Jaha. Nu ska alla på fest här. Stämningen är uppsluppen.
Det planeras presenter och bakfylla.
Jag sitter butter och ska in till Malmö för att köra en raggaklass.

Härmed är mitt löfte att aldrig mer ta en klass på torsdagar.

Satte mig ner på tåget bredvid den som matchade mig bäst. En ung kille i mössa och sneakers som såg väldigt sur ut. Tänkte att öresundstågen kanske är ett alternativt ställe till krogen för att addera nummer i telefonlistan eller hitta sin livskamrat. Tänk om någon har träffats här, suttit bredvid varandra i några månader utan att säga ett ljud, nuddat lite vid varandras knän, skrattat generat för att någon dag råka springa rakt in i varandra så att hennes väska ramlar ut på marken och han måste böja sig ner för att hjälpa henne att plocka upp mascara, plånbok och huvudvärkstabletter. Och så kyssen. Idag minns det gifta paret den pinsamma händelsen.

Kanske en puss skulle väcka honom. Som prinsen väcker törnrosa med en kyss då hon sovit i 100 år. När tåget stannar i Helsingborg låter jag killen i mössa sova vidare. Hoppas att han inte ska av här.

Idag hörde jag två yngre (säg 23 år) killar som satt och pratade när den ena kläcker ur sig att han aldrig skulle få för sig att studera vidare eftersom det ju “gått bra ändå”. De han kände som studerat jobbade nu på Mc Donalds medan han själv minsann jobbade på Volvo med 19.000 kronor i grundlön. Efter det kom ett hånskratt som om han var hot spot on the top.

Där och då ville jag bryta mig in i samtalet och hålla en föreläsning om hur det egentligen ligger till. Det vill jag ofta. Rädda samhället från alla osanningar som sprids likt en löpeld via muntlig kommunikation. Jag får lätt panik när jag tänker på det. Att jag inte kan kontrollera alla dessa människor, alla dessa idioter med brist på verklighetsuppfattning.

Det oroar mig att det sitter sällskap kring cafébordet när någon kommer med ett felaktigt påstående vilket alla lyssnar på och för vidare till ännu fler. Det handlar inte om extrema historier likt “råttan i pizzan”, dessa är ofarliga eftersom de är uppenbart överdrivna. Nej faran är alla små oskyldiga uppfattningar och missförstånd av fakta som sprids där ute. Och ingen, INGEN kan stoppa dem. Det skulle krävas flera heltidstjänster av allvetande analytiker för att täcka hela sveriges samtal. Och om man sedan räknade in världen…

Känner ni paniken.

Det gick en snygg rumpa idag på Ica i sina små tajta grå boxer utan att lämna många detaljer åt fantasin. Det såg kallt ut. Som om han behövde en hand som liksom gnuggade upp värmen över de pluttiga små skinkorna. Jag undrar verkligen hur de lyckas hålla uppe jeansen när de sitter under rumpan. Det måste vara en konstart i sig. Eller öglar man liksom fast jeansen på något sätt i sina boxer. Jag förstår inte. Att gå omkring så är ungefär som att ha världens mest vågade urringning. Tanterna krockar i gångarna mellan havreflarn och leverpastej.

Det ligger en märklig doft över stan. En frätande luft tränger sig på och påminner om att ta en genväg via en gränd klockan 01.30 under malmöfestivalen. Och anledningen är juldekorationerna i barrets tecken. Visst är de vackra där de står över hela Malmö nu när det är julskyltning i helgen och allt - granbuskarna. Men det luktar helt enkelt som en blandning mellan urin och gammal wettextrasa i hela stan.

Den här veckan kommer jag förmodligen inte göra något som helst roligt så jag kan lika gärna hålla tyst.

Ha det så kul på nyöppnade Impalas invigning på torsdag på möllan (varför de nu ska öppna där?). Jag har ändå ingen lust att hänga på Möllan. Inte gå på någon fest på någon reklambyrå heller. Nej jag har minsann ingen som helst lust att ha någon fritid alls.

