Man kan nästan tro att det är ett gäng hurtbullar som ska samanstråla för fest ikväll när telefonsamtalet lyder; Vi ses först på Carolas hiphopklass ikväll allihop. Men det ska jag säga - att de första dansare lär sig är att röka.

På balettakademien fick min då knubbiga vän veta att han borde minsann börja röka med detsamma. Den stackars rädda pojken från en liten håla i skogen gick direkt och köpte sitt första paket. Började röka - slutade äta. Den kvinnliga balettlärarinnan rökte själv inne i dansstudion. Min förra chef, så gammal i gamet att hon tränade Pernilla Wahlgren inför melodifestivalen 1985, sa till mig att jag kunde röka i personalrummet under klass bara jag öppnade fönstret. Och varje gång dansaren hör kommentaren “röker du som tränar så mycket” svarar han eller hon moget att “alla dansare röker” eller “det är väl bättre röka och träna än att röka och inte träna. Det är kultur. Danskultur. Som vi ständigt brottas med att ta oss ur men aldrig gör eftersom vi går i tajta trikåer flera timmar i veckan. Jo, det gör vi.

Är de annars så söta flickorna bakom klubben The Prom som har skräcktema i natt på Debaser. Undrar om man får dansa till Thriller eller Somebodys watching me. Bål blir det i alla fall till alla som kommer utklädda. För flickor kan det innebära sminka av, för pojkar sminka på. Det här är nog kvällens klubb om jag får välja.

Foto Anna Olsson
Från blogg Thereserulesok

Idag har jag varit konstant kissnödig och känt mig som en havande ko. När någon frågar om jag vill äta blir svaret. Nej, idag jag blir inte hungrig. Allt detta på grund av stuprörsjeans. I helgen ska jag köpa flera A-klänningar, tights och riktigt baggy jeans. This is torture

Min nya telefon låter mig blogga direkt på plats. “Publicera till blogg” klickar jag på efter att ha tagit min bild. Något jag började roade mig med på semestern. Så nu har jag skapat en bildblogg. Men eftersom det börjar bli lite jobbigt att hålla reda på mina bloggar har jag nu styrt om inläggen så att de hamnar här i stället. Easy for you and me.

Om allt har fungerat som det ska har några mobilblogginlägg dykit upp på sidan lite längre ned. Allt enligt Bloggers kronologiska datumföljd.

Jag har en ny kompis. Vi ligger nära varandra om kvällarna, pratar och jag gillar att utforska alla hans sidor. Börjar lära mig vilka knappar jag ska trycka på för att han ska göra som jag vill. Han tar dock inte på mig. Men jag är nöjd ändå eftersom han utmanar och ger mig ljuv musik varje morgon.

Det är löjligt vad en förälskelse kan ställa till med. Den ska visas upp för alla och det går liksom inte att hålla händerna borta, var vi än är. Han räknar alla steg jag tar och om jag skakar om honom ändrar han låt.

Alla malmöbor som helst inte sitter och nöter upp manchestertyget på soffan måste hålla torsdagen fri. Man ska inte vara dum, som jag, och lägga upp en dansklass den dagen. Jag har gjort misstaget förr men kommer inte ihåg det förrän terminen är igång och inbjudningarna dimper ner i brevlådan eller i mailboxen. Alla Malmös after works, små bioförhandsvisningar, små bjudgrejer och spontana vinfyllor infaller på torsdagar. Ibland kommer jag senare, med eftersvettningar och en stor bag över ena axeln. Nästa år ska jag vara torsdagsfri och då ska jag utlysa den till vardagsvinets självklara afton.

I förra veckan fick jag ett erbjudande från en man. Han kunde ge mig två kvällar i veckan i fyra år. Nej det handlade inte om lektioner i akvarell eller ett extrajobb i en bar. Det handlade om kärlek, på fullaste allvar. När chocken hade lagt sig försökte jag få en förklaring till denna bisarra syn på ett liv tillsammans med någon annan. Hur man kan vara så stel att något som heter kärlek blir till en affärsuppgörelse förundrar mig och har fått de jag berättat för om den märkliga kommentaren att brista ut i högljutt skratt. Ingen förstår. Inte jag heller. Bisarra villkor.

