Jag gick i högstadiet på Dammhagsskolan tillsammans med Martin Vikingsson i Svenska Akademien. Det var perioden då jag var kär i alla killar med långt hår som sjöng i band och om jag skulle scanna in en bild från min gamla skolkatalog skulle ni se en nedklottrad Martin med hjärtan och små fina ord som “söt”. Han hade page, var lite mullig och inte alls särskilt snygg, men det spelade ingen roll. Vi gick igenom hela skolkatalogen och tjuvringde alla med långt hår, även de från GA och Västervång. Simon Vikokel som spelar gitarr i Svenska Akademien gick på GA, han hade långt svart hår och Emma hade paxat honom.

Svenska Akademien, Martin Vikingsson, reggae, ragga, Landskrona

För mig som är van vid en liten eld, några ungar som grillar korv på pinnar de täljt till och en liten manskör på åtta pers är Pildammsparkens mäktiga ljus och ljudshow smått chockerande. Det ger gåshud som inte lägger sig förrän någon jävla unge kastar en glödande cigarett på en så man måste gå till attack. Hans kompisar fick gå emellan mig och den kaxiga, fulla killen.

I år var det luftakrobater, lila ljus över trädkronorna, ljus stämma som ljöd över trädtopparna och ledde tankarna till de skogsväsen som man läst om i sagorna, en traditionell kör och en kvinna som dansade i bålets mitt. Och basen är så tung att det burrar under de stelfrusna fötterna.

Det här är min favorithögtid i Malmö.
Men så läste jag det här..

Det här kan jag verkligen inte förstå. Snälla upplys mig, jag mår dåligt, jag kräker, jag tappar tron på mänskligheten, jag chockas, jag vill bara dö. Ta av dig skorna genast.

Jaha, så fick jag ett sms av Only’s chef för fönsterdesign. Hon var bara så besviken över att jag bytt ut den knallrosa färgen mot orange bloggen. Hur kunde jag? Och vissa människor betyder bara så mycket att till och med jag lyssnar. Så, jag har ändrat tillbaka och matchar mitt eget lilla fönster ut med alla sommarens knallrosa läppstift.

Men jag är ju lite trött på rosa redan, i alla fall i design. ALLA ska ha 100 % magenta i sina annonser, tidningar, i sin broschyr. Det kan också vara för att jag jobbar med Dygnet Runt och ser det rosa flera dagar i veckan på min skärm…. och idag har jag tränat i en 100% magentafärgad topp. Vi var tre stycken som hade det på dansklassen. Det är helt kokoinne på gatan.

Det här är verkligen bara en tidsfråga tills jag kräker.

Nu har musiken tystnat över Slottsstaden. Svenska Akademien har slutat sitt sound check. Vi ses på Ufot i Pildamsparken ikväll.

Ciao

Neeeej, Mette var försvunnen från Coffee Maniac igår. Nya ägare. De har hyrt ut cafét. De nya och trevliga försäkrade mig dock om att de goda mackorna skulle finnas kvar. Jag anser för evigt eller tills jag åker in på himmet.

Länge leve…

Träffade ett gäng trötta Sweetnessgrabbar i söndags som undrade var klubbfolket höll hus denna helg. Det har tydligen vart ganska glest överallt. Ja, fråga inte mig eftersom jag somnade in efter för mycket öl, fotboll och nachos på Bakfickan för att sedan fortsätta det hela nere på stan. Det var ju dagen då jag skulle leva som en 33-årig man med förkärlek till vänner, öl och sport. Jag hade tom Björn Borg kallingar på mig. Det är fullständigt sant. Jag fick inget ligg med en skön donna för det.

Tror att jag nästa helg förblir kvinna och går och klubbar i stället. Där känner jag i alla fall till reglerna bättre än fotboll.

