Lite visste jag om de stundande bravaderna som låg i gårdagens sköte då jag promenerade den lilla biten mellan hållplatsen och Waynes Coffee ute på Dockan i östra hamnen för brunch. Efter solskenspromenaden var det dags för lunch och ett glas vin och sedan var det dags att föna håret. Ut till Jonas (lovade att göra lite pr) i någon lånelägenhet på Sottstaden। Taxichaffisen måste tyckt jag ha sett väldigt märklig ut eftersom han stängde av sin arabiska musik och spelade country hela vägen fram। Allt med ett lismande leende på läpparna।Pizza och sprit stod på menyn, något jag inte på något sätt opponerade emot. Som vanligt på Jonas fester var det ett hopkok av körsångerskor, trevliga och smålänningar. Människor man haft sex med eller i värsta fall inte haft sex med men varit nära att ha det med och allt känns väldigt pinsamt. Sen då jag Karin och HC fnissandes i ett hörn med snacksen i besittning. Då mina bundsförvanter sambotråkade och gick hem fick herr Levin bli bästis med ett stycke frisör och en kvinna det visade sig att jag tidigare varit pissfull tillsammans med. Någon märklig liten sak med ett ryskt namn och något sneda ögonbryn flög fram och tillbaka i lägenhet som han var besatt. Efter jag försäkrat mig om att det inte var Linda Blair som efter ett könsbyte gjorde comeback i exorcismsammanhang andades jag ut och lät han hållas. Den fula skjortan till trots.
Jonas var på sitt världsbästa partyhumör och fick som vanligt alla glada och peppade för nattliga äventyr i Malmös nöjes djungel।Tillsammans åkte vi då alla till WONK. Med sina svettiga bögar i en cykelkällare med klistrigt glassplitter över golvet drog jag stilla slutsatsen att vi kommit lite vilse i djungeln. För att inte säga att vi lämnat den.På plats blev det nog några drinkar för mycket för satan va allt snurrade. Jag överkonsumerade cigaretter dessutom vilket är ett säkert tecken på att jag fått för mycket att dricka.

Då jag i något förvirrade ögonblick lyckats stämma träff med ett antal gentlemän på stället under ännu mer förvirrade sms-kontakter under kvällen och dagen blev det ett farligt springand i trappen.
Det roliga med bunkern är möjligheten att kunna fjanta runt och spela teater utan att någon tycker man är konstig. Tvärtom vore det nog märkligare och i större kontrast om man inte gjorde det.Hur som helst trillade jag på två förtjusande doktorander från Lund som försåg mig med cigaretter och festliga kommentarer till gryningens intåg.
Kvällens minus var att norsken på studieort i Umeå jag tagit för vana att alltid ha förvirrade nattliga konversationer över telefon med i berusat tillstånd inte ringde då han är i London och slår runt.
Höjdpunkten på vår distanstelefonflirtsrelation hittills var när människan kapat en flygbuss och lyckats få den att köra honom hem för fem kronor samtidigt som vi analyserade Oscarsgalan jag facistiskt satt och tittade på klockan fem på natten. Sluddrande var nog ordet. Att gå på WONK är som att gå på museum. Alla står lite dammiga på samma plats och säger samma saker, gör samma saker och långt ifrån gratis inträde. Någon borde sätta små objektförklaringar bredvid personerna typ: “Sliten medelålders karaoketransa med tjack under näsan”, “bögen som aldrig får till det”, “bögen som alltid får till det och ångrar det dagen efter”, “faghang - don´t feed it”. Listan kan göras långt.
Till slut sa jag mitt sista ”tack men nej tack” till någon blond historia och gick hem längst kanalen.
Kanske inte med så mycket mer vishet än då jag lämnade hemmet och d relevanta slutsatserna blir få. Men varje kväll kan ju inte vara brainfucking.

