Det var vackert här ända tills jag blev magsjuk och låg som en liten kringla på badrumsgolvet i fem timmar.

Fifan

När jag sitter här i en stuga med snötäckt landskap utanför tycker jag synd om den stackars skåningen. Så fort det blir lite frostvitt över gräset vallfärdar föräldrar och barn till närmsta sluttning för att åka pulka. Men här är det snö, snö, snö.

Det är så vackert. I en stuga med bastu och öppen spis är jag tillsammans med ett gäng vänner. Äter gott, åker skidor i grön backe (de andra åker svart) och ska fira nyår.  Nu har vi paus med ärtsoppa och snart ska vi hoppa i skidkläderna och ut i minus sjutton grader.

Ikväll är det Partypolarna på after-skin.

Fjärde våningen utan hiss. Jag är ensam. Det här är vad som ska bäras från bilen upp till lägenheten:

En katt på 4,5 kilo + transportbur
En katt på 8 kilo + transportbur
En påse med överbliven julmat
Julklappar från fem personer
En Ikeapåse full med ren tvätt
Tre kg kattsand
Dator plus väska
En bag med kläder

Det jag är mest stolt över är att jag tog en transportbur med katt i vardera hand och bar hela vägen upp. Hemligheten bakom heter Body Pump.

Fjärde våningen utan hiss. Jag är ensam. Det här är vad som ska packas in i bilen:

En katt på 4,5 kilo + transportbur
En katt på 8 kilo + transportbur
Två påsar fulla med matvaroror
Julklappar till fem personer
En Ikeapåse full med skittvätt
Fem kg kattsand
Dator plus väska
En bag med kläder
En tre-kilos-burk med torrfoder
Kattlåda med tak

Sen ringde två vänner och frågade om de fick åka med i bilen. Som alla andra skåningar hade de inte satt på vinterdäck på sin bil och nu skulle det, hör och häpna, bli 0 grader. Klart de fick följa med. De hade med sig:

Två ikeapåsar fullproppade med julklappar
Två väskor med kläder
Julgodis

Nu har jag fått ett insider tips om att mina föräldrar inte har en gran i år. Skandal. Nu måste jag alltså sitta och stirra på min egen gran oavbrutet för att inlapa så mycket julstämning att den håller i sig till jag kommer in i huset som Jul glömde.

Varje år är det samma sak. Pappa vill banta ner traditionen till närmast oigenkännlig. Och jag får ringa och stöldskydda julbordets alla måsten för att kunna gå under namnet julbord.

Det enda som kan rädda julen från att inte dö ut i min familj är förmodligen barnbarn. Då skulle det minsann bränna till i fingrarna på far och mor. Laxen skulle gravas hemma som förr och köttet skjutas på jaktmarker vid något slott.

Just nu är det folkfest på Gustav Adolfs torg där glasbubblan öppnats och Kitty, Ehsan och Henrik kan komma ut efter sex dagars svält och insamling till människor på flykt. Musikhjälpen som tvingat dem att bo i en glasbubbla med insyn från passerande, sända radio, hålla intervjuer, komma på smarta saker, säga smarta saker.

Utan mat. I sex dagar.

Jag är förvånad att det slutade med över tre miljoner i insamling och inte mord.

Själv väntar jag på råvaror till kvällens middag och skulle kunna slå någon riktigt hårt om det inte kommer snart. Och då åt jag ändå för många prinskorvar för tre timmar sedan.

Jag har missat mycket av musikhjälpen, men projektet verkar superspännande. Speciellt att de sände under jordbävningen.
Nej, vänner, jag har lärt mig av en specialist som uttalade sig i Sydsvenskan att det inte är någon skillnad på bäv och skalv. Det ena låter bara häftigare än det andra.

Det gick naturligtvis strålande igår. Födelsegrisen har en slående förmåga att arrangera fester med show och hela kångarongen på 24 timmar. Imponerande som vanligt. Mer om det sen. Nu ska jag jobba färdigt, föreläsa om Web 2.0 för mina kollegor, och sen äta julbord på Gastro.

Finaste peppessemesset igår.

“Älskar att du är så bra”.