Ta på dig något som du kan dansa längre i hellre än höga sittvänliga pumps, beställ alltid drinken av någon du känner i baren så att det går snabbare, var så pass onykter att du inte märker alla andra som knuffas, Håll dig i utkanten av dansgolvet där alla andra i din egen ålder hänger. Vill du ha sex, skriv det i pannan så att alla andra förstår, det går snabbare. Vill du inte ha sex, skriv det då i pannan så att killen med randig skjorta nerstoppat i byxan också fattar det. Gå innan stängning eller byt ställe så du slipper råka hamna på en kass efterfest och förstöra hela kvällen i en sunkig tvåa på Ystadgatan.

Långhelg. Låååååååååååååååååånghelg.

Och jag ska göra en minst sagt annorlunda grej. När jag har skrivit klart min målgruppsanalys för ett öl-märke ska jag sedan leva som denna målgrupp i en dag för att verkligen förstå den. Det vill säga, jag ska var man, 33 år, digga fotboll, flintasteg, köpt potatissallad, ha stor t-shirt på mig och slappa i jeans tillsammans med vännerna i en trädgård i Kävlinge. Kanske en runda om gymmet för att lyfta lite tyngder.

Will see

Alltså sommar är så ragga. Det fattar Klubb Galore på Moriskan som bjudit in en av dancehallens bästa dj:s. Så ikväll är det bara att skaka rumpan till dessa brasilianska rytmer. Jag längtar efter öl, solen och svettig dans. Gud jag kan inte bestämma mig. En sväng inom Jeriko och sedan spatsera ner till Folkets park. Klubbarna ligger bekvämt nära varandra.

Vad fan gör folk på Lilla torg efter drinkuppvärmningen egentligen? Etagé? Kom igen.

Ikväll dammar det eviga paret, Johan Allard och Mattias Berg, av skivorna för att vant slänga på vinyler när de kör igång sin nya klubb RIP CLUB. Det är mer än ett år sedan som Johan slängde upp sina skivor , som för övrigt stod för 90% av hans inredning, på vinden. Vi är väl ganska glada att han hittade dem för han passar verkligen i headphones. Det gör även den blonda parten i duon som kört klubben Art 4 Pleasure i många år, vilket lätt var en av de bästa houseklubbarna i landet. Jag stampade där lite väl mycket och kanske jag hälsar på ikväll igen. Det är dock en engångsföreteelse enligt mr babyhands. Även vana händer kan känna nervositet men det lär inte vara någon fara eftersom Malmö alltid kommer med kärlek när det är bra, eller när det kostar 0 kr.

Alltså jag tycker att Malmö Stad ska ta sitt ansvar för stadsbilden och då framförallt Möllevångstorget. Jag tänker närmast på den fyrkantiga Sibyllakiosen som står där ensam, mitt på torget och förstör. Varför ska den fula saken stå på ett av våra största och mest välbesökta torg? Ring genast den italienska ambassaden och be snällt om en staty med tillhörande fontän. En riktigt stor som bländar med sin ståtlighet. Det skulle liksom kunna bli Möllevångens Turning Torso, dess stolthet som säger Välkommen till Malmö.

I morse var jag på samma mentala nivå som en väldigt arg nioåring med hela livet emot sig.

Så jag klippte av min lugg själv.

Jesus.

Partaja in 20-graders värme på nyöppnade Claesgatan på Möllan tillsammans med Nöjesguiden och deras gratisätarfans. Eller gå och köpa en rouge på Make up store på Storgatan.

Jag tog upp det svåra beslutet med mina kollegor över lunchen som röstade för partaj, men jag väljer nog ny rouge + 50 sidors varumärkesstrategi på balkongen.

Eller kanske båda.

Fan, jag har ju en biljett till Stockholm i morgon bitti kl 05.14 och hem på måndag. Det skulle bli en helg på heta klippor och party på lite favvoklubbar. Men biljetten får brinna inne för en helg med grillning i en malmöpark, samt massa jobb. Tyvärr kan jag inte sälja biljetten annars hade ju du kunnat åka.

Sorry Stockholm, vi ses en annan helg.

I år tänkte jag försöka hålla tyst om min födelsedag och inte på något sätt påminna min omgivning inklusive pojkvän om dagen som bör inkludera pannkakor på sängen, tårta till eftermiddagskaffet och middag på Umami i Köpenhamn på kvällen samt möjligen en stor överaskningsfest med alla vänner och ytligt bekanta jokrar.

