Från festerna i Simons lägenhet, med kompisar i stora t-shirts och keps. Vi rappade i kör kring ett soffbord och kunde varje ord. Drack smuggelöl och vodka med juice.

Jag fick inte min dansdos i helgen. Det liksom rycker i kroppen och det är inget som dagens afroklass eller onsdagens raggaklass rår på. Bara dessa små söta takter som talar rakt till mitt hjärta och får mig att hoppa i stolen jag sitter på. Tack Daft.

Så här kan det se ut om man går på houseklass i Köpenhamn. Just nu spelar Steve i en musikal så det är bara att passa på så länge han är på Scandinavisk mark. För annars är han runt i världen…. senast med Madonna confession tour.

Prova förresten att säga Steve med svensk accent och känn hur det liksom tappar trovärdighet.

Nästa stora grej måste bli att dansa house. Inte som vi gjort på klubbgolvet länge utan som görs i dansstudios i Paris, NY och för att inte säga Köpenhamn. Med neontryck på en keps med flat skärm som sätts lite på sned och stora t-shirts är vem som helst redo för massa snabba footworks och jacking (flytande rörelse med överkroppen) som denna dansstil karakteriseras av. Och det är så sjukt roligt.

Som de flesta dansstilar är housen en blandning av många stilar. Street, stepp, capoira, jazz, afro, lindyhop och latin.

Jag dansade detta för första gången i Stockholm i helgen och har nu blivit helt fast. Så nu ska jag rakt över till Köpenhamn där namn som Steve Nestar och Henrik Kristensen står på tapeten. I Malmö kan man prova på stilen tillsammans med Freesyle Phanatix som håller till påYstadvägen. Jag ser fram emot att sätta upp en workshop i sommar på dansstudion med kanske Sabina Dalfjäll och till våren hoppas jag att det finns som fast klass på Arnbergs.

Alla malmös klubbkids borde gå igång på det här.

Dessa två straighta killar imponerar med sin skådespelartalang och visar att två killar är precis lika sexigt som två tjejer bara man är modell. När programmet “Make me a supermodel” lanseras i Sverige kanske killar kommer höra meningen “åh, jag skulle vilja se dig med en annan kille” lika ofta som tjejer har fått höra “åh, jag skulle vilja se dig med en tjej”. Jämställdhet på alla plan och vi tackar ännu ett sjukt program från USA för detta. Men så länge Perry (den rakade killen) finns i programmet kan man ju inte direkt ha några invändningar.

Min hjärna fick en överdos där ett tag. Att gå på klubb med treet och rnb har varit omöjligt, hemma har “genre hip hop” inte spelats för nöjes skull på länge.

Men den här låten får det att vattnas i munnen på mig…

Och det finns några som vet hur jag blir när det vattnas i munnen på mig av musik. Att sitta i en bil blir exempelvis nästan omöjligt.

Nej. Jag kommer inte att lägga upp en reklamfilm varje dag. Men det här är kanske inte bara dagens utan månadens eller årets eller förra årets reklamfilm. För den är. Bra.

Oldie but goldie.

Vackert.
Så hårt
Så ömt
Så… ja…. vackert.

Tarantinos film blir mitt tema för den dansuppsättning jag är med och sätter upp på Slagthuset i vår.
Nu ska jag bara få ihop detta med danchall. Men det blir en utmaning.

Jaha. Då spelar Trentemöller på Vega på lördag. Och jag kan inte gå dit på grund av en hemlighet. Skit. Det är tur att jag har min ipod.
Track 147:

Fotografen Anton Corbijns film Control om Ian Curtis, sångare i bandet Joy Division som hängde sig för 28 år sedan, förhandsvisas i morgon på Spegeln.

I samband med Music Doc festival som drar igång nu serveras bubblor innan filmen och det krävs ett Music Doc medlemskort för 2008 för att sätta sig i en röd sammetsstol. Förmodligen en naken och personlig film som går steg innanför. Är hans bilder kända för det bör filmen också tala samma bildspråk. Materialet byggs efter Curtis fru Deborahs bok Touching from a Distance och filmen tog hem två priser i Cannes förra året.

