Enligt egen utsago bör tilläggas. I morgon slår den stjärnspäckade (också enligt egen utsago) klubben för endast inbjudna upp dörrarna på Torso Twisted och den största anledningen till min skepsis kring trovärdigheten i detta ligger i denna mening:
Den klubblokal som länge stod ensam i framkant i Malmö och gav housekvällar som det pratades om i andra delar av landet var Jeriko. Art 4 Pleasure och Believe var två framstående klubbar som hölls i den gamla kyrkan. De sopade rent och öppnade upp vägen för andra och plötsligt hade Malmö gått förbi sina grannstäder med sitt utbud av klubbar i olika former.
I helgen begraver vi Jeriko tillsammans.
På gammalt hederligt vis med vinylvändningar som tar oss som var med från början tillbaka, och de som aldrig var med till något nytt. På fredag är det Believe och soul, på lördag är det min gamla favoritklubb A4P med house.
På 7 dagen återuppstår klubblokalen med nytt namn.
Har sina konsekvenser. Det som hjälper mot (delar av problemet) är vaselin. Men eftersom de har framställt det mest idiotiska (eller idiotsäkra) locket som är omöjligt att få upp efter några glas blir det lätt så här. Charmen är total. På alla sätt.
Ikväll kan ni dricka vin med mig på Bergsgatan 20 när jag spelar skivor på Vernissagen.
19.26 och jag har precis försökt bota bakfyllan med bearnaisesås för att kunna ta mig till The Rumbles förfest någon gång mellan 21 och 23. Stället har nypremiär ikväll och kommer förmodligen locka metallictights. Jag har redan sett dem cykla genom stan med tillhörande hoodie och stora örhänge. Själv ska jag nog bli sen till en inflyttningsfest för att sedan försöka hinna till klubben på Bergsgatan.
Sista kvällen med I love Brenda Walsh är förresten ikväll på Jeriko.
Facebook invitations börjar fastna i halsen på mig och framkalla kväljningar. Visst är det bra att bli uppdaterad om vad som händer men när det gäller inbjudningar till förkvällar och specialtillställningar är det lite väl enkelt att dessa skickas i massor över ett community. Nu skäms jag över att jag lät min födelsedagsinbjudan hamna i samma inkorg som alla andra opersonliga inbjudningar tidigare i år.
Vad hände med inbjudningarna i svarta kuvert med namnet inskrivet för hand med silverpenna så att man kunde se att någon faktiskt lagt ner möda och besvär på att bjuda just mig?
I veckan damp dock en inbjudan ner i brevinkastet från två personer som förstått att deras enkla blad skulle sticka ut ur mängden, eller just avsaknad av mängden inbjudningar per post.
Sebastian och dj babyhands andra fest (av fyra) i projektet 366 days äger rum på Hantverkaregatan 18 på söndag mellan 12 och 20. Konstnären Ola Kalnins målar en vägg med inspiration från skivan “The piano of summer” som också följer med besökaren hem i en liten goody bag och öl finns på plats.
Ännu en helg då jag lämnar er åt eget öde. Men bevisligen fungerar det utmärkt eftersom sommaren har gått obemärkt förbi. Jag har gått obemärkt förbi. Nu börjar mina fötter bli lite trötta på att missa varje helg speciellt när så många malmöfavoriter är så otroligt ambitiösa. Som de här:
I helgen flög klubben Wonk ur Deeps lokaler med buller och bråk. Gayklubben som lockat samma bögar, flator och faghags till lokalen år efter år trots dess mörka låga tak och sunkiga lukt som klibbat sig fast i soffor och väggar.
“Triangeln” kretsar numer inte runt ett köpcentra utan är den inofficiella benämningen på Malmös mest klubbtäta område. Eller i alla fall det område som kantas av stadens mest intressanta klubbar. Det går som ett streck mellan Möllan, över Bergsgatan med Inkonst, Spångatan med Jeriko (Babel) och Folkets park med Debaser och Moriskan där olika klubbar huserar olika dagar i veckan. Det är värt att poängtera eftersom det inte är självklart för varje Malmöbo att ett ställe kan ha flera olika sorters klubbar med olika namn då många andra klubbar är just ett ställe som Etagé och Slagthuset.
