshops-klenoder med 10% rabbat

Som vanligt på deras reor var det fullt av italiano-wannabe’s från balkan och mellanöstern och märkeskåta fjortonåriga höllvikensvennar som drog i kläderna medan personalen sprang omkring som yra höns.
Bra för den som aldrig åker utomlands.

På Opera och MusikTeatern spelas innovativa tilltag som Deadman walking och La Bohéme - vi kräsna åker till köpenhamn för att stilla vårt kulturbehov.

Idag låtsas vi som om inte….

Karin får gå på rockbjörnen och inte jag.
Att jag fick jättemycket gjort och var produktiv.
Julmaten satt sig kring magen.

Charlie Levin,
Malmö Rackarns, i mina försök att vända på min alltmer dekadenta dygnsrytm skördas inte vidare framgång. Efter Lunch med högravid syster som äter allt i sin väg (räknade noga antalet fingrar och tår till kaffet) på kvartersrestaurangen och barristafavoriten Intermezzo, där sköna Daniella håller i piskan. Var det dags för bussfärd. Tre hållplatser till S:tknuts torg var rena skräckfärden och jag åker aldrig kommunalt igen förrän nästa gång jag blir absolut tvungen.
Fixat med pappersarbete (elektroniskt såklart… man är ju en hipp 2000-tals människa) och ätit nattamacka. Plöstligt var klockan ett och det är nu nästan tre timmar sen min förälskelse lämnade mig så hastigt och oväntat. Jag pratar naturligtvis inte om Erik utan huvudpersonen i:

Nu åker jag till Stockholm, Går på Rockbjörnen, yberminglar, firar vännen, festar o shoppar second hand. Rapport kommer.

Keep up. Beso

Vinylbaren hade en juste invigning igår av den ombyggda blodröda lokalen. Det var mycket hästsvansar, svarta kläder, en cowboy, fri bar i plastglas, och buffé med kyckling, guacamole och olika sallader som på denna bar sig bör.

Totte och Irene har gjort en fyrkantig, lite mindre bar som ger mer rum åt gästerna på golvet. DJ:båset har fått en upphöjd plats och Äntligen kommer vi att slippa se enbart ryggen på den som spelar.

Denna kväll var det min vän och kollega Manne också kallad dj Mustach (pga den mustach vi var så imponerade av ett tag…) som vände plattor.

Andra bloggar om: klubb, malmö, bar, restaurang