En stad med nio miljoner invånare och 118 000 restauranger är lite svår att klara av på tre dagar. Men med extremt lite sömn och en karta med personligen utsatta pluppar går det ganska bra. Speciellt eftersom det är väldigt lätt att hitta i New Yorks inrutade gatusystem.

Jag tänkte först bara lägga upp några bilder och berätta lite om mina dagar i NY. Men upptäckte att jag hade så mycket tips att dela med mig av att det blev långt längre än så. Det blir både lite om vad vi gjorde och om vad du borde göra om du åker hit. Oh well. Pick your pieces.

Eftersom Ludde fyllde år tänkte jag och Carlos klä ut honom inför flygresan. Förnedra honom lite så där skönt som man får när någon blir 29 (?) och vi singlar i sällskapet ville lyckas överglänsa födelsegrisen. Det gick inte så bra eftersom Ludde är snygg i allt.

Trots sin storlek har New York ett lugn över sig. Långt från Stockholms stress men närmre Köpenhamns atmosfär. Och det är nog det som förundrar mest. Till och med det hysteriska och turisttäta Time Square har ett lugn över sig. Jag tror att alla har något att falla pladask för i denna stad.

Något som utmärker NY är också en öppehet och vilja av alla att ta kontakt. Något som hänger ihop med att nästan alla som bor i staden faktiskt inte är Newyorkbor. Folk kommer från alla världens hörn och provar lyckan i staden där allt är möjligt och det är en känsla som sköljer över en när man kör in bland de höga skraporna. Här är faktiskt allt möjligt.

Kort som jag är fick jag ta ett jättekliv för att komma upp i den gigantsika prinsessanpåärten-sängen som var placerad i mitt och Hannas hotellrum på 47 gatan i Manhattan. Jag rekommenderar att bo mitt i smeten, gå ut ur entrén och se röken komma upp ur brunnarna, vinka på en gul taxi och du är iväg.

Amerikanarna är världsbäst på god frukost. Inte nyttigt, inte varje dag men absolut i dagarna fyra. Så om hotellet erbjuder både inhemsk eller contintental välj den förstnämnda och frossa i french toast, pannkakor, eggs benedict, stora fruktsallader och blaskigt kaffe. De kan verkligen inte göra kaffe.

Yesterdays news.
Det som är inne idag kan vara ute i morgon när det gäller New York. Så om man vill gå på den hetaste klubben eller shoppa i den trendigaste butiken kan man lika gärna vänta med att kolla upp detta till några veckor innan man åker.

Den klubb som är extremt inne just nu är The Box som kör en burlesk show och lockar de flesta kändisar som hänger i stan. Skulle möta upp Elin här men hann inte.

Lite förvin med Ludde och Christian innan ett ganska folktomt Pastell. Sörjde det faktum att jag inte sett en enda påskkärring på hela dagen med negronis för att sedan sluta upp kring ett bord högst upp på Jeriko där festen tog form och det hela kändes som ett lägenhetesparty. För att inte gå miste om känslan flyttades det hela hem till mig.

Där skedde klädutbyten på rullande band och när en flicka från designutbildningen på konstfack fick fri tillgång till min garderob fick resten av festen en ny catwalk varje kvart. Hon var lyriskt och hittade på kombinationer som jag aldrig tänkt på och kläder jag helt glömt bort. Pälsarna och hattarna var väl mest poppis. Även den manliga delen tyckte att klänninggarderoben var intressant och försökte klämma i sig små fodral. Jag undrar om jag var den enda som hade samma kläder på hela kvällen.

När alla tyckte att det var en jättebra idé att göra det hela till en sleepover i min säng, och jag insåg att vi skulle bli tvugna att ligga ovanpå varandra, var jag glad att Ludde styrde upp en taxifärd för samtliga. Det är ganska skönt att vakna upp ensam när håret med gammalt spray står åt alla håll. Det är rätt skönt att kunna sträcka på sig också och välja vilken kudde som helst.

