Skrev i ett tidigare inlägg om alla osanningar och fel fakta som sprids via folk som inte kan hålla tyst. Nu kom jag på ett exempel som retar mig till vansinne. Varje år hör jag folk som säger att humlor bränns. Det är totalt fel. Ändå går de omkring helt övertygade om denna sanning som de sprider till andra som också blir övertygade om denna osanning. Det går inte att kontrollera. Om de blir konfronterade kan de inte riktigt släppa sin uppfattning om att humlor bränns eftersom det ju är självklar fakta i deras hjärnor. Men Nej. Humlor bränns inte. Du kan klappa en humla över ryggen utan att det händer någonting. Precis som getingar och bin så sticks humlan. Om den känner sig trängd och hotad. Och då kanske det k ä n n s som att det bränns.

Nej. Nu ska jag inte sitta här och ge lektioner. Det är dags för finglögg hos vännen.

Jag verkligen hatar när man går och köper ett svindyrt kattgodis och så bara fnyser de otacksamt åt det. Vänder på klacken och går med svansen högfärdigt iväg.

För att komma någonstans. För att trivas. För att leva ut hela sig själv gäller det att omge sig med människor som tar en till den plats man inte kan komma till ensam. Mina kreativa vänner utmanar, ger idéer och leker med mina tankar. Starka individer med åsikter som kan spränga en gräns. Eller snurriga personer som tänker fram och tillbaka, slänger ur sig idéer utan att någonsin tänka på att de kanske kan göra bort sig eller hamna fel. Eller realister som resonerar korrekt. Dynamiken där mellan är det som skapar en intressant värld. Där vill jag vara. För om vi alla var lika. Hade exakt samma intresse. Och inte kompletterade varandra. Hur fattiga skulle vi då inte vara.

En av dem tog bilden ovan.

Drazen Kuljanin
Vars dokumentär- och kortfilmer dyker upp på fimfestivaler över allt. Naturbegåvad fotograf som publicerar en bild om dagen på webbsidan och projektet Flakes of identity. Flakes som i sin tur är skapad av Eddie. En kreativ själ som jobbar med idéer från Amsterdam till Stockholm.

Om det är mörkret. Brist på någon vitamin eller hårda händer. Eller kanske bara ett projekt som jag arbetar med just nu. Använder bilder från konstnären Erwin Olaf som skisser för en kampanj. Aj så ont. Aj så vackert.

För att se hans utställningar måste man just nu ta sig till exempelvis Amsterdam eller Milano. Två städer jag tycker om. Av två olika anledningar. En som jag älskat i, en som jag kanske vill till.

Dansanta piruetter
Och kreativa steg
För många sena nätter
Och aldrig nånsin feg

En dansk som kom och gick
En katt som bröt ett ben
Och trots sitt bakisskick
Är snäckan sällan sen

Du är en riktig fighter
En blogger med finess
En slipad copywriter
En Malmö stads nobless

En partyslipad pingla
En social jonglör
En jävel på att mingla
Och dansa tills du dör

Vi saknar dig nog redan
Ditt skratt och dina ord
Nu infinner sig ledan
Och tomt blir Karins bord

Men vi får inte sörja
När du funnit ett sätt
Att lämna denna smörja
Och faktiskt jobba rätt

Vi önskar dig all lycka
Och framgång där du är
Trots detta kan vi tycka
Att du bör vara här.

/Old mates
By Stefan

Ps. Mamma, du kan kopiera texten härifrån nu.

Om det bara handlade om vilken glass som är godast i frysboxen. Vegetarisk pizza eller den med parma. Om det bara handlade om den röda stöveln eller den svarta klacken. Men när det handlar om större saker blir det plötligt så mycket svårare än att stå och stirra på en meny i fyrtio minuter. Det är plågsamt snurrigt i huvudet och fördelarna vägs mot nackdelarna. Tänker långt fram, tänker för stunden. Det kan sluta i illusioniska samanbrott som innefattar impulsiva telefonsamtal och frustrerade tårar och frågan om man håller på att bli knäpp. Ibland gör något så lyxigt som alternativ allt mycket svårare. Det är tyvärr inte så enkelt som det är med glass. Att det alltid slutar med att man nöjt och säkert väljer det man alltid brukar. Stracciatella.

