I borstahusen. God specialmeny för dagen men annars en trist sommarmeny för att passa alla tråkiga sommargästers gommar. Ryggbiff m bearnaise liksom. Måste man ha det för att gå runt. Havsbländad så solglasögonen åkte på…inomhus. Men det var helt ok att jag såg ut som en diva tyckte mormor. “Bara jag inte far illa.”

På Möllan. Sommarrullar och nudlar som är goda med en dos kryddor till. Annars som svenneasiat oftast är. Saknar vietnamesiskt som vågar. Men bättre än många andra i stan och runt omkring.

Jag äckligt avundsjuk på alla som är på Sónar. Att jag ska till Barca om någon månad hjälper inte ett dugg just nu. Jag vill inte läsa om det, inte se några bilder om det och inte förstå att flera vänner och stött-på-ute-folk är där och dansar precis i skrivande stund.

Exempelvis dyngangustav.

Jag vet inte om han tog det hårt att jag kallade honom Bitch och inget mer när han berättade. Men fick sedan förklara att bitch är ett väldigt kärleksfullt uttryck. Kanske det mest kärleksfulla som finns.

Det var inte alls meningen. Att samansättningen av alla egna, självständiga, vackra individer med egna namn skulle vara tillsammans. Med varandra. Det var när jag tog ett steg bak och tittade på klungan som ska fira midsommar ihop som jag insåg…

Oj. Parfest.
Oj. Vuxen.
Oj. Men kul.

Förresten blev jag idag presenterad som “Simons gamla flickvän”. Det var längesedan och jag har alltid hatat att var någons och inte mig själv och ensam jag - även tillsammans med någon. Men så var det inte då och den jag mötte på en tågstationen idag var från då. Så det var bara att bita ihop.

Var vi än gick var det Simons Karin. Men det är klart. Ibland var det också Karins Simon. Men väldigt sällan utan den andra. Det var på tiden jag kunde alla Tupacs texter. Och min pojkvän hade t-shirt ner till knäna.

Jag förvånas ofta när någon kan bli lyrisk över en text.
Över min text.
En kund kan sitta och säga “det här är så bra”.
Och så har jag liksom bara skrivit.
Med en penna.
Precis som alla andra kan.
Eller kanske det är just så.
Att alla andra inte kan.
Även om de lärde sig att aldrig aldrig stavas med två l redan i grundskolan.

Gästerna var som flugor på sockerbitar när de svartklädda servitörerna kom ut med fat fyllda av godsaker. De hann inte ens ut genom dörren förrän de fick vända om med tom bricka och uppgiven min.

Jag hade en alldeles egen servitör som kom och viskade “Karin nu är det fisk”, “Karin nu är det kött” bakom min rygg. Min förtur gjorde att både Jens och Martin från the ark inte lämnade min sida förrän bandet(?) började spela.

Visst hade casinot kostat på sig där de bjudit in en vacker skara folk uppblandat med fok från nöjesguidens mailinglista. Det blev en bra blandning till skillnad från den vanliga känslan av att malmö inte är större än ett kvarter där alla jobbar med ungefär samma sak.

Att det delades ut ett stycke ölbiljett (jag hatar budwiser light, det går inte att dricka) var helt meningslöst eftersom glasen med mousserande fylldes på hela kvällen och lämnade inte många ovingliga. Inte mig i alla fall.

För att komma in på casinot krävs leg och en fotosession även om du så bara ska dricka ett glas på terrassen och inte leka Oceans11. Jag fanns redan på bild men tydligen oigenkännlig med svart hår och lugg så det var bara att le igen. Jens fick inte ta med sin mössa in och Andreas fick cykla hem och hämta legget.

Om sommaren håller sig solig och om just det här folket kommer tillbaka gör jag samma sak. De har Oxcarpaccio på menyn. Då kan man tåla att bli fotad och gå igenom en skanky spelhall.

