Jag har gråtit idag.

Till det här.

Som om jag var i rummet. Som om jag var pappan.
Eller mamman.

Kanske för att han har en fantastisk förmåga att förmedla något stort i något så litet som en bild. Kanske för att han har en förmåga att alltid hitta ett ljudspår, det ena helt olikt det andra, som väcker just den där känslan.

Och aldrig har smärta varit vackrare.

Jag läste på den här malmöbloggen att smarta män har bättre spermier. Ha. Det underbygger tydligt den ständigt återkommande frasen i mitt liv: “Han är ett pucko och inte värd mig”. År av p-piller-knaprande har alltså varit totalt meningslöst. Det skulle aldrig hända något ändå.

Kanske är det ren försvarstaktik hos kvinnan att hon träffar den ena tuffa killen efter den andra utan hjärna nog att fatta att man svarar på sms. Men när det väl är dags. Då kan den tuffadummakillen hälsa hem. Då vill vi producera och då är det den smarta, mogna mannens tur att äntra scenen.

I natt kniper jag ihop låren.

Dagens roligaste mail är det där klubben Disco Noir frågar om någon vill bjuda till med förfest. Det känns så där kamratligt varmt och klubben blir plötsligt lite av en hemmafest. Och hemmafest är ju det nya svarta i mitt liv så nu väntar jag bara på att få frekventa inbjudningar (duggar inte tätt kan jag säga). Men tänk om Etagé hör av sig nästa gång. “Ey, kan vi och 850 personer ha förfest hos dig?” Gulp.

Lör 29/11 är det återigen dags för Disco Noir på inkonst. Som vanligt vill vi ha en förfest innan och denna gången tänkte vi höra om det är ngn av er som vill ha förfesten. Vi kan ju vara hemma hon någon, eller ni kanske har en studio, kontor, lokal, butik etc etc.. som vi kan va i.

Vet inte om vi kan fixa öl, men vi jobbar på det. Annars kan vi ju alla ta med egen dricka…

Det är ungefär som Skönheten och Odjuret. Vendel af Sturehof och Burger King. Balenciaga och Vero Moda. Under ett och samma tak.

Vi kan summera Koi:s 2a våning i frågan vi fick igår av en ascool kille “Dricker ni rödvin, det var sofistikerat”. Eller bartenderns “No just champagne on bottle”. Det är på något sätt så motsägelsefullt men ändå så självklart. Att stället som drar det dyra kavajfolket som knäcker en Moet spelar Mylos Dr Beat och serverar usla drinkar. Lika självklart på Lilla Torg som på Stureplan. Pengar köper inte smak.

Kois 1:a våning hade jag nästan glömt bort. Så synd. Här är ju varmt, mysigt och om man bara avviker från den vanliga liten-mellan-stor-sushimeny serveras de godaste friterade scampi i makirulle. Jag ska börja komma ihåg det. På denna våningen vet koiboysen fortfarande att en drink snarare ska avnjutas för smakens skull än fyllans. Eller hur var det nu igen.

Förresten. I Helsingborg har de bara basic sushi á räkor, omelett och lax. Mycket märkligt. Det vill man inte ha. Om det inte är lunch.

Facebook öppnar dörrarna till folks vardagsrum.

Med övervägande extremt dålig smak.

Genom att klicka på en bild som kommer upp i nyhetsfeeden hamnar man plötsligt i någon kompis kompis fotoalbum och därmed in i någons okända vardagsrum. Vitrinskåp med spritflaskor, bord med marmorplattor och fluffiga gröna skinnmöbler.

De här bekräftar att förutfattade meningar är grundade på ständigt återkommande sanningar. Jag VET att efter den där fluffiga mörkgröna skinnsoffan kommer det en bild med kompisens kompis som sitter och super tillsammans med sin halvtjocka pappa, iförd t-shirt, och röker röd Prince.

Klick.

Mycket riktigt där sitter de.

Glada och ovetande om att världen utvecklats sedan 90-talet.

Jag anar nästa bild.

