Du vet att du har drabbats av journalistsjukan när du sätter någon av etiketterna “fenomen”, “snackis” eller “bra grej” på saker. Det är då du behöver komma ut “på fältet” lite grann. Snacka med folk. Ska nog göra det endera dan.

I alla fall. Jag gillar mina kollegor väldigt mycket. Många är så väldigt smarta och roliga. Många gillar att snacka. Många gillar att tänka. Många gillar att vända på perspektiv. Det brukar resultera i roliga samtal.

Idag har redaktionen snöat in lite på mat. Det började vid lunchtid när någon stod och förberedde Frankfurt-wurst mit Bratkartoffel i lunchrummet.

Sedan fortsatte det med tung analys nere i vår kantin Matrisen: Ska man välja att dricka kaffet ur papp eller porslin och vad säger de olika materialvalen om ens personlighet? Därefter firades en reporters födelsedag och vi åt bullar av olika hårdhet och med olika innehåll. Kultur- och nöjesredaktionen försökte bräcka varandra i det äckligaste man kan ha i en bulle: Korvspad, spad från konserverad skinka, snus, någon rutten fisk. Det godaste kan nog vara fikonmarmelad tyckte vi alla. Märk väl att varken avföring eller sädesvätska nämndes. Vi tillhör ju ändå den bildade medelklassen, som Mattias Oscarsson brukar säga.

Ursäkta svamlet. Detta är vad inlägget ska resultera i: 3 balla brudar som fann varandra i somras här i vårt fagra Sydsvenskan-hus vid motorvägen driver just nu en av de sexigaste bloggar som står att finna: Den heter pre-tequila och handlar om goa grejer (och kål och fläsk.) Läs den!