Det sista som hände var att jag träffade ett par som designar hundkläder till big hollywood stars, gör ingen som helst reklam men däremot visningar för Jean Paul Gaultier bland annat och alla vill ha dem. Oscarsgalan ringer och vill att de skänker kläder med diamanter och de ba “nej, stjärnorna kan betala för sig”. Och allt för att frun i förhållandet sydde om en gammal skinnjacka till deras lilla terrier för fem år sedan och tog en promenad. Nu vill inte deras svenska vänner prata med dem längre. Framgångens baksida. Avundsjuka svenskar. Jag var lyrisk och tog deras kort med en vision om att vår byråhund Pamela skulle vara klädd i diamanter.

- hmm i lördags drog jag hem en jeriko-dj vid namn *****… För en sekund så trodde jag nog att jag var Karin Ericson hahaha

- Skojar du, Det är ju ***** jag tänkte rekommendera dig. HERREGUD. Jag tycker han är jättesöt. Skitstövvla.

- Jag sa minsann att jag kände dig hahhaa

- o han ba Taaaaaa mig.

- Vahahahha??!?!

- Du ba “jag känner karin”. Han ba “åh då måste du ta mig”. Eller hur?

- Exakt så var det… Och han ba “Du är min master Karin!!!”

- Svår nöt det där. Skitjobbigt varje gång killarna vill låtsas att jag är jonas.

Så. Nu är det över.
Nu kan ni börja läsa igen.

Idag känner jag mig så kass.
Som att hela världen är bättre än jag.
Vad är mitt skit jämfört med ditt.
Inget.
Och otränad är jag också.
Jag kanske ska öppna upp några gamla peppingmail bara för att komma ihåg att jag är rätt ok.

so why don´t you kill me

Ingen läser bloggar idag.
Alla tänker på fotboll.
Är det ens lönt att jag berättar om min skitdag då jag blev 9000 kronor fattigare.

På en bil.

Läs vidare »

Tänk sol, drinkar, terass, utsikt, pengar som rullar in, eller ut, mitt i en park, vacker fasad, musik, mat. Casino Cosmopol fyller tomrummet när de öppnar upp sin nya terrass.

Ikväll har de bjudit in ett gäng för att förinspektera stället och de har lovat lyxgrill med kall dryck till. Kanske de norpar åt sig en och annan trofast besökare för sommaren. I morgon öppnar de för alla andra.

Cool Kids från USA spelar på mejeriet i Lund ikväll tillsammans med Nomad. Och du kan få biljetter.

Och enligt tidningen Rolling Stones är Cool Kids ett av dom tio band som du bara måste kolla in under 2008.

Maila mig på karinafmalmoe@gmail.com innan klockan 17 och berätta vilken känd tv-serie som duon gästat. Vinnaren får svar via mial innan klockan 18 och konserten börjar klockan 21 ungefär.

Snabba puckar alltså.

Mina fötter verkar vara föremål för en pågående woodo. Först ett gäng blåsor, en vecka efter en hemsk stukning sedan stack det till. Jag tog några fler steg. Aj. Fick ut foten ur skon, upptäckte ett hål i strumpan OCH i foten. En glasskärva hade gått rakt genom skosulan och in i min fot. Hela den glasskärva som syns i bild var intryckt upp i min sko. Min lilla promenad genom Pildammsparken hade kunnat gå illa.

Undrar hur många flaskor Henkell Brut som dracks på Jeriko i fredags. Mitt glas var i alla fall fullt, även efter tolvslaget då de i stället för att delas ut i mängder såldes för 50 kronor glaset. Inget som jag kan minnas att jag betalade för men så snurrade allt också väldigt när jag skulle lägga mig. Fixerade blicken i kristallkronan som hänger ovanför sängen, gnydde lite för mig själv och ville inte ta något ansvar.

Det lilla dansgolvet var poppis och på det stora med dj från Tokyo hoppade en datanörd, eller bara en riktig inbiten klubbare, runt för sig själv tills det fylldes upp med ett gäng dansglada. Fortfarande var det rätt glest precis som det brukar under sommaren. Tätare var det utomhus…

C/o bars uteservering. Full. Någon kräkte på marken. Moget.

