Det första tecknet på kärlek ägde rum vid Triangeln kl 08.25 idag. Kolportören för .SE iklädd gul vindjacka och Kolportören för City iklädd röd vindjacka fick upp ögonen för varandra. Pang! Glädje utbröt och de tog hoppsasteg mot varandra på trottaren i sann filmslowmotion och omfamnade varandra för att sedan fortsätta tillsammans upp längst Södra Förstadsgatan och dagens arbete. Är inte detta gula och röda omfamnade vackert så säg.

På kontoret sitter säljarna och kämpar för fullt, jämför försäljningsiffror, morrar, hittar nya taktiker, dumpar priser, höjer service, tävlar hårt. Men på gatan, i verkligheten, utanför pengakriget ser det helt annorlunda ut. I regn och rusk står de där på gatan, tätt ihop, röd och gul, och kanske blir bästa vänner.

Kärlek känner inga gränser.

media, city, .se, kärlek, tidning

Nu filar vi på något nytt & spännande igen!
Måns, Alex och jag lanserar mobiltelefonsändningar på TV Malmö.

Med start torsdag kväll i nästa vecka och hela helgen framöver kan du se oss & alla möjliga kompisar, samt kanske dig själv och dina vänner live i rutan.

Välkommen till studion med kul, positiva upptåg du alltid drömt om att göra live. Vi lanserar även vår hemsida & blogg. Där kan du följa med i vad som sker bakom kulisserna och själv påverka vad det blir av vårt experiment.

Namnet Bambuser förresten kom jag på när vi satt och spånade. Det betyder ungefär “oskickliga sjömän som endast kan användas för enklare sysslor.” Vilket är lite som vi när vi började med detta. Med bambuser menar vi att alla kan, för alla är oskickliga i början. - Så kom och var med, det svänger ju!

Några svenska album har kvalificerat sig in på listan över Worst Album Covers ever, sidan om artister som Millie Jackson med albumet “Back to the shit”, Paddy Roberts “Songs for gay dogs” och en hel del kristna idiotiska bidrag.

Vad sägs om dessa praktexempel? Fantastiskt.

Tack Manne för ditt bidrag till en bra tisdag.
musik, album, vinyl, galet, design, form

Fick mail från Berghs school of communication att jag är “överkvalificerad” för den utbildning jag sökt till. Hur ofta händer det liksom? Hoppar rakt upp till steg två på en av Sveriges mest ansedda reklamskolor. Jo jag tackar.

Om man vill vara lite streetwise och få sig en egoboost går det alltid att söka engelska A på Komvux för att få samma besked som nämts ovan. Men det känns inte lika kaxigt.

Läste i Nöjesguiden (Metro) idag att “det vi talar om just nu” är Marc Jacobs modellers blekta ögonbryn, omgjorda à la 20-tal.

Jag älskar Marc Jacobs!
men prisas ska där prisas bör…
Eftersom det inte verkar som om Therese & Mattias vet om att detta trick praktiseras sedan länge… Passar jag på att tala om vem som myntade och alltid använde sig av knepet blekta ögonbryn, som sedan färgas/formas om efter tycke och smak.

Nämligen alla modeller och celebs’ favvo-sminkör under oherrans många år: Kevyn Aucoin.
Denna förvandlingens golden boy bör helt klart få cred för denna “nya trend.”

För vidare kuriosa var det dessutom han som först 20-tals sminkade Drew Barrymore. Bilder av henne och andra vackra kvinnor finns att beskåda i hans böcker, såsom “Making Faces.”
För att inte tala om på i stort sett alla stora tidningsomslag under delar av 80-talet, hela 90 talet och hela vägen fram till hans tragiska bortgång år 2002.

Det ska sägas i sann Dressmananda, med mörk släpig röst: Grattis Slottsstaden! Nu öppnar Sushido nära dig. (Vilket riskerar att jag kommer att äta vinägerris varje kväll.)

Det liksom pumpas in nytt yngre blod i stadsdelen med små dunster åt gången. Kanske pensionärsköerna på Apoteket nu kan luckras upp för att göra plats åt Lisa som behöver dagen efter piller.

