Finns det någon studie som visar att män är segare än kvinnor. Som om de har gammalt tuggumi i käften som segat ihop så att de pratar i slowmotion. Som om de ständigt har ett marijuanarus och tankarna rör sig så sakta att den kvinna som pratar med honom redan hunnit tänka ut femton frågor samt fått ett hysteriskt utbrott innan han lyckas få ur sig tre ord. Som i största sannolikhet är “Jag vet inte”. SOM OM deras hjärna inte är lagt på samma hastighetsnivå som sin kvinnliga omgivning och de måste startas upp med chok och hela kittet innan de snabbt rusar iväg i 110 i helt fel riktning.

Förmodligen har vi alla olika takter inom oss. Män som kvinnor. Och det är otroligt stressande för en 16-taktare att lyssna på en 2-taktare. Tankarna far snabbt framåt, orden likaså och kommer inte ett svar, gärna intelligent direkt, exploderar 16 taktaren. Och 2-taktaren förstår ingeting för att han eller hon har ju inte gjort något fel. De har bara tänkt lite på vad de ska svara. För sent. 16-taktaren har redan bestämt något annat, blivit sur och lagt på eller tyckt att tiden var ute på alla sätt och vis.

Behöver jag nämna att jag är en 16-taggare som just nu har kryp i hela kroppen för att det liksom. HÄNDER INGETING.

Om det har skett några trafikolycka på Mariedalsvägen mellan kl 8.40 och 9.00 har ni här anledningen

Att en mygga kan förstöra en hel natt.

Det surrande lilla ljudet som kommer allt närmre. Plötsligt blir det tyst och då måste jag fäkta med armar och ben som ett mänskligt vindkraftverk för att det lilla krypet inte ska få en chans att sätta sig. Stilla. Plötsligt kommer ljudet tillbaka. Jag tar till taktik nummer två som innebär att lägga sig under täcket och endast ha öppet en liten liten springa för munnen att andas igenom. Det är varmt. Men det är tryggt.

Tack för denna tiden. Det har varit underhållande, upplysande och kul!
Kommer säkert svischa förbi med tankar och åsikter då & då.
Men min nya personliga blogghemvist blir denna:

http://fcqv.blogspot.com/

Kika gärna inom någon gång!
Mitt första inlägg där handlar i natt om Evan Dando.

Själv kommer jag klart troget fortsätta läsa denna sköna blogg. Och sticka ut på vidare vilda äventyr med dess läckra huvudskribent.

Kärlek!
Solsken

På bloggen Postsecret.com publiceras vykort postade från hela världen med hemligheter på. Människor som berättar sina innersta tankar, om något de gjort, skrämmande eller smågulligt, på några rader.

Det här är en vacker film för bloggen som inleds med hemlisen “Alla som kände mig innan 11 september 2001 tror att jag är död”. Mina hemligheter känns plötsligt banala i jämförelse så jag lämnar inga här. Men kanske jag någon gång skickar ett vykort till en Svensk version av bloggen. Som kan bli den här som startades idag.

Vissa meningar glömmer jag aldrig. De etsar sig fast på hjärnhinnan som en elak tumör. För ofta är meningarna fula. Och oftast dömer jag andra efter denna enda idiotins mening. Kanske för alltid. Därför hoppas jag att ingen kommer ihåg mig genom någon idiotisk one liner som jag dragit. För visst är de många. Jag tänker gärna efter jag pratar. Jag pratar snabbt. Och jag tycker och tänker långt mer än vad som är tillåtet i de flesta rum. Dessutom ifrågasätter jag och kan lika snabbt som jag uppfattas som intelligent framstå som en idiot. Även om ingen annan heller förstår men håller tyst.

Idag när jag åt drog jag till minnes ett program på tv om så kallade feeders. Det satt en kvinna med flera meters omfång på en säng. Sidan om satt hennes smala lyckligt leende man och höll en hand på hennes feta lår. Hon hade rosa underkläder, pippilottor i håret och en klubba i hand som hon slickade på förföriskt. Förföriskt för de 0, 00032 procent av världens befolkning som vill värma sina händer bland valkar. Hon flinade mot kameran, slickade på sin klubba och sa:

“I think fat people are more oral. I really like putting things in my mouth.”

Hennes man instämde flinande med orden “Yes she really does”.

Jag ville kräka. Jag kommer aldrig glömma den meningen.

NU först upptäcker Sveriges medier och reklamtyckare Sloggys marknadskampanj med en smaklös hemsida där man kan lägga upp en bild på sin rumpa i underkläder och vinna ett modellkontrakt värde ynka 10.000 kronor. Besökarna får betygsätta de halvnakna pojkar och flickor (med betoning på det sistnämnda) som lagt upp sina egna bilder. På hemsidan står det “See the beautiful bums”.

Här hittar vi de mest tacky exemplaren i fula stay-ups som klättrat upp och poserat på sin risiga BMW, rumpan upptryckt i kameran med en ful tapet i bakgrunden. Det är ett tragiskt undehållningsvärde på denna sida som enbart kan bli badwill för företaget som tidigare haft en profil som trog tankarna till kvalitet och komfort. Smaklöst Sloggy.

Sloggy säger att de “kontrollerar alla bilder, de får inte vara pornografiska”.

Ja, allt är ju relativt. Av det jag sett är den största delen av bilderna rent pornografiska utan att visa ett kön eller ett par bröst. Och att Sloggy över huvud taget gör detta är en gåta. Det är fömodligen kåta män som är deras största andel besökare. Och jag trodde de ville sälja mer trosor?

Jag säger som text.nu. Sparka byrån.

Obs. Bilderna kommer från Sloggys sida och är inte de värsta. Det är en varning.
Sloggy, slutty, underkläder, tävling, naked, bum, reklam, marknadsföring

Jag lusläser alltid informationen som medföljer medicin. Och förundras ofta av biverkningarna. Ibland undrar jag om man inte blir sjukare av tabletterna än sjukdomen i sig.

“Varning:
Förvirring, yrsel, hallucinationer, kramper respektive övergående synförändringar är sällsynta biverkningar av medicinen. Om sådana uppträder bör man undvika att köra bil eller sköta maskiner.”

Jag undrar nu om det även innefattar maskiner så som datorer. För då kanske det finns en risk att jag inte kan jobba mer denna vecka. Ops oj, jag tror nog det var en rosa ödla jag såg där på väggen. Jo, det var det nog bestämt.

Fick även veta att jag inte får dricka alkohol för då kan jag få svårigheter med andningen. Inte ens ett glas. Det betyder att jag inte kommer att gå ut i helgen. Jag går inte ut nykter. (jag vet att jag motsäger mig själv. Men vi är en motsägelsefull djurart).

Oj då. Hamnade i ett tält på Mölleplatsen tillsammans med halva Malmö och skrikande kids. Nej förresten det var alla åldrar. Klaxons spelade hårt, rockigt och jag hörde inte ett ord av vad de “sjöng”. Trodde faktiskt det skulle vara lite mer beats och brittpop än så. Jag är säker på att det var bra, men för mig som inte hört dessa tidigare, vad jag vet, lät allt likadant efter ett tag.

Om jag tyckte det var mycket folk på Mölleplatsen var det inget mot det som väntade oss när vi gick tillbaka till Stortorget med Timbuktu på scen. Låt oss säga som så att jag är väldigt väldigt liten, men fick omöjligt plats på torget. Varför denna uppståndelse kring gubben i lådan som säkert ändå kommer köra en mer bekväm och intim spelning senare i år. AAAAAh ja just det. Gratis.