Mannen bakom klubben Stephen Hawkins. Varannan onsdag hela sommaren.

Catwalksminket som är obligatoriskt för att ens komma in på en del klubbar i Europa sticker ut som få på en liten klubb i lilla Malmö.

Anledningen till lördagens huvudvärk.

Gammal i gamet och ny i gamet. Peffe från Co och Karin från Swim fast club.

Att inte bry sig om fotbolls EM provocerar. Folk blir lite lätt flammiga om kinderna och måste andas lugnt för att inte få ett toalt raseriutbrott om man ställer en så dum fråga som när Sverige spelar.

Så håll i er nu.

Fotbollen börjar om några minuter och jag har inte bestämt mig för om jag orkar se det eller inte. Jag är så totalt ointresserad. Det gör mig varken till eller från. Det gör världen varken till eller från. Om Sverige vinner en match mot Spanien. Eller om då de så vinner allt ihop.

Läs vidare »

Disco ikväll
Bubbel och disco när tidningen Rodeo och Henkell Brut bjuder på fest på Jeriko. När väl allmänheten också får komma in klockan 24 spelar djs från Tokyo, Göteborg och Stockholm på klubben.

Berlintechno i morgon
Jag är ganska säker på att jag dansade till denna technodrottning på Grodan en sommar i stockholm och skrev in till Jaiku att jag ville ligga med djn. Det var mitt sätt att uttrycka hur jäkla grymt bra det var. Lördag på Jeriko. Releasefest för Anja Schneider.

Eller utomhusklubba
På sommarens bäste klubbställe Amore är det artonårsgräns på lördag. Det känns så där för min del men annars låter allt väldigt skönt. Med Jesaja och Besh One som spelar hip hop, rnb, booty och alla andra genrer som har ett märkligt namn.

Inkonst klubbar har förresten stängt för sommaren. Vi är glada att Amore är i full gång. Kolla även in Debasers hemsida för de har mer än en schysst uteservering.

För övrigt älskar jag denna flyer. Åh man får sån längtan i kroppen.

Jag visste inte om jag skulle känna någon i går kväll på fanclubs sommarfest men fick inget annat att göra än att babbla med bekanta och kära gamla kollegor. Precis den klick av Sydsvenskankollegor som tackade av mig för ett tag sedan.

Sydsvenskans varumärkeschef, säljchef, chef över mobilutveckling och affärsutvecklare. Och tänk. Nästan alla är tillsammans. Som i par.

Kanske för att det sparar tid. Eller att man har samma intressen. Eller att det finns ett stort urval i samma hus. Man slipper liksom leta på krogen, på stan eller på nätet.

Det var i alla fall mycket trevligt att få mingla med dem bland rosé, starka korvar, blåbärsmojitos och mediefolk. Och så blev det mycket häng med dynganfolk så klart. Gustav, Mattias, Emma och Sara.

Läs vidare »

Jag skriver och skriver och skriver på jobb och mitt huvud känns nu som en tom fotboll som liksom blivit dribblad med en hel dag.

Ikväll är det fest på byrån The Fanclub och jag antar att en moijto kan slå ut hela mitt balanssystem.

Om ni hittar en blond tjej i ett dike med en krämfärgad skeppshult över sig. Led henne til St Knut torg så kan hon krypa resten av vägen till mannen på våning ett.

Gladiatorskon är väldigt snygg.
På andra.
Själv ser jag bara ut som en hobbit i dem.

Hur som helst blev ett par sådana anledningen till att jag för första gången besökte Mobilia. För er som bor i Västra hamnen kan jag berätta att det är ett köpcentra. Själv fick jag ringa från cykeln medan den på andra sidan luren googlade kartor och lodsade mig rätt. Minsann där stod det. Vilken dyster syn.

Läs vidare »

Jag tappade köttfärs på skon. Den är borta nu.