För att gå på de bästa klubbar kan man hålla sig uppdaterat på olika NY-guider som Flavorpill och New York Magazine eller ha koll på favorita djs via MySpace för vad som händer. Det finns massor av klubbar och det som är inne idag kan vara puts väck i morgon. Ett säkert kort är att hålla sig till klubbarna runt Meatpacking district. Just nu är det The Box och Spotted pig det talas om. Om man får tag på telefonumret till den lilla hemliga klubben Milk&Honey kan man vara lycklig. De byter adress och nummer var tredje månad. Du har även Sullivan Room

Tjejer kommer in och oftast gratis. Killar däremot kan förväntas att köpa ett bord vilket kostar 1000 dollar och då ingår champagne eller helrör. Det kan låta så här “Two guys and one girl. I think thats a table”. Och du har inget val.

Dörr och kösystemet känns mest som ett spel där en ungtupp tittar på dig med allvarlig min och trots folktom klubb ska proceduren gås igenom. Du ska inte tro att du kan komma in hur lätt som helst…

Pris för bästa prestation!
Efter att ha tagit taxi hem mätt och förfrusen från ett iskallt meatpacking då vi inte kom in på en klubb gick jag upp på hotellet och kröp ner i en varm säng. Fick då ett samtal från några kollegor som skippat sin taxi och hamnat på en klubb högst upp i en skyskrapa. “Du mååååååste komma hit” skrek en exalterat Carlos. Beslutsångesten var total. Upp och hoppa eller ligga kvar i den sköna sängen.

Nej, jävlar. Jag är i New York. Tog taxi hela vägen tillbaka över hela manhattan ner till Meatpacking. Log åt vakten och kom upp till högsta våningen på hotell Gansevort för att känna mig totalt sex and the city även om vi huttrade som små uttrar då vi tvunget skulle stå på takterassen och se över staden. Helt underbart. Och vem är inte på plats i staden samtidigt som jag om min vän Jonas och AnnaMia vilka kommer upp och delar ännu en flaska champagne för att tillfredställa både vakten och våra gommar.

Ta dig hit! Sköna hiphopklassiker i en miljö som känns långt ifrån den skitiga gatan och som du aldrig någonsin kan hitta hemma. Dessutom är klubben än så länge något okänd för alla som springer i området…

Klassisk houseklubb
Club Cielo är en skön liten och svettig klubb i meatpacking som kör flera kvällar i veckan med både residents och inhysta djs. Gå hit! Kanske du stöter in i Gustavo som frågar om du är professionell dansare och berättar om sin trevåningslägenhet på Mahattan som hyrs ut som festvåning till kändisar. Det var i den lägenheten Heath Ledger tog sitt liv.

Mr minglare Carlos stötte in i någon tjej kvällen innan och vips hade vi free tickets till Cielo. Ändå ska den snyggaste bouncern i hela universum syna dig för att till slut säga. “You where here last week also right”. Ludde och Carlos hade gett avtryck från några kvällar tidigare och lyckas lura universums snyggaste att de köpt champagnebord. Då är vi ok.

Jag dansade så att svetten klibbade håret mot kinderna och vi var allra sist ute från klubben trots en morgondag med både sneakershopping och flyg hem.

Det här är sent. Vi är lurviga.

En liten viktig parentes är att barer stänger runt midnatt. Även de på hotellen. Sedan får man ta sig till nattklubbar för att fortsätta.

Jag skulle inte åka till New York utan att gå på en föreställning eller musikal på Broadway. Här går allt man kan tänka sig men biljetterna är bäst att boka innan man åker. En biljett till opera på Metropolitan går på ca 2000 kronor. Jag har sett Phantom of the opera i både Köpenhamn och London och nu även i New York. Tyvärr tog mina 4 timmars sömn ut sin rätt och jag domnade av på axeln av vår creative director.

Man skulle säkert kunna lägga en vecka i New York på museum. Men för den med några dagar är Modern Art och Guggenheim två måsten. Ändå missade jag det förstnämnda. Men bara Guggenheims byggnad är värt att ställa in, i alla fall en utekväll, för.

Jag var så uppe bland newyorkmolnen att då vi åkte förbi dessa gubbar uttalar jag förundrat.
“Åh är det någon konstinstallation de gjort på väggen där”.
“Eeeh det är byggarbetare Karin”
“Aha”.

Besviken.

Att jag som satt där, på centralstationen i Malmö klockan 14.00 i nya shades, stått på ett klubbgolv i new york i natt kunde naturligtvis ingen se. Men med Justice i öronen och tandborste i handväskan kände jag mig lite häftigare än resten av världen.

För den som tycker att god mat utgör ungefär 60 % av anledningen att över huvud taget leva är ett besök på en av världens bästa restauranger som en reinkarnation.

