I helgen är det väldigt mycket Distortion i Öresund. I Köpenhamn är det festival i hela stan och i Malmö tar Discobelle traditionen till Inkonst.

Själv kommer jag att vara i Stockholm och efter min examen från Berghs är det festival i betongen när Hoodsfred kör Gettolympics och breakdancebattle. Sen utomhusdansa på Fredsgatan 12 med vännerna.

8 av 10 tjejer har bekiniångest läste jag i Metro. Men det är väl inte så jävla konstigt när Stadium tapetserar hela stan med världens snyggaste 16 åring zize mini S med guldlen hy och noll fett. Lagom retucherat. Nej, plåta lite sambomulliga trettiofemåringar i provhyttsljus så kanske vi kan känna oss redo för bekinibad på Ribban.

Min cykel står fortfarande på Möllan sedan i Lördags. Jag körde förbi henne tidigare idag så jag vet att hon står kvar. Måste gå upp jättetidigt i morgon för att vandra mot den fula Sibyllakiosken och inhämta ett stycke Skeppshult. Suck. Varför glömmer jag alltid att jag cyklat när klockan är efter 03 och tar taxi hem. Det är lika jobbigt att vakna cykellös varje gång.

Jag gal något i natt om att “tänk att det hoppar kängurur bara några meter från där vi står just nu och festar. Tänk er kängurur i Sverige, här inne!”.

Debaser var tokfullt så insläppet stängde precis när vi kom dit. Trist att missa.
På Moriskan spelade Niklas och hans bror för 7 pers. Grym musik men där kunde man ju inte stanna.

Klockan var mycket så vi stannade i folkets park och gick in på Cuba Café för ännu mer mojitos. Tänk att så många i Malmö älskar salsa. Det var tokmycket folk som svettades under palmerna som de dragit in i lokalen och jag lyckades väl ta två steg åt vänster och ett åt höger innan mina fötter sa åt mig att sitta ner. Någon viskade om efterfest men då hade jag redan dragit på mig minnesluckor och valde taxi. Jag tror jag träffade en som brukar gå på mina klasser varje vecka. Undrar vad jag sa till henne, och framförallt vem var det?

Igår blev jag vansinnig inne på Volym.

Först gick jag in och beställde två mojitos och en två öl, när jag väl fått dem och lastat upp dem på en bricka kommer jag på att jag vill ha nötter. “Nej tyvärr vi tar inte fler beställningar”. Jag trodde det var ett skämt och frågade snällt en gång till och jag inte bara kunde få lägga till nötter till min dryck det men fick ett hårt nej.

Tog brickan för att gå ut till mitt bord och blev stoppad av vakten som sa att jag inte fick ta ut drycken. Då fick jag nog, vandrade upp till bartendern som tjugo sekunder tidigare serverat mig för att få svaret att han hade “blinkat i lampan”. Ursäkta mig men betyder det då att jag ska förstå att om lampan blinkar får jag inte ta med mig den dryck jag beställt ut till mitt bord på den fullsatta uteserveringen? Jo, det var ju solklart.

Det var inte en dag som jag tänkte nicka snällt och ge med mig vilket jag faktiskt burkar, utan jag ställde till en scen för det skulle idioten ha. Jag var ursinnig och ville ha pengarna tillbaka vilket jag inte fick och då smällde jag av fullständigt och berättade för honom att jag inte känner till deras hemliga kodspråk med blinkande lampor och att han kanske borde meddelat mig om att jag inte kunde ta med mig drycken ut när han tog beställningen.

Det finns ingen skylt på Volym som säger att “när vi blinkar med lampan så får ni inte ta med er drycken ut och det är tjugo minuter kvar tills vi stänger”.

Tillslut fick jag ut min dricka. Vem orkar med den gapiga tjejen liksom.

Jag fick inte vara bakfull idag. Det var mitt mål igår när jag gick ut och det sprack totalt när mojiton rullade in. Jag älskar mojitos, det är som en stor chipspåse - det går inte att sluta.

Skulle upp klockan åtta, köra till mina föräldrar och sitta där och plugga i lugn och ro. Nu sitter jag här och väntar på att spriten ska tränga ut genom porerna och bort från min kropp. Undrar vad jag får till middag där idag.

Hade jag haft framförhållning hade jag önskat Piccata Milanese .
Det kanske jag får nästa gång för jag vet att mamma läser här.

