Tiden på rumble krymper för varje glas på köpenhamnsvägen och min lägenhet med varm säng inklusive ett stycke man ligger farligt mycket närmre än klubbens långa kö…

En timme senare…

Eftersom det bara kommer vara 4 rumble i år, jag hade mina rumbleskor på mig (= dansvänliga nikes) och ny kjol är jag nu litet ledsen eftersom tiden har runnit ut för att gå vidare. Jag sörjer över det i min soffa tillsammans med en hembakad chokladbiskvi.

Snabbt ner till trappan vid kanalen och äta glass.

Kommer ut från träningen i lånade träningsskor eftersom jag glömt mina på jobb. Nu står jag här med ett par pumps som jag måste traska hem i tillsammans med mina träningsbyxor. Om ni ser mig på stan har ni här ursäkten för uppseendeväckande beteende.

När min pojkvän får springa på galor, och då pratar vi inga ölbiljettstillställningar utan stora uppdukade bord, daniel lemma, och mängder bubbel, får jag sitta hemma och vänta på goodie bagsen.

Inte lätt att hålla sig i form på jobb när det är pingis.

Är ungefär det enda man kan äta vid mölleplatsen. Och utan konkurrens med många hungriga magar på plats. Ja, då behöver inte maten matcha priset. Men kycklingspetten är saftiga och nudlarna smakar nudlar.

Nja. De friterade sötpotatisbullarna hade ersatts med kroketter, jordnötsåren var utspädd och köttet så där. Allt tyder på en hektisk dag efter det höga betyget i sds (som de för övrigt hade höjt själva med en till stjärna i det obligatoriska tidningsutklippet som ska hängas upp vid matståndet). De kanske kommer igen i morgon men då väljer jag något annat.

Bäst ös är det lätt på Jerikos scen på Gustav. Här dansas det på borden till arabisk pop. Ålder från 2 till 65, starköl och publik som kollar in dansgolvet från andra sidan staketet. Stämningen är på topp och jag bannar bara mina trötta fötter som hindrar mig från att skaka rumpan som alla andra flickor eller snarare pojkar. För här är det männen som knutit skjortsnibbarna i en knug över magen så att den putar fram, männen som vickar på höfterna och männen som står för 90% av dansgolvet.

Den dubbelmoral och kultur som ligger bakom det kommer jag inte gå in på utan avundas hellre den festglädje och gemenskap som förenar över generationer och som lyser med sin frånvaro på våra tristsvenska golv. Männen står inte i klungor med armarna i taket och sjunger låttexter, som precis alla kan, på våra fester. Folkvisorna har stannat i stadiet de alltid befunnit sig. Dött. Dj cheb oman är svensk med hawaii skjorta som förmodligen har hjärtat i ett helt annat land. Underbar folkfest. Hopp hopp.

Här är beviset på att vegomat inte ska försöka efterlikna kött. Korv ska få vara korv. En trist, men dock stark chorizo på inget annat än grönsaker åkte i papperskorgen.

Ser ut som en vanlig burgare men vi misstänker en förtäckt cevapcici. Saftig med mycket sallad, salsa och grillsmak. Jag har ingen examen från journalisthögskolan men påstår att den här är god. Vill ni ha bättre koll gå in på sydsvenskan.se där Bong betygsatt festivalmaten!

Äntligen kom jag dit och det var så mysigit att alla måste ta cykeln dit bums. Vegetarisk buffé med rödbetsoppa, massa olika sallader, grönsaksbiffar och bröd som får det att vattnas i mungipan och magen att säga “hjälp, sluta ät”.

Den lilla restaurangen är fylld av mat med estetiska uppläggningar som frestar plånboken att köpa med sig muffins och Crepés från delín. Och alla burkar med spännande hemlagat och påsar med egna kryddblandning. Jag är lyrisk.

Det säger jag inte bara för att jag jobbar ihop med lilly-ann på forum eller för att restaurangen ligger fantastiskt nära mitt hem. Men för att jag inte visste att malmö hade ett sådant ställe och jag har länge saknat en inspirerande delí. Den på hansa har sett lika dan ut i flera år och är så trist att man får utslag. Köpenhamnsvägen 40 ska man till alltså.

Nu läggs han in. Med bruten has och trasig led. Ortopeden säger steloperera eller Amputera. Han kommer aldrig mer få tillbaka sin rörlighet, det han använt för att klättra i mina kläder, hoppa upp på min rygg, klättrat i träd, balanserat på dörrar.

Han sover nu i min hand och ska bo på sjukhus under veckan. Jag har nyligen betalat av det sista på mitt lån för den förra olyckan med min andra katt. Det var ett lån till självrisken som bara den hamnade på 15 000. Men att låta sin ögonsten somna in när han snart kommer trampa på min mage igen skulle aldrig vara ett alternativ. Det kan inga pengar i världen ge mig. Och om man en gång skaffat sig ett djur får man aldrig tänka på annat än dess bästa.

Sitter hos veterinären med nersövd katt och väntar och väntar. Håller mig sysselsatt med att låta bli saker och ting.

Sa tomas när jag rynkade på näsan åt pyttipanna på plastbrickor och vips hade vi svängt av vid vägskylten mot Hennickehammars herrgård där diplom från bland annat White guide hänger på väggen och äldre män traskade runt i vita badrockar. Det blev en tvårätters på vit duk.

Att sen vår lilla avstickare för att fylla magen innan vidare färd kostade motsvarande 16 meals på Mc Donalds det visste vi knappast när jag sa “äh jag tar en förrätt också även om vi har lite ont om tid”. Den Gazpachon med pilgrimsmussla kostade visst 150 kronor. Nej, det fanns inga priser i menyn….

Men har man bestämt sig för att “fab” ska vara ledordet för livet så har man.

Dessert från skogen. Och en stolt skogsmulle.

Var numret på skånepannan som just serverades på Sjöbo gästgivargård. Överraskande bra kött och i en miljö mellan gemytlig och hmm… kommer inte på något bra ord som bara nästan betyder tacky. Restaurangen har en samling på 2300 glaselefanter(?). Mitt tips för sverigeresan är i alla fall att undvika allt som heter grill och vägkrog och sväng av vägen för att hitta en liten avsides gård.