Några veckor innan dess fick jag ett erbjudande från en annan man. Med ord om äkta kärlek, skratt och vin till solen går upp, ord som får en att le från morgon till kväll. Resor, familj, kärlek, fulländag kanske. Vi var ämnade för varandra. Det låter mer som kärlek i mina öron än vad några timmar i veckan gör tills jag är trettiotvå och kommer på att jag slösat min tid på någon som inte ens vet vad kärlek är.

Och ännu några veckor innan dess fick jag erbjudande om en lunch eller kanske en drink av en man nyfiken på mig även om han tydligen redan visste allt pågrund av mina ord på ett internet som når hela världen. Ja, utom Kina då eftersom min blogg är spärrad där. Men nej, allt jag gör och alla mina tankar hamnar långt ifrån denna blogg. Och eftersom det finna mer att lära känna kom drinkerbjudandet tillbaka efter några veckors tystnad. Jag kan ju undra vad som hänt däremellan och nyfikenheten fick mig att bli sugen på en bloody mary. Sen blev det tyst igen. Kanske erbjudandet innefattade villkor som; svar vid varannat sms, eller kanske om jag har tid.

Vilket erbjudande jag borde skriva kontrakt på är naturligtvis självklart. Vilket jag borde riva sönder medan jag skrattade ett ihärdigt filmskratt är också uppenbart. Men varför tar då så ofta mitt känslomässiga jag vid och gör de mest befängda beslut innan hjärnan hinner stoppa händer och fötter så att jag vips ligger där. I hålet igen. Tittar upp, kravlar men fan vad kanten är hal.

Ät bajs or die trying.

Jag vet inte i vilket samanhang jag sa denna mening idag men på jobbet var det i alla fall eftersom jag minns min kollegas asgarv några skrivbord bort.

Min dag började med dramatik. I badrummet, i sovrummet, utanför porten, i soprummet. En gång blev jag spådd att jag skulle få ett väldigt dramatiskt liv. Jag blev ganska glad att det inte skulle vara händelelöst. Men måste de ta i så in i bomben.

1 % av antalet dagliga besökare ungefär har röstat och med mina eminenta statistiska egenskaper kan jag konstatera att mina besökare har ungefär samma smak som jag och hänger gärna på Jeriko. Att festa i vardagsrummet är också populärt. Slaghuset drog 0 röster och jag är lättad över den goda smaken.

Jag får de mest märkliga jobben ibland. Igår fick jag erbjudande om en AD-tjänst när jag sökte som copy. Jahapp.

Sen ringde en klubb som ville anlita Carolina Gynning för en grej men hon var fullbokad. Så då ringde de mig. Jag vet inte vad vi har gemensamt jag och den galna skånskan som opererat ut brösten. Kanske vi båda två är rätt bra på att dricka oss fulla, spåra ur fullt medvetet och kravla på en bardisk. Inte vet jag. Funderar fortfarande på mitt svar.

Tittar på klockan. 06.00.
Han missar verkligen inte en enda dag.

Jag är hemma och hatar det redan. För det första så drömde jag inatt att jag hade sex med Fleksnes. Det är verkligen inte ok. Själva sexmomentet var bortcensurerat tackolov men kvar var vetskapen om att jag faktiskt hade haft en fet norsk löjlig komiker ovanpå mig.

Efter åtta nätter utan katt har jag glömt den vanliga proceduren som infaller exakt klockan 06.00 varje morgon då Arrakis först sätter igång och jamar som om han går på batteri. Om det inte fungerar krafsar han på garderoben tills jag kastar en kudde på honom. Om han inte lyckats få liv i mig går han fram till sängkanten, sätter tassarna på sängramen där en flaska vatten alltid står och drämmer till den med tassen så att den flyger iväg. Sen springer han med svanen rakt upp i vädret överlycklig av sitt knep. Har jag inte sprungit efter tar han till det avgörande knepet som alltid fungerar. Att klösa på min soffa. Whatta night.