Hej mamma!

Så var timmen slagen.

Malmöborna har på riktigt hittat ut från var de kan tänkas ha gömt sig under vintermånaderna.
Plöstligt är alla lagom brunbrända, vältränade och nyklippta. Klädda i de senaste väl genomtänkta köpen (det är ju trots allt snart sommarrea) och sipprar drinkar på stadens uteserveringar.
Som om inget hade hänt sedan de sista desperata svinkalla kvällarna i september 06.

Men det har gjort det va.

Man kan inte ungdå att tänka att vi skandinavier, speciellt vi i Öresund, lever upp så påtagligt på sommaren att det krävs både höst och vinter för att återhämta oss och bearbeta sommarens händelser. Det är ljuva romanser som går i kras eller bekantskaper som inte överlever ett liv utanför parasollens förlåtande skugga. Löften som inte uppfylls sig och saker som aldrig blir gjorda.
Efter hösten kullminerar vår ångest och allmäna elände till köpfest den 23 december. Dagen efter att vi kollektivt tröstäter oss feta nog för att få motivation att under våren säga upp vårt sociala liv för att få ordning på valkarna på gymmet.
Men sedan börjar solen lysa och parasoller, vingliga bord och stolar (knappast i kvalitativ symbios med priset på maten som ska dineras i deras sköte) dyker upp.

Allt är glömt och förlåtet och genast tar en ny manisk sommar över för de stackars Malmöborna.

Sushi mellan kullerstenarna på Koi, slagsmål om brunchborden i solen på coffeemaniac, bakisbuffé på Intermetzo, Brunch på Hilton, repliker som “ska aldrig sätta min fot på sunkmöllan igen” minst en gång i veckan, stekheta botaniseringsorgier på Marty under rea månaderna i jakt på nedsatt Ralph Lauren (som slutar i att man köper fullpris), sommarbaden i Skanör och Falsterbo. Den ständigt återkommande repliken “Ska aldrig mer sätta min fot på västra hamnen, det är bara pack och fjortisar - och sådana som beter sig som pack och fjortisar”.
Gud va härligt. Summer 2007 Here I come.

Den som försöker få mig att gå ut i helgen mosar jag sakta med en gaffel.
Jag håller för öronen och säger gagagagaga när någon försöker berätta om allt som händer.

Fast kanske jag slinker ner till skaniaparken på lördag vid tre och grillar en marshmallow och hoppas på lite bra musik och vackra ansikten som kanske kan få mig att le. Jag behöver det. Ska plugga mig blå innan så kanske jag hinner när explorers club fixat lite mys.

Någon annan som ska dit?

Jag kom tvåa i Sydsvenskans Reklamtävling. Tvåa av 65 bidrag är inte en Niceresa men tydligen 500:- i presentkort. Konkurrerade ut massa byråer! Dessutom vann min och Sagas banner med nakna fötter som hängde och dinglade ner över webbfönstret överlägset över alla andra i klickrate. Min gamla kollega Malin Norlander vann det hela med sin grymma annons för slagthuset.

Nu ska jag ringa Skånes Dansteater och berätta att vi kom tvåa.

Trots det har jag ont idag.

En kyss är bara en kyss…? Men ooooh vilken kyss!
Varför är inte verkligheten mer som på bio?!

Jag har i alla fall roligt på jobb trots att jag ska utföra grab twist and pull metoden på projektledaren. Här är vår kära creative coach in action. I present to you all Clyde Lange.

Det bästa med att inte jobba nere på stan längre är bristen på valmöjligheter.

Jag kan inte välja att dricka dyrlatte varje morgon på Stjärncafét utan dricker automatkaffe på våning 2. Och jag kan inte välja mellan ett helt city av restauranger utan måste äta i företagsrestaurangen vilket besparar mig massor av beslutsångest och tid. Denna vecka är det husmanskostvecka i restaurangen och vilken lycka. Annat än det min wok kan fixa hemma.

Mina fem i topp Husman:
• Stekt sill med potatismos och lingon.
• Rotmos
• Kålpudding
• Stekt fläsk med löksås på småländskt vis = vit sås
• Mammas Dillkött

Gud jag fick inte plats med köttfärslimpa.

Hemlis. Jag kan hela denna rappen utantill. Har precis sjungit den för min kollega.