Nobu som fått hela tre stjärnor i Michelinguiden är ett sådant ställe.

Att få bord på denna restaurang är i det närmaste en omöjlighet. Inte bara det att man ska boka exakt en månad i förväg, inte en dag tidigare, men ett 6 sidor långt dokument med motivering om varför just du ska få äta där samt kopior på kontokort och pass ska faxas över till restaurangen som ligger i New York. Bokningsbolaget skrattade, när vi sa att vi ville ha ett bord, och sa Good luck.

Om två veckor sitter jag där och äter en 8-rätters.

… bilder från min sommar i Montenegro och staden Bar. Ett underbart ställe tillsammans med några av de roligaste och varmaste vännerna. Min andra familj som jag är så glad att jag har i mitt liv. Jag hade kunnat skriva långa rader men lämnar det åt bilderna som inte gått igenom photoshopfiltret.

I natt åker jag till Grekland. Så här är lite att lukta på för en vecka.

Kvällsol på ovanvåningen.

Avslut av min och bästa vännens roadtrip längs Montenegros kust.

Sveti Stefan.
Kändisarnas paradisö i bakgrunden.

Det går inte att steka ägg i 38 graders värme

Samma mängt frukt och grönt som vi köpte här för 110 kr hade kostat 700 kr hemma.

Det är mitt ben. Ja.

Snålskjuts

Vem är Eddie vem är Saga.

För mycket fritid kan resultera i knasiga lekar. Den som förlora fick sitta med paprikor på öronen. In the mic mic,

Utsikt varje kväll från vårt matbord.

Dödsannonsering uppsatt på strandgatan.

Rocky Beach ägdes av Rocky. Det gjorde även alla klubbar och restauranger.

Strandens mest moderna plats. Med smått anarkistikt parasollsystem.

Backen upp till huset hade en officiell viloplats.

Girls night out in Podgoritza eller hur det stavas. Det går charter hit från Sverige. Tydligen.

Shark Warning. Och jag som låg och sprattlade på en madrass varje dag och skämtade om hajar. It was for real.

Sena kvällar. Även för småbarnsföräldrar.

Backen var så mycket brantare i verkligheten.

Sällskapets kreative fotograf. Är inte jag.

Ekologiskt i Sverige är inte på riktigt. Det är detta.
Grillat på gatan bättre kvalitet än Kokska.

Älska havet

Budva. Så nära turisterna man kan komma i Montenegro.

Vacker kväll. Vacker Pappa. Vackert barn.

Sveti Stefan

Dobre Voda - Rent vatten - Vår strand.

En timme innan jag åkte till flygplatsen.

Vänner alltid.

House chef

Hälften

Tricket är vattentätt hölje.

Helgrillat lamm på gatan.

Bästa vännen.

Ibland bara händer det.

Utsikten från terassen utanför mitt rum

Nelle Puh armar

Amsterdamsk författare

Älskar dig.

Allt är inte svart eller vitt.

Sterling bör sluta skicka sina mejl med erbjudande till mig. Det är plågsamt för en rastlös själ att missa en resa för halva priset till Barcelona. Vips så har jag tagit mig igen om stegen, knappat in siffrorna från mitt Visa och försatt mig i en ohållbar situation. För en billig flygbiljett till någon av Europas storstäder inkluderar varken hotell, shoppingkonto, drinkar, klubblyx eller taxi. När det är 50% rabatt även på detta lovar jag att inte klicka på delete så fort mejlet kommer.

Tjejerna, inklusive allas vår Karin, har rest på solsemester. Nästan allihop har rest till östkusten. Nej, nej, inte den östkusten. Tänk Östeuropa. De reste till Makedonien, Kroatien, Montenegro… När jag tänker efter har nog en av dem faktiskt rest uppåt Sverige, och någon stack iväg till Barcelona.
- Men det är helt klart Balkan som är hetast i år.

Nu är de borta, ååååh vad jag saknar dem! Singel i stan, i dubbel bemärkelse.
Samtidigt är det rätt spännande. Nu har jag tid att utforska möjligheter (och bekanta) jag aldrig annars hinner med. Passa på att spräcka ramarna. se något nytt, tacka ja till något jag vanligtvis skippar. Och så har jag blivit extramamma, till Karins fina tigrar, lurvig och lurvigare. Topp! Och hårligt.

Sen ska vi klart kalasa hela veckan lång när tjejerna väl kommer hem! Ännu bättre!
Men det är då och detta är nu. Dags för Collabo på Plockepinn! Undrar vilka som är där idag…

Tack för alla tips om hästarna!
Kramar från Solsken

Min frustration över biljettpriserna till Adriatiska havet gjorde att jag gav upp och började koncentrera tankarna på inredningen i min lägenhet i stället. En ständig räddare.