Iiiiiiiiiiiih.
Så känns det i min mage precis just nu.
Det kittlar nästan längs överarmarna.
Fånigt skön känsla.

Det dumma är att det kan tas ifrån en så snabbt.
Genom bara några ord. Påff.

Fotograf Marie Barthelsson

På Sisqo alltså.

Bjöd mina flickor på en trerätters och sedan babblade vi i timmar över vin på varsin sjuanstol i mitt kök. Chevrésallad med babyspenat och päron, Borsjtj och citronfromage med hallon. Jag fick en skrattattack när jag skulle berätta om när jag hoppade av bussen, tio år gammal, och kunde inte hejda mig själv eftersom jag var så lycklig att jag gav ifrån mig ett glatt rop typ batatada tjohej. De äldre eleverna tittade på mig som om jag var helt knäpp i huvudet. Och jag kommer aldrig glömma skammen. Jag ångrade mig så.

Sen stack vi till Deluxe party på Jeriko, drack Negronis och dansade konstiga danser som vi tyckte passade utmärkt till den musik som spelades. Johanna tvingade mig upp mot något kebabställe på möllan för att köpa någon dryck som inte finns nååååågonstans i Stockholm. Jag fick en gratis kycklingkebab för att jag såg så mager ut. Hardly. Men kanske för att ingen kom och hämtade den förutom jag.

Gömde mig under en filt tillsammans med två grabbs i Hammarby Sjöstad och utbrast i ett “ja må hon leva” när Johanna steg in genom dörren. Överraskad till gråt. Jag gjorde lite Stockholm i helgen alltså. Det blev Champagne, Martins underbara Bogogi som jag någon gång ska bjuda någon på. Massa Negronis (såklart jag har invigt drinken till hela min vänskapskrets like it or not) och märkliga lekar där reglarna följde noll logik.

Träffade gamla vänner och så en av projektledarna för hela melodifestivalen som sa att Perrelli har en riktigt bra låt. Försökte klämma ur henne mer efter lite vin, men hon höll sig. Och så scenografen för hela skiten. Tänk att han just nu håller på att lyssna igenom alla låtar om och om igen. Kan det vara roligt eller plågsamt?

Mötte upp Adis på Esque där även Air-Bureau-Henrik höll hus. Det blev dans hela natten till någon überdj från Berlin som jag aldrig kommer ihåg namnet på. Kom aldrig till Neu för att hälsa på Andreas men fick hembakad pizza på efterfest.

Klänning. Ingen bh. Ballerinaskor.

D-vitamin.

Fuktigt gräs.

Så hur var ert nyår?
Själv drog jag sönder min sideboard då jag kom hem.

Satt där med luckan i händerna.
Tryckte fast den så gott det gick som för att lura mig själv att inget som helst konstigt skett under natten.

Morgonradio.DUNS.
Ja just det ja.

För övrigt fest i en underbar lägenhet på Davidhall som jag måste ha. 3 kakelugnar och högt i tak. Jag älskar lägenheter. Om jag var rik skulle jag börja samla på dem. Vi var en tjugofem personer som gjorde det klassiska. Åt oxfilé. Drack champagne och kramades i en park klockan 12 medan någon överförfriskad yngre herre stod för raketskjutandet.

Om man nu ska fira Halloween ska man se till att göra det med dem som gör det bäst. Och då måste stadens gayklubb Wonk vara rätt plats. De hade gått in för det om man säger så. Med installationer runt om i den sunkiga lokalen Deep där transor agerade mördade brudtärnor som hoppade upp när gästerna passerade likt spöktåget på Tivoli och bartenders som såg ut att ha gått en snabbkurs i teatersmink blev kvällen lite av en orgie i äckligheter. Jag undrar hur Buddha Lounge hade det på sin Halloweenfest. Lite spindelväv och pumpor kanske…. Nej nej, så här ska det se ut.

Det första som mötte gästerna i entrén. Trosorna runt anklarna på bruden var kanske lite i överkant och passar bättre på en utställning vid Moderna museet signerat Paul McCarthy än på en klubb. De låg där hela natten. Herregud jag hade somnat.