Pepp må för övrigt vara årets mest slitna uttryck, men året är inte slut och det fungerar fortfarande. Jag burkar alltid komma med en årsreflektion däribland en språklig överblick. Det kommer även i år.

Vad jag inte är så pepp på nu är en okonstruktiv kund. Men som produktionsledaren sa; bättre 9 av 10 gillar en än tvärtom.

Två timmar kvar till jag ska vara toast master på en trettioårsfest och jag har fortfarande inte fått någon konkret information om kvällen.

“Det skulle inte förvåna mig om… ” var mina exakta ord då jag tackade ja. Och precis så blev det.

Tanken slog mig om katten verkligen kunde kraffsa så mycket på dörren att hela sängen skakade och slog in i väggen. Det fortsatte dock lite för länge för att det skulle vara möjligt. Att det spökade kändes mer troligt. Mitt i allt kommer Sydsvenskan in genom brevinkastet och jag funderade ett ögonblick om tidningsbudet hade med saken att göra. Tomas gick upp och sa att han skulle “kolla om han såg något” (kanske en benassivideo?). Det kom senare fram att han hade tittat efter så att Kronprinsen stod kvar.

Anyways.

Jag har nu gått med i gruppen I survived the quake 08.

Nu har jag slutat röka ett tag.

Jag hatar det.

Det är urtrist och.

JAG HATAR DET.

Ska det någonsin gå över, det där extrema suget på tungan. Eller nej, i hela munnen faktiskt. Ni som aldrig rökt kanske kan referera till om ni är sugna på något, exempelvis godis, och sedan multiplicerar ni det med 38492744737374774792348894. Förstår ni då njutningen i att stilla det suget i ett enda andetag? Om en hallonbåt hade stillat ditt så hade du nog fanken gett dig hän.

Jag menar inte att det är bra. Nej Nej. Jag önskar ingen människa detta sug. Den som utsätter sig är en idiot. Men om man en gång var den där idioten som började röka är man en lika stor idiot som slutar med något som är så.

Gott.

Café Rasoir, Swim fast club på Debaser och Brenda Walsh på Babel (=klubbar jag gillar). Jag är ledsen. Men ikväll sitter jag fast på en en-kronors-auktion på nätet. Med andra ord sitter jag och stirrar på en klocka som räknar ner 30 sekunder i taget och på den sista sekunden då kanske jag lägger mitt bud. Det har gått skamsligt många timmar åt denna drog de senaste veckorna och kräver full koncentration, min rygg värker och jag har gjort av med massa pengar för, just det jag glömde en detalj, man måste köpa varje bud i förväg. Smart av dem, inte så bra för mig.

Jag har nu fått lova min pojkvän att aldrig någonsin någonsin prova att spela poker på nätet.

Och då har jag inte ens berättat för honom om när jag var nere i tetristräsket år 2003.

Jag brukar inte berätta om mina drömmar. Såvida de inte gynnar Malmö Stad. I natt har jag upplevt ett helt nytt Hansacompagniet och jag delar härmed med mig av fakta som kan lyfta Malmös köpcentra från att tro sig vara exklusivt till att faktiskt vara det.

Sätt nu på videon innan du läser vidare.

Jag går igenom butikerna i Hansa, vilka ligger i fil likt ett kringbyggt slott. In i en butik, ser mig omkring efter dörren till nästa, trycker på en spegel, hittar inte utgången, musiken stegrar. Ett par glasdörrar öppnas…

Swuch.

Och stängs.

Swuch.

Hela tiden spelas James Bonds theme song. Glasdörr efter glasdörr öppnas med ett swuch då jag stegar mig igenom butik efter butik med guldspeglar och äkta mattor. Jag känner mig stark, snygg och snabb.

Jag läste på den här malmöbloggen att smarta män har bättre spermier. Ha. Det underbygger tydligt den ständigt återkommande frasen i mitt liv: “Han är ett pucko och inte värd mig”. År av p-piller-knaprande har alltså varit totalt meningslöst. Det skulle aldrig hända något ändå.