Käppartanternas meckas dagar är räknade. Jag antar att de fasas över inslag som Greekway med vitlöksröra, även kallad tzatziki, två restauranger med rå fisk, även kallat sushi och Café Gusto med fler sorters kaffe (espresso) än de serverar kakor (7 st traditionellt sätt, 5 om man inte vill verka skrytsam). Men faktum är att det i min trappa numer enbart bor folk av den yngre generationen, den utan grått krulligt hår och galoscher och att det är ett större antal chihuahua som skiter på gräsmattan än pudlar.

gravid, restaurang, malmö

Jag ska fortsätta dricka sprit men aldrig ALDRIG mer äta vitlök. Och det säger jag efter att ha ätit Mosaiks Gampas al ajillo som i och för sig är fantastiskt goda, men som förstör en hel lördagskväll. Det är hur jobbigt som helst att prata och andas inåt samtidigt. Det låter väldig dumt också.

Tog några tapas på Mosaik vid Stortorget med mamsen och därefter förpestade vi tillsammans tillvaron för dem som satt bredvid oss under Broadwaymusikalen Guys and Dolls. Den 50-åriga publiken skrattade glatt åt de klämchecka skämten som Claes Malmberg levererade men jag hade klarat mig med dansnumren och några framträdanden av Tommy Körberg.

Efter föreställningen förpestade jag tillvaron för Andreas som jag sprang på vid Café le fil du Rasoir. Han var nere från Stockholm för att spela. Söt kille! Och sedan förpestade jag tillvaron för Charlie på Koi där jag försökte dämpa vitlöksodören med stark sprit. Det hjälpte inte. Charlie höll sig på en meters avstånd hela tiden.

Kl 01.30 gick det inte längre. Huvudet bultade som om Josephine Forsman satt och spelade trummor där inne så jag sörplade i mig den sista ölen på Röda Kran för att sedan förpesta tillvaron för taxi 97 97 97. Förlåt.

bar, Malmö, musikal, restaurang

30 års party för ursnygga, långa Therese på Friisgatans partykollektiv! (Jag kallar det så eftersom Rebecca tillika hyresvärd har som ambition att fylla hyreshuset med de egna vännerna).

Bubbel i dörren efter en hel dag på jobb = lycka. Födelsegrisens pojkvän är en av Köpenhamns bästa sushikockar = dubbellycka.

Eftersom Therese fick ca fem spabehandlingar i present av fem olika personer förutsätter jag att de antingen tyckte att hon var sliten, är rädd att hon kommer bli det nu när hon är 30 eller förutsätter att det är sådant som trettioåriga kvinnor bör ägna sin fritid åt. Eller?

När formarna efter Rebeccas smarriga hemmalagade cheescake stod tomma, var jag så trött att dansa var otänkbart. Och klockan var så mycket att Köpenhamn kändes lite väl långt bort. 97 97 97. Tack.

Den här videon tittar jag på varje gång jag känner en uns tyngd över mina axlar vilket ger dålig hållning. Som idag.

Några anledningar till att käka antidepressiva medel denna fredag:
• Fick gå upp 06.00 för att bada katten som inte var ok i magen. Han satte en klo i min arm.
• Har ingen biljett till Vice-festen.
• Sms-bråkat med en man om något så löjligt som huruvida meningen “jag hjälper dig att diska” innebär att det outtalat betyder att diska skulle vara en kvinnas ansvar och att män bör få medalj så fort de bidrar till det självklara
• Jag ska på 30-års fest i kväll och blir därmed påmind om att bästföredatumet närmar sig.

Varför är det så… att när det öppnar ett nytt ställe som passar ens behovstrappa utmärkt blir man själaglad men man går aldrig dit. Miss Brown öppnade sin deli på Davidhallstorg med eget bageri. Vilken lycka. Nu skulle min mage aldrig behöva knorra vid sängdags mer, eftersom kvällsmaten alltid kunde inhandlas på cykelvägen hem oavsett stressfaktor. Men aldrig, inte en gång har jag provat deras, enligt utsago, härliga soppa eller sallad att ta med.

