Det här kommer att bli helt galet. Helt, helt galet. Och det enda jag saknar är massa Köpenhamnsvänner att spendera hela helgen hos som inkluderar dusch, förmiddagssäng och en kopp kaffe.

I helgen har du chansen att få befog för malmö-är -så-bra- för-det-ligger-nära-köpenhamn snacket. Den årliga klubbfestivalen Distortion brakar loss. Ja det gjorde den i och för sig igår men den varar hela helgen.

Det är inte bara 56 klubbar och gatufester med djs från hela världens electro och technoscen men festivalen representeras också på utvalda gallerier, i butiker, på bakgårdar och barer. Hoppa Jeriko. Hoppa Slagthuset. Hoppa Inkonst. Hoppa på Öresundståget.

Här kommer lite dagfördagguide.

Läs vidare »

Två gånger om året kan man tokshoppa designerkläder för småpengar som lätt blir stora summor (hm-syndromet) på Forum i Köpenhamn.

Allt är uppdelat efter designer så det går ganska snabbt med en välutvecklad shoppinghjärna att förstå var det är värt att lägga några minuter extra. För här finns både skit och riktigt snygga kläder.

På Designer Forum betalar man 50 kronor inträde och kan komma ut med ett par sneakers för halva priset eller en skinnjacka som kostar 3000 kronor i butik för 600 kronor.

Det blir tårta på klubb Deluxe på Jeriko ikväll. Dessutom välkomnas klädsel med cirkustema denna afton då en av killarna bakom klubben både spelar och fyller år.

Det blir mingel på Sneakers n Stuff för inbjudna ölskosugna.

Förfest på Moccasin som vanligt när Deluxe har sina klubbkvällar.

Och för den som orkar med tåg, vilket jag inte gör efter en hel veckas pendling, så är det fest på Vega med svenska Johanna B och The Touch som spelade på Londonklubben Fabric i går. Detta lär vara det bästa du kan göra med din fredagskväll i denna lilla del av världen.

Eller vänta till i morgon då en av mina favoriter spelar på samma klubb… Trentemöller. Sen kan man lika gärna sova på en trottoarkant eller hos någon vänlig själ och gå på Designer forum dagen efter. Dit ska i alla fall jag.

Jaha. Då spelar Trentemöller på Vega på lördag. Och jag kan inte gå dit på grund av en hemlighet. Skit. Det är tur att jag har min ipod.
Track 147:

Alla andra var för lata för Köpenhamn och det var ju trist - för dem. Ungefär klockan 02.00 stod jag och dansade så att håret klibbade i pannan, med nyfiken publik till tokbra mixar i en skatehall någonstans i staden - och ville aldrig sluta.

Discobelle körde med ett hav, eller i alla fall en sjö, av malmöfans på dansgolvet när vi kom in efter en lång kö. Sedan följde ett liveset med fyra stenade(?) snubbar som körde electromixar som drog tanken till metal med hjälp av fyra datorer och två mickar. Inget att dansa till men att bli fascinerad av. Absolut.

Festen blev bättre och så mina fötter fick dansattack. Och när den slår in och leendet fyller hela ansiktet är det bara att ge plats. Uppskattat. Folk dansade i skaterampen, på trappan, på tre meter höga högtalare och på gården. Tillslut blev jag tvingad därifrån, slängde av mig mina röda pumps och kissade bakom en bil innan vi körde tillbaka till den sovande(?) staden. Malmö.

Här är kvinnan som hällde ett helt glas juice över mig, bad så hemsk mycket om ursäkt och slickade sedan min arm. Det var helt ok. Sedan körde vi danssolo med applåderande publik. Hon var nog också dansare med tanke på hennes popping.

Köpenhamn är en grymt skön stad där den individuella stilen vinner. Här finns allt och det är bara godis för ögat. Det är då jag känner ångest för att flytta upp till prettoStockholm. Det är som natt och dag. Alla ser likadana ut i vår trista huvudstad.

Strunta i Sicilianas glass på Drottningtorget. Den är överskattad. Den smakar ungefär lika gott som all annan gelato som jag har ätit på gatorna i Italien eller på cafét på Slottis. Man får otroligt lite glass för otroligt mycket pengar. Dessutom är de inte så trevliga även om den fina italienaren plirar med ögonen lite extra till dig än till din pojkvän. Jag förutsätter nu att du som läsare är tjej helt plötsligt.

Nej, cykla ner till Lilla glassfabriken och sitt på en av plaststolarna utanför. Välj champagnesorbet och stracciatella. Ät glassen fort så den inte hinner smälta. Blunda.