Kanske är det ren försvarstaktik hos kvinnan att hon träffar den ena tuffa killen efter den andra utan hjärna nog att fatta att man svarar på sms. Men när det väl är dags. Då kan den tuffadummakillen hälsa hem. Då vill vi producera och då är det den smarta, mogna mannens tur att äntra scenen.

I natt kniper jag ihop låren.

Stort minus med att en pyroman tuttade fyr på vårat fina sophus för återvinning är att det lämnade kvar stora järnpinnar vilka jag, i ett vagt ögonblick, gick rakt in i. Mitt smalben ser ut som det genomgått noggrann tortyr.

December är kaotisk.

Ska man utstå det här?

Facebook avslöjar att min kvot för vad mitt huvud kan ta emot i informationsväg är uppfylld och inboxsiffran tickar stadigt uppåt med olästa meddelanden.

Debaser
Kärleksklubben
Rundgång
Café Rasoir
Versus
Palladium

Alla har de något kul som händer. Men det jag kommer göra idag är att cykla ner till Sara på Kristianstadsgatan, dricka en herrans massa glögg och skita i att det är en så bra klubbkväll på debaser att de tar 175 kronor i dörren för att komma in.

Nu ska jag till Landskrouna.

De har Sveriges reklammuseum.

Sen ska jag äta på en restaurang, dricka vin och inte röka. Sova i Borstahusen och upp halv sex för att äta gröt utomhus och gå och se en julkonsert i en kyrka med en marknadsförening. Göra klart ett koncept som ska presenteras för kund på måndag, gå på möte på banken och köpa julgran samt dricka glögg på lite olika ställen.

Lördag kväll och jag spenderar den med en kundvagn på Ica Maxi. Jo visst.

Idag har vi stått och lagat mat i över fyra timmar. Skinkorna i denna lilla kontorskropp började värka av att stå upp och axeln har fått en muskelknut av allt rörande.

Vietnamesiska färska vårrullar, indiska fiskbullar och indisk Lassi på massor av frukter. Herregud vilket jobb.

Två matvaruhus avverkades dessutom innan Möllan räddade mig i jakten på bockhornsklöverfrö. Bok Choi kunde jag dock glömma eftersom alla kineser höll söndag medan jag höll på att riva mitt hår.

Men vi var klara i tid.

Och så allt.

Över på 75 minuter.

Mitt i allt detta ringer en vän och ber mig vara toastmaster på hans 30-års fest. Trots att jag är på väg med taktfasta steg in i den där omtalade väggen tackade jag så klart ja till detta hedersuppdrag. Speciellt utvald bland hundratals naturligtvis.

Men så dök inbjudan upp i min inkorg där jag, tillsammans med några andra, står som avsändare för hela kalaset.

Inte nog med det.

Jag omnämner mig själv som playboybunny. PLAYBOYBUNNY!?!

Och fyller man 30, ja då är det väl inte för lite begärt att ställa till med en brakfest! Därför hoppas vi att ni kommer och hjälper oss göra detta till en kväll Jonas sent skall glömma (hur gärna han än vill)! Tveka inte att kontakta oss om det finns något vi kan hjälpa till med!
Anna Heffner Edestrand, Er Partygeneral
& The Play Boy Bunnies Karin Bäckström, Karin Ericson & Marie Stjernfeldt

För ett tag sedan var min pojkvän och sjöng hos Zlatans granne.

- Älskling, ska vi inte hitta på något ikväll, konsert kanske?
- Ja, men kan vi inte ta hem något då, jag orkar inte gå ut.
- Jo, det gör vi.
- Någon pampig kör.
- (knapp på datorn) de här!? De har varit och turnerat i Japan och sånt.
- Okej. Ringer du och beställer?

Titta, två tanter! Precis innan de sa “Du får inte fotta här. Det här är itt museum förstår du.” Skurup är typ större än Lousiana.

Hej Bloggen. Jag tar lite paushjälp med dig.

Just nu känns det som att jag jobbar mellan 07.00 och 00.00 varje dag och tappar snart känseln i fingrarna av allt skrivande. Dessutom riskerar jag att tappa bort all sund inställning till plastikkirurgi då jag just nu är djupt insatt i tuttförstoringar och reducering av pannveck. Snart i en butik nära dig.

Läs vidare »