Läste något fredagsbilageskvaller om en känd svensk flickidol med betoning på idol som är gay. Inga namn nämndes för det verkar finnas inbördes regler och ryggdunkar (eller något annat) som väger tyngre än ett scoop som kan dra in pengar när väl löpet täcker framsidan av kiosken på Värnhem. Dessutom har killens produktionsbolag som fått nys om saken förbjudit pojken att komma ut.

Men ut med en killkompis till mig gick han i alla fall - och hem - långt innan detta publicerades i Kvällspressen. Så jag råkar tillhöra denna lilla som kände till skvallret långt tidigare. Men som också avstår från småscoop. Sorry flickor.

Allt hon sjöng var vackert. Ett tamt ansikte. Två leenden på en timme. Ett ljust osminkat ansikte. En vit skjorta. Ingen genomträngande energi. Men det behövdes inte. Hennes röst, hennes musik räckte tillräckligt.

Malmöpubliken var tråkig som vanligt.

Jag har gjort det. Köpt en langos för 60 kronor. Jag borde skämmas. Straffet är nu att jag mår väldigt illa. Sextio kronor för en friterad deg med lite äckliga räkor, svart rom och ost. Aldrig mer.

Sist jag gjorde misstaget var 1999. Då låg jag på en bajamaja resten av natten och kräkte medan mina vänner fick hålla ett stadigt tag om mina 60 cm långa rastaflätor. What a memory.

Pekka. Som vi förmodligen uttryckte det då.

Vad är det som säger att om du håller i en rullator eller i en barnvagn har du rätten att trycka dig fram i alla lägen som om du hade ensamrätt till vägen.

Vad är det som säger att alla andra människor ska gå åt sidan och lämna plats åt den aggressiva föraren. Ni får väl respektera andra gående precis som vi får respektera er. Även om de som släpar ut en barnvagn i större folkmassor inte borde respekteras eftersom de är dumma i huvudet. Jo, om de snällt ber om att få komma fram. Men att köra vagnen in i folk för att de ska förstå att de bör flytta på sig är en taktik som får en att undra om man i samband med barnafödandet även tappar rösten.

Och att monstertanterna drar en svartskugga över sina medsystrar när de i överskridande hastighet tar entré på Ica och tränger sig före hela kön med sin sockerdricka och rökta lax gör att jag varken vill bli gammal eller skaffa barn.

Nej jag vet inte om jag orkar. Det är höst. Och det luktar älgkött på stan. Det är i och för sig lättare att ta sig fram den här festivalen jämfört med tidigare år eftersom matstånden har fått större utrymme och konserterna sker i parken. Parken som man ska undvika vid 24.00 eftersom alla småglin springer runt med sina ryggsäckar och stångar sig fram som om de var på vårbete.

Anna Ternheim spelar på stortorget klockan 19 och en vanlig solig augustidag hade Mosaiks uteservering varit en bra plats för att se konserten o c h sitta ner. Lite tapas som slår långt högre än en langos och har ungefär samma pris. Bli serverad! Sitta ner och dricka rött vin. Jag sparar mina pengar till en skön restaurang i stället för att slösa dem på mat serverat på papptallrikar till överpris. 65 kronor för festivalmat är inte okej. Alls.

Det blir väl på med en tjock stickad sak, stövlar och paraply i hand. Krocka med alla andra som har paraply eller paraplylifta = hoppa under paraply efter paraply. Eller varför inte. Korka upp en flaska rött hemma och äta något. Helt ensam. Sätta på en bra skiva som säkert ändå låter bättre än liveversionen.

My danceclasses in ragga are about to start and I’m in need of the best ragga music. Since my knowledge streches to pretty much shaking my ass and not so much more, maybe you, my dancehall king, can help me out and let me know whats on your favorite top list. Leave your comment please. Title and artist.

Thank you!

