Varför man valt ett stängt tält, med begränsat antal sittplatser, på Mölleplatsen för artister som drar så mycket publik att köerna, med irriterande besökare, ringlar sig långa utanför.

Bättre var det förr.

Jag vet inte om du måste införskaffa ett stycke bebis för att delta i dagens, kanske, roligaste evenemang. Men på lördagsplan slänger man in ett gäng ungar i ett “mjukt och vänligt” tält klockan 11, 13 och 15. Medan de kryper omkring så härmar ett gäng dansare deras rörelser och ljud. Oogly Boogly kräver dock biljett och om det finns några kvar bokas de vid tältet. Det står att endast barn mellan 12 och 18 månader får delta men jag utgår från att det inte gäller publiken.

14.00 kan man lära sig, eller i alla fall försöka, dansa tango på Jeriko /Gustav adolfs torg. Om jag inte hade haft en lägenhet att städa och flera artiklar att skriva hade jag tagit en ros i munnen och min man i handen för lite het pardans.

På kvällen räcker det att hänga vid Möllescenen där både Moto Boy (18.15) och Veronica Maggio (20.45) spelar.

Man kan välja mellan att hata eller att älska Malmöfestivalen. Det korrekta är det förstnämnda så jag väljer det sistnämnda. Visst svär jag när jag sitter på tåget påväg hem från jobb tillsammans med alla Arlövbor som ska in och äta älgkebab. Visst skriker jag i panik när jag fastnat mellan barnvagnar och småungar med folköl i händerna, då jag bara skulle ner och se en konsert. Men det är en festival i sju dagar med så mycket att se att varje kultur- och nöjesintresserad borde onanera till festivalprogrammet. Och det är så lätt att gå och se eller göra något som man aldrig annars skulle.

Sirqus Alfon: Eurotrash klockan 22.40 ikväll på Manegen till exempel. Akrobatik till gamla eurodängor.

Sluta vara så rädd för att vara svennig. Jag vet! Ät en älgkebab och kom över din fobi.

Det här med nedklippta svartmålade naglar. Undrar vad det kommer ifrån. Liftarens guide till galaxen kanske. Men lite backlash i så fall. Undrar vad nästa nageltrend kommer att bli. Är det långa franska manikyrnaglar som kommer klicka på inkonst bardisk år 2009 eller kan det först bli mode igen när det det blivit ute i Kävlinge? Vi pratar då 2032.

Jag vet inte. Jag vet bara att jag såg en man med svart fettohår som pratade med sig själv och drack coca cola på Atmosfärs uteservering med långa gula naglar som gjorde de manliga händerna att likna en häxas. Och om vi nu ska följa sagotrenden kanske det är det nya heta. Jag hörde att det kanske var Sebastian Tellier som var i stan. I så fall mår han nog inte så bra.

Att jag först ska ta en båt över till Danmark för att där gå en obestämd sträcka. Sedan ska jag hoppa på ett tåg och någonstans ser det ut som att jag ska byta till en buss för att därefter ta ännu ett tåg?

Tycker de verkligen att denna resväg är så pass rimlig att de vill rekommendera den?

Han är malmökändis, fd barägare, copywriter, stöddig, varm, vän, dj, först med plysch, ex något, tioårig scenograf scenchef på nöjesteatern, tjejfavorit och ….. 19.

Jag fick ett samtal från en viss babyhands som undrade hur fan jag såg ut på min bild och fick honom att skicka en från samma ålder. Jag säger bara det; i samma potta vi simma. (jag hittade just på det ordspråket själv).

By the way. Tatueringen på armen föreställer snobben och det var 23 år sedan för att vara exakt.

Jag tog skydd under Martytaket med min tråkiga Paella och funderade en stund över hur en butik som säljer Armani och andra statusmärken kan se ut som Dressman. Den internationella matmarknaden bjöd på currywurst och potatisgratäng men mer spännande än så blev det inte.

Lite mysigt att handla ost av någon som kommit från Frankrike och tilltalar dig monsieur eller en stor klase vitlök som åkt från södra tyskland eller svindyr fuge för den delen. Men kunde de inte ha hållit marknadsstånden med pråligt porslin eller vimplar långt bort och låtit det vara den matmarknad de utgav sig för. Södra Förstadsgatan var mindre mat än en vanlig vardaglig marknad på ett torg i Berlin där det bjuds på allt från närodlat till ostron och vietnamesiska sommarullar. Varför kan inte vi?

Att få ge namn åt ett helt fenomen. Det är minann inte fy skam. Grattis till Björn.

Och här microbloggar jag

En till skriver om Björn.
Och en till 

Jag har serverat Zlatan en gång.

Han glömde ett papper med sitt mobilnummer på.

Jag sparade det ett tag och tänkte ringa och säga att han glömt en bunte papper om ajvar och inlaggda gurkor. Men det gjorde jag inte. Och nu är det inte heller jag som kommer att bo på Ribban i ett rosa hus med hög mur. Jag har inte heller silikontuttar och strass på jeansen.

Jag såg dig igår igen i Folkets park. Jag antar att någon annan kanske också såg dig.

Äh. Det skulle ändå aldrig funka Zlatan.

Fotograf: Henrik Montgomery, Scanpix

Im telling you.

