Det är farligt och ger benhinneinflammation.

Jag var och såg nya Bond filmen.

Olga Kurylenko

Åh åh åååååååååååå.

Hon påminner dessutom om min mamma23år väldigt väldigt mycket.

- Hej Karin. Vad pysslar du med?

- Jag skriver en artikel om Web 2.0.

- Kan du inte lägga upp ett inspelat radiosamtal till oss, med Sarah Palin när hon tackar ja till att klubba sälar tillsammans med Frankrikes president, snälla?

- Jo, visst kan jag det.

Jag hade ju bestämt att det var en hysterisk tjejfilm som red på en hysterisk våg. Halva filmen var precis så fjantig och modeshow som jag anade och undrade tyst hur man över huvud taget skulle kunna gråta till denna film. Sen grät jag. Och grät. Och grät.

Nu kan jag bara ligga här och tänka på hur det när hjärtat krossas. Och med min inlevelseförmåga så är det ungefär som den senaste gången jag råkade ut för ett brutalt knivhugg. Låg och grät i så många dagar att jag fick åka till doktorn till slut på grund av en fruktansvärd huvudvärk som gjorde att jag inte kunde röra mig ens några millimeter eller öppna ögonen.

Igår läste jag ut en helt underbar bok som börjar med att skildra en vänskapshistoria mellan två pojkar i Afganistan för att sluta i en tragisk historia med landets historia som bakgrund. Filmatiseringen av boken Flyga Drake av Khaled Hosseini visas ikväll klockan 22 i Folkets park.

Genom halva boken trodde jag att historien var självupplevd. Den är så träffsäker och skildrar situationer så nära att det borde vara omöjligt att hitta på. Det var med viss besvikelse som jag upptäckte att det var en roman även om jag borde vara lättad med tanke på handlingen.

Men ändå har jag lärt mig mer om ett land som tidigare bara varit som en otydligt bild av förutfattade meningar.

Varje dag efter skolan satt jag på golvet vid tv:n för att komma så nära som möjligt när de ljusgröna Pich Pit färgerna blandades med signaturmelodin. Men det blev aldrig samma sak när Brenda Walsh försvann ur serien. Kelly var hatobjektet sedan hon stulit snyggdylan och serien tappade färgen.

Men nu gör hon comeback! Brenda!

Shannen Doherty är klar för nya Beverly Hills tilsammans med jennie Garth och Tori Spelling. Men Luke Perry kommer tyvärr inte vara med. 90210 visas i Sverige i höst.

Jag har precis varit och sett Mamma Mia på bio utan att ha en aning om vad jag väntade mig mer än lite Abbamusik. Men att göra en musikal, en historia byggt på kring Björn och Bennys gamla låtar. Kan det gå. Det kändes ungefär som att gå på kanten av en hög brant hela tiden med risk för att när som helst ramla ner. Speciellt då Pierce Brosnan spände sitt botoxstela ansikte för att bränna av en låt.

Men håll i er kultursnobbar. Ja det är er som man gärna vill säga åt att slappna av lite ibland, att inte ta saker så himla allvarligt och inte tro att hela världen dömer er som mindre värda om ni skulle nynna på en trallvänlig radiolåt.

Det här var så töntigt att det blev bra. Det gick liksom inte alls att ta den på allvar någonstans och var så corny att man bara fick släppa alla pretto tankar och gilla färgglada musiknummer, totalt obekväma övergångar, tjejskrik, massa abbalåtar och bröllop.

Jag har haft en t-shirt som det stod Nirvana på. Gått i Dr martens och haft trasiga jeans. Färgat håret med karamellfärg och skaffat små dreads.

Jag trodde inte världen skulle klara sig själv.
Alltså utan Curt Cobain.

Ikväll visar Debaser en dokumentärfilm om frontfiguren i Seattlebandet. Och du kan sitta där, i en soffa och dricka köpeöl.

