Min glöggkväll började artig och välkammad och slutade något mer rufsig med klibbiga golv och dans i sofforna. Det mer storartade inslaget under kvällen torde vara att en del av Sveriges bästa manskörer var på plats och drämde av “Jul jul strålande jul” inför en sittande publik med huvuden på sned och öppen mun.

Läs vidare »

Det skulle bli en sväng om Lund för att gratta min gamla creative director Clyde på hans 40-års fest då jag fick veta att det är cocktailparty. Gör om. Gör rätt. Cocktail it is. Och det passar mig och min glöggmage bra med lite omväxling.

Nu ska jag hämta upp två män i min guldiga golf för att sedan överlämna till designated driver. Att säga nej till trekantsglas med bitter sprit vore synd.

Babel i fredags. 1 negroni, 4 glas vin, 1 mojito, 1 öl, 5 cigg, senare. Aldrig förr har efterfestinvitationerna duggat så tätt på Spångatan. Aldrig förr har jag varit så osusgen på att festa vidare eftersom jag hade haft en helt fab kväll och ville inte förstöra den med att ligga på sned i en soffa och dricka en halvt avslagen öl i slowmotion medan resten stängt in sig i sovrummet för att förlänga kvällen med diverse medel. Och en säng på St Knut väntade.

Butiksinvigningar i november ger mest svettringar under armarna. Trots kall champagne och halvljummen sushi är det lite mer jobbigt än trevligt. Jackan skapar en inre regnskog när det den olagom starka butiksbelysningen avslöjar varje finne. Kläderna på Samsøe o Samsøe såg jag inte mycket av eftersom lokalen var full av dressade folk där en tredjedel var modellånga och skymde sikten.

Småpratade med han och hon och han innan jag träffade Johanna, åkte ut till Preem på Rosengård, smugglade in mig själv på en advokatfest på Kockska för att lyssna på en alldeles speciell kvintett och avslutade det hela med att äta Soft Shell Crab för första gången i mitt liv.

1 Ta en byråöl på Gastro. 2 klippa luggen på Genko. 3 gå på invigningen av Samsøe o Samsøe. 4 Dricka drinkar med Johanna, kanske efterhänget på Koi. 5 kanske klämma in Chokladfabriken. 6 Tjuvlyssna på pojkvännens gig.

Från förfesten i butiken som snart flyttar från Friisgatan. Ana temat.

Ibland går det bara inte. Ikväll var en sådan.

Mobilsamtal rapporterade om toklång kö utanför Inkonst. Kombinerat med kyla är det otänkbart. Att förfesten flyttats hem till mig då ölen tog slut på Tres bien shop förminskade även odsen att jag än en gång skulle ge mig ut i kylan denna kväll.

Nu lyssnar jag på Frisky Radio, vilken rekommenderas till alla som gillar progressiv house, och funderar över Dj Rev K:s fråga på tal om therumble-kö “Va, har inte du kort?”

Eh. Nej. Finns det undrar jag och känner ett plötsligt behov.

“Vad är det? det vill jag också ha” kan vara en av mina vanligaste meningar grundat på en hög dos nyfikenhet (alltså jag har Spotify på grund av den meningen och har ändå aldrig använt det. fy på mig) Men inget kort, ingen kung och jag stannar hemma med mina danssneakers, uppsminkad och redo för

… sängen.

Fan.

Mina kunskaper i köket är ofta storartade och tråkiga recept kryddar jag med min fantasi. Igår blev jag dock något för självsäker då jag spontant i naknakockenanda tog rödvinet jag höll i handen och hällde ut glaset i grytan.

Räkorna blev blå.

Sen gick mixern sönder och läckte ut kantarellsoppa över hela golvet och jag brände mig på gasoltändaren men var så irriterad att jag inte kände något förrän jag såg det runda märket handleden.

Sen drack jag och tjejerna massa champagne, slog sönder ett finglas, pratade med favoritbögen i Paris, cyklade till inkonst, stod i lång kö, såg sista låten med Damn, blev raggad på av dj:n (NÄHÄ?!), stod i någon soffa, sa pinsamma grejer som “jag är redo för det vuxna livet nu” till pojkvännen och somnade med svartsotiga ögon och rött läppstift.

Klarar vi av många timmar på dansgolv, upp och ner för rulltrapporna är det bra. Du och jag. För här brukar det bli sena timmar och det är du som gör mig lång och vacker i natt.

Senaste stockholmshelgen:

Läs vidare »

Och det här är mina egna bilder från kvällen då jag vann en förfest dj, buffe och fest för 10 personer. Förra helgen alltså.

Läs vidare »

Det är synd att kameran inte tar upp den burrande basen utan får det att låta som en gnisslig technofest i stället. Det är så klart långt bättre än så när Malmö bokar in stora internationella djs till stadens stora klubbar. Här Riva Starr från London doing it well på Inkonst.

Inkonst djs, en stor skål våffelsmet och massor av öl. Jag var så imponerad av våffeldetaljen på förfesten att jag glömde att grädda en. I stället åt jag mängder av salta gröna japanärtor vilka jag förklarade för Tomas, ligger i en slida.  Han rättade mig.