Jag tackar skribenten i tidningen City för den sakliga och respektfulla rapporteringen från valvakan bland iranier, latinamerikaner och afrikaner bosatta i Malmö. Citat:

“Några falafelkast längre bort sitter ….. “

Olika medier kräver olika ton. Här är ett lysande exempel på hur en dagstidning framkallar kräkmedel i ett försök att vara lustig.

Hela svenska folket bad en stilla bön i natt om att Obama skulle vinna. I enighet med den svenska, hårt vinklade, nyhetsrapporteringen. Jag gissade att utfallet skulle bli som det blev men visste inte om det var brist på objektivitet som var grunden till min inställning.

Jag är i alla fall nöjd.

Efter de sista inslagen jag såg innan jag somnade, som lät kristna fundamentalister berätta om hur Obama vill döda bebisar och därför måste han vara muslim i hjärtat, är jag glad att de fått sig en käftsmäll.

Visste ni att den första snön föll den 1 november förra året.  Exakt samma dag i år gick temperaturen ner till 0. Märkligt.

Den som är i målgruppen förstår precis. Heter man Olof, sitter bredvid mig på kontoret och designar webb känns det inte alls i varken mungipor eller hjärta. Men det spelar ju ingen roll.

En annons där copywritern lagt ner pennan och låtit bilden tala kräver ibland lika mycket jobb som en åttasidig broschyr. Det är inte är orden i sig utan tanken som kräver det stora eller det lilla från kreatören.

Mitt ordval och spontana utfall gör min arbetsplats till högst osäker för praktikanter att vistas på. Flera gånger har jag fått bita mig i tungan, tyvärr i efterhand, och avverkat alla ämnen från droger, fylla och mord till sexuella trakasserier.

Att säga “snälla utnyttja mig sexuellt” eller “vi dricker som fan en kväll, tar fram massa idéer och filmar allt så vi kommer ihåg” är kanske inte den bild av reklambranchen eller oss själva vi vill att hon redovisar med OH-bilder för klassen. Eller kör man kanske ppd nu för tiden.

Nivån på våra konversationer och vår humor blir oavsett väldigt påtaglig när en 14 åring står bredvid.

Ett dygn i Stockholm gör det påtagligt hur värdelöst det är att få en bra drink i Malmö. En drinkbar med innovativ lista i juste miljö. Finns det över huvud taget i sveriges tredje största stad?

I så fall upplys mig.

Igår drack jag drinkar på Collage i Stockholm. Det var ett skitställe för några år sedan, nu har man totalrenoverat och placerat en cocktailbar på första våningen med en lång lista utan ett spår av moijito och GT.

Tack. Jag behövde något nytt.

Att betala 120 kronor för en drink kan svida även om den är fantastisk med stänk av ingefära. Men att betala 90 kronor för en grogg som slängts ihop utan själ och hjärta är värre.

Läs vidare »

Johanna kom hem från blogg-galan igår fascinerad över 90-talisternas självbild som utgår ifrån att dom är just - själva. Störst, bäst och vackrast på hela jorden där de redan kan allt vid 17 års ålder och företagen ska dansa efter pipan som de håller i. Det kommer bli svårt att få denna grupp att dansa utan enormt företagsledarfjäsk.

“Glöm inte, vi har makten tjejer” ekade Blondinbellas röst.

“Jag är ju typ redan designer” ekade en annan.

Under kategorin “Kaxigast blogg” nomineras Kenza och Blondinbella. Jag lämnar ett tyst;

?

Snyggast bloggare hade jag kunnat tänka mig en Kenzanominering till däremot.

Undrar om Blondinbella kommer bli vår statsminister någon gång i framtiden.

Men City kom igen.

Stripaerobics på förstasidan som största nyhet. Först i Helsingborgsupplagan och idag i Malmö. Med nyheten om att “snart kan det komma till Malmö”.

Da.