Filmen följs upp med en fest på Inkonst på fredag där bandet Joy Division står i fokus. Så klart. Det innebär en del live och dansmusik a la punk och elektroniskt. För den som visar upp en skrynklig biobiljett blir inträdet något billigare.

Glocalnet har en sak som de gjort riktigt bra. De har en grundidé som går att använda i all oändlighet på hur många olika sätt som helst. Med humor. Med allvar.

Och här görs det som bäst:

För övrigt är det här stilgreppet väldigt på tapeten nu. Med Roy Andersson, allvar, vackra klipp, vackert ljus och så vacker musik. Uttrycket klatt.

Tag ett glas vin på Moccasin innan bion och prova deras rödbetsoppa eller lamm. American Gangster.

Origianalet:

Med Moto Boy på Debasers hyllningkväll till Dusty:

Kall vit glögg med isbitar och femtiotalsfilmer i en soffa på Friisgatan får timmarna att försvinna snabbt. Från New York hade Rebecca tagit hem två av hennes favoritfilmer som braverar med sitt manus och är på något enkelt sätt - vackra. För i brist på specialfeffekter får färg och dekor prata. Och i brist på snabba klipp från otaliga scener blir dialogen så uppenbart viktig. Det behövs inte mer än rätt ord för att fånga och lämna en berörd. Som Cat on a hot tin roof.

Klockan fyra på morgonen när jag trodde klockan var ett hade vi sett klart film två. Aunt Mame. Helt underbar.

Är plötsligt David Lynch för independent för Malmöpubliken. Måste man ta sig till Kino i Lund på en besvärande dålig tid för att se hans film Inland Empire? Filmen lyser i alla fall med sin frånvaro på SF i Malmö - men i Stockholm visas den. Detta har retat upp mig i kväll så pass att det känns som om jag inte kommer att överleva utan att se Inland Empire inom ett dygn. En möjlig överdrift men i Sveriges tredje största stad måste väl ändå filmen visas. Nej vi får nöja oss med Råttatouille, Kolla Papporna och Supersugen. Vilket jag varken lägger 85 kronor, eller slösar min kväll på. Hellre en film jag inte förstår något av och som enbart lämnar kvar en känsla och undran än en film där replikerna följer ett givet ramverk.

Gårdagens dansklass på Forum för kropp & själ med Karin Ericson. Ja, just det, det är jag. It’s all about google.

Onsdagen den 12 september. Dagen då min biljett till Pablo Francisco brann inne på grund av mina dansklasser. Jag får nöja med att höra honom prata om Sverige på radio.

Undrar var Pablo äter sin kvällsmat. Jag tycker Bloom i Pildamsparken. Men jag antar att det blir Pizza hut. Ska gå förbi efter mina dansklasser och kolla om han kör glassbuffén.

När du mår lite dåligt. Det hänger något över byxlinningen. Hyn är mosigt röd och håret så där stripigt fettigt och inte alls fluffigt mjukt som alla andra har. När du känner dig ful vilket du inte alls är. Tänk då på det här.

När din flickvän inte har den sammetsglänsande guldhyn, de perfekt runda kloten till bröst eller den där midjan som dina händer når hela vägen runt. När hon inte tittar på dig som om hon är född till att suga eller läpparna är svullna som jordgubbar. När hon slutar äta. Gråter på toaletten. Väger sig varje morgon. Gömmer sig i en stor t-shirt. Släcker ljuset innan du får röra. Tänk då på det här.

Nu tänker du förmodigen inte trycka på play här. Men om du ska förstå detta inlägg är du tvungen.

Media har än en gång tipsat oss okunniga om var man får tag på de senaste partydrogerna. Den nya trenden är kattmedecin som inte bara gör dig hög utan eliminerar all risk för mask i magen.

Det här kan vara en möjlig partyeffekt: