Jag är så enkel, jag vet. Men ta en fulsnygg indiekille som poserar med fejkblodig t-shirt och självironiskt vränger ut och in på sitt 29-åriga hjärta, och jag är fast.
“Ibland gör man rätt ibland gör man fel – lev med det”. Mitt mantra just nu, det gör det lite lättare att finnas till med det citatet i handväskan.
Precis som jag förra året vid samma tid, när jag cyklade i syrénluft, drog i mig begreppet “Det kommer bara leda till nåt ont” som det visaste någon människa någonsin har kommit på.
På måndagar är jag mycket ofta arg. Av inga anledningar alls. Vissa personer i min omgivning säger ibland att jag borde gå en anger management-kurs, i alla fall önska mig en i present.
Oj då. Språkförbistring eller begreppsförvirring? Jag beställer “En vitt vin och en sodavatten” på C/O igår och ser hur bartendern fyller upp jävligt snålt med vin (fast inte så snålt så att jag reagerar, det är ju mest snälla ölsjapp som kör upp till brädden med vin i Don Garcia-klassen nu för tiden) och sen tar tappen med sodavatten och psssch. En limeskiva och badabadam: Ett glas vin MED sodavatten i.
Sliskigt ja, men somrigt också. Och det gör inget att det blev fel, för en bekant upplyste mig om att Tom Pyl tydligen har sagt att Dagens är så inne S/S 08. Det är det som ska drickas i Gubbrummet i mängder här framöver så det är väl bara att köra på antar jag.
Åh, Sébastien, stönar vi idag på redaktionen. Jag kan inte komma på när jag senast hade så roligt under en spelning. När jag skrattade så mycket och samtidigt njöt av känslan i musiken. Är det det att allt jämt ska vara så kreddallvarligt, “vi gör vår grej och det är en väldigt viktig grej och lyssna noga hörrni?” Så när en smått bedagad fransos sveper en vinare på ungefär en kvart, sluddrar fantastiskt roligt mellansnack på dålig fransk-engelska, stönar fram sina sextexter, vickar på sina höfter och samtidigt klarar av att få det musikaliska att låta ljuvligt, gött och häftigt, då blir det något alldeles magiskt bra? Så måste det vara.
Det bästa som finns är ju entertainers. Kanske därför jag kan gå loss på det mesta, jag skulle till och med kunna dansa på en Finlandsfärja om rätt person greppar micken. Sébastien Tellier är en sann entertainer. Han lyckas balansera på den tunna linjen mellan att vara en franskt krejsy uttänkt pose och en patetisk 34-åring som säkert skulle behöva göra ett par rehab-vändor (och en comb over för att få lov att tillhöra klubbmusikeliten).
Hela klubben låg i någon form av fransk dekadent syntpop-sexdimma, det var som om vi befann oss på en backanal och Bacchus själv ledde oss rätt in i fördärvet. Han sjöng, han stönade och spelade, ömsom gitarr och piano och fick hjälp av sitt synkade tremannaband. Allra bäst var undersköna “La Ritournelle” – för visst var det den, ni som var där? – när han avbröt sig innan första versens början för att hinna röka upp sin cigg.
Och så snackade han. Han berättade om sin väldigt ygly fat but väldigt bjytifyl mamma. Han påstod att det var vatten i vinaren, men sedan förkunnade han glatt att han var “a verry drunkED, verry relaxED guy”. Han flamsade. Han slickade på micken. Han sa: “I löve ham. I löve egg. I löve chicken. But I don’t löve my guitar. But that is my job”. Han drog ett märkligt skämt om latinamerikanska indianer.
Och vi lapade i oss allt och älskade det. Det var en fantastisk kväll. Nu hoppas vi bara att Tellier vinner ESC också.
Kolla in Jesper Bergs snygga bilder på Rockfoto. Och här hittar ni klipp från kvällen, tack “Furfangos”!:
Det här var intressant läsning idag. Vanlig hederlig senapskål hette den i Sverige tidigare, men vi var tvungna att få hit den under namnet ruccola via den italienska mattrenden för att fatta att vi gillade den.
Det roliga med ovan nämnda trend är att den verkar vara sjukt ihållande. I alla fall av Malmös och Lunds kaféutbud att döma. De tror inte att vi kan tröttna på oljeindränkta soltorkade tomater, pesto, mozzarella och basilika. Men det kan vi. Det var väl därför alla för något år sedan börja sukta efter en klassisk baguette som de ovan på bilden. Vad hände med alla de där 60- och 70-talskaféerna?
