16 maj, 2008Dag nummer tre på sjukhuset
09.30 och varm av fyra smärtstillande.
- På en skala från 1-10 där 1 är obefintligt och 10 är outhärdligt. Hur ont har du? Jag tittade på tv, åt pannkakor och svarade 1.
12.00
- På en skala från 1-10. Hur ont har du nu? Jag svarade 4.
14.00
Jag klarade inte av att säga tio eftersom jag låg på golvet i korridoren utanför toaletten där jag precis kräkt av smärta. En vit rock la en kudde under mitt huvud och sprang iväg. Snart stod tre vita rockar runt mig för att försöka lyfta mig tillbaka i sängen.
- Nu bryr du dig inte om vad jag gör med dig bara det hjälper va, hörde jag en sjuksköterska säga från sängkanten medan jag spände blicken i trädet utanför fönstret och kunde inte få kroppen att sluta skaka eller fötterna att gnida sig mot varandra.
En dos morfin
Genom sprutan in i armen.
Det stack i fingrarna när mitt hyperventilerande stoppade syret från att nå in.
- Ta ett djupt långt andetag, bad hon i vit rock och andades med mig.
En dos morfin till
När inte heller den fick mig att sluta hacka tänder fick jag en tredje dos, landade på mjuka moln, hörde hur artiklar från sydsvenskan lästes upp för mig från stolen bredvid och somnade. I en pöl blod.
Shit. Gott att du är bättre nu! (för det är du väl?)
Kommenterad av Gustav — 16 maj, 2008 @ 14:13
nu är jag omtumlad men rask
Kommenterad av karin ericson — 16 maj, 2008 @ 14:31
låter hemskt! vad är det som har hänt?
Kommenterad av joakimr — 17 maj, 2008 @ 18:59
[…] värsta Jag gick igenom något som gjorde ont och som fick mig att tänka annorlunda på många […]
Pingbackad av Tillbakablick | Karin af Malmoe — 1 januari, 2009 @ 13:42