Så uppenbarade sig plötsligt en ande. Anden ur datorn. Jag gnuggade musen hårt och han var plötsligt där. POFF. Jag hade föreställt mig andar på ett helt annat sätt och jag har hört att man får tre önskningar vilket betyder att jag har två kvar.

Så nu blir det Montenegro med mina älskade vänner och en stuga vid havet. Jag längtar så.

Att boka resor via nätet kan vara ett tvådagars dilemma. Alla dessa prisjaktsajter som jag penetrerat de senaste dagarna kommer att ge mig svåra mardrömmar. För de ska rent av jävlas med mig och inte förstå att jag vill ha det bästa priset inom ett tidsintervall utan ge mig en exakt dag. Och om jag skulle hitta en flight som passar och vill ringa en väninna för att checka läget så tycker sajten förståss att jag tar lite för lång tid på mig och väljer att slänga ut mig och min sökning.

Så jag gör det en gång till och då är så klart min resväg borta och ett nytt pris, klart högre än tidigare, det enda som kan erbjudas. Okej, så jag väljer att göra sökningen en tredje gång och titta, där är min resa. När jag väl ska boka denna så måste jag logga in och skapa mig ett användarnamn. När detta är gjort är min resa på nytt försvunnen. Jag stannar hemma.

Jag är en av dem som aldrig skulle få för mig att åka på charter för att dricka billiga drinkar om nätterna och dansa till eurotechno tillsammans med britter i kort kort på någon kanariestrand. Vilken totalt meningslös resa.

Men att resa till Plocke Pinn på Bergsgatan för att klubba i morgon kväll är väl helt ok. Varje tisdag under sommaren är det Klubb Aya Napa med happy hour och uteservering till 02. De lovar en lökig klubb och idag är det premiär med DjRUdie och gäst MC. Live Besh One och Zoltan.

Kanske det blir en charter ändå då.

kanske bara lite bättre….

Getostsallad på nya restaurangen Paparajraj. Ihjälfrusna tår vid slussen och frågan om vi skulle ta taxibåt till WE festen. Öl och tequila på Debaser i stället med Adis, och Johanna x2. Lulliga och frågan om vi skulle ta taxibåt igen. Fredsgatan 12 i stället. Och det är ungefär där minnet tar slut med vackra små luckor av negronis, luftpistol aj, danstokiga fina vänner, adis lägenhetspal som dj:ade… somnade i en taxi.

Min kamera har fått en knäpp och vill bara ta bilder i 0,3Mb men Johannas kamera fick följa med och fler från mig kommer…

Bilder från F12 här.

Igår när jag satt på bryggan och drack drinkar med en massa Art Directors, Kaospiloter och gänget från Sydsvenskan…
Ringde en vän med det märkligaste jobberbjudandet hittills.
“Vill du transportera en filmrulle till Düsseldorf imorgon?”
Som värsta hemliga agenten!
“Nej tack” sa jag och missade därmed min chans att leka livsviktig budbärare.
Så paff blev jag att jag inte ens frågade hur mycket pengar jag hade fått för trippen.
Tur att jag känner snubben… Annars kunde jag kanske fått för mig att det var mindre oskyldiga prylar i rullen ;D

Av Rebecca

Imorgon är ni en dag äldre men jag blir ett helt år äldre. Tänk på det.

Affärsutvecklaren sa något skumt idag. Han hade gett ett av mina tråkjobb till min kollega i stället för att “jag ju kommer att vara borta en del ändå… eller ja kanske… eller”. Och då började min hjärna så klart spinna på högvarv direkt. Vad vet han som inte jag vet? Har H lyckats lura mig för första gången någonsin? Jag räknar alltid ut alla överraskningar.

Går och undrar om jag kommer att bli bortrövad till en nattklubb i London i morgon men tror att det är mycket dumt att ha sådana förväntningar. Det vore konstigt, han har sagt att vi ska ut och käka och jag har redan fått en klänning och på torsdag ska jag ju på Pirates of the Caribian. Nä, jag får nog vara glad om jag får något extra till frukost utöver den vanliga latten.

Min mamma brukade alltid dekorera med gullvivor och andra fina blommor runt min tallrik vid frukostbordet. Please.

Första resan på länge som jag liksom bara åkte med på utan några planer. Det enda som låg i min handväska var en lapp med nedklottrade klubbnamn och barer som kändes som bra lördagsgöra. Tallin visste jag inget om. Nu vet jag att det är en mysig stad som påminner om Gotland, med en mur kringbyggt gamla stan, kullersten, som Tallinborna propsar att beträda med 10cm stilett, och stilfulla barer med öl för 15 kronor.