Vad som är märkligt med Triangeln är däremot bristen på bra schyssta barhäng.
Eftersom jag ska upp längst västkusten , hoppa på stenhällar och gå på bröllop. Vara så där mallig för att han som sjunger så vackert där framme i kyrkan är min. Även om rösten är allas. Aldrig får jag höra den ensam. Aldrig tidigt en morgon även om det säkert skulle göra denna morgonbittra mer liggvänlig.
Jag har 8 timmar musik i ipoden och en himla röra i huvudet. Men alla är mina favoritlåtar och jag spelar dem ikväll på Jerikos uteservering. Kom och slappa i solen med mig.
Och ja just det. Jag spelar på Jerikos uteservering på Torsdag.
Jag är haj på att spela musik i dansstudion men nu flyttar mina favoritlåtar till dansgolvet - för en enda kväll. Det har dykt in några önskelåtar på sms. Den senaste i raden är Ricky James “Give it to me baby“. Du kanske har en bättre att lägga bland kommentarerna så lägger jag in den i min ipod?
Annars går listan efter allt jag älskar att dansa till och då kan det bli en salig röra mellan knorrig untzhouse och ruff ruff hiphop med tonårsnostalgi till Mikael Jakson och Depeche.
Oj. Jag är lite pirrig i magen.
Men det ska bli tokfint väder och Jeriko har ju områdets bästa drinkar och nya liggsoffor.
Jag behöver knappast säga vad jag ska göra ikväll för den som följt min blogg ett tag. Att Trentemöller värmer mina högtalare och fotsulor har jag pratat om många gånger. Ikväll spelar han på den årliga Sommarfesten på Luftkastellet.
Det är det fest hos mig innan. Plinga om du vill komma!
Trentemöller spelas också flitigt på byrån där jag jobbar så just nu är några kollegor på väg. Det kommer att bli en tokrolig kväll och snittarna står på bordet. Love snittar.
Dock mindre rolig morgondag eftersom mina föräldrar så klart prickar in en tur ut med deras båt till Danmark löjligt tidigt för att äta lunch och jag tackar inte nej till en sådan inbjudan som dyker upp en gång om året.
De har lovat oss fem sådana här dagar i sommar. På tallriken i Pildammsparken samlades medelålders i solstolar, äkta rejvare som kommit ur sina gömmor och dansar lite så där jagärcrazy, klubbfolk och grillos. Antingen av slump eller väl medvetna om festen som äger rum på gräset.
Djs spelar utomhustehno hela dagen och ger en lite så där bohemisk känsla i stadslivet. Framför allt eftersom det dyker upp en och annan hippie som annars brukar knapra tabletter i en industrilokal. Alla som besökte fest nummer tre var nog rörande överens om att de kunde skippa den experimentella akten som störde den annars skönt gemytliga stämningen.
Jag har inte en aning om när nästa fest äger rum men här är bilder från den tredje….
Glöm inte att efter Parkbrus med djs i Pildammsparken idag är det premiär för I love Brenda Walsh på Jeriko! Jag tänker släpa med mig öl och grill till parken när kvällen närmar sig och sitta på en rödochrosarutig ful filt. (tidsoptimist som jag är lär det bli sent) Kom och säg hej. Sen gå vidare. Inga ursäkter denna kväll för att råka hamna någon annanstans.
Om man vill köra ett mellanstopp innan festkväll med tjejerna på Jeriko hälsar man på de andra coola tjejerna på Plocke Pinn som kör klubb Collabo.
Är den som ger tillträde till undergroundklubben Diz iz Elektro på lördag. För att komma in måste man föst komma över en flyer/inbjudan vilket kanske går att göra om man hänger på rätt ställe under helgen och ser så där lite elektro ut. Då brukar efterfestinbjudningar stickas in i handen lagom diskret. Ett annat sätt är att gå till klubben tidigt och plocka hem en inbjudan utanför. Industrigatan 20 klockan 24.oo that is. Det släpps bara ett fåtal biljetter och djs är.