Jag har aldrig lyckats hålla tyst förr eftersom jag har ett smärre kontrollbehov och ställer vissa krav på dagen vilket alltid slutar i besvikelse. Utom förra året då det bara var att packa väska och åka till London. Väl framme på hotellet låg det en snygg klänning på sängen samt en artikel om Pete Thong med en liten hint om att han spelade på Minestry of sound på min födelsedag och jag fick dansa där en meter från P Diddy och Fat boy slim som körde några utbyten i Dj-båset.

Där ligger ribban. Won’t say a word.
Vet ju att de läser orden…

Att se vuxna människor greppa kniv och gaffel med hela handen klämd om skaftet i stället för att hålla dem mellan tumme, lång och pekfinger får mig att tappa matlusten helt och hållet. Min förutfattademeningsradar sätter igång direkt och jag ser personens uppväxt flimra förbi ganska snabbt.

Gaffelgrepparen har naturligtvis växt upp med en dagmamma och en snickarpappa utan större kulinariska ambitioner i köket. Det har serverats pulvermos i stället för riktig mos och pappa hängde alltid med en armbåge ovanför tallriken medan han med den andra handen slevade i sig sin mat så snabbt att han var tvungen att sitta lutad ner över tallriken tills den stod tom. Och vänta bara till gaffelgrepparen öppnar käften, då kommer den bräkigaste skånskan ut. Den som jag trodde var utrotad innanför malmömurarna. But oh no.

Föräldrar måste börja ta sitt ansvar:

Idag har jag kört vilse i Spillepengen. För er som är oinvigna i ruttna bananskal kan jag berätta att det är Malmös soptipp. Snurrade runt flera varv, galen, tills jag hittade ut, skådade sydsvenskanhuset där det stack upp ur skyn och jag försökte hitta en väg som såg ut att gå i den riktningen. Hur jag hamnade där kan bara forskarna svara på som påstår att män har utvecklat hjärnan på så sätt att de hittar bättre än kvinnor. Lägg därtill en nyinskaffad bil som tydligen inte får köras på cykelvägen vilket är den väg jag hittar på.

Höga hus är guld för den som inte utvecklat lokalsinnet sedan femårsåldern. När jag flyttade in till Malmö vägrade jag cykla åt det håll min kompis pekade åt då jag skulle vingla hem från KB. “Njeeeee, det känns som det är åt andra hållet”, tänkte jag och cyklade mot, gud vet var. Hamnade helt fel och det enda som räddade mig från att sova i en buske den natten var Kronprinsen som stack upp högt över de andra husen.

… i Malmö är oftast ganska osexigt.

07.40 cyklar Martin i Svenska Akademien på Flintrännegatan på väg ner mot industriområdena iförd grön prasseljacka.

I lördags var jag och såg premiären av Spring på Storan. Skånes Dansteaters satsning där man bland annat får se Våroffer med den kontroversiella akten där en kvinna dansar sig till döds - naken.

Ganska rått, ganska svårt och ganska mycket underliv. Jag kunde liksom inte låta bli att undra om de verkligen var nakna under de där kjolarna, men eftersom de kör ganska många och inte så blyga danssteg fick jag svaret ganska snabbt. Nu var det väl inte det som gjorde mig illa berörd i föreställningen utan det var den känsla som hela dansen, hela spelet ville förmedla. Men bara det att bli berörd så extremt så att håren reser sig är… Äh, gå och se den, känn den!

Succé blev det på Malmös opera i alla fall där hela publiken ställde sig upp och skrek och busvisslade i femton minuter när ridån gick ner.

Jag skulle kunna berätta mer, men läs mer här.

(Tänk på att den första akten innan paus bara är uppvärmning för dansarna….)

Den 2 juni ska jag dricka så mycket champange att det börjar bubbla ur tårkanalerna…

Sen ska jag ska ta igen allt, jag ska fira min frihet och jag ska smeka alla vänner över håret och sitta i deras vardagsrum och prata om hur de har det tills de spyr på mig. Gud vad jag längtar.