Vid behov av att käka billigt ställer man sig i en lång McDonaldskö. Beställer en hamburgare för 10 kronor eftersom den tar fyra minuter att göra. När tiden börjar gå ut säger du “ursäkta men jag ska med tåget”. Så får du välja en annan burgare ur deras färdiga sortiment vilket med största sannolikhet alltid innefattar en Big Mack. Du har nu tjänat in 22 kronor enligt Big mac index eftersom Sverige ligger på 32 kronor.

Jag har ätit chips eller godis varje dag i åtta dagar i sträck och börjat nypa mig själv i skinnet för att kolla fettvävnaden. Det är sådant som vi tjejer gör och de som inte gör det gör det visst det. Sen suckar vi och köper fem choklad för 20 kronor. Gnäller lite extra. Vaknar nästa dag, skådar spegelbilden ur flera perspektiv och tycker att vi är snyggast i världen. Det har liksom varken med kropp eller våg att göra utan mest dagsformen. Och den suger just nu. Idag.

Jag vet vad det här handlar om. Men det är bättre att trycka i sig fem choklad på raken än att inhalera nikotin. I alla fall fram tills jag blir inröstad i tjockholmen med stöd av mina vänner.

En som måste ha gillat katter är Andrew Lloyd Webber som hyllar dess väsen och karaktär i sin musikal Cats. Någon som måste ha studerat varenda rörelse hos kattens smidiga kropp och dess vakna ryck är koreografen. Och de som måste ha extremt roligt är dansarna i sina underbara kostymer där de åmar sig över scen och lyckas fånga en katts minsta detaljer. Cats är en musikal som charmar. De olika karaktärerna tolkar sina roller extremt bra vilket gör det svårt att låta bli att fnissa. I alla fall om man gillar kattens värld.

Cats har egentligen ingen större historia att berätta utan presenterar snarare ett gäng katter. Dansnummerna är proffsiga och musiken som skrivits för musikalen har gjort sig känd långt utanför scen med artister som Barbra Streisand och Elaine Paige. Den svenska uppsättningen i Malmö förvånade mig. Den var riktigt bra. Jag är alltid skeptisk när något översätts till svenska och sätts upp på en liten scen. Men jag rös ungefär i tre timmar. Och när ett barn står helt ensam på scen och sjunger Memory med den klaraste glasröst läggs alla huvuden på sned.

Den som säger sig ogilla musikaler har förmodligen sett få och förknippar det med krystade övergångar från dialog till musik. Ungefär som att jag inte klarar av klämkäck buskis. Men det är svårt att inte bli berörd av en londonuppsättning av Phantom of the opera. Och det är svårt att inte bli berörd och framför allt glad av Malmöuppsättningen av Cats.

Och om man inte visste det tidigare går man kanske från salongen ett styck klokare och vet att en katt kräver respekt för att sänka sig till vår nivå och låta oss närma dem. De har alla karaktär. Det går så klart att muta med laxpaté.

Idag följde jag med Veronica för att vara smakråd under inköp av vinterjacka. Det slutade naturligtvis med att jag själv hade köpt en grå parkas som tydligen varit med i senaste numret av Elle och därför sålt slut direkt. Enligt flickan på Monki hade jag en extrem tur vilket räckte att säga för att jag skulle köpa. Om andra har ett tokigt beroende av skor har jag det definitivt av jackor. Jag har hur många som helst och tycker alltid att det saknas någon variant. Väntar just nu på ett paket från Stockholm med en skinnjacka som jag velat ha sedan i somras.

För övrigt förstår jag inte alla dessa modebloggar. Det finns ju tusentals. Hur orkar de, vem läser vad 19 åriga lisa har på sig varje dag, och varför ser alla likadana ut och hur kan de ha så extremt många besökare. Mitt enda uttryck är Why with drama.

Klubbnördarna finns nu överallt i sina fyrkantiga glasögon med, jag förmodar, ingen stryka. Den coola nörden gjorde entré och tänk om de stackars originalen kan få dra någon nytta av denna nya statusvåg. En revansch som förmodligen utövas av de som, i sina tidiga år, satte fälleben på den som var klassens då utpekade nörd. Wikipedia hänger inte direkt med i trenden. De har lagt upp en fantastisk exempelbild på en stackars utlämnad nörd.