Ikväll tar du en öl på Tempo i solen för att sedan strosa ner till Plocke Pinn och se om det är fler malmöbor som faktiskt vill gå på klubb (Apples & Peers) på torsdagar. Om inte tar du dig till Centiliter & Gram. En bra houseklubb mitt i Lilla Torgs dåliga smak som förvånar och som alltid har publik. En publik som annars inte rör sig runt torget dansar sidan om afterworkarna som spårade ur för flera timmar sedan. Ska du inte jobba i morgon åker du över sundet och går på Culture Box med alla moderiktiga som klätt upp sig inför modeveckan i Köpenhamn.

Alla ni som tycker att ni är världens peppaste dansmännsikor som röjer golven i Malmö, vidare i Köpenhamn. Ni som tar en helg i London och tycker att ni är skithäftiga där ni står i coolaste outfiten med knasiga glasögon på ett podium ovanför tusen andra dansande peops. Ni som intar baren med klackarna, blåser i visselpipor och har dansat så mycket att ni är bundis med de bästa dj:sarna.

NI LIGGER I LÄÄÄÄ…..

Bart Skils, Nadsat Köpenhamn. Han såg sur ut och blev genast väldigt snygg. Sura killar är så snygga.

Klockan 06.00 i morse, frusen, halvt sovandes i en fåtölj på Kastrup blev jag påmind om varför jag går ut så sällan i Köpenhamn. Det som känns så lätt och nära blir alldeles för ofta till ett stort projekt. Tänk att det ligger en huvudstad full med bra restauranger, schyssta nattklubbar och andra ansikten än de som dyker upp på var och varannan bar på hemmaplan. Men det är ju så jobbigt! På ditvägen dödas partystämningen som byggts upp på någon fest i stan, och på vägen hem har sängen aldrig känts som så otroligt långt borta.

Malmöbornas argument för att Malmö är så bra brukar vara att det ligger nära Köpenhamn. Det går liksom inte ihop, framförallt eftersom de flesta inte åker över ändå.

Vi är ett knasigt land, vi lyssnar på schlagers på allvar. Vi har till och med fest i anslutning till detta jippo. Jag har aldrig varit en fan men fest med bubbel lockar alltid. Jag kommer och hejar på The Ark!

Sen är det Köpenhamn som gäller i helgen och Bart Skills på Nadsat. Mina fotsulor ska svida.
Jag tar gärna med mig en massör.

… sa Rebecca om att jag och HC var på Zoo häromdagen.

Största upplevelse
HC fick klappa en get för första gången i sitt liv.
Roligast
De bajsande babianerna
Mest synd om
Den uppenbart psykiskt störda Leoparden
Mest action
Schimpanserna som nuppade inför 25 åskådare.

Gick genom Fredriksbergsparken och ville stanna i Köpenhamn för evigt. Försökte lobba för det men min dansk fullkomligt älskar Malmö så jag lär väl inte få flytta över sundet så länge han sitter vid makten. Han påstår att danskar inte vågar säga hej till varandra i rädslan av att tappa ansiktet.

Men alltså det där har smittat Malmö för jag vet inte hur ofta jag träffat folk som flackar med blicken och väntar med att säga hej tills de verkligen är på den säkra sidan om att det är ok. Relax people, säg hej, vi ses över allt, stan är liten, det finns plats för alla fötter och det är mycket roligare så. Om inte den andra svarar? Då måste den personen ha väldigt tråkigt.

Faaaaaaaaaaan vad är det som händer med mig? Jag har gått och blivit på tok för ansvarsfull för mitt eget bästa. Johanna jobbar i Köpenhamn i veckan och ikväll är det efterfest med Sissor sisters och huvudstadens vackraste folk vilket aldrig skulle hålla mig hemma om året hette 2006 och jobbet kändes sådär lagom 9-17. Då hade jag, trots att samtalet från Danmark inkom kl 21.30, raskt hoppat ur mysbrallorna, satt på en party playlist i i-tunes och hävt i mig en flaska kallt för att skita i morgondagens möjliga katastrof.

Gud jag saknar min bästa utflyttade vän, och nu är hon där nära, 30 min bort, på fest och jag vet att det hade varit bra för hela min kreativa process om jag bara gjorde något galet spontant. Bara en gång. Men nej, nu sitter Karin framför datorn och jobbar över, med ett reklamutskick. Nu pratar jag om mig själv i tredje person också. Herregud så patetiskt.

Det har hänt märkliga saker i SATS lokaler denhär veckan.
Idag när jag skulle byta om ställer sig en naken man alldeles intill mig och börjar stöna högt och ljudligt, visserligen är det inte första gången sexuella undertoner äger rum i killarnas omklädningsrum i det här bögarnas träningsmeka.
- Men den mest udda incidenten.