Kvällens bartenders.

Mr Charlie darling.

Slagthörna hela kvällen.

Det här med Halloween passerade mig obemärkt förutom en spottad clown på Mariedalsvägen. Och det gällde även alla gäster på Jonas Halloweenfest. Men vad gör det när värden jobbar som artist och har en hel scengarderob i hallen. När kvällen närmade sig utgång hade alla gäster något annat på sig än då de kom.

Vi hade en konsult för Dior som blev indisk kurtisan, tre Schumacher iklädda formel-1 dressar från J Lindeberg vilka tillhört Alcazar. Jag fick någon tyllhistoria på mig som jag diskret tog av mig innan vi lämnade lägenheten, någon i en butterflymask och guldkorsett samt den enda straigha killen som utklädd till - just det - bög. Så innovativt av festens alla gaymen att klä nittonåringen i en rödrandig sjömanshistoria och sedan dra med honom till Wonk. Det är som att slänga in ett oskyldigt litet lamm i en bur med svältfödda lejon.

Alex mobilkamera fick följa med ut.

Om det har skett några trafikolycka på Mariedalsvägen mellan kl 8.40 och 9.00 har ni här anledningen

Men fortsätter säkert designa sina kläder och låter sin kreativitet vandra ut i händerna.
Klubben bestod av lite dreadlooks. Reggae. Tyger med Bevery Hills 90210. Streetdanceshow. Påhoppad av några killar som påstod sig vara med i The Roots och att de skulle spela på festivalen. Ok, var då?

De ville slicka Rebeccas tå och gärna lite till. Mig ville de bjuda på en drink på Stortorget när de spelat? Ja, ok vi ses säkert där svarade jag på den idiotiska kommentaren. Sen skulle de gå och röka på.

Kräver skyddsutrustning. Gärna en hel overall om man har ett kök från 40-talet utan fläkt. Tackar för modet med flugglasögon. Efter ett tag glömde jag bort att jag hade solglasögonen på mig och tyckte att allt var sådär jobbigt halvmörkt. Det var när jag öppnade skafferidörren och inte såg ett skit som jag kom på dem.

Det var en våt våt kväll. Fotografen Drazen Kuljanin (mannen med ett finger i munnen) kände en otrolig kreativ lust och kom på något ingen annan tänkt på tidigare. Om vi åmar oss på stranden och på klipporna kanske vi kan göra en kalender och få massor av män med brist på hjärnceller att köpa dessa och vi kan tjäna multum. Varför inte också släppa ett kasettband (jo de säljer det i Montenegro fortfarande) där respektive modell bidrar med en cover från diggylistan i P3.

Artist - Song

Eddie - 3 is a magic number (överst till vänster)
Holländaren som bosatte sig i Stockholm för kärleken Daniella. Mannen som servar kvinnorna med utsökta middagar, sjunger oavbrutet efter några drinkar och en idéspruta som reklambyråerna skulle älska. Och han pratar mer än jag.

Troy - How to save a life (på Eddies mage)
Hur skulle vi klara oss utan MacGyvers femtio tips över hur man överlever med en plastpåse i öknen eller hur man ska hantera en anfallande orm. En riktig Australiensare som efter fem års resande i hela världen träffade sköna Vanja. Räddade henne från att bli mosad av en motorbåt när de åkte jetski och gifte sig senare, flyttade till Sveriges Landskrona och skaffade snart två barn.

Daniella - Här står jag (i mitten)
Vacker storasyster till Vanja och Veronica med en stor kärlek till huset som hennes pappa byggt, de gamla tonårsminnena från Montenegros strand och till solskyddsfaktor 40+skugga. Fastnar på bild som en fluga på en tejprulle. Bestämmer över Eddie. Beundransvärd.