Inslag var vodkasnaps med minigurka, massor av surkål, underbar arkitektur, deportering av oss genomförd av påstådd rysk trupp, helt naken man på en nattklubb, svenskar som kommit fyra i poker SM ( jo det hölls i Tallin för att undgå svenska lagar) och Ibizaparty på stadens inneklubb som kanske inte riktigt levde upp till sitt namn Hollywood (eller kanske just det det gjorde lalala). Men dock, Tallin har kommit långt med tanke på sin historia och är hur suget som helst på att bli modert. Nu!

Vattenmelonsmojito, Kalle Anka, Demokrati .

Var var vi nu. Usa eller Tallin.

Undrar igen. Usa eller Tallin?

Något för en våt sexfantasi? (= 120 nya bloggbesökare)

Om du har strumpbyxor under kort kjol som kasat ner i knävecken är podium inte att rekommendera.
Små söta caféer för den som smög in genom en gränd

Varm rekommendation!

Befinner du dig i TelAviv just nu, se utställningen Biblical Stories!
Adi Nes fotografier av hemlösa på Helena Rubinstein pavillion
(reh. Disengoff)

Mötte Nimrod utanför hans hus på Nahalat Binyamin.
Var tisdag och fredag är det konstmarknad här, perfekt plats att köpa presenter!

Vi gick en sväng inom Levontin 7 och snubblade in i klubbmörkret mitt under en spelning av Atomic.

Uppe i baren höll jag nästan på att trampa ner en söt liten hund. Förväntade mig liksom inte att den skulle vara där. Men i Tel Aviv är även hundar välkomna på krogen.

Vidare till Abraxxas, där vi knappt lyckades klämma oss in i trängseln runt den pyttelilla scenen.

Mannen som drar fulla hus heter Ram, är förutom musiker även producent och mäkta populär bland nattklubbsfolket.
Efter att ha dansat en stund med honom och hans entourage, drog vi vidare.
Vi åkte med en av Israels mest inflytelserika musikskribenter Itamar och hans fru Oola, fotograf, till deras favvo-vattenhål;
La Cantina. Där drack vi skumpa i mängder med ett gäng svenskättlingar. Sådana springer jag av någon anledning på hela tiden häröver.
Svenskarna gillar visst Israel. Det är ömsesidigt.
Itamar själv har en syster i Märsta (han sager det roligt med isra-stockholmsk accent, typ “meeshta”)

Runt bordet satt bl.a. Avi, killen med super-svenskt indie utseende, som inte är ett dugg svensk. Van, tjejen från Thailand som är beroende av flickr och aldrig lyssnar på någon annan än sig själv. Och Oola, som helt sonika bad att få ta nakenbilder av mig imorgon. Jag har sett hennes bilder, de är vackra, kanske tar vi en session.

Natten slutade, som nästan alla nätter gör, på Kafeteria 24h, känt för sina smarriga pacman’s. Söta små nybakta bullar med gapet fullt av supergoda ingredienser. De serveras i par. Och i valfrihetens stad är man så klart välkommen att välja vilka kombinationer man vill!

I helgen ska det bli 20 grader varmt i Malmö och det ska bli 8 grader varmt i Tallin. Det kanske ni skiter i men inte jag. För planen var att jag och Manne skulle sitta och dricka drinkar på en uteservering i Tallin på Lördag… utan filtar.

Kan redan nu berätta om väderutsikten för sommaren. Den 14-19 juni kommer det att regna, så även vecka 29, 30, 31. Och denna gång är jag till och med före Aftonbladet som brukar kunna ge en väderrapport för hela sommaren innan meterologerna ens har börjat nosa på det. De säger att det inte går att förutspå väder förrän kort inpå aktuellt datum. Men aftonbladet kan för de har en spåtant. Och jag kan för det är så klart alltid regn när jag är ledig.

Först kommer en taxi…
Han stannar mitt i vägen, till förarna bakoms förtret.
De tutar och kör mödosamt om men det struntar han i.
-Vill du ha skjuts?
-Nej tack.
-Vart ska du?
-Inte långt, tack ändå.
Han ger sig inte, utan krypkör bredvid ännu en bit.
-Kom igen, jag kan köra dig. Inga problem, jag gör det så gärna. Free of charge.
-Tack men NEJ TACK. Säger jag och genar över gräsmattan.

Lite längre framåt vägen stannar en passagerarlös charterbuss till. Vi ska åt samma håll, vill du ha lift en bit? tycker chauffören. Nej tack, ler jag.

Strax därefter kommer en ferrari, påväg åt motsatt håll. Föraren trycker till lite lätt på tutan. När han är säker på att jag tittar på honom, ler han och uttrycker ett ljudlöst wow!

Skön ego-boost!

Det finns meddelanden överallt…

Här är några av dem jag fick under dagens stadspromenad.

Ja… Och så spader knekt förstås!