En viss skillnad på att gå ut i Stockholm och Malmö är detta raggande. Det känns som att vara iförd flugpapper i huvudstaden där man inte står, dansar eller sitter ensam många minuter. Det erbjuds drinkbord och delas ut telefonnummer men i stället för att njuta av uppmärksamhet för en kväll känns det nästan jobbigt påfluget. Alla verkar vilja knulla ikväll eller kanske till och med gifta sig. Malmöborna verkar dock livrädda för all kontakt och ser raggningsprocessen som ful och låter flickorna vara ifred, precis som de säkert vill. Och flickorna gör det samma. Men vill vi verkligen det? Vill vi verkligen att utekvällen enbart ska vara att ha kul med vännerna och dansa?

Det smygtittas men om det någonsin övergår till en invit eller ens ett samtal är det vanligtvis av en överfriskad kostymnisse utan självinsikt. Vilket gör sexlivet för stadens singlar något understimulerat och trist. Det är inte konstigt att Malmö är näst intill tom på singlar över trettio när det är så svårt att träffa någon. Kanske är det också så att man ska tycka att det är jobbigt med raggning och avfärda varenda försök så att den stackars killen aldrig någonsin vågar sig på ett försök igen - med någon. Vi borde flörta mer. Vi borde titta mer. Och vi borde leka mer. Det är inte så farligt och det borde uppskattas.

I Stockholm är det en del av utelivet att leta med blicken och faktisk göra något åt det när den fastnar på något som den gillar. Det är också en långt lättare stad att vara äldre singel i eftersom så många andra fortfarande letar. Men kanske är det det som är felet. Att alla ständigt letar och inte blir nöjda. Det finns ju så många där ute…

Gårdagens helkväll blev lite för tuff för min väninna som inte hållit sig på mer än en meters avstånd från sin spann under hela denna dag. Men efter en runda av champagne, tequilarace och mojitos med en utmanare named Karin kan det bli lite väl tufft.

Först middag på en av mina favorithål Kohphangan på Söder, vidare till Petsounds för champagne, Riche för dansbattle, rökmaskin, mojitos och tequila. East för öl. Hells kitchen för bord med några äckliga amerikanare som vi flydde ifrån efter att de skamligt nog köpt cranberri juice åt oss i stället för mojitos. Neu för barfotadans och mer tequila. Där lämnade vi digitalkameran med bilder från hela kvällen. Bland annat en skitsnygg på mig som jag skulle fronta med på Facebook så nu är jag helt knäckt. Skit i kameran. Men snälla du som har den, skicka den fina bilden till mig samt nakenbilderna på Johanna och Martin.

- I Malmö går vi överallt. Här i Stockholm rullar ni fram överallt.
- Ja, vi har tur i Stockholm.

Gästlistan bokad till:

Fredsgatan 12, Nue och nya klubben Esque.

Vänner - jag är i Stockholm.

Om jag var hemma:
(lovade någon som önskade sig streetraggare och sammetsjuggar att tipsa om var dessa raggades lättast. Jag har svarat på det men rekommenderar hellre;

Torsdag - Debaser och klubb Drama eller Torsdagsklubben på Centiliter & Gram / Lilla T(säsongsavslutning på den bästa klubben runt lilla T)
Fredag - C/O-bar och I love! Lamour pour toi
Lördag - Först Klubb Räkfrossa på Volym (Möllan), Sedan C/O-bar med Mad Max som får er att dansa. Eller kanske The Rumbles nypremiär på Inkonst.

Det är något speciellt med ljuset just nu. Eftersom jag är uppväxt på landet har jag fått för mig att jag måste uppskatta hösten på ett helt annat sätt än den som är uppvuxen i stan. Jag känner bättre, kan lukta bättre och kan andas djupare än den som levt mellan höga hus som stänger ute de äkta dofterna. Av nykläckt svamp som ploppat upp ur gräset, av stubbåkern som breder ut sig, av löven som samlas i högar av vindarna.

När jag kommer ut från porten och känner den höga höstluften som når ner mellan husen till min asfalterade gata andas jag lite djupare än min granne. När nätta regnstänk når marken njuter jag lite mer än min vän av staden. Precis när det börjar slå om. Det ligger fortfarande värme i luften och sommaren kan inte riktigt släppa taget samtidigt som hösten så gärna vill komma in. Då ler jag kanske lite mer än du.

Man skulle kunna kalla mig för höstelitist

“Nej, jag har aldrig haft städhjälp. Jag tycker att man kan städa själv. Det är en ideologisk fråga. Jag tycker det är fel med skattereduktion för städhjälp till redan rika”. (SDS 28/9)

Sådana kommentarer gör mig irriterad.