Skulle kunna lägga upp min och Johannas version av denna video inspelad -94 men besparar er. Vi vann i allafall tävlingen till Okej och jag var snygg i stor hood och kepa. Johanna var sexig i svart för kort klänning och platå singing dum dum.

Det här är så mycket högstadiedisco. Och gud vad den låten var bra. Love it!

Ryggbiff med silvrig ögonskugga, tryffel smetade i metallicblått, feta med glitterdoppad cintronmeliss. MAC hade gått hela vägen i sitt färgsprakande tema och inte bara färgsatt maten men också väggar, bord, de dansande modellerna i kroppsstrumpor samt serverande modellscouter i silvriga converse. Very nice partaj.

Några fick inget med hem, några fick broscher med blommor. Systrarna Graaf fick kläder.
25 andra med kamera gjorde att jag blev sparsmakad.

Jag tackade för åtta mojitos i min mage, vinkade upp till mr dj Johan Allard som de hissat upp i taket, tiggde en Marlboro silver från en söt syster graaf, inte en aning om vem som var vem. Och cyklade mätt hemåt.

Äntligen får Makeupstore & Face lite konkurrens i lillasyster-Malmö. Ännu en gigant har flyttat in! Så ikväll var vi på Köpenhamnsk galej hos SPIRIT på S.Förstadsgatan.

Kvällens bjudning bar en lyxig air, ett fast flöde av goda drinkar & läckra tilltugg (några av godbitarna var dock lite väl sminkade!!! Alla minns vi väl vad som hände tjejen i Goldfinger. Smink ska vara utanpå, inte inuti) ackompanjerade av sköna toner, samt vackra unga pojkar i rosa…

Måste vara hemskt förresten att vara systrarna Graaf på en tillställning som denna. Inbjudna till ett jippo där de känner ett fåtal men blir uttittade av alla. Eller tja… folk tittar under lugg, fascinerade, nyfikna. Men fullt medvetna om att de ju faktiskt inte känner dessa söta två och därför vill man kanske inte hälsa, eller låtsas om att man känner igen dem. Så man undviker deras blickar, men kan inte låta bli att titta ändå. Som på en seriekrock, fast snygg. Två tjejer som alla vill titta på men ingen vågar prata med. Vad ensamt det måste vara.
Skönt att de har varandra! & Magnus. Hoppas att de fick betalt. Eller ännu hellre, att de trots allt hade roligt.

Kvällens plusplus; den vänligt proffsiga danska värdinnan, Johan Allard – lysande ikväll, Snygga gäster. Jesper Börresen – jag niger och gratulerar!

Kvällens minus; de lät oss knalla hem utan gift bag. Hur går det till?!
På det personliga planet var minus att jag inte vågade hälsa på min gamla klasskamrat. Marcus, du såg nog inte mig men jag såg dig och därför skulle jag ha hälsat. Även om det kanske varit genant och vi bara hade haft två ord att säga till varandra. Så nästa gång jag ser dig någonstans lovar jag att våga mig fram, om så bara för att säga hej.

Sanning att säga… Jag kommer nog trots allt inte att återfinnas botaniserande i nya butikens sminkdjungler. Jag är nämligen natur-frälst. Efter alla år som makeupartist känner jag att huden mår bäst av att andas. Därför längtar jag efter att frossa i allt mineralsmink syrran tar med sig hem från staterna. Yes!

Det uppstod en trend, grundad på en youtubefilm, att vara först att kommentera inlägg genom att skriva just ordet “First”.

Idag är jag first.
Flyerfirst
Det finns ingen chans att någon varit firstare

Åt Carpaccio, rödtunga och rabarberpaj på Tempo igår. De har serverat mig mer smakfulla anrättningar men sidfläsket var tydligen det godaste H någon sin ätit. Han är dansk, han kan sitt fläsk.

Vad som retar mig är att de har enbart har mellanrätter. Alltså något mellanting mellan för- och huvudrätt. Två är för mycket och en är för lite. Det går inte ihop för mig men vi brukar försöka lösa det hela genom att dela på tre rätter. Som tur är var pajen också mellansize så jag blev tokmätt. Förstår verkligen inte flickor och pojkar som petar i lätta sallader. Ni lever alla på luft.

Jag mår smått dåligt när jag får mail med tjugofem utropstecken på raken, femton frågetecken en dos förkortningar följt av weeeeeiiiii yeeaaaaaa VERSALER VERALER VERSALER gemener. *söt*

Jag blir yr och vill vandra bak till tiden innan msn och communitys utvecklade vårt skrivspråk genom att förstöra det.

