16 maj, 2008Tonåringen inom mig

Kommer på mig själv med att vara som en tonåring som tillskriver sin idol alldeles för nobla och vackra egenskaper. För jag blev faktiskt lite besviken på Mackan i onsdags kväll. Allt var som en snygg Sthlms-pose. Låtarna lät bra. Markus hade glansig guldkedja på. Mellansnacket lite lamt, men ändå habilt (lite för mycket: “Tack Malmö!”). Nästan hela publiken sjöng “Jävla EU”, det var fint. Inget alls att klaga på. Men jag hade förväntat mig mer av innerlighet och ja, skevhet. Vet inte varför men så är det.

Postat i: Musik, Sthlm lär oss, nostalgi av kristin kl 16:59


Bli först att kommentera!

RSS feed för kommentarer till inlägget. TrackBack URL


Vi förbehåller oss rätten att återpublicera bra kommentarer i andra medier, och vi kan ta bort dumma (läs mer här). Ibland dröjer det innan din kommentar syns – en del nämligen måste godkännas först.

« Förra inlägget Nästa inlägg »
Grafik