Jag har gråtit idag.

Till det här.

Som om jag var i rummet. Som om jag var pappan.
Eller mamman.

Kanske för att han har en fantastisk förmåga att förmedla något stort i något så litet som en bild. Kanske för att han har en förmåga att alltid hitta ett ljudspår, det ena helt olikt det andra, som väcker just den där känslan.

Och aldrig har smärta varit vackrare.

Titta så fina de är. Skånetrafikens nissar.

Jag brukar mest klaga på detta företag som är lika dåliga som sin reklamkampanj. Det är kanske en strategisk varumärkesposition - “allmänt dålig”. Därför tyckte jag att det var på plats att säga något vackert om Skånetrafiken som tar hand om sina morgonresenärer med glögg.

Marknadsföreningen i Helsingborg bjuder på gröt, glögg, varma eldar, en häst och luciakonsert. Ja, och så Bert Karlsson men då måste jag springa iväg och jobba.

Sveriges reklamutställning i Landskrona. Tar med oss från 50-talet till nu, förklarar rollerna på byrån, inspirerar och utbildar.

Det här kanske inte alla har glädje av. Men jag log hela tiden.
Och om du är lite formnördig gör du det med.

Jag såg en annons från ett företag jag jobbat för (5 år sedan = börjar bli gammal i gamet).
De söker en formgivare med ansvar för hela projekt från idé till tryck. Så långt fine. Sen drämmer de till med det storslagna “copyrightkunskaper är ett plus”.

Nu undrar jag om jag ska meddela företaget att det heter Copywriting och att copyright är något helt annat. Men det kommer nog snarare uppfattas som att jag är en besserwisser än snäll. Men jag är snäll.

David undrade om det kanske var ett medvetet drag. Men eh. Nej. Det osar inte humor om denna annons.

Den som är i målgruppen förstår precis. Heter man Olof, sitter bredvid mig på kontoret och designar webb känns det inte alls i varken mungipor eller hjärta. Men det spelar ju ingen roll.

En annons där copywritern lagt ner pennan och låtit bilden tala kräver ibland lika mycket jobb som en åttasidig broschyr. Det är inte är orden i sig utan tanken som kräver det stora eller det lilla från kreatören.

Mediet har funnits i Sverige ett bra tag och denna reklamfilm känns lika torr som inredningen i ett statligt företag. Och sen…
“Jag vet! Vi tar Mona Salin och Ulf Ekberg. De står ju för nytänkande, vision och framsteg!”

?

Från en Iphone i en säng läser jag att Sydsvenskans affärsområdeschef för digitala medier och före detta redaktionschef för Sydnytt, Anders Olofsson, läser min blogg och fnissar. Bra då kan jag bocka av punkten “få tidningschef att fnissa”.

Kanske den svåraste punkten på jorden.

Det hade liksom räckt med bilden och payoffen.

Vill de gå ut stort med att berätta att de är lite sämre i mobilen än i tidningen? Hur dåliga är de i mobilen då undrar jag då och förblir undrande när jag ser stortavlorna i stan.
Varför ska jag ha nyheterna i mobilen om de inte kan ge mig något argument. Det känns snarare som en rädsla för att trampa någon av pappersförespråkarna på tårna eftersom det ofta ses som intern konkurrens om läsarna.

Men det är kanske så att de kompletterar varandra perfekt. Pappret lever vidare företag hittar nya vägar och nya målgrupper. Våga säg att mobilen är bäst på snabba nyheter rakt ner i fickan.

Någon tyckte att jag skulle skriva mer om copy och reklam.

Men.

I natt drömde jag att en av mina favorita svenska reklambyråer gick i konkurs. Åkestam och Holst. Jag var helt knäckt och anordnade en minnestund där mina arbetskollegor satt med sänkta huvuden och drack pistagegröna drinkar, som tydligen var byråns färg, för att hylla ett stort hål i branschen. När jag gick in på byråns webbplats möttes jag av en RIP-sida med guldkorn. Annonser, stora idéer och reklamfilmer. Jag tryckte på play och grät en skvätt över mitt tangentbord.

Så har jag det i huvudet.

Smart reklam. Älskar det.
Som lämnar ett glapp mellan läsaren och budskapet. Som får de små hjärncellerna att arbeta och försöka koppla. Och om den sen är underhållande…

Okej.

Jag blev precis uppringd av en headhunter i Stockholm.

Om jag kan tänka mig att flytta?

Lägenhet i centrum, fet lön, fett jobb?…..

hm låt mig tänka på det.

Meningen “alla var där” kan inte stämma. Ni kan kalla mig galen nu men jag är helt övertygad om att det finns mänskligt liv utanför denna damm som inte har en aning om vem city-Tara är eller som inte har satt sin fot på en smygläsning

Därför tänkte jag upplysa om vad en smygläsning är. Något som jag inte visste för fem år sedan då jag blev medbjuden och trodde att det skulle bli poesikväll med svåra rödvinsmänniskor med sävlig stämma. Jag var inte så pepp men möttes av gratissprit och blev genast gladare.

Läs vidare »

Jag visste inte om jag skulle känna någon i går kväll på fanclubs sommarfest men fick inget annat att göra än att babbla med bekanta och kära gamla kollegor. Precis den klick av Sydsvenskankollegor som tackade av mig för ett tag sedan.

Sydsvenskans varumärkeschef, säljchef, chef över mobilutveckling och affärsutvecklare. Och tänk. Nästan alla är tillsammans. Som i par.

Kanske för att det sparar tid. Eller att man har samma intressen. Eller att det finns ett stort urval i samma hus. Man slipper liksom leta på krogen, på stan eller på nätet.

Det var i alla fall mycket trevligt att få mingla med dem bland rosé, starka korvar, blåbärsmojitos och mediefolk. Och så blev det mycket häng med dynganfolk så klart. Gustav, Mattias, Emma och Sara.

Läs vidare »

Jag letar just nu efter en artikel jag sparat om eye tracking-studier. Den ska ligga här…. I högen av papper bredvid mitt skrivbord.

Så då har jag kämpat med att vända om dygnet inför helgen. Kanske dags att lägga sig nu även om mina ögon är pigga som pingpongbollar. Jag har skrivit ett litet inlägg i vår byråblogg, googlat inför några artiklar och ätit choklad från Peter Beijer. God natt.

Om busskurerna alltid såg ut som de gör just nu på elva platser i sverige (gå och se på Gustav Adolfs torg) kanske man till och med hade klarat av att åka stadsbuss någon gång då och då.

JM visar trädgårdar och balkonger den 11 maj och inspirerar oss som fastnat med fingrarna någon annan stans än i en blomsterlåda.

Idag har jag föreläst på Malmö Borgarskola för framtidens kunder eller kanske framtidens reklamare. Oavsett vilket så är det ett bra sätt att grilla branschen så att den någon gång blir som vi vill. Det vill säga fri från kunder som tycker för mycket om saker som de kan för lite om. Som huruvida tröjan på bilden ska var röd eller rosa och helt förbise budskapet. Nu kan borgarna i Sottstaden så allt om grundidé och copy eller kanske en liten munsbit. Så pass god att de alla kommer slänga sig på ansökningarna till Berghs.

Efter det fick jag en cappuccino på lilla kafferosteriet i väntan på tåget till hgb. Samt en nyckel med mitt namn ingraverat. Och den gick inte hem till mig.