30 november, 2007Sten. Sax. Påse.
Om det bara handlade om vilken glass som är godast i frysboxen. Vegetarisk pizza eller den med parma. Om det bara handlade om den röda stöveln eller den svarta klacken. Men när det handlar om större saker blir det plötligt så mycket svårare än att stå och stirra på en meny i fyrtio minuter. Det är plågsamt snurrigt i huvudet och fördelarna vägs mot nackdelarna. Tänker långt fram, tänker för stunden. Det kan sluta i illusioniska samanbrott som innefattar impulsiva telefonsamtal och frustrerade tårar och frågan om man håller på att bli knäpp. Ibland gör något så lyxigt som alternativ allt mycket svårare. Det är tyvärr inte så enkelt som det är med glass. Att det alltid slutar med att man nöjt och säkert väljer det man alltid brukar. Stracciatella.
