15 december, 2008Beauty of a day

Jag har gråtit idag.

Till det här.

Som om jag var i rummet. Som om jag var pappan.
Eller mamman.

Kanske för att han har en fantastisk förmåga att förmedla något stort i något så litet som en bild. Kanske för att han har en förmåga att alltid hitta ett ljudspår, det ena helt olikt det andra, som väcker just den där känslan.

Och aldrig har smärta varit vackrare.

Postat i: Jag tycker och tänker, Reklam av karin ericson kl 21:17


Bli först att kommentera!

RSS feed för kommentarer till inlägget. TrackBack URL


Vi förbehåller oss rätten att återpublicera bra kommentarer i andra medier, och vi kan ta bort dumma (läs mer här). Ibland dröjer det innan din kommentar syns – en del nämligen måste godkännas först.

« Förra inlägget Nästa inlägg »
Grafik