Igår fick jag bara ett enda sms efter kl 22. Jag väntade inget sms, jag skulle inte möta upp någon och jag var väldigt nöjd på den fest jag var, men tittade ändå på mobilen förundrad några gånger under kvällen över att den inte vibrerat en enda gång. Det var lördag. Är det straffet för att man gått och blivit sambo?

Varje år undrar jag hur jag skulle få reda på det faktum att klockan ska ställas om. Alltid om inte. Om inte jag råkat höra på radio samma dag, råkat läsa på den sidan i tidningen, eller råkat höra någon nämna det i det offentliga rummet. Vad skulle hända? Skulle jag missa ett flyg, komma sent till jobbet, till fikat… vem vet. Jag lyckas alltid få reda på det på något sätt. Men det måste vara en hög procentsats som faktisk är helt ovetande just nu om att klockan faktiskt är elva och inte tio. Skynda er att vakna, brunchen på Metro stänger kl 16.

Medan ni vandrar i 15 graders vårsol ska jag sitta inne och läsa ett 200 sidor långt manuskript över Quentin Tarantinos film True Romance.

Om jag lyfter blicken ur papperna kommer jag mötas av solränder som skiner in i lägenheten och påminner om hur äckligt dammigt här är. Jag ska skaffa avdragsgill städerska (heja regeringen). Det här håller inte när man har tre olika jobb, pluggar och försöker vara party party dessutom.

Jag har glömt bort drinken totalt, den fantastiskt goda Bloody Mary. Det känns extremt nyttigt att knapra på en selleristjälk och dricka pepparstark tomatsoppa en fredagskväll. När väl fötterna känns något ostadiga blir man i det närmaste chockad då man inbillat sig dricka gaspacho en hel kväll. Jag är säker på att detta blir sommarens drink, i alla fall för mig. Ännu ett steg i rätt riktning mot hälsosam.

På Torso Twisted är de fräscha och kraftiga för 120 kr inklusive lång matrik selleri. På Hipp är de absolut bäst. En något omgjord variant som serveras i cocktailglas. Men jag har hört att de som är kungen av alla Bloody Marys är de man kan köpa på burk på flyget (?)

Jag rekommenderar ingen att cykla strandvägen mot stan idag. Det går helt enkelt inte att komma fram för det blåser så in i helvete. Kronprinsenkrysset är det absolut värsta blåscentrat i stan. Där liksom formas en otrolig virvelvind som nästan kastar en av cykeln och in i väggen på Synsam. En skön solig lördagseftermiddag kan plötsligt förvandlas till livsfara.

Idag kan man köpa 11 bitar sushi för 45 kronor när Ikizukuri fyller fyra. Det tycker jag är göttigt.

Hjälp!

Den här fredagen har bara varit för omsvängande.
Då jag ofta ser mig själv som en manlig (så mycket ett par trikåer tillåter) ballerina som klarar att med all världens tyngd på axlarna traska fram längst linan - visar det sig ständigt att jag istället rusar för glatta livet utan att titta ner och hoppas på det bästa!

Satte på Mozart tidigt i morse, kanske lite för tidigt för volym MAX - någonstans under Nattens Drottnings area i Trollflöjten och knackandet i taket hann jag med att tvätta, städa, blåsa håret och ta hunden på promenad i vårsolen längst södra promenaden.

Efter sådana morgonpigga hushållsbestyr stod det självklart för mig att unna mig ett glas vin till lunchen. Det var ju fredag.

Efter dagens plikter var avklarade var det dags för en bio MUSIC AND LYRICS är precis sådär fnissigt torrtråkig som den verkar vara. En liten snorkråka i cyberspace. Det är sliskigt, det är blasé och förutsägbart. En perfekt oförärlig första dejten film för alla ungdomar.

Gymmet stod på tur och en lång stund i bastun med trevligt menings utbyte med en finne och en annan hunk. Alltid kul med samtal då samtliga deltagare är nakna svettiga stönar och nära inpå varandra.

