Det dyker upp ett sms om att jag är nominerad till bästa svenska tjejblogg och att jag genast måste börja blogga om hudkräm samt köpa en liten hund döpt till Mauritz.
Det enda jag har gemensamt med tjejblogg (fantastisk förklaring på min favorita killblogg) är att jag är tjej tror jag. Men med tanke på vilka namn jag hamnar bredvid i bloggares länklistor kanske jag har en chans.
Ja, beroende på om kriterierna är outfitbilder+blogg, ångestknullasupaord+blogg, snygg+känd+blogg eller enbart tjej+blogg.
Jag tittar efter vinterresmål. Kravet är turkost vatten, palmer och god mat. Dessutom får det gärna vara ganska billigt. Nu undrar jag; vilken är världens bästa strand, på vilken webbplats hittar jag billigast flygresor, var åker man om man vill till thailand eller mexico?
Det sägs vara dessa:
1. Anse du Grand Colombier, St Barts
2. Anse Source D’argent, Seychelles
3. Bird Island, Seychelles
4. Bondi Beach, Sidney, Australien
5. Copacabana, Rio de Janeiro, Brasilien
6. Frenchmans Cove, Jamaica
7. Honeymoon Beach, Seychelles
8. Ipanema, Rio de Janeiro, Brasilien
9. Mneba Lodge, Zanzibar, Tanzania
10. Paolem, Goa, Indien
Från en Iphone i en säng läser jag att Sydsvenskans affärsområdeschef för digitala medier och före detta redaktionschef för Sydnytt, Anders Olofsson, läser min blogg och fnissar. Bra då kan jag bocka av punkten “få tidningschef att fnissa”.
Min gamla granne, tillika buksvägerska och vän har blivit uppringd av “Sanningens ögonblick” i kanal 5. Behöver jag säga att jag har haft världens mest underhållande granne?
Jag säger inte mer om det, hon kräver en helt egen blogg.
Idag läste jag världens mysigaste artikel i Sydsvenskan om hummerns kärleksliv. Visste ni att de dyra läckerbitarna kissar på varandra från huvudet(!) när det pratar med varandra. Och att hanarna inte fattar att honorna är honor så de börjar först bråka innan de frågar efter sex.
Om två minuter kan du börja chatta med en cool farbror vid namn Björn Ranelid. När han sätter igång sina föreläsningar sitter publiken med öppen mun och gapar. Han är snabbare i käft än en rappare vid micken och så engagerad att man kan inte göra något annat än att gilla hans mallorcahy.
20.00 i kväll uppträder Björn med Tales på Hedmanska gården
Jag sparade det ett tag och tänkte ringa och säga att han glömt en bunte papper om ajvar och inlaggda gurkor. Men det gjorde jag inte. Och nu är det inte heller jag som kommer att bo på Ribban i ett rosa hus med hög mur. Jag har inte heller silikontuttar och strass på jeansen.
Jag såg dig igår igen i Folkets park. Jag antar att någon annan kanske också såg dig.
Mellan två hus vid nedre gatan sprang jag in i journalisten Lars Sjögren från Skånskan som jag hånglat med råfull på ett blött diskgolv, jobbat för i kort svart kjol i ett stekande kök och fått boken “Smillas känsla för snö” av innan jag flyttade till USA. Jag läste aldrig den. Men gud vad mycket roliga minnen jag har från de somrarna. Det var mycket baileys inblandat.
Inte för att jag tror att någon av mina läsare är lögnaktiga tjuvar.
Än mindre tror jag att ni hänger i Eslöv.
Men. Om någon skulle ha sett mannen till höger på video i hög färd med att gifta sig har ni förmodligen kommit över ett livsviktigt videoband för min vän.
Tre band, två videokameror samt stativ som åkte taxi från Eslöv till Malmö 04.00 söndagmorgon den 20 april är puts väck.
Den som skulle hitta det hela får en hittelön på 5000 kr samt en kram från mig. Det där sista vet jag inte hur han lyckades klämma in men okej. Det får gå.
Banden är naturligtvis viktigast. Med tanke på all sprit som intas under ett bröllop är det bra med bildbevis.
Min relation till valborg har tidigare varit ett litet ris på ridbanan, varmkorv och manskör bestående av pappa och några grannar. Chocken när jag för första gången fick se Malmös firande sitter i än.
Med stora staket, poliser, tusentals människor, en ljusshow över pildammarnas trädkronor, akrobater och fyra små scener som ringar in publiken som samlats på “tallriken”. Och så det burrande basljudet som får gräset att resa sig och som uppenbarligen hörs ända till min balkong i Slottstaden.
Jag rekommenderar alla lantlollor och stadsbor att pilla sig ner även om bålet är för stort för att grilla varmkorv på. I år delas det ut 3D-glasögon klockan 21.30. Det kallas utveckling.
Idag sitter jag och känner hur det kryper i kroppen. Kittlar irriterande i skinnet och jag får ta djupa andetag för att inte få ett raseriutbrott över att någon går hårt över parkettgolvet eller säger något som i mina öron låter idiotiskt.
Jag vet att min fruktansvärda irritation inte är befogad men ändå vill jag bara skrika att alla är dumma i huvudet. Inget är ett skämt i mina öron just nu och jag försöker hela tiden upprepa mantrat att det inte är så farligt. Jag vet ju vad det beror på. Det är samma sak varje månad och under dessa dagar brukar jag lyckas skicka iväg ett och annat vansinnigt mail. Och jag kan aldrig stoppa det. Undrar om det är så här citronmuffin alltid känner…
Det går inte riktigt att förklara för någon som aldrig upplevt det. Det är inte som vanlig befogad ilska. Nej, den är konstant och malande. Det finns de som blivit avskedade i tillståndet PMS och jag förstår verkligen varför. För om jag inte suttit här och tagit djupa andetag hade jag kanske skällt ut min kollega och helt oprovecerat utdelat ett slag samt skrivit svordomar till företagets viktigaste kund.