Aftonbladet har nu inte bara publicerat veckans recept på att bli smal till jul men också receptet för kärlek. Bli moderat. Det är nu bevisat att moderater kramas mer än genomsnittet. Om man dessutom är storstadsbo blir oddsen högre. Röda korset har genomfört undersökningen som ligger till grund för en kampanj för medmänskligt stöd som går ut på att sälja kramar live för 20 kr stycket.

På grund av allt för lite tid för sömn under veckorna kommer min fredag med största sannolikhet ägnas åt denna underbara form av själslig egoism.

På lördag däremot förstörs all sömn som togs igen föregående dag. Det är Explorers club med vinprovning på Brogatan. Och det är 1-års fest med Dygnet Runt på Inkonst med förmingel för trogna och omsigochkringsigfolket. Singla slant eller välja själv?

The Rumble som forstätter att hålla igång Dynganfesten resten av kvällen har bjudit in Justus Köhncke för att spela techno för första gången i Sverige. Från Milano kommer Crookers som, enligt min egna utsände i modestaden, spelar “jobbig” house. Och jobbigt enligt denna man är lika med bra. För övrigt hur många dj:s som helst på plats denna kväll som ni kan läsa mer om hos Dygnet runt eller Inkonst.

Jag har valt Dygnet Runt. Claro que si.

Mina gamla älsklingar på Sydsvenskan annons som jag saknar ibland, för att de är helt sjuka i huvudet och håller högt i tak, har ännu ett upptåg på gång. Eller i alla fall en av killarna…

Nu kan du följa bloggen om Krassemannen HÄR.

Följ den spännande utvecklingen från butiken på Möllan till hår på huvudet.

Det börjar bli lite roligare att bo i Slottsstaden för den som hellre tuggar på en muffins ute än äter rulltårta hos tant Greta. Moccasins andra hälft har öppnat Café Knus på Västra Rönneholmsvägen som bland annat serverar en klassisk brunchtallrik under helgen. Kanske väl sparsmakad för en bakfull dörrvakt som ska iväg och lyta skrot - men helt okej för mig. Det var fullsatt i den ljusa lokalen. Den övriga menyn berättade om goda sallader och mackor i ord.

Mötte upp Johan och Harald på ett fullsatt Metro för att upptäcka att det är en betydlig skillnad på kökets kokkonst kvällstid än förmiddag. Kan det bero på söndagsbakfylla bland personalen tro? Igår serverade de i alla fall god grillad tonfisk och fisksoppa till oss i baren. Efter några öl med namn som jag inte kan uttala raserades min och Christinas plan på en lugn partykväll. Taxi till ett blåsigt och regnigt Västra Hamnen. Och där förstördes min nya fina frisyr som Therese på Genko fixat.

Torso Twisted är ett perfekt ställe för dessert och för den som alltid säger “hitta på något” till bartendern. Att beställa en Twisted kan innebära allt från chilistark knallblå cocktail till shots med vita chokladflingor på toppen. Baren är mysig även om den är sober och står näst intill folktom en sen lördagskväll. Kanske ska göra detta stopp till en vana.

Desto mer folk på Koi som kämpar hårt för att bli lika folkliga som Moose head och spelade hitlistemusik och schlager medan både gäster och bartenders sjöng med. Det var en skrämmande insikt speciellt för sällskapets dj som tidigare var den som spelade vinyl som faktiskt matchade den meny och status som restaurangen velat sätta bland kostymnissar och reklamfolk. De har tappat greppet men det var ju tjockt med folk så det är väl bara att konstatera att det fungerar. Det är en helt annan historia. Drinkarna var i alla fall goda som vanligt. Någonstans här började väninnan loopa meningen “det här är Hampus, han är modell” - “Det här är K, hon är singel”.

Gilbe hade tagit sig från Oslo för att spela på hemmaplan så vi hälsade på i lägenheten Plysch och intog fönsterkarm för att förlänga kvällen. Bra musik. Bra drinkar. Inte bra folk. Som vanligt alltså. Någon stans efter detta vrickade jag min fot, kastade jackan på badrumsgolvet, åt pistagenötter vid köksbordet och somnade med sminket på. Vaknade 11.00 av att mobilen brummade under min mage.