Efter det lyckades jag byta om, återställa håret och få på mig lite kläder för att gå på alltid lika klockrena Twisted Torso. Karin var saint tropezchic modell och jag såg en skurtrasa med stor blond peruk - men nämner inga namn.
Nu hemma, vin, mat, skrivande och Zzzz… Imorgon väntar Brunch på Dockan och sedan lååångpromenad längst kusten.

Så ikväll ska frisyren och de fina klänningarna från Iisa visas upp för gästerna på klubben Du&Jag. Klockan sex hämtar en limousine oss på Gamla väster för att köra två styck nystylade modeller från Streijffert collection till restaurangen och loungen Torso Twisted. Singlar och par över trettio ska idag få äran att se Karin gå från nyktert tillstånd till ett mer myspysfnitter efter det att hon stapplat runt över golven och önskat att hon var 1.70.

Hoppas sluta upp med mina vänner över drinkar i den omnämnda baren på Twisted där jag faktiskt, än så länge, aldrig satt min fot. Kanske en sväng inom Centiliter och vidare till Oh Baby på Jeriko

- Du ska vara glad kvinna, jag har satt i extension värt ett gram kola.

Fyra timmar senare, mätt på ett fat musslor och pasta från Johan P, som min frisör asade in på salongen, och med väldigt ont i rumpan är jag nu lättad. Nu är jag über sommarblond, kanske med någon ton guld i botten, men dock. Snyggt kan man till och med kalla det. Han vet vad han gör min kära stylist, trots allt, när han kör sin specialblandning dricker vitt vin med is i och säger de roligaste sakerna någon kan yppa från två läppar. Det går inte att ha tråkigt på den salongen.

Har även provat de finaste klänningarna från Iisa of malmö, villha. Lön i morgon och nu undrar jag…. serva bilen eller köpa en klänning?

Nu har den där espressomaskinen stått i mitt kök i två veckor och jag vet fortfarande inte hur man gör en latte. Jag orkar inte lära mig heller, inte så länge den kommer serverad på kommando. Ibland ska man bara skita i att lära sig saker och inse att vissa saker är jag bra på, vissa saker är andra bättre på. Låt oss alla ägna oss åt det vi är bäst på. Kaffe tack!

Alla ni som inte orkar vänta på att skaka rumpan till lördag kväll, kan komma till mig redan lördag förmiddag. Malmös enda Dancehall-klass kör jag kl 11.30 på Forum (Djäknegatan) i fem veckor, med start nu på lördag. Svettigt, Karibien, Booty, ja ungefär som en skön dansklubb fast utan discokula och fylla.

Koreograferad av allas vår, och Madonnas, Jamie King i samarbete med NIKE. Körs över hela världen på utvalda anläggningar med utvalda instruktörer. Namnet så långt som Nike Rockstar workout Dancehall. Love it.

Öppen för alla, bara att droppa in och betala 120kr i receptionen.
Stegen kan du sen köra kvällstid på Jerikos dansgolv.

Nike, nike rockstar workout dancehall, malmö, träning, dans

Jag kan inte jag kan inte jag kan inte jag kan inte jag kan inte SE UT SÅ HÄR. hjääääääääääälp.
Måste bara skriva ett till inlägg om situationen. Jag har samma hårfärg som min katt, Arrakis.

Det är likadant varje gång jag ska göra ett hårmodelljobb. De får för sig att jag ska bli råblond vilket slutar med att jag blir rågul med röda toner och således kallad polacken av mina nära som får se min förvandling. (jo, exakt så säger de, fördomar eller ej)

Denna gång påstår hårstylisterna att det fixar sig i morgon, och det hoppas jag verkligen. Då ska det i slingor, löshår och massa hårda klipp för att matcha vårens trender lugg, business, assymetriskt och hårda linjer. Alltihop ska visas upp på fredag för tidningar och besökare så jag litar på att min kära stylist är lika mån om resultatet som jag.

