18 februari, 2008Varsågod. Jag bjuder.
Dragkedjor som ständigt fastnar är möjligtvis ett vintergissel och jag har fått kravla ur min dåliga monkiparkas ett antal gånger. Det kan man väl leva med. Men när den korta kjolen fastnar med tyget i den korta skinnjackan är det inte lika lätt. Där står jag, på tågstationen med kjolen fast i jackan och visar grenen på mina osexiga tights. Det finns minsann ingen tid för att lirka och hålla på. Jag sliter loss tygfan.
Första gången jag någonsin har på mig den fina sextiotalskjolen lyckas jag så göra ett snyggt hål med inkik rakt in mellan benen. Det enda jag kan glädjas åt är att jag upptäckte det i tid och att det inte var sommar med bara ben alternativt ett par snygga hudfärgade strumpbyxor som liksom hänger halvägs ned i grenen.
