21 september, 2008Side effects of Satc
Jag hade ju bestämt att det var en hysterisk tjejfilm som red på en hysterisk våg. Halva filmen var precis så fjantig och modeshow som jag anade och undrade tyst hur man över huvud taget skulle kunna gråta till denna film. Sen grät jag. Och grät. Och grät.
Nu kan jag bara ligga här och tänka på hur det när hjärtat krossas. Och med min inlevelseförmåga så är det ungefär som den senaste gången jag råkade ut för ett brutalt knivhugg. Låg och grät i så många dagar att jag fick åka till doktorn till slut på grund av en fruktansvärd huvudvärk som gjorde att jag inte kunde röra mig ens några millimeter eller öppna ögonen.
