Klarar vi av många timmar på dansgolv, upp och ner för rulltrapporna är det bra. Du och jag. För här brukar det bli sena timmar och det är du som gör mig lång och vacker i natt.

Senaste stockholmshelgen:

Läs vidare »

Och det här är mina egna bilder från kvällen då jag vann en förfest dj, buffe och fest för 10 personer. Förra helgen alltså.

Läs vidare »

Öppna programmet Photo booth och gör din egen session. Det går aldrig fel.
Mina ögon rinner över av skrattårar.

Aldrig mer måste vi åka till Backen för att gå i spegelhuset.

Jag fick lov att lägga upp några av Jesper Bergs foton från vinnarfesten. Men ett helt gäng får ni

här.

Här kommer bilderna som puttrat under en månad och aldrig nått bloggen.

Läs vidare »

Det kom fram en snubbe till mig, lite svettig och euforisk, och sa att han verkligen gillade det jag spelade. Eller “skitbra” var nog hans exakta uttryck följt av “precis den musik vi lyssnar på”. Varpå jag frågade leende “jaha, och vem är du då?”

Det var Niklas Asker. Konstnären för vernissagen jag spelade på.

Dö.

För att kompensera detta har jag, i följande mingelbilder, tydligt ringat in konstnären:

Läs vidare »

En av tjejerna i duon Brenda Walsh som hållit klubb tillsammans med tjejerna i duon I Love har tagit sitt pick och pack och åkt till det stora landet USA. Hennes avskedsparty bjöd inte bara på smörgåstårta men så klart fest hela natten med stadens självklara ansikten. Vem vet var vi ser henne nästa gång. Peach pit?

Här är bilderna.

Läs vidare »

Han är malmökändis, fd barägare, copywriter, stöddig, varm, vän, dj, först med plysch, ex något, tioårig scenograf scenchef på nöjesteatern, tjejfavorit och ….. 19.

Jag fick ett samtal från en viss babyhands som undrade hur fan jag såg ut på min bild och fick honom att skicka en från samma ålder. Jag säger bara det; i samma potta vi simma. (jag hittade just på det ordspråket själv).

By the way. Tatueringen på armen föreställer snobben och det var 23 år sedan för att vara exakt.

De har lovat oss fem sådana här dagar i sommar. På tallriken i Pildammsparken samlades medelålders i solstolar, äkta rejvare som kommit ur sina gömmor och dansar lite så där jagärcrazy, klubbfolk och grillos. Antingen av slump eller väl medvetna om festen som äger rum på gräset.

Djs spelar utomhustehno hela dagen och ger en lite så där bohemisk känsla i stadslivet. Framför allt eftersom det dyker upp en och annan hippie som annars brukar knapra tabletter i en industrilokal. Alla som besökte fest nummer tre var nog rörande överens om att de kunde skippa den experimentella akten som störde den annars skönt gemytliga stämningen.

Jag har inte en aning om när nästa fest äger rum men här är bilder från den tredje….

Läs vidare »

Nu åker jag till Visby med min kära Johanna i några dagar. Det är min födelsedagspresent.

Jag hade planerat in fem ställen i lördags natt.
(Club Park, Gårdsfesten, Triangeldrama, Drazens inflyttning, Underground Sessions)

Klockan 03.30 upptäckte jag att jag fortfarande var på den första festen.
Nämligen denna. Läs vidare »

Lite jobbigt att skriva med en prinsessa på armen. Vi har det bra. Båda två

Gästerna var som flugor på sockerbitar när de svartklädda servitörerna kom ut med fat fyllda av godsaker. De hann inte ens ut genom dörren förrän de fick vända om med tom bricka och uppgiven min.

Jag hade en alldeles egen servitör som kom och viskade “Karin nu är det fisk”, “Karin nu är det kött” bakom min rygg. Min förtur gjorde att både Jens och Martin från the ark inte lämnade min sida förrän bandet(?) började spela.

Visst hade casinot kostat på sig där de bjudit in en vacker skara folk uppblandat med fok från nöjesguidens mailinglista. Det blev en bra blandning till skillnad från den vanliga känslan av att malmö inte är större än ett kvarter där alla jobbar med ungefär samma sak.

Att det delades ut ett stycke ölbiljett (jag hatar budwiser light, det går inte att dricka) var helt meningslöst eftersom glasen med mousserande fylldes på hela kvällen och lämnade inte många ovingliga. Inte mig i alla fall.

För att komma in på casinot krävs leg och en fotosession även om du så bara ska dricka ett glas på terrassen och inte leka Oceans11. Jag fanns redan på bild men tydligen oigenkännlig med svart hår och lugg så det var bara att le igen. Jens fick inte ta med sin mössa in och Andreas fick cykla hem och hämta legget.