Här en miniguide över några ställen i Malmö/Lund som serverar en hederlig baguette med räkor, köttbullar och rödbetssallad eller rostbiff och remoulade:
Martins Konditori och Café på Södra Förstadsgatan, Malmö.
Charmigt otrendigt med plastblommor och heltäckningsmatta. Riktiga bakverk och hemmagjorda baguetter med bland annat rostbiff och köttbullar. 29 kr. Werners Café och Delikatess på Lönngatan (Sofielund), Malmö.
“Wernerbullen”, en fyrkantig baguette som gjort sig ett namn kommer härifrån. Den fylls med allt från rostbiff till pannbiff, allt är hemlagat. 35-45 kr.
Café no 5 på Stora Nygatan 5, Malmö.
Nattöppet fik för alla gryningsmänniskor. Här finns baguetter med alla fyllningar du kan tänka dig, ost och skinka, vegetarisk, köttbullar, salami och brie eller räksallad. Alla mackor kostar från 25 kr.
S:t Knuts Bageri, Konditori och Kafé, S:t Knuts Torg, Malmö.
Här görs allt från grunden och baguetterna innehåller tonfisk, räkor, ost och salami, ost- och skinka, ost- och kalkon m.m. Pris 30-35 kr.
Widerbergs Kött- och Charkuteriaffär, S:t petri Kyrkog. 5, Lund.
Klassiska Lundastället framför andra när du ska köpa en lunchmacka. En Widerbergare kostar 33 kr och innehåller sju olika sorters pålägg (bl a leverpastej, rostbiff och skinka) och det finns även en med bara ost. Baguette med rostbiff och remoulade går också att få.
Var finns resten? Skicka in ditt bidrag till guiden och du och en kompis kan vinna biobiljetter.
De två vidrigaste låtarna som finns. För att de är allt det som tv-serien Kär och Galen var. Bilden av det bröllopet får mig att må illa.
Dagens artikel gjorde mig också lätt kräkfärdig. Kan det vara för att jag började läsa Bitterfittan i går? Eller för att alla (och det här är på allvar, 2008 jag lovar, och de frågar aldrig min blivande man) undrar om jag ska ha slöja, hur jag har tänkt göra med tårtan (”jag var på ett bröllop där jag fick en FANTASTISK tårta med passionsfruktsmousse tror jag att det var”), vem som ska bli tärna och hur jag ska ha håret.
Så jag undrar: Är det möjligt att få gifta sig utan att bli trakasserad? Det verkar fan svårt.
Intervjuade ett band från min hembygd Partille idag. Kändes så surrealistiskt och jag var såklart tvungen att under intervjun flika in att jag också har gått på det där högstadiet.
Fast sen kom jag av mig och glömde helt bort att ställa frågan: “Varför hackar alla på Partille ? Särskilt CRB.
Kan det vara det att Sofia Källgren kommer därifrån, och Ace of Base och Björn Rosenström och Arvingarna. Inga direkta garanter för kvalitativ musik. Men vi har ju Kim Källström och Björn Olsson också.
Eller också är det det att Partille är urtypen för ett svenskt samhälle vars centrum är ett shoppingcenter och vars stora stolthet är ett handbollslag. Jag har försökt komma på vad som är Skånes Partille? Jag tror att det är Staffanstorp eller Oxie. Jag gillar särskilt Staffanstorps paroll: “Vi lever och verkar i en trygg och inspirerande kommun.”
Kanske därför en del av mig aldrig vill lämna Malmö city.
Ingen har väl kunnat undgå svt:s stora växling ikväll? Mats Nyström ska snacka kultursupportrar och Kristofer Lundström ska ta ett grepp på Allsvenskan.
Det är en lysande idé ju. Låt två personer, skickliga på var sitt område, byta plats för en dag och se vad som händer. Fast det känns rätt förutsägbart att det blir två specialredaktioner som får byta, de är ju experter på att hitta udda vinklar och grepp. Plus att kulturen och sporten har så mycket gemensamt: Där finns en passion som gränsar till nörderi hos konsumenterna och en personkult som man både som reporter och tittare lätt kan gå igång på.
Hade det inte varit ännu roligare om svt lät Fråga doktorn byta plats med Musikbyrån? Eller GoKväll med Bobster. Eller om TV4 köpte Virtanen och lät honom öppna lådor i Bingolotto. Han är tydligen lite sugen.
I alla fall. Zappa ikväll: svt1 och svt2 kl 21.30.