Igår hade jag ett ofrivilligt race på löpbandet med en tjej, där vi utan att se på varandra eller växla ett ord psykade varandra i nästan en timme springandes på varsitt band.

Promenaden hem längs Djäknegatan var gråare än gråast, våren måste helt enkelt ligga och häcka i Köpenhamn. Säkert inne på PAN där allt annat gammalt avdankat och återkommande står och pyser . Britney Spears var ju där under sitt senaste skandinavienbesök - bara det är bevis nog.

Imorgon blir äntligen filmdag Den nya världen har premiär på alltid lika träffsäkra Spegeln. Den utlovas bli en orgie i vackert foto och relevant invandrarproblematik under sekelskiftets Amerika.
Blood Diamond avklarades i måndags; Den dagen den såkallade ansvarstagande “vänsterflygeln” i Hollywood gör film om massproducerande företag som medelsvensson använder kommer människor verkligen att bry sig. Då syndabockarna alltid blir den lilla klicken snuskigt rika och exklusiva storföretag har den breda biopubliken svårt att identifiera sig och främjar sig mot sitt eget ansvar.
Gör en film om företags humanitära och ekonomiska våldtäkter mot u-länderna som genererar i produkter medelsvensson faktiskt köper och nyttjar - bara vid en sådan direkt exponering föds det riktiga medvetenhetsförlösande samvetet.
Den stora hemska elaka hagalna rika gubben är lönlöst att alltid projicera som skurken, människor gör helt enkelt inte kopplingen till deras ansvar som efterfrågans kreatör.
Det är bara då den “gråa konsumentmassan” utbildas och ges information som världen verkligen förändras. Mellanhänder, småskurkar och de som skor sig på andras ignorans kommer att finnas lika länge som ologiken och ignoransen mot information ger den utrymme.
Det var framgångskonceptet för En obekväm sanning - alla kände sig skyldiga och delaktiga i biosalongen. Den talade i skarp ton till massorna.

Nu står bibblan och Form & Designcenter på schemat för dagen.
- Men först en gelato!

PS: Jag måste blivit perverterad men det är något sexigt med finansministern.

Alla som turade till Danmark i sina tidiga tonår i jakt på en billig fylla har säkert hamnat på Sams bar som hittas på ströget. Eftersom detta är den enda gata som man har kännedom kring de första besöken man gör på andra sidan sundet, utan föräldrar som ska köpa ost och vin, så är också detta den enda bar man tror existerar i den danska huvudstaden. Således blir dålig karaoke, neonljus, stora män i skinnväst och tomma restaurangbås det som förknippas med danskt nöjesliv. Tills man upptäcker Amagers technodunk som också har en stor portion neonljus inblandat och därtill stampandes utklädda tonåringar som än en gång formar ens visuella uppfattning om danskt uteliv. Tack för att den tiden är förbi.

Andra bloggar om: Köpenhamn, bar

Tivoli är inte helt barnvänligt. Vi fann ett par obscena ting i Nisseland som borde uppmärksammas och tas bort. Eller är det så att fantasin hos en 27- en 30- och en 41- åring är något annorlunda än den hos ett barn.

Jag tror i alla fall att de som en gång tillverkade dessa tomtar i olika positioner har haft väldigt kul.

HC fick ett guldkort till Tivoli i julklapp av jobb (hör det Sds)… Det är hur bra som helst för man kan ta med sig fem gäster och det innebär en massa gratiskonserter i sommar. Ja, Olsenbrothers då kanske…

Vi lyckades i alla fall fånga de sista timmarna av nöjesparkens julmarknad i lördagskväll. Som barn kan nog många timmar spenderas här. Som vuxen går man mest och förundras av andra saker. Som hur lång tid det egentligen tar för att få upp alla ljusen. Eller, hur mycket el går det åt på tivoli under december? Kanske som hela arktis elförbrukning eller snarare som till en vanlig villa i USA vid den här tiden. Jag kan faktiskt sakna de hysteriskt dekorerade trädgårdarna, som jag innan min tid i USA hatade. Vintern blir så mycket vackrare med alla ljus. Och är det någon som behöver ljus är det väl ändå vi gnälliga, deprimerade, bleka norrbor. Så upp för fler ljussatta balkonger!

Om ni åker till Tivolis julmarknad nästa år så bry er inte om dansk glögg, den är mycket tristare än Blossas glögg smaksatt med rom.

Andra bloggar om: Köpenhamn, Tivoli, nöjespark, jul, marknad