Ingen läser bloggar idag.
Alla tänker på fotboll.
Är det ens lönt att jag berättar om min skitdag då jag blev 9000 kronor fattigare.

På en bil.

Läs vidare »

Att inte bry sig om fotbolls EM provocerar. Folk blir lite lätt flammiga om kinderna och måste andas lugnt för att inte få ett toalt raseriutbrott om man ställer en så dum fråga som när Sverige spelar.

Så håll i er nu.

Fotbollen börjar om några minuter och jag har inte bestämt mig för om jag orkar se det eller inte. Jag är så totalt ointresserad. Det gör mig varken till eller från. Det gör världen varken till eller från. Om Sverige vinner en match mot Spanien. Eller om då de så vinner allt ihop.

Läs vidare »

Med salt på kinden. Men inte från det 23 gradiga vattnet. Tyvärr. Jag blir så arg när någon slår mitt mobilnummer och river upp gamla sår. Låt mig vara. Låt mig vara lycklig utan dig.

Det är inte så fräscht när det kommer ut snor genom munnen. Liksom fastnar lite på vägen så det utlöser ett lättare andnöd innan skiten kommer ut efter hysteriska harklingar.

Jag sa att den nya regeln var att bara äta hembakade kakor. För att liksom sätta en jobbig spärr framför ätandet.

Då bakade han egna, helt underbara, Sarah Bernard kakor och la dem på min sängkant.

Ja jag är bitter.

Men var är ni?

Ni var så fina som skrev kommentarer och kom in varje dag.

Har fått höra många som ojjat sig över min nya adress. Och jag känner till fenomenet. Själv glömde jag nästan bort min favoritblogg då den bytte adress. Det är som om det är jättekliv mellan klickan på nätet och hur jobbigt som helst att lägga till en ny adress i rss:en och då är det ändå inte som förr. Konstigt. Det känns nästan som någon snor något från en.

“Det är inte samma sak”, “Det är ju fler i samma blogg”, “Det blir inte lika personligt” har ni sagt. Men jag gör mitt bästa radavståndet här till trots. Och jag har ju min egen sida och allt. Slängt in lite extra bilder på mig själv för att stilla mitt exhibitionistiska behov och liksom markera revir.

Vad mer vill ni ha?

Klockan är 00.20 och jag har precis kommit på mig själv med att sitta och jobba. How sick.

Det kan i och för sig bero på att jag la mig i sängen vid sju för att vila en kortis, innan långpromenad längs ribban, och vaknade halv elva. Då hade solen gått ner.

Hur orkar de. Modebloggarna.
Att ta en bild på sig själv varje dag. Att vara så där snygga och genomtänkta varje morgon klockan 08.00.

Och hur gör de?

Självutlösare ?
(jag var tvungen att msn:a o fråga om det verkligen heter så. Då blir ju en böjning självutlösning. Märkligt)

Som de sedan koppla in till datorn varje gång innan de går till jobbet?…..
Jag menar skolan.

Det skulle jag aldrig klara. För det första så är jag som ett tjurigt troll om morgonen och orkar oftast inte sminka mig alls. Och det funkar ju inte om man dessutom bara vill lägga upp snygga bilder på sig själv.

Oj.

Hittade precis ett sms som jag skrev under Tingseks konsert på Debaser i helgen och som sparats bland mina utkast. Jag gör så ibland. Om jag kommer på en idé, en klockren rubrik eller bara en bra formulering på något som jag vill berätta för någon. Lägger texten där så länge.

Inte lika snygg på golvet som på scen. Men så är det väl alltid. Att män med instrument under strålkastarljus får en några centimeter längre snopp. I alla fall i mina ögon.

I lördags stod mina elever på scen inför 1500 personer på ett fullsatt slagthuset. Med två föreställningar på temat film där jag koreograferat ett ragganummer i fusion med Kill Bill med musik från Final Fight och Battle without honor. Så klart stod jag själv på scen i någon minut i gul galondräkt. Lite Black Mamba möter Ali G.

