Karin - Visste du att Hanna Graf egentligen är brunett??
Toms - Nej. Jag har faktiskt aldrig reflekterat över det.

Och vi håller med - det måste smaka.

På Spångatan serveras både mat- och dessertcrêpes efter Grekiskt koncept. Sliskigt slaskigt gott med nutella och färska jordgubbar för den som inte bryr sig om söndagskalorier. Och det gör inte jag.

Tiden på rumble krymper för varje glas på köpenhamnsvägen och min lägenhet med varm säng inklusive ett stycke man ligger farligt mycket närmre än klubbens långa kö…

En timme senare…

Eftersom det bara kommer vara 4 rumble i år, jag hade mina rumbleskor på mig (= dansvänliga nikes) och ny kjol är jag nu litet ledsen eftersom tiden har runnit ut för att gå vidare. Jag sörjer över det i min soffa tillsammans med en hembakad chokladbiskvi.

Det är för mycket kattbajs i mitt liv just nu för att jag ska tycka att det är ok. Men det roligaste som hänt hittills idag var ändå då min pojkvän fick bajs på sin bara fot. Det tyckte inte han. Och då var det ännu roligare.

19.26 och jag har precis försökt bota bakfyllan med bearnaisesås för att kunna ta mig till The Rumbles förfest någon gång mellan 21 och 23. Stället har nypremiär ikväll och kommer förmodligen locka metallictights. Jag har redan sett dem cykla genom stan med tillhörande hoodie och stora örhänge. Själv ska jag nog bli sen till en inflyttningsfest för att sedan försöka hinna till klubben på Bergsgatan.

Sista kvällen med I love Brenda Walsh är förresten ikväll på Jeriko.

Snabbt ner till trappan vid kanalen och äta glass.

Eftersom jag inte vill bli förföljd tänker jag inte berätta vilka adresser jag kommer att befinna mig på ikväll.

Men jag kan avslöja tema.
Adress 1 = Spanien.
Adress 2 = Världen
Adress 3 = Pastell
Adress 4 = Icke fastställt

Det kan sluta som det gjorde i Madrid…

Kommer ut från träningen i lånade träningsskor eftersom jag glömt mina på jobb. Nu står jag här med ett par pumps som jag måste traska hem i tillsammans med mina träningsbyxor. Om ni ser mig på stan har ni här ursäkten för uppseendeväckande beteende.

Igår var jag på mingel och drack öl tills jag kom på att jag kört bil dit. När vi kom hem påpekade Tomas det konstiga med att öppna en Selected-butik när HM säljer märket. Själv hade jag inte, över huvud taget, en aning om i vilket butik jag hade varit i.

Modeller (eller för dagen i alla fall) stod och poserade i skyltfönstret och fäste blicken i sina egna ögon som speglades i fönstret. Vi konstaterade att man måste ta sig själv på extremt allvar för det jobbet. En av dem sneglade igenkännande på mig och jag letade i minnet om vi kände varandra eller om han bara kände igen mig. Det sägs att det minsann var Dhanie från A-teens.

Men han har ju rakat hår och är i Santa Monica.

Vill de gå ut stort med att berätta att de är lite sämre i mobilen än i tidningen? Hur dåliga är de i mobilen då undrar jag då och förblir undrande när jag ser stortavlorna i stan.
Varför ska jag ha nyheterna i mobilen om de inte kan ge mig något argument. Det känns snarare som en rädsla för att trampa någon av pappersförespråkarna på tårna eftersom det ofta ses som intern konkurrens om läsarna.

Men det är kanske så att de kompletterar varandra perfekt. Pappret lever vidare företag hittar nya vägar och nya målgrupper. Våga säg att mobilen är bäst på snabba nyheter rakt ner i fickan.

Jag har fått en inbjudan (på facebook så klart) till en Harpfestival. Med den käcka allitterationen “Harpa hela helgen”

?

Målgruppsanpassning. Någon!

Klockan 14.00 idag körde jag vilse. Från Jägersro center (fråga inte varför) hamnade jag på motorvägen med skyltar mot Göteborg. Jag hatar mig själv och mitt medfödda bristfälliga lokalsinne likt en jävla guldfisk.