Karin - Rehab (överst till höger)
Jag behöver inte presentera mig närmre utan avslöjar något i stället. Att jag har sedan tonåren ibland blivit toksugen på barnmat på burk. Köttbullar med spagetti. Och kan få för mig att äta detta kallt med sked om jag är bakfull. Kompis med alla andra på bilden och då lite extra med Veronica.

Veronica - Chasing cars (nere till vänster)
Min bästa bästa vän. Syster till Vanja och Daniella. Flickvän till Drazen. Gick ner fem kilo inför resan utan att alls behöva det. Behöver jag säga att hon har en otrolig karaktär. Exempelvis så har hon bestämda pauser när hon pluggar och kan få för sig att säga i telefon “min paus är slut om tre minutere, jag ringer dig klockan tre när jag har nästa paus.” Som jan guillou. Inom kort kommer vi se henne som diplomat eller EU-ambassadör med klickklackskor och svart tajt kjol. Var head cheef över bilen.

Drazen - En händig man (nedre mitt)
Pojkvän till Veronica. Oförskämt begåvad fotograf som lätt kan spendera tre dagar inomhus för att titta på Montenegrinska musikvideos i stället för att ligga på stranden. Head cheef över vattningen av trädgården.

Vanja - Big girls dont cry (Täcker mitt sköte)
Syster till Veronica och Daniella. Fru till Troy. Den mest temperamentsfulla kvinna jag känner. Som kan mosa en nygrillad kyckling av ilska, ha karriär som projektledare och filmare och samtidigt vara världens coolaste mamma till en treåring och en fyramånaders. En idol.

Ton - Relax take it easy (liggande längst ned)
Läraren från Holland som läste böcker i ett rasande tempo och håller just på att skriva en egen historiebok på 600 sidor. Log när det kom öl, förstod inte mitt temperament utan sa till mig att slappna av när jag blev arg på stereon. Då blev jag arg. Vän till Eddie.

Ungefär när klockan är 02.00, musiken pumpar och drinkarna börjar sätta sig på leendet, uppenbarar sig denna pose. Jag är farlig eller som det heter; fierce. Im wiiild. Det bara känns så rätt och just nu - så himla töntigt.

Så tittar vi på bilder från kvällen innan och Johanna frågar om det är en återkommande snigel. VA?!?!? SNIGEL.

Hon fortsatte att berätta att om jag ville att det skulle se ut som en tjur fick jag minsann sluta röra på fingrarna.

Suck. Nästa gång ska jag göra elefanttecknet. Det kan väl ingen missförstå.

Vi intog ett eget litet rum på Grodan igår. Vi = lite clubbare och fem galna dansare från Paris. Det var så fruktansvärt bra att jag ville kyssa de svettiga väggarna. Publiken bara skrek när dj:n från Berlin levererade sina beats och hettan var så stark att det sprutades vatten och kastades isbitar från baren över de dansande.

Fler bilder från hur galen kvällen var.

Dansgolvet var trångt men vårt rum längst bak i lokalen gav så mycket plats att vi kunde ha ett eget battle och jesus vad fransmännen kunde dansa. De körde även en liten privat cat walk för mig inklusive vouge, rumpshake och mycket boxershorts och bara magar.

Efter att ha dansat loss ett tag fick jag applåder och en tjej kom fram och bugade och tackade. Tänk vad lite dans från hjärtat kan ge.

KÄRLEK

kanske bara lite bättre….

Getostsallad på nya restaurangen Paparajraj. Ihjälfrusna tår vid slussen och frågan om vi skulle ta taxibåt till WE festen. Öl och tequila på Debaser i stället med Adis, och Johanna x2. Lulliga och frågan om vi skulle ta taxibåt igen. Fredsgatan 12 i stället. Och det är ungefär där minnet tar slut med vackra små luckor av negronis, luftpistol aj, danstokiga fina vänner, adis lägenhetspal som dj:ade… somnade i en taxi.

Min kamera har fått en knäpp och vill bara ta bilder i 0,3Mb men Johannas kamera fick följa med och fler från mig kommer…

Bilder från F12 här.