Skida. Skida Karin.

1. Höstgryta med kantareller. Därtill rödvin

2. Musikvideovernissage på Bergsgatan 20. Därtill öl

3. Småhemlig förfest på Inkonst. Därtill öl.

4. Klubben The Rumble kör bara 4 gånger i år. Ikväll är en av dem. Därtill sneakers.

5. Kärleksklubben har megahöstfest på Babel. Därtill cykel.

6. Mission spelar minimal techno högst upp i nya lokaler på chokladfabriken till 05.00. Därtill vatten.

Just det. Jag var på Babel för första gången sedan det nya namnet spikades upp på husfasaden. Klubben nyttjar rymden i den gamla kyrkan mycket bättre nu när det finns en bar på den översta platån med utsikt ner över platå två, det större dansgolvet och scenen. Perfekt för den som vill kunna stå i baren utan att behöva lämna den delen av klubben. Förr var man förvisad till den lilla baren och missade, med otur, en halvtimmes konsert eller klubbspelning för en öl.

Jag hade på mig mammas gamla astajta jeans, fick extremt ont i naveln och gick hem en timme innan stängning av Djungeltrummans klubbkväll på Bebel. (ni som är 14 och funderar på piercing - gör inte det - det ger men för livet även när du tagit ut den) Sms:et som följde var

“Tur du gick, nu spelar de trance på stora och boten anna på lilla”.

Var utanför Harrys (jo men visst) för Veronica skulle lämna över ett par nycklar till en av dem från polishögskolan som valt detta ställe för sin fredagsfylla. Eller kanske de genomförde en empirisk studie av de klienter de kommer ta hand om sina novisår som polis.

Här blev jag uppvaktad av en ryss som fortsatte att prata med mig även fast jag försökte förklara att jag (surprise) inte kan ryska. Men han förstod uppenbarligen inte - varken svenska, engelska eller kroppspråk - utan fortsatte i tjugo minuter tills Veronica kom och räddade mig på…serbiska.

?

Visste ni förresten att Harrys tar 100 kronor i inträde. Det sträcker sig utom min förståelse.

Vi gick till koi. Där sitter ändå tjugoåringar i vit skjorta och fluga och lever i någon form av föreställning om att de insuper livskvalitet. När de egentligen insuper ett verkligt smaklöst rödvin.

Får man lov att älska att vara full? Nej, förmodligen inte. Det kan inte vara rätt. Jo, att tycka, men inte att säga.

Om jag  skulle lägga till ett svärord, exempelvis; “det är så gött att vara så jävla full” skulle vi direkt härleda detta uttryck till ett äckligt fyllo såvida inte uttalaren är någon i vår bekantskap och ännu hellre i vår egen ålder.

Om du är 15 år och du hör en 55 åring säga detta upplevs det genast som något obehagligt. Du ryggar bort, låter blicken flacka som om du inte hörde och naturligtvis är det så att denna man eller kvinna är en tragisk alkoholist. Usch.

Om du är 55 år och hör en 15 åring säga detta tycker du förmodligen att samhället är på väg dit pepparn växer och att dagens ungdom inte kan föra sig. Usch.

Men om vi alla är som jag. Full och 30. Då är allt okej.

Hälsingar Karin efter massor av vin, öl, en konstig coctail och en long drink. Hopplöst yr.

Det kom fram en snubbe till mig, lite svettig och euforisk, och sa att han verkligen gillade det jag spelade. Eller “skitbra” var nog hans exakta uttryck följt av “precis den musik vi lyssnar på”. Varpå jag frågade leende “jaha, och vem är du då?”

Det var Niklas Asker. Konstnären för vernissagen jag spelade på.

Dö.

För att kompensera detta har jag, i följande mingelbilder, tydligt ringat in konstnären:

Läs vidare »

En av tjejerna i duon Brenda Walsh som hållit klubb tillsammans med tjejerna i duon I Love har tagit sitt pick och pack och åkt till det stora landet USA. Hennes avskedsparty bjöd inte bara på smörgåstårta men så klart fest hela natten med stadens självklara ansikten. Vem vet var vi ser henne nästa gång. Peach pit?

Här är bilderna.

Läs vidare »

Har sina konsekvenser. Det som hjälper mot (delar av problemet) är vaselin. Men eftersom de har framställt det mest idiotiska (eller idiotsäkra) locket som är omöjligt att få upp efter några glas blir det lätt så här. Charmen är total. På alla sätt.

Ikväll kan ni dricka vin med mig på Bergsgatan 20 när jag spelar skivor på Vernissagen.

Tiden på rumble krymper för varje glas på köpenhamnsvägen och min lägenhet med varm säng inklusive ett stycke man ligger farligt mycket närmre än klubbens långa kö…

En timme senare…

Eftersom det bara kommer vara 4 rumble i år, jag hade mina rumbleskor på mig (= dansvänliga nikes) och ny kjol är jag nu litet ledsen eftersom tiden har runnit ut för att gå vidare. Jag sörjer över det i min soffa tillsammans med en hembakad chokladbiskvi.