Om sommaren håller sig solig och om just det här folket kommer tillbaka gör jag samma sak. De har Oxcarpaccio på menyn. Då kan man tåla att bli fotad och gå igenom en skanky spelhall.

Det sista som hände var att jag träffade ett par som designar hundkläder till big hollywood stars, gör ingen som helst reklam men däremot visningar för Jean Paul Gaultier bland annat och alla vill ha dem. Oscarsgalan ringer och vill att de skänker kläder med diamanter och de ba “nej, stjärnorna kan betala för sig”. Och allt för att frun i förhållandet sydde om en gammal skinnjacka till deras lilla terrier för fem år sedan och tog en promenad. Nu vill inte deras svenska vänner prata med dem längre. Framgångens baksida. Avundsjuka svenskar. Jag var lyrisk och tog deras kort med en vision om att vår byråhund Pamela skulle vara klädd i diamanter.

Undrar hur många flaskor Henkell Brut som dracks på Jeriko i fredags. Mitt glas var i alla fall fullt, även efter tolvslaget då de i stället för att delas ut i mängder såldes för 50 kronor glaset. Inget som jag kan minnas att jag betalade för men så snurrade allt också väldigt när jag skulle lägga mig. Fixerade blicken i kristallkronan som hänger ovanför sängen, gnydde lite för mig själv och ville inte ta något ansvar.

Det lilla dansgolvet var poppis och på det stora med dj från Tokyo hoppade en datanörd, eller bara en riktig inbiten klubbare, runt för sig själv tills det fylldes upp med ett gäng dansglada. Fortfarande var det rätt glest precis som det brukar under sommaren. Tätare var det utomhus…

C/o bars uteservering. Full. Någon kräkte på marken. Moget.

Mannen bakom klubben Stephen Hawkins. Varannan onsdag hela sommaren.

Catwalksminket som är obligatoriskt för att ens komma in på en del klubbar i Europa sticker ut som få på en liten klubb i lilla Malmö.

Anledningen till lördagens huvudvärk.

Gammal i gamet och ny i gamet. Peffe från Co och Karin från Swim fast club.

Jag äger härmed en fotboll signerad Fjollträsk IK med hälsningen “Det enda fotbollslag du inte legat med”. Jag har varken legat med någon fotbollskille eller önskat mig en fotboll. Fotbad var det. FOTBAD!

Det jag gjorde mest i helgen var att fylla år och ha fest.
Här är ett gäng bilder:

Läs vidare »

Hur orkar de. Modebloggarna.
Att ta en bild på sig själv varje dag. Att vara så där snygga och genomtänkta varje morgon klockan 08.00.

Och hur gör de?

Självutlösare ?
(jag var tvungen att msn:a o fråga om det verkligen heter så. Då blir ju en böjning självutlösning. Märkligt)

Som de sedan koppla in till datorn varje gång innan de går till jobbet?…..
Jag menar skolan.

Det skulle jag aldrig klara. För det första så är jag som ett tjurigt troll om morgonen och orkar oftast inte sminka mig alls. Och det funkar ju inte om man dessutom bara vill lägga upp snygga bilder på sig själv.

Vem vill sitta inne på ett kontor med dålig ventilation när det är tjugoen grader utanför. Vem vill stirra in i en skärm när man kan kolla in folk med bleka fötter i sandaler på stan. Vem vill sitta i mitt knä en måndag i stället för att nosa på lyktstolpar längs Kullagatan.

Idag har jag tränat i en tubtop utan sportbh. Jag ber om ursäkt till alla som såg, det var verkligen inte min mening. Jag skyller på ett förvirrat morgontillstånd.

Min motion till riksdagsdagen är solklar. Nu ska jag bara bli ledamot i ett parti också.

Att en så stor flicka på duk kan vara så liten i verkligheten. Alexandra Dahlström syntes knappt över djbåset på Jeriko där hon stod i en rosa metallic baddräktsliknande historia långt mer sockersöt än väntat. Att hon sen levererade Prodegy, Mr Oizo och andra kära gamla barn gjorde bara saken bättre.

Trots att det var ganska glest i början tvingades ett helt gäng upp på första dansparkett i sofforna för dans när det tryckte på i den lilla baren. Och det bäst med Jeriko är väl bamsevakterna som inte lunkar in förrän de sista tio minutrarna för att peta ner folk från platser som inte kallas dansgolv.

Bild: Drazen Kuljanin

I en mix. Blir hopp. Uppåt uppåt.

Titta in i kameran. Sisqo