Var på Mejan igår. Älskar caféscenen. Även om det bara är trettio pers så känns det som att det är nåt. Tobias Fröberg och Peter Morén spelade - gemensam konsert, körde varannan låt. Jag tänkte på hur många miljoner som han Peter egentligen kan ha dragit in på vissellåten. Många.

Det var en fin föreställning. Underfundigt underhållande och finstämda melodier. Kan man säga tidlöst? Och samtidigt: De är sådana tydliga produkter av svenskt 70-tal. Journalisten Tobias och musikläraren Peter som tog X2000 ner för att spela och gick till Stortorget och åt kött innan (men bad om ursäkt till alla vegar). De självanalyserande texterna, ordtrollandet, det navelskådande mellansnacket som var skitbra.

Musikaliska är de båda. Tobias fastnade mest hos mig. Peter mer poserande, säkert, snyggt. Tobias innerligare.

Natalie var dj i pauserna. Gillar hennes blogg f ö, läs den. Hon är tio år yngre än jag och känner sig för gammal för KB, det är ju jättekul. Själv omfamnar jag min ålder mer än nånsin. Har låtsasjobbat som ekonomireporter i två veckor nu och där blir jag plötsligt det unga alibit som ska “skriva om trender”. Det är ju jättekul.

Ikväll lutar det åt Nya Tröls. Dart och vänskap. Någon som heter Ronny eller Roger kan också få vara med.