Gotland är känt för sina raukar, lamm, saffranspannkaka och - just det - champagneorgier. Under sommarmånaderna är det en helt galen partyö där afterbeach tillhör dagsrutinen och på något ställe har det gått så hårt till med fylleslag, sex i soffor och prostitution att de till och med fått stänga ner. Jag och Johanna prickade in en något lugnare vecka för stekarna och en något mer hektisk för politikerna.

Våningsäng ingen vinst.
Eftersom vi inte har en högglansig segelbåt att glida in till Visby med bodde vi första natten på Strand hotell som låg så perfekt som det låter. Men sedan började vår dumsnålhet (eller brist på rum i stan) ta över och vi tog in på något som kallades hotell men snarare var som en enda stor lägerskola. Kanonen. Våningsängar, gemensamt kök, norrlänningar i hikingboots, tonårsfyllor och närliggande bowlingbana. Vårt argument var också det klassiska “vi kommer ändå inte hänga på rummet” Det som lät ekonomiskt med 265 kronor rummet lät lite sämre när vi fick betala extra för linnen, städning av rummet, köp av frukost för att inte tala om taxiresor till och från centrum.

Afterbeachhänget innan stormen
På sängar i sanden, med havet som utsikt för 500 kr eller en solstol med egen servitris är det lätt att fastna en hel eftermiddag på Kallbadhuset i Visby. Känns liiiite annorlunda än Malmös dito ruckel som alla tycker är så charmigt även om det håller på att ruttna sönder. Bartendern beskrevs av vår servitris som “grym” men när ingen av dem visste vad sangria var förstod vi nivån och kände oss endast säkra med rosé. Det var en lugn torsdageftermiddag förutom ett svensexagäng och jag förbannade mig över att det finns män över trettio som bär sig åt som tonårspojkar utan hämningar.

Uteliv natt och dag
Johanna har bott på Gotland så efter vår middag på asiatiska tapasbaren Surfer träffade vi lite öbor för att dricka cocktails och höra senaste skvallret som alltid börjar med orden “hon som har en mamma som jobbar i den butiken…”.

Det finns gott om barer i Visby och många på bakgårdar och i trädgårdar som endast har öppet under sommarmånaderna. Festfolket fyller alla ställen från klockan 16. Här drack jag den godaste cocktail någonsin, eller beror det på att det var min första dag på semestern. Jag har inte en aning om vad jag drack men den såg ut så här.

Gotlandspremiärer
Klubben Burmeister hade säsongspremiär vår första kväll och i en trång utom- och inomhuslokal bjöd Markoolio vårt tjejgäng på shots, Johanna hörde någon prata om “hon bloggaren från Malmö är här” på toaletten, vi såg massa konstiga människor sen gick vi hem.

Gute och Munk
De två största klubbarna ligger mitt emot varandra i vackra gamla hus på Stora torget i Visby. Varje kväll i veckan är det fest och djs avlöser varandra. På Gutesidan lite yngre, lite hippare. På Munksidan lite äldre, lite mer Gotlänningar. Båda klubbar med flera dansgolv, de sedvandliga genrerna från house till hiphop och i fredagsdimman vill jag minnas någon som satt och spelade tvärflöjt till housetakterna under NRJ at the club på Gutekällaren där jag delade bar med en tokfull Hannah Rosander men såg inte alla 18-åringar eftersom jag hade fullt upp med köra track ID och att dansa mig till kommentaren “du dansar bäst i stan”. Sedan tappade jag bort mitt visakort, spillde kebabsås över hela mig, drog ut väskans innehåll på trottoaren och hade skitkul.

Dagen efter blev det lite hemmafest och vidare till Sofias pojkväns restaurang Trädgården. Jag måste dit igen. Det var inte meningen att vi skulle äta men menyn såg så tokigt god ut att vi var tvugna att beställa in lite tonfiskcarpaccio och saffrans-creme brulee till våra negronis. Inte behövde vi betala ett öre för kalaset och plötsligt hade jag ett stamkort till Munkkällaren i min hand.

Det gick däremot inte så bra eftersom jag inte hann mer än att beställa in ett glas rosé förrän jag ramlade över Munkällarens runda kullerstenar och stukade foten som fick lindas in med is och min blommiga scarf. Efter att Johanna dragit några Jägershots (why?) och varit borta 1,5 timme, medan jag satt och lyssnade på någon liten kille som berättade om sitt coola gangsterliv och hur mycket droger han tog, fick jag äntligen cykla hem med min svullna fot och lägga den i högläge över resväskan i våningssängen.

Gutefår och Saffran
Jag har inte en aning om vad saffran har med Gotland att göra men att man kan äta helsktekt lamm lite överallt avslöjar hagarna på landet snabbt. Den som följt min blogg ett tag vet att mat kanske är det viktigaste i mitt liv och då inte endast för överlevnad men för total livsnjutning. Så att jag äter lammfilé till frukost bara för att jag måste ha det innan jag åker hem är inte något konstigt. Det är det inte heller att jag har en hel del rumpa.

Middag förenad med livsfara
“Riiing någon”. Skrek jag när getningen satt fast med sin gadd i min arm. Som om 112 skulle hjälpa mig. Johanna kontrade med att säga “vi märker om du får svårt att andas”. Efter ett samtal till Martin spottade jag på armen och hällde på rörsocker. Det funkade. Efter en halvtimme hade giftet sugits ut om svullnaden började gå ner.

Hem trötta och bakfulla.
Sista anhalt innan flyget gick hem fångade vi en glassbar med saffranspannkaka, pratade om när jag hyrde en cykel, betalade och vände om och gick. Utan cykel. Ungefär som att ta ut pengar och lämna pengarna i automaten. Om hur vi drack oss fulla på vin bakom en lägenhetsbarack utanför Visby och blev bjudna på pizza, åkte förbi Raukar med en Karin skrikandes “tiiitta den Rauken har jag stått under när jag var liten. Det är saaant”. Johanna berättade att det nog fanns fler.

Jaha.

Sista dagen regnade. Det gjorde ju inget.