Här

Vidare beskriver de en nörd som: “lätt negativ benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde… Den yttersta stereotypen av en nörd är en mager tonårskille med finnar och glasögon, som är extremt intresserad och kunnig när det gäller teknik - i synnerhet datorer - samt fysik, kemi eller astronomi.”

Dagens nörd är inspirerad av highschoolfilmer med temat “ful nörd blir snygg tjej och kysst av biffigaste killen i footballteam”. De sista tio minuterna av filmen åker så klart glasögonen av och tro det eller ej; där under finns en modellsnygg skådespelerska som nu fått världens bästa självförtroende. De hade vi aldrig kunnat ana. Dagens nörd ser skiljer sig något från wikipedias exempel. Kanske mer så här…

Jag förstår verkligen inte hur man kan välja att äta brunchen på Metro. Jag förstår inte att det kan vara fullt klockan 13.00 en lördag. För de serverar sunkig mat som varken gör något för ögat eller gommen. Inte en uns fantasi har använts när de stekt upp sin kyckling eller värmt på de fabrikstillverkade pannkakorna. Och de där rörorna som verkar vara något vegetariskt alternativ bör ta en ny vända hos kocken.

Tidigare kunde de få för sig att servera en lammragu eller lägga upp brownies till de bakfulla. Nu har de inte orken att ens skiva upp lite gurka eller tomat för att göra det lite fräschare. Och på frågan om de inte kunde ordna det svarar den nonchalanta personalen - nej. Att de dessutom jobbar i slowmotion, har noll koll på vad som saknas på bordet och låter skitiga tallrikar stå framme bland ätande gäster gör att jag har fått nog. Nu får det vara bra med Metrobrunch.

Jag efterlyser bra brunchställen i Malmö som förstår att det ska vara fräscht, personalen ska vara trevlig och att allt blir lite bättre om man bara ger lite extra. Så höj priset med en tjuga då och lägg de där jävla kycklinglåren i någon marinad och fixa lite smooties.

Några alternativ är:
Hai om man känner för japansk brunch, Vinylbaren för amerikansk men tyvärr utan am pancakes, Hilton för lyxbrunch men då får man se till att boka bort i tid och Konsthallen för jazzbrunch och lite nyfikna alternativ till vita bönor. Lite dyrare. Mycket bättre.

Chokladfabriken är inte ett ställe som känns rätt på tungan någonsin. Förstår inte hur de kan misslyckas så med sin positionering i Malmös mest klubbtäta kvarter. Ändå ska klubben, som döpt sig till det lite förvirringsframkallande namnet Festen, köra där ikväll. De tog sitt pick och pack från Debaser och jag hoppas att de lyckas vända attityden kring en av stans mest döda lokaler. Festen arrangeras även i Stockholm och Göteborg med dj:s som Scottie B och Johanna B.

Vad eller vem är fnurren på Spots tråd. För några år sedan hade de världens bästa delí. Dessutom massor med goda lunchrätter. Så kom första förändringen. De bygger ut restaurangdelen och framför allt delín som flyttar in. Och dessutom skriver media om Spots nya stenugn där nu pizzor ska göras. Men så försvann alla goda lunchalternativ och kvar stod pasta, sallad och chiabatta. Besvikelse nummer ett.

Sedan öppnar Spot upp även i Västra Hamnen och min första och enda lunch där var katastrofal eftersom det tog dem ungefär en och en halv timme att servera maten. Det tog inte lång tid så hade de slagit igen.

Och nu. Den största besvikelsen av dem alla. Spot har gått och blivit som alla andra. Deliín är borta. Det är skandal. En lokal med potential för världens bästa afterwork och delí är nu blott ett café med pastarätter och chiabatta. Som alla andra.

Nu har vi inte många delí kvar i Malmö.
Dumma malmöbor som hellre äter på McDonalds.