Tänk sol, drinkar, terass, utsikt, pengar som rullar in, eller ut, mitt i en park, vacker fasad, musik, mat. Casino Cosmopol fyller tomrummet när de öppnar upp sin nya terrass.

Ikväll har de bjudit in ett gäng för att förinspektera stället och de har lovat lyxgrill med kall dryck till. Kanske de norpar åt sig en och annan trofast besökare för sommaren. I morgon öppnar de för alla andra.

Jag har väldigt dåliga procent på “more reliable” på facebooks compare people. Jag förstår nu varför. Även om jag alltid är rakt på sak, tokärlig och kan knappt dra en vit lögn utan att kvävas av dåligt samvete. Jag skulle träffa Johanna och lite andra på Svea igår klockan halv åtta. När jag dök upp var klockan över tio.

Jag gick ut trots stukad fot. På lilla torgs kullersten.

Läs vidare »

Perfekt mat för den som tappat all smak av förkylning är den med skön konsistens - som big chicken. I solen vid kajen. Men varför fritterar de kycklingen som ligger i burgaren? Som om det inte är nog med fett. Vi matade en and med pommes. Det blev oljeringar på vattnet.

Denna sallad serveras på mitt nyfunna stammisställe Knus på Östra Västra Rönneholmsvägen som har solig uteservering mest hela tiden.

Lilla torg må vara stadens mysigaste men också det mest svenniga i matväg. Det har så bra läge att restaurangerna inte behöver anstränga sig nämnvärt för att ta ut en större summa pengar för en trist bit mat.

Läs vidare »

“Det är ingen här som jobbar för en tidning väl?” sa mannen i den vita skjortan med uppkavlade armar på en innergård runt S:t Knut innan han avslöjade sin hemlighet. En hemlighet som får Malmös innehäng kring redan nämnda torg att tjippa efter andan.

Läs vidare »

Wohoo. Debaser har precis fått in ett tillstånd att servera drinkar på uteserveringen till klockan 03.00. Sommaren kommer med andra ord att bli ännu bättre än den förra. Nu hoppas vi bara på att vädret satsar på samma sak.

Jag blev precis kallad IT-Bimbo.

Jag är bedrövligt trött på restaurangmat och ett fullt rikskuponghäfte stirrar mig upp i ansiktet. Jag är på tok för bra på att laga mat för att använda det varje dag.

Vad sägs om lite Hälleflundra med skaldjursrisoni och en sås på basilika och lime.

Visste ni förresten att Hälleflundra kostar 260 kronor för 4 bitar hos fiskhandlaren på Fridhemstorget. Fisken är även kallad Helgeflundra från det ursprungliga namnet Helges flundra. Det är således inte Tasteline som försökt vara roliga när de publicerar sin helgspecial.

Malmö har något att lära av staden Helsingborg.

Det ena är att inte bygga lägenheter i markhöjd på strandpromenadsstråk a la Västra Hamnen utan viga dessa åt restauranglokaler och glassbarer. På så sätt slipper vi flanörer att slippa se in i smaklösa hem och stråket lever upp på ett helt annat sätt. Ingen hyresgäst behöver heller beklaga sig över oss som vill njuta av vackra kvarter men inte har råd att bo där.

Den vackra norra hamnen kallad Bo99 H99 byggdes, som ni hör, före B001. Så varför kunde inte Malmö lyfta blicken och inse det smarta. Var enda ett hus i Bo99 som ligger längs hamnkanten har ett fik eller restaurang på bottenplan. Det känns som att vandra i Nice utan att någonsin ha varit där.

Det andra är att göra kebaber värda namnet. Jag hör ofta Malmöbon prata om bra kebab och så drar de upp namn som “Svalan vid Värnhem”.

Hrmpf. De är patetiska.

Jag kommer återkomma till detta ämne ofta eftersom det gör mig upprörd. Men några få ord. Hårt bröd kontra mjukt, 15 cm kontra 30 cm, och diameter eller slaffsig kebab ska jag inte ens börja prata om. Då får jag stressutslag av ilska. Jag blir extra förbannad med skyltar som X stor Kebab i Malmö. Det existerar inte i denna stad.

Det är modigt att öppna ett juste fik i slottstaden där 7 sorters kakor vid en vaxduk förmodligen hör mer till vanligheterna än tiramisu. Men det börjar bli skifte i kvarteren och café knus har alltid fullt om söndagarna. Men så har de solig uteservering, bra brunchtallrik och snygg inredning. Ja, o trevlig värdinna med.

De fredagar jag jobbar hemma får guldkant av min obligatoriska lunch med mamma på konsthallens restaurang Smak. De har alltid 3 rätter att välja mellan och underbart salladsbord. Jag är så trött på helsingborgs fantasilösa standard; en skål tomater, en skål blast, annanas o sunkig burksparris.

På konsthallen har varje skål på salladsbordet fått en dust kärlek och egen smak.

Restaurangen har också förstått Gi-trenden och är nog trötta på att slänga potatis för dessa finns nu aldrig på tallriken men på salladsbordet. Varje rätt är lagad med så mycket detalj att de inte kräver andra tillbehör. I helsingborg får man betala extra för gi närmre bestämt 120 kr alternativt gå till ett ställe som serveras köttbit med sås till vilken man plockar sallad från buffen till. Och oh kommer ihåg vad jag skrev om salladsbordet…

Det finns i och för sig idas som serverar förrätt till sin, alltid gräddigt goda lunch. Men malmö vinner ändå och Smak står i topp med sina fräscha och rika alternativ.

Idag tror jag på en femrätters på Atmosfär.