Nu har de stängt. När jag läste nyheten på Måns blogg blev jag förtvivlad, förvirrad och förbannad. Var skulle jag nu inhandla min gourmetkvällsmat? Men så kom skammen och ångesten av att inte ha sponsrat detta ställe. Vad är min rätt att gnälla när det praktiskt taget är jag som fått stället att stänga, med viss risk för att ta i. Det värsta av allt är att jag därmed supportat Espresso house möjlighet att öppna ännu ett fik med marchmallows on stick i stan.

Fenomenet har setts förr, bland annat i den omåttligt populära staden Landskrona. Här står det anrika Strand byggt precis vid havet med alla möjligheter för stora fester, långa nattklubbskvällar och bra restaurang med veranda ut mot havet. Det tycker landskronaborna också, men de äter hellre pizza för 45 kr en fredagskväll än att gå dit. År 2002 drevs stället av ett gäng Malmökrögare som försökte sig på konsten att erbjuda arbetarstadens snåljopar bra lunch och italienskt kök på kvällarna. Men stadens bästa restaurang stod tom. Reggaekvällar med Svenska Akademien drog väl då en 15 pers och en nattklubbskväll 400 pers (kapaciteten är långt däröver).
Så togs beslutet. Strand stängdes ned (igen) och denna gång var det ingen krögare som ville fortsätta att driva stället. Det ville däremot en plastikkirurg.

Och se då blev det fart på landskroniterna. I sann socialistanda skrevs protestlistor över hela staden. Namn samlades in. Greta som dansade på Strand redan på 40-talet ville ha stället kvar, det ville även Chrille som brukade hänga där och dricka turkisk peppar innan han upptäckte Mink i Helsingborg och Ingrid som hade tänkt äta lunch där men aldrig orkat ta sig ner skrev också på. Ve och fasa om det fina stället skulle bli en plastikkirurgi. Men ingen, INGEN gick dit när de hade öppet.

Så då får man skylla sig själv och fatta att ingen kan driva ett ställe som inte drar folk. Och då blir det plastikkirurgi vid havet eller Epsressohouse, protestlistor eller inte.

Tänk på det när du aldrig besöker ditt favoritställe på grund av ren lathet. Plötsligt stänger det och det är ditt eget fel.

Igår arbetade jag med en kampanj för Skånes Dansteater till en reklamtävling. Efter min och Sagas idé gjorde vi sex fotograferingar och utan att avslöja för mycket kan jag nämna att både naket, hissar och Tjalla Malla ingick. Jag försökte verkligen att inte titta när vi körde bastuscenen. Men jag såg iiiiih. Det var svårt att inte göra det när de satte sig i sina extrema poser iförda liten vit handduk. Var tvungen att gå ut ur bastun och körde instruktioner tillsammans med Liselott i blindo.

Förresten så hypar jag Skånes Dansteater lite eftersom de är så goa. Gå och se Spring på storan som Skånes Dansteater sätter upp i vår. För den som inte brukar se modern dans annars så kan denna fånga med sitt kontroversiella tema och hårda scener.

Ååååååååh! *#*!!€€###^^**

Jaha.. Antar att man visst inte kunde klara sig utan p-bot förevigt. Idag kom min, som ett brev på posten.

Just precis på de två metrarna jag prickat in var avgiftsbelagda, resten av gatan var gratis!!!!! Åååååååååh! Jag körde ju för tusan runt halva dagen för att hitta en avgiftsfri parkering. Istället gick jag därifrån med böter på 300 spänn!
Jaja, tänkte jag, vad är väl en bal på slottet…

Så jag gick hem och satte mig framför datorn för att betala den sura boten. Då ser jag att nu ska banken dra 600+ kronor! För Visakortet och för att jag ska få betala via internet. Jovisst, så förbannat dyrt är det!