Nu har jag druckit tre glas rött och ätit massa choklad i mitt led mot en sundare livsstil. Skvallrat om Malmös inavel och gjort sällskapen sidan om förfärade av alla avslöjande detaljer som lades upp på bordet. Jag hoppas att jag aldrig möter dem igen.

Fan. Kan man ta ledigt från jobb på grund av övervägande ton cyan i håret?

hår, mode, malmö, modevisning

Sitter på Nestá och dricker en mocca och skriver bloggar. Dom älskar mig här när jag har mina kaffestisser.
Blev till min förtjusning inviterad till vinkväll hos min älskare (som enligt delar av koi´s personal är fransos, så är inte fallet - men ett nytt smeknamn är fött i det svenskjapanska kornblå skötet) som nyss kommit hem från Afrika igårkväll.
Västvärldsamvetet skulle biktats och så även en del annat visade sig.

Den sedvanliga Walk of shame genom lejonpassagen och stortorget var inte allt för beklämmande förrän jag insåg att klockan var på tok för mycket och den lugna promenadtakten i morgonsolen antog ett småspringande tempo. Väl hemma på rätt torg blev det blixtfrukost och nyheterna innan hunden skulle ut. Han valde att placera vad han inte längre behövde precis utanför gymmets panoramafönstret på slussplan och herr Levin fick vackert plocka upp bajstollar framför ett 20-tal löpande och råstirrande personer. Fortfarande uppklädd till tårna i gårdagens outfit. Jag lyckades även med konststycket att doppa min halsduk av det mer exklusiva slaget rakt ner i avföringen. Slits nu i svår ångest med frågan om att kassera tygstycket eller inte.

Hela Malmö verkar förresten förfalla, åtminstone de marina delarna. Först var aq-va-kul nära att falla som ett korthus och nu är även kallis redo att kasta in den bastusvettiga handduken.
På tiden att forumen för fritidsaktiviteter i Malmö renoveras och förhoppningsvis effektiviseras och görs en aning mer kommersiellt gångbara.

Nere på Södergatan jäktar folk förbi, Malmöprofilen (och dessvärre min granne) fru Petterson har redan passerat två gånger – argare än någonsin.
Tänker alltid på mina medbloggerska Karin när jag ser damen fråga. Om hon någon gång faller i psykos kommer hon med sin ljudliga röst och oklanderliga fysiska uthållighet vara en gatans skräck få har skådat.

Undertecknad är på väg till gymmetoch ska sedan åtnjuta en skön stund i bastun innan dagens förkovrande på stadsbiblioteket tar vid. Förhoppningsvis slipper jag smilfinken i recpetionen med lite hår och mycket ölmage.
Vi ses i vårsolen!

Solen skiner! Och den enda anledningen till att jag inte cyklade till jobb i morse är Metros, .Se och Citys kolportörer som i det närmaste blockerar cykelvägen på flera ställen från Slottstaden via Kungsgatan och förbi Värnhem. I sina fula gröna, gula och röda jackor står de beredda för ett överfall med billiga nyheter. Bilen med morgonpasset i P3 ur högtalarna är min vän kl 08.30.

Fy vad jag längtar efter en ledig söndag. En söndag utan måsten, där det inte gör någonting alls om jag slösar bort hela dagen, i sängen, bakis. Eller bara en ledig kväll där jag kan sitta i soffan och slötitta på tv eller kanske sortera all musik på datorn. Det händer aldrig. Som vanligt säger jag “Det är mycket nu men det lugnar ner sig”. Det har jag sagt i flera år och mina vänner, vilka jag nästan aldrig hinner träffa, är måttligt trötta på frasen eftersom de vet att det aldrig kommer att inträffa. I sommar ska jag fan vara ledig. Jag ska säga nej till alla uppdrag som innebär att jag måste jobba över mellan 18 och 23 och så ska jag dricka kall öl på uteserveringarna i stället och bli lite halvknubbig.