Och därmed tar jag ut min hämd över att jag inte fick följa med mina förädrar då familjen åt på restaurangen på Fersens väg. Jag kommer aldrig glömma det. Snuva mig på finvin. Hrmpf.

Jag kan komma med ett créme brulée betyg om kvällen blir som planerat. Snart har jag provat stans alla. Mrs Brown leder denna konstart just nu.

För den som tycker att god mat utgör ungefär 60 % av anledningen att över huvud taget leva är ett besök på en av världens bästa restauranger som en reinkarnation.

Nobu som fått hela tre stjärnor i Michelinguiden är ett sådant ställe.

Att få bord på denna restaurang är i det närmaste en omöjlighet. Inte bara det att man ska boka exakt en månad i förväg, inte en dag tidigare, men ett 6 sidor långt dokument med motivering om varför just du ska få äta där samt kopior på kontokort och pass ska faxas över till restaurangen som ligger i New York. Bokningsbolaget skrattade, när vi sa att vi ville ha ett bord, och sa Good luck.

Om två veckor sitter jag där och äter en 8-rätters.

Låt mig bara få utfärda en svag varning för after work på St Gertrud. Det kändes som om vi hamnat på en loge i någon håla och när någon gapade i micken: “Köb nou den sista barsen i baoren. Nou speilar vi sista låtten” utbytte jag och Jonas förfärade blickar och fick sedan smått andnöd när vi såg buffén som förmodligen stått ute i några timmar. De skrynkliga köttbullarna matchades med trist sallad och salsan låg som sköna fläckar över hela duken. Smakfullt? Nja. Mff-flaggor och gulmålade väggar förstärkte känslan av att sitta i en församlingsgård.

Jag tycker att konceptet “köpa dricka - få mat” är juste. Det är lite som Andaluciens tapas eller Roms apertivos. Men lite mer stil kan man väl ändå begära även om en och annan från eftervarvstiden kan känna sig hemma.

Om man rundar Victors och går gatan upp ligger det en bar som gör fantastiska Che Guevaras. Va? Cuba på lilla torg med uteservering inlindad i bast och med lampor i olika färger? Baren är lite taffligt inrett med bananträd i hörnorna och några få sittplatser eftersom de nog hellre ser att gästerna dansar på den öppna ytan med en dj som spelar reggaeton och salsa… Längre in i lokalen ligger restaurangdelen och jag blir lite nyfiken på vad för sorts mat de serverar.

Det är ett skönt opretentiöst inslag i den annars sterila miljön som är på torget och att de fixar bättre och långt billigare drinkar än sina konkurrenter gör det inte svårt att välja på vilken uteservering vi ska sitta på i sommar om vi hänger i de här krokarna.

Men de hade gärna fått skippa vaxdukarna med små sockerärtor på.

Lite senare på kvällen kan man inte gå in från gatan vid lilla torg utan man får snedda runt hörnet och gå in via restaurangen.

Ja. äntligen någon mer än min förra sambo som har förstått att söndagar kräver amerikanska pannkakor. Debaser har premiär för sin söndagsbrunch den 2 mars och menyn känns så där sunkigt bakisbra och de utlovar något som varken vinylbaren eller metro kan erbjuda. En riktig kaliforniafettig buffé och till detta dj:s, kanske något band och musikquiz för ynka 99 kronor.

Framåt våren flyttar det hela till uteserveringens soffor. Nu kan konkurrenterna stå där med sina sunkiga grytor och brist på färska grönsaker, “för dyra am pancaces att köpa in”och tomma stolar.

“Kalkon, bayonneskinka, ostar, grönsaker & sallad, bacon & facon, korv & vegetarisk korv, äggröra naturell & äggröra med färska kryddor, grillade tomater, fried beans, hash browns & potatisklyftor, bagels, toasts, cream cheese & hallonmarmelad, amerikanska pannkakor, sirap & sylt, brownies, färsk frukt & vispgrädde, kaffe, juice mm”

Dagens blir sushi
Hur kan man ta extra betalt för att byta ut bläckfisken mot vad som helst. Hatar snåla restauranger.

Det regnade i natt
Jag hatar folk som stjäl skitsaker som faktist har stor betydelse för andra. Som mitt regnskydd till cykelsadeln. Jag hade blivit vansinnig om de så hade stulit en plastpåse som jag satt runt sadeln. För det innebär i förlängningen ett blött arsle för mig samt möjligen urinvägsinfektion.

Åt en brunch på Imperiet på Söder. Den gröna Inredningen drog tankarna till Grand Hotell i Polens Gdansk. För övrigt var det dålig brunch (läs inte en enda grönsak) och usel service. De var så nonchalanta att vi till slut skrattade varje gång vi försökte oss på någon form av kontakt. Det är aldrig ok. En gäst ska aldrig behöva be om uppmärksamhet. Det ska bara fungera.

På allt för många ställen tror sig bartenders och servisen vara förmer än gästen. Victors på Lilla Torg är ett pinsamt praktexempel. Synd att påpeka att dessa servitörer/triser oftast jobbar på skitställen och skulle aldrig få ett jobb på en finare krog där man ständigt kämpar för exemplarisk service med gästen i centrum.

Igår kväll åt jag en hummerterrine följt av fasanbröst med sås på enbär och en skum på västerbotten. Sådana kvällar behövs för att inte få ett totalt bryt när klockan ringer 06.00 fem dagar i veckan. Tillståndet kallas vardag och är något som bäst botas genom att skämma bort sig själv. Som att njuta av god mat och gott vin. Det måste vara det aaaallra bästa som finns. Lyx på min tunga och hjärtat smälter som crème brulée.