27 maj, 2008receptet mot tristess
Buenos Aires.
Jag kom på det i morse vid innergårdens sopkärl: Äckellukten. Den som finns i riktigt stora städer ni vet, lorten och de lösdrivande hundarna. Stekoset från gatans fritös, det sötaktigt snuskiga. Åh vad jag saknar den lukten.
Har inte rest sen i januari, det är såklart därför Malmö känns så outsägligt trist just nu. Så enkelt, så givet. Varje gatsten har jag lyft på, varje klubbaffisch har jag sett.
Måste bort, iväg.
Läste ni Sydsvenskan-artikeln om lycka? Nästan alla tillfrågade valde det vardagligt enkla som svar på frågan “Vad gör dig lycklig?”. En solnedgång eller familjen.
Fast behöver vi inte en påverkan utifrån för att vi ska fatta lyckan i vardagen? En deus ex machina som löser våra problem, en cancersvulst som förintades, en olycka som bara nästan inträffade, ett perspektiv som gör att vi fattar.
Att säga att lycka är det enkla vardagliga är att säga det som förväntas av oss. Visst är kärleken fin men jag måste få en alldeles särskild anledning för att den ska hjälpa mig ur tristessen.
Där är resan lättare. Jag drar iväg, flyr vardagen. Och lyckan ler mot mig.
Funderar på Rom, men tidigast i september. Till dess: stå ut med luktfria Malmö.
Känner verkligen igen det där. Finns ingen spänning i staden när man vet vad som finns bakom varje gathörn och man känner till varje ljud som staden ger ifrån sig.
Apråpå det där med att man käner till allt i staden. Du är nog den personen jag har sett flest gånger utan att vi någonsin hälsat. Nästan varje gång jag varit ute så har du varit på samma ställe.
Hur spännande är det?
Kommenterad av Namnlös — 27 maj, 2008 @ 20:35
Lite spännande ändå.
Vi syns väl på en popkonsert eller nåt snart.
Kommenterad av kristin — 27 maj, 2008 @ 21:02
Haha, det har vi gjort ett antal år kan jag säga dig…
Kommenterad av Namnlös — 27 maj, 2008 @ 21:37
Rekommenderar “Konsten att resa” och “Statusstress” av Alain de Botton för dig som gillar att livsfilosofera (det är kanske en av anledningarna till att du valt ditt yrke?)
“luktfria Malmö”? Lever du och jag i samma stad? Hundskit och avgaser finns det gott om.
Kommenterad av Andreas — 28 maj, 2008 @ 10:57
I Malmö, i alla fall i Slottstaden, är det bara doften av skölj- och tvättmedel från tvättstugorna man känner men även lukten av tång och hav. Tillräckligt för mig.
Kommenterad av Thomas — 28 maj, 2008 @ 11:15
Andreas: tack för tips!
Avgaserna kan jag faktiskt inte känna lukten av. Är väl för van. Och i och för sig, får väl rätta mig själv här, ibland kan man känna Pågens kanelbullar.
Men den där sura lortlukten som bara finns i riktigt stora städer, den kan jag sakna ibland.
Kommenterad av kristin — 28 maj, 2008 @ 18:02
Jag känner igen mig. Jag har jobbat lite drygt ett år i Los Angeles och är nu på väg tillbaka för gott. Förra sommaren var jag hemma på semester och hade den upplevelse du beskriver. (Plus: Varför är staden full av träd?)
Det lustiga är väl att allt det där är bra, för Malmös del, men det var märkligt ovant.
Kommenterad av Stefan — 29 maj, 2008 @ 18:17