Foto: Carl-Johan Söder/svt

Tänkte först att jag idag skulle bli en sån som dissar. En riktigt hater, det är ju så poppis inom åsiktsjournalistiken.

Men nähä, här kommer ännu en hyllning. Ja hurra! För det här gör mig så genuint lycklig, en sådan där krispig försommarlycka ni vet. Läs programmet, jag blev rörd. Hur det bredvid det frasigt flottiga fläsket trängs och bökas: allsång i Hatten med Åke Hjerpe , Sommarskratt med vår vän Big Boss, klubbkvällar med lokala rockbanden och barnkalas och pensionärsträffar. Allt i ett, hos Far i Hatten.

Folkparken blir folkpark på riktigt, liksom. Med plats för alla. Och så umgås vi över generationerna, eller vi hänger i alla fall på samma ställe.

Många pluntor och retrokjolar lär det också bli i sommar i parken. Stilmässigt tänker jag mig att det kommer att bli som i Molins “Tre Kärlekar”. Lite så vill jag ha min sommar. Med myggluft och bröllop med spetsduk och så lite passion, otrohet och familjeångest. Eller inte. Men känslan i alla fall: Att sommarnatten bär ett särskilt löfte, patetik på det vackra sättet. Bästa svenska släktkrönikan någonsin! På nationaldan börjar svt att visa säsong 2. Och för övrigt älskar jag Mona Malm.