Ikväll är det öppet lite längre på butiken Humana, Möllevångsgatan, för att påminna om kampen mot aids och en stundande internationell aidsdag. Nya plagg hänger i butiken när de öppnar 18.30, det blir modevisning och Kristian Kjellvander sjunger för de som tittar förbi denna mångsidiga afterwork.

Butiksinvigningar i november ger mest svettringar under armarna. Trots kall champagne och halvljummen sushi är det lite mer jobbigt än trevligt. Jackan skapar en inre regnskog när det den olagom starka butiksbelysningen avslöjar varje finne. Kläderna på Samsøe o Samsøe såg jag inte mycket av eftersom lokalen var full av dressade folk där en tredjedel var modellånga och skymde sikten.

Småpratade med han och hon och han innan jag träffade Johanna, åkte ut till Preem på Rosengård, smugglade in mig själv på en advokatfest på Kockska för att lyssna på en alldeles speciell kvintett och avslutade det hela med att äta Soft Shell Crab för första gången i mitt liv.

Det här är nostalgi.
Med tanke på att många av Why-on-earth-did-I-ever-wear-that har kommit tillbaka och blivit älskvärda igen så kommer denna t-shirt snart vara en hit. Jag gissar på The rumble eller nåt.

Jag hade den lila och min bror khaki.

Har kommit upp till Stockholm och sitter i Hammarby sjöstad. Men Johanna är på Veckorevyns stora gala, Blog awards 2008, och delar ut pris till årets fashionista. Klockan ett idag ringde Johanna hem i stresspanik och behövde pengar. Ebba von Sydov hade frågat vad hon skulle ha på sig och påpekat Johannas brist på smycken. “Pressen och allaaaa kommer ju vara där”.

Min pojkväns och Björns företag (numer sålt till Egmont) manolo.se, vann Best male fashion blog.

Hurra!

Ändå påpekar jag hans klädval ibland. Men det är väl en kvinnlig gen.

Jag älskar dem även om de är en halv storlek för små och att jag inte fick köpt byxorna som skulle vara perfekta till. Nu kommer inget kännas perfekt till, förutom mina fötter.

Det här med nedklippta svartmålade naglar. Undrar vad det kommer ifrån. Liftarens guide till galaxen kanske. Men lite backlash i så fall. Undrar vad nästa nageltrend kommer att bli. Är det långa franska manikyrnaglar som kommer klicka på inkonst bardisk år 2009 eller kan det först bli mode igen när det det blivit ute i Kävlinge? Vi pratar då 2032.

Jag vet inte. Jag vet bara att jag såg en man med svart fettohår som pratade med sig själv och drack coca cola på Atmosfärs uteservering med långa gula naglar som gjorde de manliga händerna att likna en häxas. Och om vi nu ska följa sagotrenden kanske det är det nya heta. Jag hörde att det kanske var Sebastian Tellier som var i stan. I så fall mår han nog inte så bra.

Outfiten som fungerar bäst för fikat på näset är jag-har-varit-på-stallet-men-mockar-inte-bajs-looken. Svindyra halvskodda ridbyxor från Lenas ridshop med direktimport från Skottland. Skjorta utan stallfläckar under naturgröna eller pastellfärgade Lyle & Scott tröjor samt de ridskorna som gör att ingen kan missa att du har en dyr hobby.

Grundare och chefredaktör på stilguiden manolo kommer till räddning, för alla de många män som har en bestående brist på modeceller, med byxor från J Lindeberg, skjorta från L’ecole national, tröja från Cheap monday, solglasögon från Paul Frank, Scarfen är ett varuprov från Wedins, kamera från Nikon och skor från Asos.

Gladiatorskon är väldigt snygg.
På andra.
Själv ser jag bara ut som en hobbit i dem.

Hur som helst blev ett par sådana anledningen till att jag för första gången besökte Mobilia. För er som bor i Västra hamnen kan jag berätta att det är ett köpcentra. Själv fick jag ringa från cykeln medan den på andra sidan luren googlade kartor och lodsade mig rätt. Minsann där stod det. Vilken dyster syn.