Om man har en stukad fot, mensvärk så att man inte kan gå upprätt och ett konstant dunkande i främre delen av huvudet, är Ipren då så himla smarta att de kan hitta alla ont och lägga in smärtlindring för allt samtidigt på en och samma dos? Eller bör jag gånga dosen med tre för att få hjälp mot allt samtidigt. Så att tabletterna kan komma överens om vem som ska gå till foten respektive mage och huvud.

För om man enbart tar en normal dos kan det ju rimligtvis inte bli lika stor effekt på tre onda ställen som ett. Rent logiskt borde man i så fall kunna minska sin vanliga dos om man bara har ont i huvudet.

Hur lång kommer kön utanför Debaser vara i morgon kväll när Riton spelar burr burr house? Jag gissar allt för lång för att vara trevligt. Men det är det värt. Termos med kaffe eller tillräckligt med drinkar innan ködax kanske hjälper. Och sedan när man väl är inne och får svettas till londondjns mixar så glöms den kalla november ganska snabbt.

I lokalen finns även Mz sunday luv som spelar electro och minimal house. Helkväll på Debaser antar jag. Inga andra klubbar behöves denna kväll. Innan klockan tre det vill säga. Sen vandrar alla i samlad trupp mot svartklubbarna mellan Folkets park och Möllan. Där möts Jerikoligan, Inkonstungarna, KBveteranerna och så Dramafolks.

Mina vänner varnade via sms idag:

“För Guds skull använd ej din pälsmuff idag. Det står aktivister på Gustav och propagerar.”

Om det var päls som var föremålet för demonstrationen framgick inte men det verkar gå hand i hand. Vänster. Aktivist. Vegetarian. Pälsbutiksvandaliserare. Inget jobb.

En addition med ett resultat som jag inte klarar av.

Jag råkade radera alla applications på Facebook. Mitt liv känns plötsligt tomt och meningslöst. Allt jag jobbat upp, allt jag kämpat för. Cities I visited där jag spenderat åtskilliga timmar på att pricka in ett hundratal städer över hela världen. Blog friends. Inget spelar längre någon roll. Det enda jag ville bli av med var den där funwall och super wall som förpestar hela min inbox.

Uppdatering:
Om man en gång raderar något från sidan för att senare lägga till den igen, är alla uppgifter som du tidigare lagt in sparade. Nu kan jag gå vidare.

Trodde att jag var starkare än så. Men efter att ha sovit mellan klockan 16 och klockan 20 inser jag att drinkar på Carib Kreol inte kommer att hända och Club I love med efterfest på Mission med David och Llopis är uteslutet. Ett glas champagne på Svea med Charlie och electrohäng på Retro med Air Bureau - Nej. Idag vill jag bara vara hemma. Helt ensam.

Vad spelar det för roll när någon som står mig nära ligger på sjukhuset och väntar på besked. Hon lät i alla fall pigg och glad idag. Glad över att alla prover var över. Glad över att de förmodligen utesluter cancer som de tidigare gett besked om. Och glad över att jag ringde. I helgen ska jag hälsa på. Plötsligt kommer påminnelsen om att jag inte alltid varit där, inte hört alla historier, inte delat tillräckligt många stunder. Tiden är chockerande kort. Planerna var många men sköts upp. Och nu. Om det skulle vara för sent. Varför är det alltid så. Att vi inte tar tag i saker förrän det är uppenbart och slår oss i ansiktet. Och då kanske det är för sent.

Jag slutar vid lunch, kan fika i flera timmar om jag vill. Är rikare än igår och pengar gör en glad. Kan gå och shoppa utan att krocka med massa helglediga och lönekickade julshoppare. Dessutom kan jag gå på I love ikväll. Malmös gladaste klubb. Jag vet jag tjatar men den lilla baren och det lilla dansgolvet i den lilla delen i den gamla kyrkan Jeriko blir så färgfull när Maria och Emilia frå kreera. Ikväll Radioclit (UK) och vem vet… ballonger kanske?

De är smarta. Sitter och stirrar på en mitt i natten. Är väl medvetna om hur de ska irritera för att få önskad uppmärksamhet. Ett kruka som går i golvet. Ett irriterande jam. Ett glas vatten som välts ut. Ett hopp rakt på sovande mage. Och sedan. Låtsas om ingeting.

Detta är är precis mitt i prick. Förutom slutet då som jag än så länge lyckats slippa.