Irriterad för att jag som inte är rik men jobbar 60 timmar i veckan för att i alla fall vara på god väg, samt kunna resa några gånger om året, faktiskt är lycklig över att nu inte behöva städa på min enda lediga dag och kväll. Lördag. Nu kan även jag få lite fritid och inte belasta samhället med min utbrända kropp.

I vad ligger grunden att detta är något för rika. Och vad är det för fult med att vara rik. Har denna rika hemska människa kanske kämpat som ett djur för sin inkomst. Har han eller hon skyhöga studentlån. Jobbar han eller hon kanske 60 timmar i veckan för att tjäna ihop de där pengarna. Blir det kanske mer vanligt att anlita städhjälp även för dem som har lite mindre pengar. För att få lite kvalitetstid i vardagen. Kan detta kanske också göra att ännu fler får arbete, även lågutbildade? Eller det är också en ideologisk fråga? Det kanske är skamligt att anlita någon som städar under dina fötter? I så fall är det du. Mr “allaskavarafattigaochtycka omattstäda, som borde tvätta bort lite förutfattade meningar.

2007. Året då vi blev påminda om att människan - inte för så längesedan - var neandertalare. 2007. Foppatofflan sågs på en femtedel av vår befolkning i färger vi inte sett sedan gummisnoddar i neon kom på åttiotalet. 2007. Året då plastskjortan från Crocs lanserades.

Neandertalaren behöver inte längre tänka på mathyfs. Det är bara att torka av med en wetexduk.

Äggföljetångens fortsättning.

Sträcker mig för att ta ner saltpaketet från torrskåpet. Det sitter fast. Ägg är bra som lim, det vet jag nu. På några timmar har äggkletet på undersidan gjort ett bra jobb. Sliter för att få loss det. Botten sitter kvar när väl paketen kommer loss och allt salt åker ut.

Today was a good day.
Nej.

Kan man köra en låt i uppvärmningen på en danslektion för 11-15 åringar med texten:

Im a hot chic that you can’t even touch
Im like this coold as bich and I aint ready to suck

Jag börjar bli riktigt bra på att knäcka ägg tänkte jag när omelettsmeten skulle lagas till. Dunkade det tredje ägget diskbänken med sådan kraft att det hela krossades och den förvånansvärt elastiska gulan, slurp, slank ner i en springa mellan spisen och bänken. Det var inte den första vardagstragedin idag så jag suckade djupt och tog fram saltet. Sockerskakig som jag var råkade jag hälla i ungefär en matsked salt, skrek fan, och slängde allt. Det fick bli filmjölk idag igen.

Gick förbi Telenor på Södergatan och tänkte att “Ok, jag ger det en chans, måste se om den mobilen jag vill ha har kommit in.” Smög upp på den lilla trappan och kikade in genom glasdörren.

Försent.

Han hade redan fått syn på mig. Säljaren som jag med alla medel föröker att undvika. Det var bara att gå in. Frågade efter mobilen och fick svaret; “Its on gee “

“Ursäkta?”

“Den är på G” förklarade han. Den kvinnliga expediten sidan om fnissade och berättade att de var väldigt internationella på det där stället. Ironin fungerade inte riktigt. Jag suckade, försökte svälja mina kräkkänslor och gick ut. Killen skrek efter mig:

“DU….. ….Ah det var inget.”

Det var då jag visste att han visste. Att jag hatar honom.

Igår skulle jag göra dans hela dagen samt gå och hämta min cykel på Södertull. Det sistnämnda slutade med att jag köpte en skinnjacka, en regnjacka, en munkjacka, en present till HC, två trosor och en scarf på HM. Det förstnämnda blev aldrig av. Alls.

Nytt försök idag. Bah

I morgon ska jag bjuda några vänner på middag. Jag älskar att laga mat. Älskar att äta mat. Älskar att prata om mat. Men lagar aldrig mat. Så jag har ett överflöd av oanvända receptböcker som ligger där och lockar med sina svulstigt vackra inoljade bilder. Jag bläddrar i dem då och då under tiden som jag slänger i mig min specialité. Snabbmakaroner med ketchup.

När jag väl lagar mat är jag dock chockerande duktig till familj och vänners belåtenhet. Min bästa kompis är tastline.com. Världens bästa receptsida. Jag har över 200 recept på “mina sidor” och har väl hunnit laga 5. Ska lägga in en motion om ett längre liv alternativt gratis fettsug åt alla.

I morgon ska jag laga
Fiskgryta eller
grönsakspaella eller
Risotto med getost eller
Canneloni med spenat och gorgonola eller
Grön banancurry eller
Kantareller och rösti eller
Vegetarisk asiatisk rätt….

… jag har problem.

Som man så idiotiskt valt att döpa om ett ord som rasism till omvänd rasism (som om det skulle vara någon skillnad) har väl jag en omvänd ätstörning då.

