15 april, 2008Det är inget att vara arg över.
Idag sitter jag och känner hur det kryper i kroppen. Kittlar irriterande i skinnet och jag får ta djupa andetag för att inte få ett raseriutbrott över att någon går hårt över parkettgolvet eller säger något som i mina öron låter idiotiskt.
Jag vet att min fruktansvärda irritation inte är befogad men ändå vill jag bara skrika att alla är dumma i huvudet. Inget är ett skämt i mina öron just nu och jag försöker hela tiden upprepa mantrat att det inte är så farligt. Jag vet ju vad det beror på. Det är samma sak varje månad och under dessa dagar brukar jag lyckas skicka iväg ett och annat vansinnigt mail. Och jag kan aldrig stoppa det. Undrar om det är så här citronmuffin alltid känner…
Det går inte riktigt att förklara för någon som aldrig upplevt det. Det är inte som vanlig befogad ilska. Nej, den är konstant och malande. Det finns de som blivit avskedade i tillståndet PMS och jag förstår verkligen varför. För om jag inte suttit här och tagit djupa andetag hade jag kanske skällt ut min kollega och helt oprovecerat utdelat ett slag samt skrivit svordomar till företagets viktigaste kund.