Läs vidare »

Nog för att Rumblepubliken är ungefär i samma tjugoåriga ålder, 80 % av alla flickor har knut på huvudet och de flesta har lite löst hängande plagg över ett par tajts till små tygskor. För den som inte vill anstränga sig i att passa in i detta har Svensson underlättat genom att designa en klänning som fått sitt namn efter “en av Malmös svettigaste klubbar” Rumble. Klänningen kostar 599 kronor och ser ut att sitta väldigt dansvänligt. Så om alla bara tar på sig denna uppnår vi samma gemensamma effekt men med mindre ansträngning. Gött.

Två gånger om året kan man tokshoppa designerkläder för småpengar som lätt blir stora summor (hm-syndromet) på Forum i Köpenhamn.

Allt är uppdelat efter designer så det går ganska snabbt med en välutvecklad shoppinghjärna att förstå var det är värt att lägga några minuter extra. För här finns både skit och riktigt snygga kläder.

På Designer Forum betalar man 50 kronor inträde och kan komma ut med ett par sneakers för halva priset eller en skinnjacka som kostar 3000 kronor i butik för 600 kronor.

Det blir tårta på klubb Deluxe på Jeriko ikväll. Dessutom välkomnas klädsel med cirkustema denna afton då en av killarna bakom klubben både spelar och fyller år.

Det blir mingel på Sneakers n Stuff för inbjudna ölskosugna.

Förfest på Moccasin som vanligt när Deluxe har sina klubbkvällar.

Och för den som orkar med tåg, vilket jag inte gör efter en hel veckas pendling, så är det fest på Vega med svenska Johanna B och The Touch som spelade på Londonklubben Fabric i går. Detta lär vara det bästa du kan göra med din fredagskväll i denna lilla del av världen.

Eller vänta till i morgon då en av mina favoriter spelar på samma klubb… Trentemöller. Sen kan man lika gärna sova på en trottoarkant eller hos någon vänlig själ och gå på Designer forum dagen efter. Dit ska i alla fall jag.

Nu ska jag göra det.

Vårsolen har skinit på denna blekfeta kropp en gång för mycket genom fönstret om mogonen. Och jag ska följa med resten av kontoret och träna på lunchen.

Eftersom mina morgonrutiner totalrubbades av detta nya fenomen har jag varken strumpor (har ballerina idag trots 3 grader och det kan bli lite blaskigt att vara barfota i ett par träningsskor) eller trosor i väskan.

Så. Nu ska jag till HM och köpa träningstrosor. Det har hänt förr. Varje tisdag då jag har tighta cykelbyxor och har hipster måste det inhandlas string för att undvika alla möjliga streck som ger illusionen av fyra skinkor.

Mycket viktiga saker som den som tränar kanske aldrig har tänkt på…

Dagens träningslektion
blir som följer:

• Stringen är träningstrosan för cykelbyxor.
• Hipster är träningstrosan för baggybyxan.

Ibland får jag en önskan att var generisk. Som när den stora Lykke-Li-knuten högt upp på huvudet kommit och ska bäras av alla. Men ändå…. jag vill också ha en. Det spelar ingen roll att alla ser likadana ut. Jag är köpt. Modeslav.

Men inte så pass mycket att jag tar på mig ett par mörka fyrkantiga nördplastbågar till det hela.

Det måste vara det yttersta beviset av att inte vara egen. Utan som modet vill mest.

Det var en väldigt svår fråga det där.
Hur många partyskor jag har.
För mig själv alltså.

Plötsligt var jag tvungen att dela in dem i kategorier. Och bestämma vilka sneakers som egentligen är party. Och de där stövlarna som jag har på mig varje dag nästan, de har jag ju även när jag går på klubb. Ska jag räkna alla sommarskor och bara tår som ligger i en låda på vinden också.

Tufft.