De senaste två dagarna har det känts som om jag jobbar på en fabrik. Att sitta och göra annonser på löpande band och enbart fungera som händer och inte som en tänkande individ åt beställare och kunder kan göra vem som helst till en Facebooksurfande idiot. När ska beställare förstå att de ska ägna sig åt att sälja tröjor och smör i sina butiker och lämna allt som har med kommunikation och form till dem som faktisk kan. Åh, nej när det gäller reklam kan vem som helst tycka och tänka och jag är nickdockan som sätter fruktansvärda rubriker, lägger in meningslösa bilder och gör så fula annonser att jag skulle vägra säga att det var jag som gjort dem om de så satte mig i tortyr.

Denna produktion ligger långt under min kunskapsnivå och så länge det pågår kommer jag fortsätta att söka minst fem nya jobb i veckan. Jo, visst innehåller alla jobb visst slitgöra och att låta prestigen gå ut över arbetet är bara dumt. Men när andra säger åt mig vad jag ska göra när jag kan göra det långt mycket bättre svider i hela kroppen.

Alla - från säljare, till kunder, till kollegor tycker om färger, om typsnitt, om ord. Att de inte förstår att de som sitter och jobbar med reklam och kommunikation har gedigen erfarenhet eller långa utbildningar bakom sig. Inte går jag och säger till kocken på restaurangen hur han ska tillaga såsen, än mindre piloten hur hans ska flyta sitt plan. Det ligger mer bakom att kommunicera via en annons än händerna som sätter ihop skiten i Indesign

Som tur är inte varje dag eller vecka som denna. Det finns trots allt beställare som vet vilken kunskap jag och mina kollegor har och använder den rätt.

Råkar du hamna på en klubb / barhäng med ett litet performance under kvällen. Här delar av crewn under Pure fashion som kör en streetdanceshow. En öl, lite inspiration sen hem. En bra kväll på Plocke Pinn.

Ett kort litet klipp från Pure Fashion. Modeshow med dans, projektioner och sångnummer. Allt för att få oss att handla miljövänliga kläder. Ett fint projekt som säkert finslipas under turnéns gång. Om det nu är meningen att det ska bli en turné. Dessutom var kläderna förvånansvärt coola.

Nu väntar jag med spänning på HM:s environmental avdelning kallad “think”, IKEAs “Forest” och Nikes “Nature sports”. De stora märkena är verkligen dumma om de inte hakar på - Nu. Det är en kommande marknad, det kommer att bli populärt och folk kommer vilja handla ekologiskt. Om inte för sin egen hälsa och miljön så för att det kommer att bli hippt. Win Win.

Jag har fått dille (är det ett skånskt uttryck?) på att jag kan allt. Det är ju bättre än att inte tycka att man kan något alls. Men nu har det gått så långt att folk börjar misstro mig. Framför allt eftersom jag idag påstod mig kunna bli en väldigt bra spjutkastare.

Här är de yrken jag är övertygad om att jag skulle bli bäst på.

Ståuppkomiker - såg Oslipat igår och kände att jag kunde göra varenda nummer långt bättre än vad de trista personerna gjorde. Ett problem för mig hade dock varit att jag aldrig kommer ihåg slutet på en historia och blandar ihop allt. Vem som sa vad. När. Hur. Jag låg i alla fall uppe sent igår och försökte komma på roliga saker jag kunde berätta om. Somnade innan jag kom på något.

DJ - jag hade inte bara varit världens mest peppade och glada skit bakom skivspelarna. Jag vet också precis vad som funkar, hör varenda liten detalj och vet vad som är bra och dåligt. Enligt mig då. Ett problem skulle kunna bli min totala okunskap i artister och låttitlar.

Tjejen i Svenska Akademien - jag känner det varje gång jag hör dem. Att det där egentligen är jag.

Chef - Så många gånger jag har vetat precis hur min chef borde göra - men inte gör. Vet inte om mitt nickname i skolprojekt “lillstalin” är något att nämna i en intervju bara.

På Malmöfestivalen. And the winner is…
This guy: