När det begav sig för S, C och M.

Det är inte så 2008 att dissa Ebba. Så det gör vi inte.

Ett tag var hatet så intensivt att det var synd om flickstackarn. Jag träffade henne för övrigt på ett Göteborgskalas när jag arrangerade en charmig liten demoscen år -99. Det var Före. Hon var purung, jobbade på studentradion och var eld och lågor över att få intervjua Mercury Rev på Roskilde samma år.

Jag var så impad av det smarta blonda yrvädret som var INDIEMUSIKREPORTER, sen for hon till USA och lärde sig varumärkesbygge av journalistnamn (von Sydow, Atladottir, Ringskog Ferrada Noli, Af Kleen, Lokko. Visst finns det några Svenssöner också men inte fan är de många.) Det som nu är så allmängiltigt, det skrivs böcker i ämnet också, att vi mest kan gratta Ebba för att hon var så tidig.

Nu är Ebba tillbaka där hon en gång började. Parallellt med sitt chef red-skap på Veckorevyn.com spanar hon om torsdagarna i Expressen.

2 snabba iakttagelser bara:
1. Snålt men überkommersiellt av henne att inte länka till nätversionen av texten.
2. Hon har rätt. Fast det ska vara dåtid: Alla ville vi vara Carrie. För min del: Inte så mycket för Manoloklackarna och de sagolika aftonklänningarna. Mer för svårmodet, de där ögonblicken av patetik när Carrie Bradshaw sitter på sin kammare och famlar efter orden. Trés lit star.

Detta att vara en lit star asså, jag och min vän J kom på att det vilar ju nåt väldigt flott i det begreppet va. Fast sedan gick jag nyss in här och här och bilderna på Martin Melin fick mig att ändra mig. I så fall måste man ju emigrera först va.

Tillbaka till Carrie då. Ja hon är ju kvinnan med mest charm. Vimsigt vacker men ändå smart, alltid beredd med en insiktsfull replik. Men detta eviga koketterande. Maken till behagsjuk brud finns väl inte. Då gillar jag hur Samantha tar för sig av allt sex hon stöter på. Modet hon besitter. Men hon är för hård och rivig. Kvar finns Miranda (nä, Charlotte kommer inte ens på fråga, därför är hon inte med på bilden heller.) och hon, Miranda, har ju en glöd mitt i all smart cynism men nä det går inte för hon är alltid fulast och tvärt-emot allt det glammiga. Och har nästan alltid mesigast och fulast män. Nä jag är ingen av dem, aspirerar inte på det heller. “En Camilla Läckberg-wannabe”, fy vad det luktar som det pissiga vattnet från violerna jag just hällde ut i vasken.

Förresten, filmen kommer snart hit.
Då kanske Carrie har blivit något att se upp till. Eller är hon ännu ytligare, usch!