Jag har kört klassen här i 1,5 år. Det är bara att ringa och boka en timme.Som om det vore något mer kontroversiellt än ett påklätt träningspass med sensuella rörelser och kanske en stol eller käpp som tillbehör. När vi vickat på höfterna till salsaaerobic och åmat oss på golvet i jazzklasser sedan åttiotalet.

Den enda anledningen att lägga detta på ett löp är första delen av ordet.

Strip.

Tjejer gnäller ofta över att de fått dra det längsta strået med mens och barnafödande och nu, när vi faktiskt får jobba, kan vi tillägga lägre lön och sämre chanser till styrelseplatser.

Men mannen har också fått sin beskärda del.

Tänk att ha en kroppsdel, väl placerad på mittpartiet som lever ett helt eget liv.

Läs vidare »

Oavsett vilka datum jag väljer ligger alltid Turkish airlines runt 3000 kronor lägre i pris än övriga flygbolag.

Det är rätt mycket. Jag undrar tyst varför.

Som vanligt väljer jag bort de billigaste alternativen.

Ungefär som med hudkräm eller kräftor. Jag litar inte på dem.

Godmorgon gott folk.

Vi börjar denna måndag med att undra varför man gjort så att rulltrappan och rullbandet som man håller sig i går i olika hastighet.

Detta innebär att vi hela tiden måste fokusera på att flytta handen som vilar på rullbandet alternativt bara hålla handen lite lätt och låta bandet glida under greppet. Om detta är medvetet från konstruktören eller ett misslyckande kan jag inte svara på men det får konsekvensen att vi inte tillåts slappna av. Men det börjar luckras upp. I Helsingborg och Barcelona har man faktiskt gjort en förändring och lyckats synka de båda.

Jag och min smärtsvettiga kropp ska strax sätta sig på ett försenat tåg (allt är som vanligt hos skånetrafiken alltså). Jag läste en annons i morse från SJ som förklarade varför de är så försenade ofta och berättade bland annat att det beror på Sveriges usla infrastruktur som är anpassat för ett stenålderssamhälle eller i alla fall inte för dagens. Stockholms spårkapacitet på centralstationen är samma idag som för 150 år sedan då de byggdes. Då gick det tio tåg om dagen och idag går det 600.

Några sidor senare läser jag om hur Socialdemokraterna vill satsa allt de har på att göra om E22 till motorväg.
Hallå.

Varje gång jag reser till andra(?) storstäder där tunnelbanetågen susar in och lämnar på prick med några minuters mellanrum tänker jag på vilket U-land vi bor i.

Tre sidor senare läser jag i en annan annons om hur en signatur kan bromsa den globala uppvärmningen. Signaturen syftar på ett elleverantörsbyte.

Från Sverige. I världen. Amen.

.

.

Apropå föregående inlägg tänker jag på samma sak när jag tittar i hyllan för kvinnor i andra länder. Ni vet. Tamponger och sånt äckligt. Hej och hå vad de ligger långt fram i jämförelse med våra “åååååh vingar”.

.

Det är idiotiskt att någon ska behöva gå och ha vidrigt ont i magen en gång i månaden som på beställning. Så ont att det kräver utskrivning av starka tabletter, värmekuddar och omöjlighet att sitta och jobba eftersom denna någon ligger som en fällkniv på golvet. Men nu är det så och det går inte att subventionera med statliga medel.

Vad som däremot går att subventionera är alla skydd som måste införskaffas. Men nej, det är fritt fram för våra kära blåvätskeföretag att pressa upp priserna för oss lågavlönade arma kvinnor med järnbrist.

Min kropp är seg, småhård av träningsvärk från afroklassen och när mitt alarm ringde i morse var det fortfarande mörkt ute. Upp på det ska jag använda världens mest floskliga företagsmission och försöka omvandla det till reklam.

Jag har till och med läst hela Sydsvenskan utan att tycka något alls.

Jo förresten. Jag tänkte att om jag inte satt här och om jag hade en större summa pengar till mitt förfogande skulle jag kämpa för rätten till god mat och vin bland alla gamla som bor på förnedrande ålderdomshem. För det tycker jag är en rättighet. Fisland.