Amore känns lite som ett svenskt warehouse. Alltså lite mindre. Lite gulligare. Men ändå stadens bästa sommargolv. För något år sedan stod de vita sofforna uppradade och det kördes många bra klubbkvällar. After Beach hade man också. Och nu verkar crowden i klubbtriangeln inkonst-debaser-jeriko få uppleva sommaren på Amore igen och plötsligt se en annan del av stan. Kommer stadens bästa partyklick ta sin öl i västra hamnen, dockan eller lilla torg innan utgång då? Hardly.

Nöjesguidens sommarfest fick inviga årets första Amorekväll för mig med Dj Klever från US och det var en riktigt bra fest. De brukar ha riktigt bra fester….

Alexandra Dalström spelar klassiskt på Jeriko. Och vi dansar där i mörkret. Och skriker.

Alexandra Dalström spelar klassiskt på Jeriko. Och vi dansar där i mörkret. Och skriker.

Nej snälla säg inte att det här är på riktigt.

Jo. Det är det nog.

Jag har alltid tyckt att barn är lite läskiga. Kanske till och med onda.

Det här är så bra.

Balkan är för mig lite av tusen och en natt. Det är grillos, dragspel, tjocka macho män, romantik, cigarettrök och glädjefulla ringdanser med armarna slingrade om varandra. Smutsigt med värme. En kultur som jag har haft glädjen att ta del av. Familjer som ivrigt lärt mig steg, meze hos vänner och visst har jag stått och dansat på borden på Svarta Pantern i Belgrad.

Vad vore kultur om den inte fick upplevas av alla och spridas till alla delar av världen. Död förmodligen.

Äntligen har låten från melodifestivalen kommit ut på youtube. Jag hoppas det här är lika mycket humor som det osar självdistans.

Min mascara kletades ner och tårarna närmast sprutade ut när min kropp kropp veks på mitten i skrattkramper här på morgonkvisten. Det här blir min alla hjärtans dag present till er:

Och solen lyser! Lycka.

Någonstans i mitten blir den här låten bara helt perfekt som del av terminens dansnummer. Åh, blir helt till mig.

Hepp nu är det festival i stan utan att det märks. Kanske för att det mesta sker inomhus och att publiken är något annorlunda än svedalaistan. Nordens största festivaler för musikdokumentärer sker på biografer och scener i Malmö, Hässleholm, Landskrona och Lund. Utöver film så kan man både festa och gå på seminarier runt om i städerna dessa dagar arrangerade av Music Doc.

I Malmö är det invigning på fredag på Spegeln för den som plockar upp biljetter från Nesta. Sen är det fest hela natten på Inkonst.

Movie in a minute. Ger snabbreferaten som får dig att förstå en hel film på några sekunder.

Pretty woman:

Julia Roberts

I’m a hooker, but I don’t kiss on the lips.

Richard Gere

I have a lot of money.

Julia Roberts

(smooch)

THE END

Ta hit Terry Poison nu.

Tjejtrion från Tel Aviv är sjukt bra med sin überporriga scenshow som med inslag av hårt och humoristiskt rollspel matchar electropoplåtar som buzz on the bell. Och så scenkläderna…. Världens tre coolaste flickor kanske?

Jag såg dem första gången i Köpenhamn tillsammans med Rebecca som känner tjejerna från Israel. Det var en av de värsta kvällarna i mitt liv, eller morgnarna får jag väl säga, men det har inget med TP att göra. De var super och borde stå på debasers scen någon electroklubbkväll, även om den är liten.

I fredags kom cityakuten med dammsugare, Kan Jang, chips och film. Det var inte förrän jag gnydde i soffan och han sa “äh, lägg av” som jag kände att det kanske inte var så bra val. Vad hände med “åh stackars liten, är det något mer jag kan göra för dig?” George Clooney klädde i alla fall i svartvitt tillsammans med Kate Blanchett som är så där märkligt fulsnygg, djup och mystisk som jag aldrig kommer bli.

Kvällens konversation:
- Är jag en tjej som är intressant eller någon man vill sätta på.
- Du är en tjej som är intressant, ingen man vill sätta på.
- VADÅ? vill man inte sätta på mig?