När vänner säger att de ser mig och min personlighet i koreografin blir jag glad och vet att jag lyckats. Mitt nummer stack ut som ett av de bästa. Sen kan jag ju erkänna att några av konkurrenterna var 2 år gamla, hade Nils Karlsson Pysslingdräkter och låg och sov när de skulle gå in på slutet och bli tackade.

Läs vidare »

Plötsligt kommer de…. Rycken.

Städryck
Lagamatryck
Ringaengammalvänryck

Jag har precis genomgått magasinryck och bland annat sorterat alla Elle från 2005 och framåt i ordning, månad efter månad, i en prydlig hög. Och nu avslöjar de mig.

Läs vidare »

09.30 och varm av fyra smärtstillande.
- På en skala från 1-10 där 1 är obefintligt och 10 är outhärdligt. Hur ont har du? Jag tittade på tv, åt pannkakor och svarade 1.

12.00
- På en skala från 1-10. Hur ont har du nu? Jag svarade 4.

14.00
Jag klarade inte av att säga tio eftersom jag låg på golvet i korridoren utanför toaletten där jag precis kräkt av smärta. En vit rock la en kudde under mitt huvud och sprang iväg. Snart stod tre vita rockar runt mig för att försöka lyfta mig tillbaka i sängen.

Läs vidare »

De har inte bara slarvat bort min besökstid men också mitt blodprov och jag får lägga fram arm nummer två. Så nu kan man undra var det där röret med mörkt färgad halvljummen vätska tagit vägen. Kan jag råka illa ut om det hamnar i fel händer? Kan det säljas på Tradera för en tia om jag viker ut mig?

Det måste i all fall, i någon form, vara kriminellt att tappa bort ett helt rör fyllt med min identitet. “Du behöver inte göra om det förrän du gifter dig” försäkrade någon i vit rock medan jag mest tänkte på hur mycket blod jag riskerar att tappa eftersom det är så noga med att ta reda på vilken blodgrupp jag har.

Jag fasar för dag tre redan. Tänk om de slarvar bort mig .

Den försvunne copywritern sedan fjorton år hittad i arkivet på Helsingborgs lasarett. Den döda kvinnan gick att identifiera då man matchade hennes dna med det rör blod, med kvinnans personnummer på, som hittats en vecka tidigare i en gammal kyl på våning fyra.

Jag borde skärpa mig jag vet.
Skriva om festligeheter.
Vardagsbetraktelser.
Eller bara om innerliga tankar som skrattar till, eller sätter sig i halsen.

Men eftersom jag vet att jag kommer att spendera en hel del tid på sjukhuset denna veckan så har jag inte riktigt ork. Eller lust.

Idag har jag föreläst på Malmö Borgarskola för framtidens kunder eller kanske framtidens reklamare. Oavsett vilket så är det ett bra sätt att grilla branschen så att den någon gång blir som vi vill. Det vill säga fri från kunder som tycker för mycket om saker som de kan för lite om. Som huruvida tröjan på bilden ska var röd eller rosa och helt förbise budskapet. Nu kan borgarna i Sottstaden så allt om grundidé och copy eller kanske en liten munsbit. Så pass god att de alla kommer slänga sig på ansökningarna till Berghs.

Efter det fick jag en cappuccino på lilla kafferosteriet i väntan på tåget till hgb. Samt en nyckel med mitt namn ingraverat. Och den gick inte hem till mig.

Idag, när jag sitter på tåget och låter blicken vandra över lapptäcket som sträcker sig ända bort till havets början, kan jag tycka lite synd om den som inte minns doften av raps när de gula fälten fladdrar förbi utanför rutan. Som inte har minnet i näsan av den söta vårlukten. Som levt mellan tegelhus och inte sett våren skifta färg. Som aldrig fått lära sig att njuta av total tystnad och låta blicken vila över en horistont. Det är något speciellt med det. Att låta blicken vandra tills världen tar slut och stupar.