Efter Money Brother intog vi första parkett på Mosaik igår för att titta på The Ark. Ola skimrade förbi som pixlar på skärmen som var det enda vi kunde skymta av konserten. Ungefär som vilken tv som helst men med något sämre ljudkvalitet. Tre filtar krävdes för att jag skulle överleva kvällen. Välkommen höst.

Tog med mig Rune och Stefan till Oh baby på C/O bar. Två galna danskar och jag var glad att vara helt nykter för att ha koll på läget. Jag har varit med om akuten en gång för mycket med dessa två. Mamma Karin.

Efter att Juvelen kvidit fram några låtar från ett bord och det började bli smått klaustrofobiskt på klubbgolvet som är för litet för sitt namn försökte jag förklara vägen till några andra ställen och bad för mig själv om att de inte skulle få för sig att köra hem. För att hjälpa bönen på traven lät jag bli att berätta var bilen stod (Djäknegatan). Sen kom jag på att de bara hade Visa och att de förmodligen inte skulle komma in på svartklubben ändå. Att de skulle charma sig in är inget alternativ. Snarare ett aggressivt “fucking lort mand”. Jag blundade, höll händerna för öronen, gapade lalalalala och åkte hem.

Vi som har haft oturen att ta studielån både innan den 30 juni år 2001 och efteråt sitter fast - med två lån. Det är den lilla biten av det statliga studielånssystemet som jag inte förstår. Jag har lånat i samma syfte, från samma verksamhet men eftersom de valt att lägga om lånen betalar jag nu av två samtidigt. Det vill säga dubbelt upp. Hur kan man argumentera för detta. Det vore mer logiskt om man först betalade av det ena lånet, sedan det andra. Eftersom det för mig är precis samma lån.

Nu har jag räknat på fingrarna och kommit fram till att jag pluggat i sex år varav fem varit på studiemedel. Det betyder att jag har ett år kvar att ta ut. Men med CSN:s återbetalningssystem får det vara.

1 termin spanska - Spanien
1 termin svenska - Södertörns högskola
1 termins etnlogi - Lunds universitet
1 år information, journalistik, grafisk form - Skurups folkhögskola
2,5 år projektledning, marknadsföring - Teknik i Media
1 termin - EFL marknadsföring (ej studielån)
1 termin - Berghs Copywriter (ej studielån)

Sista dagen på festivalen åt jag där jag önskar att jag hade ätit först. På Skeppsbrons servering. Det blev varken champagne eller vin för min del men väl en oxbringa som var skuren i tjocka skivor utan att vara i närheten av torr. Sen var jag så mätt att det enda som slank ner efter det var en kaffe. Langos för 65 kronor kan ta sig i rumpan när man kan äta vällagad mat som smakar gott för 75. Eller kanske stekt sill för 55.

Dagen innan åt jag en plijetskavitsa (det låter som om det stavas så). En joguslavisk biff som smakade helt ok men inte i närheten av vad det gör i Serbien. Det saknades både ost, ajvar och sallad. Den låg där stackarn, ensam med lite lök och creme fraise. Men jag var hungrig så det kunde kvitta. Och det var en femtedels kö jämfört med texasburgaren några meter ner. Finns kanske en anledning till det.

Jag sitter just nu naken i min stol vid datorn. Inte för att sexchatta eller för att jag ens har webcam men för att jag är så fruktansvärt lat. Tänker på en cykel som ska hämtas, frukost som ska göras. Att jag skulle gått upp klockan åtta för att städa och sedan arbeta med koreografi. Tänker att nu är klockan 14 så då jag lika gärna sitta kvar en timme till. Det är ändå redan kört. Hela dagen är förbi.

Sista dagen på festivalen ska firas med Ostron på Gustav Adolfs torg, Melody Club, Fyrverkeri och The Ark. Äntligen kan vi och parkens ankor återgå till normalt liv. De byter langosrester mot tantbröd. Vi byter lomitoburgare mot hemlagat, gympaskorna mot klackskor och köpenhamnsvägen mot regementsgatan.

Bästa festivalen hittils på grund av att man gömt det mesta i parken och att det gick lätt att ta sig från konsert till konsert utan att fastna med någons svettiga bröst upptryckt nacken (jag är kort). Men nu hurrar vi som vill göra en shoppingrunda på långlördag utan att behöva leta efter skylten till Stuk.

Ikväll tar vi även förväl av klubben Oh Baby I Like It Raw på Jeriko. Klubben som är tvugna att dela ut små vita fina handdukar till sina gäster eftersom dessa dansar sig svettigare än på något annat malmöhäng. Kan också bero på ventilationen.

Men pssst. De är tillbaka i Oktober.

Det är något obekvämt att gå in på en toalett och mötas av en odefinierbar lukt. När man inte direkt kan placera odören i facket där den hör hemma. Sen lyfter man på toalettlocket, sätter sig, och känner att sitsen är uppvärmd. Det är då man mår illa.