Jaha. Närmre tusen spänn försvann idag för ingenting vettigt. Det värsta är att jag ju inte direkt är miljonär än. Faktiskt är jag just nu fattigare än de vänner jag har som fortfarande studerar. - Och de slipper bankavgifterna!

Nej, nu går jag och skriver in mig på en kurs! Klipper mig, skaffar ett jobb och slutar gnälla över surt försvunna pengar!

Tack Dyngan för kvällens film!

Sherry baby är ingen feel good film men faktiskt ingen “feel bad” film heller. Den känns äkta, naken - även i påklädda scener. Jag tror på historien hela vägen igenom och jag känner för filmens antihjältinna, vad hon än gör. Vare sig hon tar ett steg “fram” eller “bak” i den dans som är just hennes liv. Jag kan liksom inte låta bli att viska
‘Nej, gör det inte, kämpa på du klarar det!’ med jämna mellanrum. Och jag fortsätter efter att filmen är slut att hoppas och tro på henne.
Den felbara men sympatiska Sherry, spelad av Maggie Gyllenhaal, lär sig under resans gång att se ut över sig själv. Och faktiskt, för första gången se dem som står henne närmst. Hur många av oss behöver inte, liksom hon, göra den resan… Se utöver sig själv för att finna sig själv.

Dagen har tillbringats i Limhamn på stället som ser ut som en mataffär på utsidan med röda flaggor samt vit plåtfasad och som en Finlandsfärga på insidan med neonljus och fakeblommor. Let’s go. På helgerna är det liveband och oxfiléfrossa och på en måndag som denna är det konferens för Malmös bästa nöjestidning piiiiiip.

Det bästa idag var när kyparen presenterade vår förrätt som “Oxfilé Carpaccio”. Åh, I love, med ruccola, hyvlad parmesan, lite olivolja och kanske någon kapris. Men så kom de ut med rostbiff och remoulade på en grov macka. Är det carpaccio a la Limhamn, okunskap eller ett rent kommunikationsproblem mellan kök och servis, som de sedan inte låtsades om?

Nej, det bästa var nog att vi bowlade i neonljus och att jag slog fyra strikes! Det var en mycket bra måndag.

Om tretimmars informationskväll (på Skatteverket) var försmak på Malmös nyheta dejtingscen… Är info-dagen en fullfjädrad demonstration i konsten att speeddejta!

- Dock inte i det avseendet att man leker “hela havet stormar” under de korta sekunder man febrilt byter partner, typ var 20:e sekund. Utan mer för att dagens många rader av aspirerande nyföretagare glatt delar erfarenheter framtidsdrömmar och trosfärg med stolsgrannar de känt i hela en minut.

På knappt 20 sekunders introduktion hade paret på raden bakom mig avhandlat, utöver den mer självklara sysselsättningen: Barnantal och namn, att de båda bodde i hus och hade vovve, bilder av vovvarna och barnen. Hennes vovve hette Piff, hans kunde lika gärna ha hetat Puff. På få minuter kände de varann utan och innan, hon handelsbolag och han enskild firma, hon choklad, han banan.

Under de åtta timmar det tog, från det att de delade visitkort i bänken bakom min, hade hon funnit sig en man som kan laga hennes tvättmaskin. Och han en kvinna som skrattar åt hans kassa skämt och som lätt svetsar ihop alla hans lösa ändar. De kom var och en för sig men lämnade lokalerna tillsammans.

- Det kallar jag kärlek över företagargränsen!

Dejting à la Svea del 1

Elin Lanto - snygga ben men hon ska nog hålla sig till att sjunga i studion. Låt nr 4 - Var han i afro full? Det lät som ett framträdande på roliga timmen i femte klass. Måste ses!!! Vem har lagt upp det på YouTube?
Tommy Nilsson - Självsäkert och proffsigt vinner.
Anna Book - Lets dance har gett resultat…

Andra bloggar om: melodifestivalen, anna book, elin lanto, tommy nilsson

Melodifestival hemmafest chips beasås öl. Visst hör de orden ihop på något sätt. Vi skulle stannat kvar och festat på Brobygatan.