Fler i kupén häpnas av hur vackert det är och jag hör någon klicka av en bild med mobilen i höjd med backarna i Glumslöv. Jag vill trycka på nödstopp, stanna tåget och låta alla springa ut i fälten och bli rapskletiga om fingrarna. Men jag får vänta till helgen. Då ska jag köra ut på landet och ladda för ett liv i 3 rum & kök med balkong.

Den 22 maj låg det alltid rapsblommor och gullvivor runt min frukosttallrik som mamma plockat. Så nu tittar jag ut genom tågrutan och vet att jag snart är ett år äldre.

Han tittar på mig
Jag tittar på honom

Han vet vad jag heter
Jag vet vad han heter

Han jobbar på byrå
Jag jobbar på byrå

Han klipper sig hos min frisör
Jag klipper mig hos hans frisör

Han sätter sig på tåget.
Jag sätter mig några säten bort.

Vi kanske borde hälsa snart…

För första gången sedan han lämnade soffan, gick till höger, tvekade ett ögonblick och tog trapporna ner för att fortsätta med sitt liv. Och jag lämnade soffan, gick åt vänster, slängde iväg ett leende och fortsatte med mitt.

Jag känner tittar åt jeanjackekillen i kön på pressbyrån, han tittar snabbt bort. Ska jag hälsa denna gången då? Nej, jag fortsätter med mitt liv som vanligt.

Idag har jag ätit nässelsoppa för första gången sedan jag var liten. Andra växter som inte behöver köpas till överpris på Hemsköp är Almskott för sötma, ljusgröna Bokblad för syra och vild Kirskål som förmodligen är mer exotiskt för dig än vad ruccola är för Sten-åke.

Tänk vad en mamma med båda fingrarna i rabatterna, en röstsedel till miljöpartiet och ett hem närmre skogen än grannen kan lära.

Ja, inte för att jag drar större nytta av det än att agera besserwisser.

En bil stannade till vid golfbanan där mamma stod med rumpan i vädret och skyddshandkar på händerna. Sällskapet i bilen tittade nyfiket genom rutan och såg ut att undra vad man kunde plocka där som inte de kände till. Men nej. Ingen tryffel Borstahusenfolks - bara brännande nässlor som passar utmärkt i soppa med några bitar rökt lax.

Nu ska jag göra det.

Vårsolen har skinit på denna blekfeta kropp en gång för mycket genom fönstret om mogonen. Och jag ska följa med resten av kontoret och träna på lunchen.

Eftersom mina morgonrutiner totalrubbades av detta nya fenomen har jag varken strumpor (har ballerina idag trots 3 grader och det kan bli lite blaskigt att vara barfota i ett par träningsskor) eller trosor i väskan.

Så. Nu ska jag till HM och köpa träningstrosor. Det har hänt förr. Varje tisdag då jag har tighta cykelbyxor och har hipster måste det inhandlas string för att undvika alla möjliga streck som ger illusionen av fyra skinkor.

Mycket viktiga saker som den som tränar kanske aldrig har tänkt på…

Dagens träningslektion
blir som följer:

• Stringen är träningstrosan för cykelbyxor.
• Hipster är träningstrosan för baggybyxan.

Jag hör hur de tränar inför valborgsmässofirandet i pildamsparken. Ljudet viner genom luften och det låter precis så pampigt som det brukar.

Min relation till valborg har tidigare varit ett litet ris på ridbanan, varmkorv och manskör bestående av pappa och några grannar. Chocken när jag för första gången fick se Malmös firande sitter i än.

Med stora staket, poliser, tusentals människor, en ljusshow över pildammarnas trädkronor, akrobater och fyra små scener som ringar in publiken som samlats på “tallriken”. Och så det burrande basljudet som får gräset att resa sig och som uppenbarligen hörs ända till min balkong i Slottstaden.

Jag rekommenderar alla lantlollor och stadsbor att pilla sig ner även om bålet är för stort för att grilla varmkorv på. I år delas det ut 3D-glasögon klockan 21.30. Det kallas utveckling.

Jag skrev något liknande förra året och skänkte den fridlysta igelkotten en tanke.