- buhuu ingen kommenterar på min blogg längre.
- men lilla gumman.
- buhuu det känns som jag är helt ensam i hela världen.
- men du.
- buhuu på min gamla blogg var läsarna snälla och kommenterade.
- jag tror att man kanske inte trodde du hade så många läsare då, det är lite läskigare nu när en tidning står bakom.
- men hur förklarar du då 1000 kommentarer hos linda rosing?
- men du har inte alls samma läsare och skriver inte alls samma sak.
- buhuuuuu.

Eftersom jag ska upp längst västkusten , hoppa på stenhällar och gå på bröllop. Vara så där mallig för att han som sjunger så vackert där framme i kyrkan är min. Även om rösten är allas. Aldrig får jag höra den ensam. Aldrig tidigt en morgon även om det säkert skulle göra denna morgonbittra mer liggvänlig.

Det låter som om det är gängbråk på min gata. Men eftersom jag bor i Slottstaden tror jag inte det stämmer. Men det är ett jävla liv som påminner om när jag bodde i Spanien, mitt på ett torg, med lövtunna fönster ut mot gatan. Jag var 20 och tålig. Nu är jag hmm ja, lite äldre och vill springa ut i rosa djurtofflor (om jag hade haft några) säga åt dem att det är läggdags och att de bannemig ska skruva ner den skräniga musiken.

Det är därför jag bor här. För att kunna cykla hem mitt i natten, långt bort från kvarteren där det är helt normalt att stå och skrika “mannen” klockan 01.33. Det borde de fatta. Att de får hålla sina fester till rätt sida av stan och låta oss som valt att vara hemma få lite lugn och ro.

Och måste de ha halva festen på gatan utanför lägenheten.

ja då ska jag bara genomlida en låt till innan jag försöker sova.

Min förhoppning om överlevnad ligger alltid i häftet med rikskuponger. Inte bara för att pengarna brukar ta slut för tidigt men också för att jag aldrig lägger tid på att laga mat hemma. Men när jag väl gör det är det alltid för andra och lite extra. Något mina vänner tydligen har lärt sig.

Frågan är om det är jag som ska laga eller lagas.

Någon som vågar sig på en personlighetsanalys?

Just nu är jag INTE speciellt glad över att grannen övar på sin fiol. Samma låt om och om igen.

Stopp, där blev det fel.

Från början igen.

HÄR är min fantastiska festinbjudan som jag fått av en kompis.
… till min egen fest.

Finns jag i din telefonbok är du varmt välkommen!

Klockan är 12 och jag har fått:

12 hembakta kakor (jag har lagt in ett förbud mot allt annat för att liksom lägga in en viss spärr mellan själva kakan och ätandet. Nämligen det extremt jobbiga bakandet. Jag trodde att detta kunde minska mitt kakintag men eftersom jag tydligen, lite spontant, lagt in en klockan-tre-dispans då vi alltid har temys så funkar det inte riktigt.)
En resa till Barcelona.
En prenumeration på BON med världens finaste mail till
5 chokladägg från sveriges reklamförbund adresserat till vår projektledare som inte tycker om choklad
Fickpengar till Berlin
Två oöppnade presenter ligger på mitt skrivbord och väntar på rätt tillfälle.

Idag, när jag sitter på tåget och låter blicken vandra över lapptäcket som sträcker sig ända bort till havets början, kan jag tycka lite synd om den som inte minns doften av raps när de gula fälten fladdrar förbi utanför rutan. Som inte har minnet i näsan av den söta vårlukten. Som levt mellan tegelhus och inte sett våren skifta färg. Som aldrig fått lära sig att njuta av total tystnad och låta blicken vila över en horistont. Det är något speciellt med det. Att låta blicken vandra tills världen tar slut och stupar.

Fler i kupén häpnas av hur vackert det är och jag hör någon klicka av en bild med mobilen i höjd med backarna i Glumslöv. Jag vill trycka på nödstopp, stanna tåget och låta alla springa ut i fälten och bli rapskletiga om fingrarna. Men jag får vänta till helgen. Då ska jag köra ut på landet och ladda för ett liv i 3 rum & kök med balkong.

Den 22 maj låg det alltid rapsblommor och gullvivor runt min frukosttallrik som mamma plockat. Så nu tittar jag ut genom tågrutan och vet att jag snart är ett år äldre.

Idag har jag ätit nässelsoppa för första gången sedan jag var liten. Andra växter som inte behöver köpas till överpris på Hemsköp är Almskott för sötma, ljusgröna Bokblad för syra och vild Kirskål som förmodligen är mer exotiskt för dig än vad ruccola är för Sten-åke.

Tänk vad en mamma med båda fingrarna i rabatterna, en röstsedel till miljöpartiet och ett hem närmre skogen än grannen kan lära.

Ja, inte för att jag drar större nytta av det än att agera besserwisser.

En bil stannade till vid golfbanan där mamma stod med rumpan i vädret och skyddshandkar på händerna. Sällskapet i bilen tittade nyfiket genom rutan och såg ut att undra vad man kunde plocka där som inte de kände till. Men nej. Ingen tryffel Borstahusenfolks - bara brännande nässlor som passar utmärkt i soppa med några bitar rökt lax.

På väg till Slottsparken för att skrämma iväg alla gäss som lämnat horder av tollar efter sig. Inga fler fläckar på sommarkjolen efter att min katt Arrakis gjort sitt jobb.

Det är mig de kallar syltkvinnan. Jag har elva burkar i kylen.
De funkar väldigt bra till hemlagade scones.

Jag tror på allvar att veterinären glömde en kula när de skulle kastrera min röda Norska skogkatt. Han står just nu och ylar och kraffsar hysteriskt på ytterdörren som män liksom gör när de bara har en sak i huvudet . Ingen husfrid här inte.

Jag gör allt för att motivera mig själv att stanna hemma i kväll. För en som varit bakfull varje helg och lite till i några års tid borde inte detta vara så svårt. Men här är vad som krävdes:

1 påse naturgodis (som jag nästan redan ätit upp från affären och hem, 200m)
1 påse naturchips
1 påse jordnötsringar
1 påse plockgodis (som jag ändå inte kommer att äta för jag gillar inte det)
1 Ben n Jerrys med favoritsmaken Cookie dough (trodde aldrig det skulle komma till sv. lycklig)
2 apelsiner !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
1 burk räkor
rågbröd
Honung till te

Min pojkvän kommer kollapsa när han läser detta.