Sedan årsskiftet har jag velat vidga mina vyer och inte enbart besöka Inkonst, Jeriko och Plysch. Men det har verkligen varit platt fall. Eftersom Moriskan hade ca femtio gäster då vi kom dit vid halv två så gjorde vi ett studiebesök på den så kallade vitfesten på Buddha Lounge… “Dress to impress” gick att läsa på inbjudan och en vit välpolerad Lexus stod parkerad utanför. Försöker den här klubben ge sken av att vara något de inte är? Nääädå…
Tjugotreårsgränsen är också en bluff för till hiphoptakterna dansade Chokladfabrikens artonåriga homies denna afton. Nej, nästa helg blir det ett säkert kort.

Jaha, så damp CSN:s betalningsplan för år 2007 ner i brevinkastet. I februari ska jag betala 5200 kr. De har verkligen lyckats med den helsvenska skrämseltaktiken som informationsform och jag ska ALDRIG, jag lovar, ALDRIG ta studielån igen. Jag har ett år kvar att ta ut men det är ju uppenbart att med den löneutveckling som råder på mitt företag så kommer jag aldrig att kunna köpa någon äkta Barcelona fåtölj och samtidigt vara välutbildad. Nej, kära stat, mitt sista studieår får brinna inne och ni kommer aldrig att få uppleva södra Sveriges stjärnskott inom inredning. BAHh

Veng Thai på Föreningsgatan har supergod Thaimat. Men ikväll blev jag riktigt arg på dem. Laddar upp med rött vin, film och stänger av telefonen. Tar av locket från folielådorna och upptäcker att det saknas en rätt. Ååååh… man orkar ju inte. Kolla ALLTID om du fått med dig allt när du köper hämtkäk. Och bli ännu mer arg när du får två coca cola som kompensation. Nu ska jag kolla på en bra film, inte dansa till skitbra hiphop på Inkonst utan somna tidigt, vara utvilad i morgon och ladda för en kväll med schlager och bubbel. Min väninna har nämligen skällt på mig för mitt ointresse i fenomenet melodifestival så i morgon blir det röstkort och hela kittet hos Veronica.

Vi har alla sett dem, i förvirrad trupp irra runt på Lilla Torg som de ska ha hört är “jävligt ball”, iklädda rosa upptryckta T-shirts med något fyndigt tryck. En i sällskapet har dessutom blivit extra piffig med tiara och balettkjol samt försedd med en skylt som berättar att hon säljer kyssar för 5 kr. Sedan sitter de där, gamla kompisgänget, vid ett bord på Mello och har så satans tråkigt eftersom de inte har något gemensamt längre. Möhippa.

Förra året såg jag en hund, eller snarare en man iklädd hunddress fastkedjad i bron på Södertull. Han hade en pölse och en öl i handen men såg ganska olycklig ut. Kompisarna hade däremot skitkul borta på trapporna där de satt och söp, eftersom de fick sin rättfärdiga chans att förnedra sin vän under en hel dag. Svensexa.

Mina vänner har i alla fall haft den goda smaken att fixa bästa Svensexan för Max. I morgon kidnappas han och flygs med hela gänget till Barcelona inklusive sambakurs, vinprovning, god mat och massa fest i en stor lägenhet mitt i stan. Ni kan följa hela upptåget på deras mobilblogg här!

Det kallar jag riktigt schysst sexa. Det enda som är fel och beyond time är att det bara är män med på resan. Vad är det för en idiotisk regel? Om jag, gud nåde, skulle få vara med om min egen möhippa någon gång skulle jag inte vilja välja bort några vänner för att de råkar ha snopp. De skulle alla glädjeligen få ta med mig till Reykjavik. Den nya tidens Hippor är här… hoppas jag…. Där det snarare handlar om kvalitet och att skämma bort än att förnedra och där alla vänner samlas i stället för att, enligt tradition, bortse från att man faktiskt kan umgås man kvinna och till och med vara bästa vänner.

Andra bloggar om: Malmö, Svensexa, Möhippa