Använd gärna haha och smileys men på rätt plats och inte i överdos. snälla.

Gud så mångas djälskling Johan Allard kör toppstyrda vinyl på Spirit och tittar under luggen på sassy girls and boys som minglar bland kläder med drinkar i hand. Det är M.A.C som håller fest och visar upp sina skuggor som varit efterlängtade i Malmö ett tag.

Och Om jag minns min första gröna M.A.C skugga inköpt i Korea av smakfull pojkvän. Och Om jag ska gå och småspilla canapérester över Spirits korrekt vikta jeanshöga i morgon. Sedan hoppas jag på en goodybag av högre klass än Malmöstandard. Hey, det är dags att höja ribban på gratisfesterna och införa god tradition. Och vi vill INTE ha reklamblad i påsen men rosa läppstift.

För alla dödliga som inte kommer att träffas klockan 20.00 i morgon kväll för titta på varandra och undra vem de andra är så kan jag och miss sunshine berätta om vem som var finast.

Nu ska jag gå och köra en Body Stepklass för en full sal av skrikande kunder (jo, de gör det när jag är bakom headsetet, love them). Sen ska jag bli bjuden på middag på hemlig restaurang.

Today is still a good day.

ÅÅåååååh, faaaan i helvete vad jag är förbannad!!!!!!!!!

Hur kan det vara sant att vi lever kvar på medeltiden? Här i Sverige!!!
Vilka skitgubbar är det egentligen som besitter landets hovrätter??!!

Alla vet det, som ett vedertaget faktum, att blir du våldtagen så bara svälj och ta emot. Annars kommer ändå bara hans/deras vänner att skratta åt dig från första parkett när det blir friande dom. Inte om, utan när.

Det går en massa “råttan i pizzan” vandringssägner om tjejer som ljuger om att de blivit våldtagna pga att de är sura på killen i fråga.
- Men hallå!!!
Hur troligt är det att man utsätter sig för den tortyr det innebär, att misstänkliggöras och förnedras i rätten - på skoj?!
Skulle alla de 4208 som anmälde våldtäkt förra året ljuga? Ens en handfull av dem? Knappast! Ändå fälls bara ett par hundra våldtäktsmän årligen.

Jo, jag vet att i mellanmjölkens land får man sitta kvar på jobbet. Oavsett om man som politiker i åratal försummat en hel stads fritidsanläggningar. Eller som domare köper sex av tvångsimporterade kvinnor.
Definitivt har man hittills fått sitta kvar, oavsett hur många rutinmässigt friade våldtäktsmän man har på sitt samvete.

Men snälla ni! Nu får det vara slut!
Jag vill att vi tillsammans reser oss upp och säger STOPP!

Min kropp är MIN!!!

Har jag huvudvärk, vill göra slut, eller är arg på dig. Vilken jävla banal anledning som helst. Jag kanske sa ja nyss men ångrade mig. Skit i varför! Det är min kropp!!!
Stick och runka lugnt ditt sårade ego.

Låta oss nu visa alla de fega skitar som gömmer sig bakom polarna när de sitter där och säger att “Jag ligger väl med min fru om jag vill, även när hon sover, när vi bråkar eller när hon ber mig att sluta.” eller “Hon var med på det. Hon ville verkligen bli tagen av åtta killar i alla hål.”

Låt oss tala om för dem, i klarspråk, att vi tror inte ett ord av vad de säger. Att det ska stå dem dyrt att behandla en människa så illa. Det måste vara slut med ryggdunkande förståelse. Idag skrattar de ju! Hela vägen till rättegången, för de VET att det de gjort är inget särskilt. De blir varken tillrättavisade, utstötta eller bestraffade. Tvingas inte ta konsekvenserna av sitt agerande. De kommer inte ens att behöva säga förlåt… Ångra sig.

Ingen jävel kommer innanför mina trosor om inte jag vill det!
- Vare sig jag är brakfull, halvnaken, flirtig, eller redan frivilligt har legat med halva landet. Nej betyder NEJ!

ALLTID

Det ska även gälla i hovrätten.
Förstår gubbarna inte det, är det dags för dem att hänga in rocken och stanna hemma.
Fy skäms!

NU RÄCKER DET!