På skärmen framför mig syns små stänk av snor från en nyss avlagd nys. Min plan på att inhandla tulpaner, nya sängkläder och badlakan i ett vårigt Malmö dödades snabbt då jag knappt klarade av ansträngningen av att sitta hos frisören på Genko i två timmar. Aldrig har denna mun varit så tyst under slingning. Jag känner mig besegrad av min förkylning. Och lika lite som jag orkade gå ut igår orkar jag dansa till Carl Craig ikväll.

Jag kommer inte vara bakis i morgon.

Amen.

Gick en sväng om Jespers vernissage igår och sneglade på blålackade herrskor och skummig öl. Konstaterade att jag hänger uppe på väggen - kanske till salu. Tänk mig i ett vardagsrum hos någon som säger hej varje morgon och pussar på mina pixelläppar. Som jag gjorde på Joe Tempest när jag var liten. Om man blundar kan man kanske känna osen av den trettiotusenkronorschampagne jag druckit samma kväll. Så gå nu och handla på Friisgatan 14. Om inte ett foto så kanske en snygg scarf.

Eller måste jag åka efter honom. I New York, Paris, Amsterdam, Milano, Hong Kong. Jag kan samla på städer, skriva upp dem på en lång lista, behålla minnen på tungan, i mörkret när jag blundar, i näsan, ut i fingerspetsarna. Jag kan samla på män på samma sätt. Tycka att livet är för kort för att hinna med alla. Men jag vill samla på något som stannar kvar, som jag kan fingra på varje dag. Kanske fotografier av Erwin Olaf. Om jag har tur kommer hans utställning tillbaka någon gång till Malmö från New York, Paris, Amsterdam, Milano, Hong Kong. Kan jag sluta längta då?

Det är inte en fråga om inspiration, nytolkning eller hyllning. Det är en exakt kopia av en scarf från staden Linsell i Härjedalen men med ett nytt namn på; Marc Jacobs.

Den verkliga formgivaren är Gösta Olofsson som drev en liten bensinstation och kiosk på femtiotalet där han sålde turistprylar, många egentillverkade. Han är numer avliden och sonen, som inte har en aning om vem den uppenbart idéfattiga toppdesignern Jacobs är, funderar snarare på att köpa en nytillverkad scarf och hänga på väggen bredvid originalet än att ställa företaget inför rätta.

Efter att ha sjunkit så lågt bör kanske Marc i stället skänka en eller två till familjen Olofsson.

Läs även andra bloggares åsikter om marc, jacobs, härjedalen, plagiat

På något märkligt sätt lyckades jag klämma in rumpan i en totalt oelastisk pennskjol storlek XS. Men eftersom mina steg blev så pluttiga att de liknades vid en hamsters gick jag upp till storlek S och var nöjd av att inte behöva klämma upp hela magen ovanför kanten. Den lämnar dock inte heller något utrymme för normala steg och att dansa är bara att glömma.

Att ha på sig en pennkjol kräver planering. Dagen innan jobb bör du räkna ut hur du ska ta dig dit eftersom cykla är omöjligt. Om du på något sätt skulle lyckas ta dig upp på sadeln skulle du inte klara av att trampa eftersom låren bråkar om att få plats i kjolen. Med största sannolikhet skulle du inte ens komma iväg utan kjolen skulle spricka och du välta. Så dina utgifter blir större på grund av taxi eller får du räkna med att gå upp tidigare för att gå till jobb. Och tänk på att du tar hälften så långa steg än vanligt.

Ett förslag på pennkjolsproblemet är att du lägger den i en väska och tar den på då du kommer fram. Detta kräver extra stor väska, samt att skorna matchar både de byxor du valt samt kjolen om du inte också vill gå runt och bära på ett par extra skor.

Att gå på fest i pennkjol kräver taxi. Att gå ur taxin kräver sedan en speciell teknik alternativt någon som sträcker fram händerna och drar ur dig ur bilen med kraft. Det är ingen risk för att göra en Britney och visa de trosor du inte har på dig eftersom benen omöjligt kan säras på.

Så Klaga inte nästa gång en flicka kommer för sent - om hon har pennkjol.

Sneakerlovers besök denna sida och var nere med de senaste snörningarna.