Sen har surat hela dagen över folk som inte kan skärpa sig och fatta hur saker och ting görs, vantrivts allmänt i min lägenhet. Att jag har möte med något företag klockan 18 känns som en gigantisk tröskel även om det är två timmar kvar och mingelfesten något senare ikväll kan möjligtvis lyckas få en visit av en tjurkärring i sina bästa dagar. (jag ändrade dar till dagar för att jag inte orkar ha några upprörda kommentarer från petnissar).

Dessutom har min katt bajs i pälsen och har vänt rumpan i sikte mot mitt ansikte där jag sitter i soffan, och jag orkar inte tvångsbada honom en gång till.

Jag är dock bjuden på tokmånga roliga fester i helgen. Thi light.

Jag vet inte om man ska se över Arlandas informationsskyltar eller kvinnans medicinskåp.

haaaaa.

Alla klubbkids stora pappa Mattias Berg har blivit pappa på riktigt.

Alltså om alla barn var så här coola skulle jag gilla dem. Ni måste titta. Måste.

Hallå. Klockan är inte ens tio och jag har redan hunnit lämna min katt på djursjukhuset på fel dag och låst ute mig själv ur lägenheten.

Förresten så låg det en igelkott i en bur med lite halm hos veterinären. Det gjorde att ovanstående incidenter förmildrades. Fint med snälla människor. Medan andra överger sina husdjur, plockar andra upp vilda skadade djur och ser till att de får vård.

Min gamla granne, tillika buksvägerska och vän har blivit uppringd av “Sanningens ögonblick” i kanal 5. Behöver jag säga att jag har haft världens mest underhållande granne?

Jag säger inte mer om det, hon kräver en helt egen blogg.

Ja just det. Det har hon ju.

Sitter i “the yellow room” på Bromma och ser ungefär lika viktig ut som männen till vänster och höger med laptops i knät. Vågar inte gå och ta fler kakor för jag vet inte riktigt var de är och vill ju inte riskera att bli utpekad som den nyinvigde. Sitter hellre här och ser världsvan ut. Inte låta blicken flacka, se ut som om det är vardagsmat. Prata lite högre i mobiltelefonen än behövligt om nya lanseringar och budget.

Jag ljuger ju inte. Jag är precis som de andra.

Förutom att jag egentligen inte har ett kort till “the yellow room”.

Undrar vad som händer om de kommer på mig. Jag kan se flugornasherre-scenariot framför mig, hur de i samlad trupp omringar min svarta fåtölj och jag lämnas åt gapen på de skräckinjagande businesstrollen som professionellt sopar undan alla eventuella spår och håller varandra om ryggen vid polisens utfrågningar.

Jag kanske ska ordna ett sånt där kort ändå.

Av ren nyfikenhet.
Hur många läser egentligen rubrikerna här inne innan själva texten?

Facebook invitations börjar fastna i halsen på mig och framkalla kväljningar. Visst är det bra att bli uppdaterad om vad som händer men när det gäller inbjudningar till förkvällar och specialtillställningar är det lite väl enkelt att dessa skickas i massor över ett community. Nu skäms jag över att jag lät min födelsedagsinbjudan hamna i samma inkorg som alla andra opersonliga inbjudningar tidigare i år.

Vad hände med inbjudningarna i svarta kuvert med namnet inskrivet för hand med silverpenna så att man kunde se att någon faktiskt lagt ner möda och besvär på att bjuda just mig?

I veckan damp dock en inbjudan ner i brevinkastet från två personer som förstått att deras enkla blad skulle sticka ut ur mängden, eller just avsaknad av mängden inbjudningar per post.
Sebastian och dj babyhands andra fest (av fyra) i projektet 366 days äger rum på Hantverkaregatan 18 på söndag mellan 12 och 20. Konstnären Ola Kalnins målar en vägg med inspiration från skivan “The piano of summer” som också följer med besökaren hem i en liten goody bag och öl finns på plats.