På schemat idag: Inlämningsuppgifter till Berghs, not a light cookie, Body Steppen till tisdag eftersom jag inte hinner i morgon kväll då jag har tre streetdanceklasser vilka jag, just det, också måste förbereda ikväll, och så var de de där femtio sidorna jag har kvar i”Vägar genom texten” och så är det Dancehallklassen till på lördag som jag måste börja på idag eftersom jag ska klippa mig inför fredagens modevisningen på onsdag och förmodligen jobba över på Sydsvenskan på torsdag. Någonstans där mellan borde jag städa, klappa katterna och fortsätta möbleringen av mitt vardagsrum som är uppochnerdvänt efter ett försök igår att leka Room Service.

Mitt liv. Over and out.

Bubbligt glad musik, färgglada visselpipor, ballonger, godis och rosa tights. Som en enda stor klassfest och jag skulle verkligen vilja ha gått på samma högstadium dessa glada peaps. Fantastisk stämning som tog sig fem minuter innan tolvslaget då det forsade in nysyntare blandat med navychics som ville hinna genom dörren innan tolvslaget (=inträde). I Love musiken på I Love och med en helikopter i munnen som visslade takten till happyhouse och 80-tals pop så kändes det helt rätt att någon gick omkring med en väggklocka runt halsen.

Maria och Emelie har lyckats att locka fram de galna danserna ur en skön publik även om det kändes som jag var äldre, inte äldst men äldre. Jag kommer nästa klubbkväll och väntar med spänning på ett tema som får Malmöborna att ta fram det bästa ur garderoben.

Happy Happy

Var på premiären av Lars von Triers senaste rulle “Direktören för det hele”. Klockrena Helena Lindbladh sa “the office möter idioterna” och det var tamigfan mitt i prick.
- Filmen var som en stilla örfil på kontorister och vår tids “arbetare”, it-folk och datoringenjörer av spridd sort och slag. Tätt följt av ett elakt hånflin.
Det är danskt, det är fummligt, det är identifierbart och det är helt uppåt väggarna, mot alla oskrivna regler för filmskapande.
Nu väntar vi på sista delen i trilogin efter oslagbara Dogville och Manderlay. Von Trier håller ialf min filmpung i ett skamgrepp som saknar motstycke.

Eftermiddagskaffet för fredagen drack jag naturligtvis på världens bästa NESTÀ.

Innan filmen blev det ännu en snabbfika på Folk Å Rock´s cd-Café. Där har de fortfarande världens smarrigaste polskgrismarränger´som är en direkt tandfara (vem fan har råd att gå till tandläkare och bli scamad på åtskilliga tusenlappar på externa ingrepp - även om han är ganska snygg och ber mig gapa stort med ett charmigt leende) med sin seghet och stenhårda mittel.
Imorgon är jag bjuden på piquenique, om det inte blir sol så ska den äga rum på någons vardagsrumsgolv.
Det kan bli mycket intressant, speciellt då det redan under tidpunkten då inviten ställdes stod tydligt (efter en del meterologiskt spaningsarbete) att det inte är fråga om något solsken i morgondagens väderlek…

Ikväll är det sommargula kepar, illgröna glitterbaskers, kilklackade plasticskor och långa cigariller som gäller…. enligt tjejerna bakom Jerikoklubben även tennisrackets…. I love St Tropez. Jag slår ihop ett stycke Amsterdam med Köpenhamn, Belgrad med Malmö och Stockholm med typ Ängelholm och ser hur galen kvällen kan bli. Brukar bli underbart med dessa nära och kära flickor och pojkar

Nu har jag stirrat på katten nedan i fyra minuter och mår riktigt illa. Det känns som jag har åkt bil i 90km/h i en rondell eller som stadiet mellan skönfylla och tokfylla, medvetande och medvetslös. Den gör mig helt enkelt yr och jag undrar om inte kattfan börjar få ont i nacken.