Mellan två hus vid nedre gatan sprang jag in i journalisten Lars Sjögren från Skånskan som jag hånglat med råfull på ett blött diskgolv, jobbat för i kort svart kjol i ett stekande kök och fått boken “Smillas känsla för snö” av innan jag flyttade till USA. Jag läste aldrig den. Men gud vad mycket roliga minnen jag har från de somrarna. Det var mycket baileys inblandat.

Och så kommunstyrelsens ordförande Torkild strandberg.

Läs vidare »

Har du fixat en enda brud med den skjortan alltså va?
Nu börjar man bli rutinerad.
Nä, Kalle spydde fan asmånga sist.
Var du på cabaret igår?
Ja, vet du vad cabaret är?
Blev du full?
Alltså eh. Vet du vad cabaret är?

- och så tyckte man att man var så vuxen.

Kan det vara så att jag har ett elektriskt fält runt mig som slår ut alla apparater. Min mamma hade botat det med ett halsband med magneter i. Det ska tydligen hjälpa mot allt säger företagets säljare från USA som hon lyssnar noga på. Så nu går hela familjen med magnethalsband och sover på magnetmadrasser. Jag är skeptisk… men efter de senaste månadernas totala haveri kanske jag ska överväga…

1.
Jag köpte ny mobil. Den fick åka in på lagning tre gånger för knappsatsen innan jag tappade bort den på debaser.

2.
Tvungen att köpa ny mobil igen. Det var något fel med mottagningen och nu har den varit inne på lagning in tre veckor. Börjar tvivla starkt på Sony Ericsson och är just nu vansinnig på de som skulle levererat en lagad eller ny mobil för en vecka sedan.

3.
Min Mac book kraschade och alla bilder samt dokument försvann. Har nu en ny MacBook Pro

4.
Min bil står just nu helt död på Spångatan och det har den gjort sedan i lördags. Jag försöker just nu få någon snäll man att hjälpa mig bogsera bort den.

5.
Luckan till min sideboard har ramlat av och ligger nu på golvet. Den kan minsann inte gått igenom IKEAs tester.

Så himla tröttsamt. På jobbet skrattar de mest åt mitt totala haveri.

Lilla torg må vara stadens mysigaste men också det mest svenniga i matväg. Det har så bra läge att restaurangerna inte behöver anstränga sig nämnvärt för att ta ut en större summa pengar för en trist bit mat.

Läs vidare »

“Det är ingen här som jobbar för en tidning väl?” sa mannen i den vita skjortan med uppkavlade armar på en innergård runt S:t Knut innan han avslöjade sin hemlighet. En hemlighet som får Malmös innehäng kring redan nämnda torg att tjippa efter andan.

Läs vidare »

Jag undrar hur hög siffran är över cyklister som blivit dödade eller skadade av gröna bussar i Malmö.

Det skulle även vara intressant att se en statistisk jämförelse mellan de gröna och de gula bussarna. Samt var i Malmö det är störst risk att bli ihjälkörd av en buss.

Jag gissar centralstationen.

Vad har de gjort?

Var ska alla förälskade par inlindade i filtar ta vägen. Var ska alla killar med bar överkropp sparka på sin boll och var ska alla barnfamiljer som inte har råd med villa och trädgård ställa sin engångsgrill?

Hela den stora gräsöppningen i Kungsparken mitt emot Stadsbiblioteket är förvandlad till jord. Idag såg det ut som de försökte platta till armageddon till förmån för att så gräs. Men hinner vi verkligen få en skön grön matta innan sommaren sparkar ut oss från lägenheten?

Alla sitter och muttrar på tåget, försöker få plats med benen utan att knäna så pinsamt slår i mot grannens. Och så börjar han prata. Killen som berättar att vi åker mellan Malmö och Helsingborg.

Men det är inte som vanligt.

På bredaste gonzaskånskan, eller blatteskånskan för den som vill, berättar rösten att det är jääättefint väder utanför, vårkänslor i luften. De nya solbrillorna ska på. Nu ska ni bara tänka på en enda sak. Och det är mycket enkelt. Luta er tillbaka och slappna av. Godmorgon.

Alla i vagnen vaknar, börjar skratta och utbyter blickar med varandra. Någon man klagar så klart på att han aldrig skulle få jobb om han hållit på så under en arbetsintervju och jag vill helst bara gå fram och sparka denna bittra man på smalbenen.

Det är sådana här små saker. En glad människa. Som kan förändra inställningen till en helt vanlig tisdag.

Ibland får jag en önskan att var generisk. Som när den stora Lykke-Li-knuten högt upp på huvudet kommit och ska bäras av alla. Men ändå…. jag vill också ha en. Det spelar ingen roll att alla ser likadana ut. Jag är köpt. Modeslav.

Men inte så pass mycket att jag tar på mig ett par mörka fyrkantiga nördplastbågar till det hela.

Det måste vara det yttersta beviset av att inte vara egen. Utan som modet vill mest.

“Puss och kram till Madeleine och Hera! Ibland slår jag er, men det är bara kärlek! Tack för att ni finns, mina små snuttar. Puss från Eiki”

Det här är grym humor.

För att det är på fullständigt allvar.

Och jag mår smått illa. Det kryper i hela kroppen.

Det värsta är att jag har råkat ut för honom. Läsaren.