6 november, 2008Jag börjar ta av mig en strumpa.
Varje gång jag börjar skriva något som är nära och innanför.
Då slutar jag.
Varför.
Kanske för att väggarna här omkring skapar ett annat form av skrivande och tar fram endast en del av mig. Kanske för att det inte känns som mitt eget rum utan mer som en skolsal där man måste skrika lite högre och spotta till då och då. I skolsalen tar man inte av sig byxorna. Man säger “jo det är bra” till de man pratar med även om man kanske vill berätta något annat. Väggarna har trollat bort några gamla läsare och lockat fram några nya. Jag borde trycka på “radera inlägg” när jag skrivit klart det här. Men denna gången klickar jag på publicera.
Jag skulle egentligen skriva en artikel om målgruppsanpassning men som så många andra gånger när jag öppnar datorn för att jobba hamnar mina ord här. Det är som att värma upp tanken och fingrarna. De har varit stela ett tag nu. Hela jag har varit stel.
Om jag skulle hitta tillbaka. Undrar om det skulle vara bättre eller sämre. Oavsett vilket så skulle det vara lite mer av den andra som jag är.
Hej Karin.
Undrar en sak. Har du funderat över varför ingen kommenterar dina blogginlägg?
Kommenterad av hej — 7 november, 2008 @ 11:08
Ja det har jag. Men får väl acceptera att mina läsare nöjer sig med att läsa. Jag ser ju att ni är här i alla fall och att ni är pretty många. Jag är i alla fall glad att ni inte tillhör typen som bara säger elaka saker anonymt.
Kommenterad av karin ericson — 7 november, 2008 @ 11:19
Jag kan bara tala för mig själv men tror mycket det beror på att bloggen känns ganska “safe”, antagligen för att forumet inte tillåter/uppmanar till annat eller för att du inte vågar släppa kontrollen, vad vet jag. Lite som att vilja göra ett lagom och trevligt intryck på arbetskamraterna. Tycker dock du verkar vara en rolig och spännande person och hade gärna läst mer djupgående och utmanande av dig!
Kommenterad av Josie — 7 november, 2008 @ 22:22